Power play ger och tar momentum – Frölunda behöver hitta något mer

Power play ger och tar momentum – Frölunda behöver hitta något mer

Power play ger och tar momentum – Frölunda behöver hitta något mer

Power play ger och tar momentum – Frölunda behöver hitta något mer

► När power play hotar och levererar regelbundet lyfter fem mot fem-offensiven ofta automatiskt.
► När PP inte … rakt motsatt effekt.
► Frågan förblir obesvarad, den om Frölunda är lite för mycket beroende av PP och Ryan Laschs briljans.

Ryan Lasch spelade fram Nicklas Lasu till 1–1, han spelade så när fram Elmer Söderblom till 2–1. Foto: C MORE (skärmdump).
Nicklas Lasu.

EFTER FRÖLUNDAS FÖRLÄNGNINGSFÖRLUST (1–2) mot Linköping lyssnade jag ett tag till assisterande kaptenen Nicklas Lasu.

Han sa apropå fem matcher i rad utan fulltidsseger, fem av 15 poäng.

– Prestationerna i sig i de här matcherna, lite upp och ner, men inte så att vi inte ska ha en trepoängare i någon av matcherna.

Chanser till mer har funnits, för få mål har gjorts. Lasu med intressant resonemang:

– Man vill lite för mycket, håller klubban extra hårt och så blir det stressat. Man känner nästan före att: ”Nu kommer jag få ett bra läge, nu måste jag trycka dit den.”

Lasu satte 1–1-pucken som räddade en poäng mot Linköping, må han ha kramat klubban hårt eller ej, men pucken smet förbi Marcus Högberg.

Power play strax efteråt.

Jättechans att koppla grepp.

Men – efter två okej PP kom ett tredje som var svagt, låt vara att Ryan Lasch ändå satte upp Elmer Söderblom för dennes andra jätteläge (större än så inte de där marginalerna).

ANNONS

Lik förbaskat, PP har den senaste tiden vare sig  hotat eller gett utdelning som tidigare under hösten (klicka upp faktat till höger), och det får följder för resten av offensiven.

## Det skapas inget mentalt momentum, man får inget extra go, inget extra självförtroende, tvärtom kan motståndaren istället lyfta.
Vi vet att Frölundas fem mot fem-offensiv inte bygger så mycket på individuell spets, det är mer fem man som måste göra det tillsammans, skapa tryck, få ner puckar djupt, vinna duellerna, spela med mod och attack in på kassen. Modet finns i hög grad när PP levererar, då skapas något att gå på, det är mycket svårare att finna i en match som den mot LHC där det istället tänktes och tvekades alldeles för mycket.

## Ett PP som ger mål, ledning eller kvittering, tvingar motståndaren att gå framåt, öppna sig mer, skapar en tacksammare matchbild än den när man ständigt ställs mot ett lågt lag med fyra, fem man framför egen målvakt.

Jag hävdar med bestämdhet att det är viktigt att få Ryan Lasch och Michael Spacek att dra upp tempot i PP1 (vad PP2 gör spelar mindre roll, de är sällan med annat än på papperet), inte alltid söka det kirurgiskt perfekta passet utan även ta pucken på mål för att skapa kaos och oroa, tvinga försvararna att hålla koll på annat än passningen till a) Joel Lundqvists kontor, b) Elmer Söderblom vid bortre stolpen eller c) Jens Olsson när han utnyttjar att ”boxen” är låg och laddar stora kanonen.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Mot slutet av LHC-matchen tyckte jag Ryan Lasch blev lite kaxigare i fem mot fem, var starkare på pucken, trampade runt i offensiv zon, tog skott där han kanske inte riktigt trodde på att göra mål, men han sköt för att få saker att hända.

Lovade gott. Så behöver det se ut även fortsättningsvis.

Samtidigt går det inte för Frölunda att allt för mycket förlita sig på att lille Lasch hela tiden ska vinna sina dueller (speciellt inte i SHL givet hur mycket spelförstörande som tillåts), att han konstant ska agera matchvinnare.

