► Här är Frölundas glädjebesked:
► Patrik Carlsson tränar för fullt på onsdagen, kanske spelar han redan mot Malmö.
► Som han behövs …
► Det och mina fem bästa från 2–1-segern mot Örebro får ni här.
LJUMSKAR ÄR BLAND det jävligaste som kan krångla för en hockeyspelare.
a) Fungerar de inte perfekt blir bra skridskoåkning närmast omöjlig.
b) Skadorna är ofta lätta att slå upp.
Så när Patrik Carlsson sa hur det kändes just nu (”Bra”) så kom han på:
– Det har känts bra de andra gångerna också.
Två gånger har han gjort comeback, två gånger har han behövt ta ett steg tillbaka. Oroande, så klart.
Men som Patrik sa:
– Känns det bra så …
… är det bara att hålla tummarna och hoppas. Och den här gången kanske det går.
– Jag var på ultraljudsundersökning i dag och det var inget fel på muskeln. Skönt, sa Patrik.
Han var med på tisdagsvärmningen, på onsdagen är tanken att han ska träna fullt och … en konservativ gissning är ju att Frölundas nummer 72 i alla fall spelar mot Linköping på lördag.
Men killen de kallar ”Purre” såg väldigt sugen och rätt hoppfull ut även vad gäller torsdagsfajten mot Malmö.
En spännande onsdagsträning väntar, alltså.
Efter att ha sett Frölundas 2–1 mot Örebro är det ju lätt att tänka: jösses, Patrik Carlsson behövs för att det ska hända mer framåt.
Och det gör han, givetvis.
Men man ska minnas att Frölunda utan Carlsson hade en virvlande skön offensiv mot Skellefteå för mindre än en vecka sedan, så vass att en Norrlandskrönikör skrev om Roger Rönnbergs gäng som en guldkandidat.
Nyckeln: fräscha ben, energi.
Frölunda hade inte så mycket av vare sig det ena eller andra mot Örebro, ska vi vara riktigt ärliga – om Örebro varit lite bättre hade 2–1 varit … tja, 1–2 eller 1–3.
Kampviljan fanns, jag gillar fortfarande hur det blev lite tryggare, enklare, rejälare i tredje perioden, Örebro skapade inte mycket då, men för att Frölunda ska ha en fem mot fem-offensiv krävs en jäkla energi och skridskoåkning.
Jag undrar fortfarande om Frölunda tränar för hårt.
Ryan Lasch var så trött att han stod över slutet på matchen.
Enda kedjan med ork att nagla fast motståndarna var egentligen Max Fribergs.
Man kan fundera över det.
Man kan också fundera över varför så få av Frölundas forwards kan gå på insidan ibland snarare än att vända vid långsargen, fastna där, eller spela pucken till en back som inte får igenom skotten.
Nå, det kommer tid till sådant också.
***
Mina fem bästa:
1 – Chay Genoway
* Fart, bra bedömningar, inte krånglig, fattade rätt beslut, hade energi och sköt skottet som gav 2–1.
2 – Johan Mattsson
* Tät och trygg när det studsade puckar runt honom, viktig frilägesräddning när Frölunda gav upp ett friläge efter bara 30 sekunder.
3 – Samuel Fagemo
* Roger Rönnberg må kritisera hans spel från röd och bakåt, men i det här laget är Fagemo en av få som alltid skapar målchanser. Sådana spelare ska man ta vara på.
4 – Sebastian Stålberg
* Hockey går ut på att göra mål – men man ska också hindra motståndarna från att göra det. Skottblocken, kampinsatsen, den var stor och viktigt.
5 – Mats Rosseli Olsen
* Likt Stålberg gör norrmannen inte heller mål, men energi, vann puckar, gav sig in i närkamper, tog små fajter, sände viktiga signaler.
Bubblare: Filip Westerlund, Viktor Ekbom, Max Friberg.
***
Inför matchen i går hade jag hockeyprofilen Szymon Szemberg med i sändningen. Få kan mer hockey än han. Få matchar hans Frölundahistorik.
