På onsdagen kom den väntade presentationen av Frölunda: backen Stefan Milosevic, 22, vänder åter hem till Göteborg efter två år i Bik Karlskoga och ett i Leksand. Det blir spännande att se honom konkurrera om en plats i Frölundas backbesättning som nu innehåller åtta namn:
Henrik Tömmernes.
Samuel Johannesson.
Linus Högberg.
Tom Nilsson.
Isac Heens.
Christian Folin.
Filip Hasa.
Stefan Milosevic.
Enligt Frölundas sportchef Fredrik Sjöström är det en medveten strategi med en bred backsida, så här har Sjöström tidigare sagt här på sajten:
– Vi kommer gå in i säsongen med åtta backar. Vi ser på de senaste åren, det är skador, det är sjukdomar, vi ska spela CHL, Spengler … vi känner ett behov av att ha åtta.

Enligt Sjöström är ingen med kontrakt på väg bort. Stämmer detta (man vet aldrig i den här branschen) blir det högintressant att se hur backpusslet ska läggas, hur alla ska bli nöjda, detta i en sport där lagen inte alls är bekväma med att på fotbollsvis ”gå runt på folk.”
Det kommer mer med Milosevic senare i veckan, ni minns säkert att han något av en late bloomer, en som inte kom in på Frölundas hockeygymnasium, som tagit några omvägar för att nå SHL.
– Det har varit många motgångar genom åren men jag har jobbat på och det har tagit mig hit. Grymt kul och inspirerande att komma tillbaka, det är ju det jag velat – det är ju här jag har min familj och alla polare. Jag är samma spelare nu som när jag lämnade (2023) men lite bättre. Defensiven är min styrka och jag spelar rejält, enkelt och med ett bra förstapass, säger Milosevic till Frölundas webbsajt.
Fredrik Sjöström:
– Stefan är en härlig individ som utvecklats mycket. En fysisk och stabil tvåvägsback som det var dags för oss att plocka hem.

25 år? Han är 22, fyller 23 i december.
Förlåt mig, blev alldeles del i hastigheten. Har mycket i dag, hjärnan hann inte med.
Kan någon bara normalisera rotation någon gång? Tänk hur välmående lag man haft i följande scenario, de få perioder som alla spelare är tillgängliga. Man kollar: ”vem har inte stått över en match på längst tid?”… ställer frågan till gruppen: ”är det någon som känner i kroppen (eller knoppen) att en match vila hade kunnat göra gott för fortsättningen?”. Hade varit riktigt fräckt med en framtid där spelare lyssnar på sina kroppar och står över för att det är det bästa för laget när man känner sig sliten/öm/krasslig/ofokuserad/vad som helst.
Visst är det märkligt att hockeyn inte fixar detta?
+1 mycket märkligt
Särskilt efter att ha läst GPs senaste intervju med Folin, där han pratar om hur spelarna stressar tillbaka även om de är på 70%.
Det är inte ens som fotboll där en missad match betyder en hel veckas extra uppehåll, det kommer oftast en ny chans inom ett par dagar!
Detta samt alla onödiga ansiktsskador som uppstår när man vägrar ha galler är mina största irritationsmoment i hockeyn.
Med tanke på avslutningen så undrar jag lite om inte Fohlin har någon skada. Han var sig inte lik efter sitt brutna finger.
https://rakapuckar.com/folin-om-tuffa-sasongen-det-har-varit-nagot-som-plagat-mig/
Missminner jag mig om jag säger att Milosevic vann en tävling i marklyft under försäsongen för ett antal år sen?