Det måste finnas mer.

Det måste skapas mer.

Det måste till ett bättre anfallsspel där det tillbringas mindre tid med att vända ut mot sargen, vända hem, leta bättre passnings- eller skottlägen.

Här är Elmer Söderblom så när att göra 2–1 för Frölunda mot LHC. Foto: C MORE (skärmdump)

Både Lasch och Spacek spelar så där, det är möjligt att de är hundar som inte sitter på befallning, som kanske inte ens ska göra det (även om det är synd på tjeckens fina skott), men i övrigt:

Frölunda framöver måste hitta mer av den raka anfallshockey man till exempel visade upp mot Växjö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Lasu igen, på min fråga om allt det här med hemvändande och bortvalda lägen kommer av dåligt självförtroende efter några matcher då trepoängarna uteblivit:

– Kan säkert ligga en sanning i det, man vill göra ett extra pass, hålla i pucken en extra halv sekund – och då är situationen borta. Samtidigt, det är en avvägning, det kan vara jättebra för vissa spelare att göra det, andra ska kanske skapa en andrasituation. Upp på back, skott, få en situation efter det.

Upp på back, skott – om forwards driver på kassen.

Annars: ta egna skott, gå på egen retur, få med lagkamraterna, vinn kamperna.

Låter enkelt. Som ”Sluta tappa puckar på offensiv blå linje, minimera omställningarna emot.” Busenkelt är det. Att skriva. För en journalist. För en supporter. Grymt mycket svårare för spelare som börjat tvivla lite, som känner att de måste göra lite, lite extra varje gång, som tänker efter en halvsekund för länge.

Det är i motgång ett idrottslag prövas.

Inget löser sig av sig självt.

Spelarna måste prestera bättre.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Poäng i fyra av de fem senaste, låt vara bara fem av 15, det är ingen stor motgång, ändå nog för att vara intressant att följa.

Närmast möter Frölunda alltså Leksand två gånger på tre dagar – i Leksand. Först CHL (tisdag), sedan SHL (torsdag). Charterflyg gäller. Brynäs kommer till Göteborg på lördag.

***

Kollade i går kväll, Zug släpper inte Calle Klingberg för spel med Frölunda i Spengler Cup. Skulle vilat på hanen i hans fall, trodde faktiskt Zug skulle vara okej med det, hade uppgifter som sade så, eftersom schweiziska klubbar ofta släppt andra spelare till andra lag så … äh, jag var snett ute i Klingbergs fall.

Mittåt. Mein fehler. My bad.

Men Frölunda jagar i alla fall påfyllning, vi får väl se vilka som kommer loss.  Kanske Robin Figren?

***

På torsdag, i samband med Leksand–Frölunda i SHL, kör vi ett litet hockeyquiz på O’Learys Avenyn. Ring 031–7304900 för att boka bord eller gå in och gör det här.

Kommer informera mer senare, håll gärna koll på O’Learys Avenyn i sociala medier, Instagram och Facebook.

***

Från i går, läs gärna om ni inte gjort.

 

► När power play hotar och levererar regelbundet lyfter fem mot fem-offensiven ofta automatiskt.
► När PP inte … rakt motsatt effekt.
► Frågan förblir obesvarad, den om Frölunda är lite för mycket beroende av PP och Ryan Laschs briljans.

Ryan Lasch spelade fram Nicklas Lasu till 1–1, han spelade så när fram Elmer Söderblom till 2–1. Foto: C MORE (skärmdump).
Nicklas Lasu.

EFTER FRÖLUNDAS FÖRLÄNGNINGSFÖRLUST (1–2) mot Linköping lyssnade jag ett tag till assisterande kaptenen Nicklas Lasu.

Han sa apropå fem matcher i rad utan fulltidsseger, fem av 15 poäng.

– Prestationerna i sig i de här matcherna, lite upp och ner, men inte så att vi inte ska ha en trepoängare i någon av matcherna.

Chanser till mer har funnits, för få mål har gjorts. Lasu med intressant resonemang:

– Man vill lite för mycket, håller klubban extra hårt och så blir det stressat. Man känner nästan före att: ”Nu kommer jag få ett bra läge, nu måste jag trycka dit den.”

Lasu satte 1–1-pucken som räddade en poäng mot Linköping, må han ha kramat klubban hårt eller ej, men pucken smet förbi Marcus Högberg.

Power play strax efteråt.

Jättechans att koppla grepp.

Men – efter två okej PP kom ett tredje som var svagt, låt vara att Ryan Lasch ändå satte upp Elmer Söderblom för dennes andra jätteläge (större än så inte de där marginalerna).

ANNONS

Lik förbaskat, PP har den senaste tiden vare sig  hotat eller gett utdelning som tidigare under hösten (klicka upp faktat till höger), och det får följder för resten av offensiven.

## Det skapas inget mentalt momentum, man får inget extra go, inget extra självförtroende, tvärtom kan motståndaren istället lyfta.
Vi vet att Frölundas fem mot fem-offensiv inte bygger så mycket på individuell spets, det är mer fem man som måste göra det tillsammans, skapa tryck, få ner puckar djupt, vinna duellerna, spela med mod och attack in på kassen. Modet finns i hög grad när PP levererar, då skapas något att gå på, det är mycket svårare att finna i en match som den mot LHC där det istället tänktes och tvekades alldeles för mycket.

## Ett PP som ger mål, ledning eller kvittering, tvingar motståndaren att gå framåt, öppna sig mer, skapar en tacksammare matchbild än den när man ständigt ställs mot ett lågt lag med fyra, fem man framför egen målvakt.

Jag hävdar med bestämdhet att det är viktigt att få Ryan Lasch och Michael Spacek att dra upp tempot i PP1 (vad PP2 gör spelar mindre roll, de är sällan med annat än på papperet), inte alltid söka det kirurgiskt perfekta passet utan även ta pucken på mål för att skapa kaos och oroa, tvinga försvararna att hålla koll på annat än passningen till a) Joel Lundqvists kontor, b) Elmer Söderblom vid bortre stolpen eller c) Jens Olsson när han utnyttjar att ”boxen” är låg och laddar stora kanonen.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Mot slutet av LHC-matchen tyckte jag Ryan Lasch blev lite kaxigare i fem mot fem, var starkare på pucken, trampade runt i offensiv zon, tog skott där han kanske inte riktigt trodde på att göra mål, men han sköt för att få saker att hända.

Lovade gott. Så behöver det se ut även fortsättningsvis.

Samtidigt går det inte för Frölunda att allt för mycket förlita sig på att lille Lasch hela tiden ska vinna sina dueller (speciellt inte i SHL givet hur mycket spelförstörande som tillåts), att han konstant ska agera matchvinnare.

Det måste finnas mer.

Det måste skapas mer.

Det måste till ett bättre anfallsspel där det tillbringas mindre tid med att vända ut mot sargen, vända hem, leta bättre passnings- eller skottlägen.

Här är Elmer Söderblom så när att göra 2–1 för Frölunda mot LHC. Foto: C MORE (skärmdump)

Både Lasch och Spacek spelar så där, det är möjligt att de är hundar som inte sitter på befallning, som kanske inte ens ska göra det (även om det är synd på tjeckens fina skott), men i övrigt:

Frölunda framöver måste hitta mer av den raka anfallshockey man till exempel visade upp mot Växjö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Lasu igen, på min fråga om allt det här med hemvändande och bortvalda lägen kommer av dåligt självförtroende efter några matcher då trepoängarna uteblivit:

– Kan säkert ligga en sanning i det, man vill göra ett extra pass, hålla i pucken en extra halv sekund – och då är situationen borta. Samtidigt, det är en avvägning, det kan vara jättebra för vissa spelare att göra det, andra ska kanske skapa en andrasituation. Upp på back, skott, få en situation efter det.

Upp på back, skott – om forwards driver på kassen.

Annars: ta egna skott, gå på egen retur, få med lagkamraterna, vinn kamperna.

Låter enkelt. Som ”Sluta tappa puckar på offensiv blå linje, minimera omställningarna emot.” Busenkelt är det. Att skriva. För en journalist. För en supporter. Grymt mycket svårare för spelare som börjat tvivla lite, som känner att de måste göra lite, lite extra varje gång, som tänker efter en halvsekund för länge.

Det är i motgång ett idrottslag prövas.

Inget löser sig av sig självt.

Spelarna måste prestera bättre.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Poäng i fyra av de fem senaste, låt vara bara fem av 15, det är ingen stor motgång, ändå nog för att vara intressant att följa.

Närmast möter Frölunda alltså Leksand två gånger på tre dagar – i Leksand. Först CHL (tisdag), sedan SHL (torsdag). Charterflyg gäller. Brynäs kommer till Göteborg på lördag.

***

Kollade i går kväll, Zug släpper inte Calle Klingberg för spel med Frölunda i Spengler Cup. Skulle vilat på hanen i hans fall, trodde faktiskt Zug skulle vara okej med det, hade uppgifter som sade så, eftersom schweiziska klubbar ofta släppt andra spelare till andra lag så … äh, jag var snett ute i Klingbergs fall.

Mittåt. Mein fehler. My bad.

Men Frölunda jagar i alla fall påfyllning, vi får väl se vilka som kommer loss.  Kanske Robin Figren?

***

På torsdag, i samband med Leksand–Frölunda i SHL, kör vi ett litet hockeyquiz på O’Learys Avenyn. Ring 031–7304900 för att boka bord eller gå in och gör det här.

Kommer informera mer senare, håll gärna koll på O’Learys Avenyn i sociala medier, Instagram och Facebook.

***

Från i går, läs gärna om ni inte gjort.

 

► När power play hotar och levererar regelbundet lyfter fem mot fem-offensiven ofta automatiskt.
► När PP inte … rakt motsatt effekt.
► Frågan förblir obesvarad, den om Frölunda är lite för mycket beroende av PP och Ryan Laschs briljans.

Ryan Lasch spelade fram Nicklas Lasu till 1–1, han spelade så när fram Elmer Söderblom till 2–1. Foto: C MORE (skärmdump).
Nicklas Lasu.

EFTER FRÖLUNDAS FÖRLÄNGNINGSFÖRLUST (1–2) mot Linköping lyssnade jag ett tag till assisterande kaptenen Nicklas Lasu.

Han sa apropå fem matcher i rad utan fulltidsseger, fem av 15 poäng.

– Prestationerna i sig i de här matcherna, lite upp och ner, men inte så att vi inte ska ha en trepoängare i någon av matcherna.

Chanser till mer har funnits, för få mål har gjorts. Lasu med intressant resonemang:

– Man vill lite för mycket, håller klubban extra hårt och så blir det stressat. Man känner nästan före att: ”Nu kommer jag få ett bra läge, nu måste jag trycka dit den.”

Lasu satte 1–1-pucken som räddade en poäng mot Linköping, må han ha kramat klubban hårt eller ej, men pucken smet förbi Marcus Högberg.

Power play strax efteråt.

Jättechans att koppla grepp.

Men – efter två okej PP kom ett tredje som var svagt, låt vara att Ryan Lasch ändå satte upp Elmer Söderblom för dennes andra jätteläge (större än så inte de där marginalerna).

ANNONS

Lik förbaskat, PP har den senaste tiden vare sig  hotat eller gett utdelning som tidigare under hösten (klicka upp faktat till höger), och det får följder för resten av offensiven.

## Det skapas inget mentalt momentum, man får inget extra go, inget extra självförtroende, tvärtom kan motståndaren istället lyfta.
Vi vet att Frölundas fem mot fem-offensiv inte bygger så mycket på individuell spets, det är mer fem man som måste göra det tillsammans, skapa tryck, få ner puckar djupt, vinna duellerna, spela med mod och attack in på kassen. Modet finns i hög grad när PP levererar, då skapas något att gå på, det är mycket svårare att finna i en match som den mot LHC där det istället tänktes och tvekades alldeles för mycket.

## Ett PP som ger mål, ledning eller kvittering, tvingar motståndaren att gå framåt, öppna sig mer, skapar en tacksammare matchbild än den när man ständigt ställs mot ett lågt lag med fyra, fem man framför egen målvakt.

Jag hävdar med bestämdhet att det är viktigt att få Ryan Lasch och Michael Spacek att dra upp tempot i PP1 (vad PP2 gör spelar mindre roll, de är sällan med annat än på papperet), inte alltid söka det kirurgiskt perfekta passet utan även ta pucken på mål för att skapa kaos och oroa, tvinga försvararna att hålla koll på annat än passningen till a) Joel Lundqvists kontor, b) Elmer Söderblom vid bortre stolpen eller c) Jens Olsson när han utnyttjar att ”boxen” är låg och laddar stora kanonen.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Mot slutet av LHC-matchen tyckte jag Ryan Lasch blev lite kaxigare i fem mot fem, var starkare på pucken, trampade runt i offensiv zon, tog skott där han kanske inte riktigt trodde på att göra mål, men han sköt för att få saker att hända.

Lovade gott. Så behöver det se ut även fortsättningsvis.

Samtidigt går det inte för Frölunda att allt för mycket förlita sig på att lille Lasch hela tiden ska vinna sina dueller (speciellt inte i SHL givet hur mycket spelförstörande som tillåts), att han konstant ska agera matchvinnare.

Det måste finnas mer.

Det måste skapas mer.

Det måste till ett bättre anfallsspel där det tillbringas mindre tid med att vända ut mot sargen, vända hem, leta bättre passnings- eller skottlägen.

Här är Elmer Söderblom så när att göra 2–1 för Frölunda mot LHC. Foto: C MORE (skärmdump)

Både Lasch och Spacek spelar så där, det är möjligt att de är hundar som inte sitter på befallning, som kanske inte ens ska göra det (även om det är synd på tjeckens fina skott), men i övrigt:

Frölunda framöver måste hitta mer av den raka anfallshockey man till exempel visade upp mot Växjö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Lasu igen, på min fråga om allt det här med hemvändande och bortvalda lägen kommer av dåligt självförtroende efter några matcher då trepoängarna uteblivit:

– Kan säkert ligga en sanning i det, man vill göra ett extra pass, hålla i pucken en extra halv sekund – och då är situationen borta. Samtidigt, det är en avvägning, det kan vara jättebra för vissa spelare att göra det, andra ska kanske skapa en andrasituation. Upp på back, skott, få en situation efter det.

Upp på back, skott – om forwards driver på kassen.

Annars: ta egna skott, gå på egen retur, få med lagkamraterna, vinn kamperna.

Låter enkelt. Som ”Sluta tappa puckar på offensiv blå linje, minimera omställningarna emot.” Busenkelt är det. Att skriva. För en journalist. För en supporter. Grymt mycket svårare för spelare som börjat tvivla lite, som känner att de måste göra lite, lite extra varje gång, som tänker efter en halvsekund för länge.

Det är i motgång ett idrottslag prövas.

Inget löser sig av sig självt.

Spelarna måste prestera bättre.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Poäng i fyra av de fem senaste, låt vara bara fem av 15, det är ingen stor motgång, ändå nog för att vara intressant att följa.

Närmast möter Frölunda alltså Leksand två gånger på tre dagar – i Leksand. Först CHL (tisdag), sedan SHL (torsdag). Charterflyg gäller. Brynäs kommer till Göteborg på lördag.

***

Kollade i går kväll, Zug släpper inte Calle Klingberg för spel med Frölunda i Spengler Cup. Skulle vilat på hanen i hans fall, trodde faktiskt Zug skulle vara okej med det, hade uppgifter som sade så, eftersom schweiziska klubbar ofta släppt andra spelare till andra lag så … äh, jag var snett ute i Klingbergs fall.

Mittåt. Mein fehler. My bad.

Men Frölunda jagar i alla fall påfyllning, vi får väl se vilka som kommer loss.  Kanske Robin Figren?

***

På torsdag, i samband med Leksand–Frölunda i SHL, kör vi ett litet hockeyquiz på O’Learys Avenyn. Ring 031–7304900 för att boka bord eller gå in och gör det här.

Kommer informera mer senare, håll gärna koll på O’Learys Avenyn i sociala medier, Instagram och Facebook.

***

Från i går, läs gärna om ni inte gjort.

 

► När power play hotar och levererar regelbundet lyfter fem mot fem-offensiven ofta automatiskt.
► När PP inte … rakt motsatt effekt.
► Frågan förblir obesvarad, den om Frölunda är lite för mycket beroende av PP och Ryan Laschs briljans.

Ryan Lasch spelade fram Nicklas Lasu till 1–1, han spelade så när fram Elmer Söderblom till 2–1. Foto: C MORE (skärmdump).
Nicklas Lasu.

EFTER FRÖLUNDAS FÖRLÄNGNINGSFÖRLUST (1–2) mot Linköping lyssnade jag ett tag till assisterande kaptenen Nicklas Lasu.

Han sa apropå fem matcher i rad utan fulltidsseger, fem av 15 poäng.

– Prestationerna i sig i de här matcherna, lite upp och ner, men inte så att vi inte ska ha en trepoängare i någon av matcherna.

Chanser till mer har funnits, för få mål har gjorts. Lasu med intressant resonemang:

– Man vill lite för mycket, håller klubban extra hårt och så blir det stressat. Man känner nästan före att: ”Nu kommer jag få ett bra läge, nu måste jag trycka dit den.”

Lasu satte 1–1-pucken som räddade en poäng mot Linköping, må han ha kramat klubban hårt eller ej, men pucken smet förbi Marcus Högberg.

Power play strax efteråt.

Jättechans att koppla grepp.

Men – efter två okej PP kom ett tredje som var svagt, låt vara att Ryan Lasch ändå satte upp Elmer Söderblom för dennes andra jätteläge (större än så inte de där marginalerna).

ANNONS

Lik förbaskat, PP har den senaste tiden vare sig  hotat eller gett utdelning som tidigare under hösten (klicka upp faktat till höger), och det får följder för resten av offensiven.

## Det skapas inget mentalt momentum, man får inget extra go, inget extra självförtroende, tvärtom kan motståndaren istället lyfta.
Vi vet att Frölundas fem mot fem-offensiv inte bygger så mycket på individuell spets, det är mer fem man som måste göra det tillsammans, skapa tryck, få ner puckar djupt, vinna duellerna, spela med mod och attack in på kassen. Modet finns i hög grad när PP levererar, då skapas något att gå på, det är mycket svårare att finna i en match som den mot LHC där det istället tänktes och tvekades alldeles för mycket.

## Ett PP som ger mål, ledning eller kvittering, tvingar motståndaren att gå framåt, öppna sig mer, skapar en tacksammare matchbild än den när man ständigt ställs mot ett lågt lag med fyra, fem man framför egen målvakt.

Jag hävdar med bestämdhet att det är viktigt att få Ryan Lasch och Michael Spacek att dra upp tempot i PP1 (vad PP2 gör spelar mindre roll, de är sällan med annat än på papperet), inte alltid söka det kirurgiskt perfekta passet utan även ta pucken på mål för att skapa kaos och oroa, tvinga försvararna att hålla koll på annat än passningen till a) Joel Lundqvists kontor, b) Elmer Söderblom vid bortre stolpen eller c) Jens Olsson när han utnyttjar att ”boxen” är låg och laddar stora kanonen.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Mot slutet av LHC-matchen tyckte jag Ryan Lasch blev lite kaxigare i fem mot fem, var starkare på pucken, trampade runt i offensiv zon, tog skott där han kanske inte riktigt trodde på att göra mål, men han sköt för att få saker att hända.

Lovade gott. Så behöver det se ut även fortsättningsvis.

Samtidigt går det inte för Frölunda att allt för mycket förlita sig på att lille Lasch hela tiden ska vinna sina dueller (speciellt inte i SHL givet hur mycket spelförstörande som tillåts), att han konstant ska agera matchvinnare.

Det måste finnas mer.

Det måste skapas mer.

Det måste till ett bättre anfallsspel där det tillbringas mindre tid med att vända ut mot sargen, vända hem, leta bättre passnings- eller skottlägen.

Här är Elmer Söderblom så när att göra 2–1 för Frölunda mot LHC. Foto: C MORE (skärmdump)

Både Lasch och Spacek spelar så där, det är möjligt att de är hundar som inte sitter på befallning, som kanske inte ens ska göra det (även om det är synd på tjeckens fina skott), men i övrigt:

Frölunda framöver måste hitta mer av den raka anfallshockey man till exempel visade upp mot Växjö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Lasu igen, på min fråga om allt det här med hemvändande och bortvalda lägen kommer av dåligt självförtroende efter några matcher då trepoängarna uteblivit:

– Kan säkert ligga en sanning i det, man vill göra ett extra pass, hålla i pucken en extra halv sekund – och då är situationen borta. Samtidigt, det är en avvägning, det kan vara jättebra för vissa spelare att göra det, andra ska kanske skapa en andrasituation. Upp på back, skott, få en situation efter det.

Upp på back, skott – om forwards driver på kassen.

Annars: ta egna skott, gå på egen retur, få med lagkamraterna, vinn kamperna.

Låter enkelt. Som ”Sluta tappa puckar på offensiv blå linje, minimera omställningarna emot.” Busenkelt är det. Att skriva. För en journalist. För en supporter. Grymt mycket svårare för spelare som börjat tvivla lite, som känner att de måste göra lite, lite extra varje gång, som tänker efter en halvsekund för länge.

Det är i motgång ett idrottslag prövas.

Inget löser sig av sig självt.

Spelarna måste prestera bättre.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Poäng i fyra av de fem senaste, låt vara bara fem av 15, det är ingen stor motgång, ändå nog för att vara intressant att följa.

Närmast möter Frölunda alltså Leksand två gånger på tre dagar – i Leksand. Först CHL (tisdag), sedan SHL (torsdag). Charterflyg gäller. Brynäs kommer till Göteborg på lördag.

***

Kollade i går kväll, Zug släpper inte Calle Klingberg för spel med Frölunda i Spengler Cup. Skulle vilat på hanen i hans fall, trodde faktiskt Zug skulle vara okej med det, hade uppgifter som sade så, eftersom schweiziska klubbar ofta släppt andra spelare till andra lag så … äh, jag var snett ute i Klingbergs fall.

Mittåt. Mein fehler. My bad.

Men Frölunda jagar i alla fall påfyllning, vi får väl se vilka som kommer loss.  Kanske Robin Figren?

***

På torsdag, i samband med Leksand–Frölunda i SHL, kör vi ett litet hockeyquiz på O’Learys Avenyn. Ring 031–7304900 för att boka bord eller gå in och gör det här.

Kommer informera mer senare, håll gärna koll på O’Learys Avenyn i sociala medier, Instagram och Facebook.

***

Från i går, läs gärna om ni inte gjort.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt