► Sebastian Stålbergs citat om Frölundas 4–0 på Malmö var vasst:
► – Första perioden tycker jag sänder en tydlig signal – vi är på riktigt i år.
► Lika bra som Johan Mattssons målvaktsspel.
► Men att Brandon Gormley klev av oroar. Finns ingen riktig ersättare till honom i power play.
TITTA GÄRNA PÅ klippet lite längre ner på sidan. Johan Mattsson, Rhett Rakhshani, Sebastian Stålberg och Emil Sylvegård snackar.
Jag fäste mig vid vad Stålberg sa:
– Första perioden tycker jag sänder en bra signal, vi är på riktigt i år.
Frölunda spelade mer slutspelshockey än i fjol, var smartare, starkare, ungefär som förväntat.
Men jag vidhåller att Malmö ganska lätt skapade chanser när matchen levde, det kunde ha slutat helt annorlunda utan Johan Mattssons magnifika målvaktsmanövrar.
Karln var fantastisk.
Andra matchen mot Malmö i vinter, andra nollan.
– Kanske är tillfälligheter, sa han försiktigt och berättade sedan lite om snackduellen han hade med Emil Sylvegård på slutet:
– Äh, han sa att han skulle göra mig illa eller något sådant.
Låter värre än det var, Mattsson viftade bort det, tyckte det var kul med känslor, Jonathan Sigalet stod upp, Sylvegård fick ändå sänt en signal (ni hör honom prata om det i klippet).
Men Frölunda sände sådana under hela matchen, laget ger inte vika i år, kör inte fast, hittar offensiva vägar, anfaller inte huvudlöst.
Det var viktigt för fortsättningen.
Pathriks Westerholms kedja, Patrik Carlssons kedja, här hände det mest och bäst. Den här gången. Kanske annorlunda måndag kväll. Men det var värdefullt att Rhett Rakhshani redan i kvartsfinal 1 levererade. Jag tyckte detta var hans bästa match på länge, samma kände jag med Sebastian Stålberg ihop med tvillingarna.
Slutspelsspelare? Mer krävs för sådana epitet, men det såg bra ut.
Johan Mattsson, ja. Han började med att prisas som den som fått flest stjärnor av en sponsor under säsongen, fortsatte med att bomma igen.
Första slutspelsuppträdandet.
Svår match.
Tuffa avslut emot.
Och stockholmaren var … felfri.
Inte något är vunnet efter en enda kvartsfinal, men att Frölunda vann den, det hade mycket med Mattsson att göra.
Jag skriver det igen: matchvinnar-Mattsson.
Om att spela slutspelshockey sa han lugnt:
– Det är hockey, det är samma sport. Lite tajtare spel och lite mer gruff framför mål, men pucken är lika stor och målen lika stora.
***
Frölundas första PP-uppställning såg stundtals ruskigt vass ut.
Brandon Gormley är instrumental där.
Kan skjuta direkt.
Fungerar ihop med Ryan Lasch.
När Gormley klev av (andra perioden) ersatte Jacob Moverare i PP1, det är nog han som får ta den platsen om Gormley inte skulle kunna spela i måndagens kvartsfinal 2 nere i Malmö.
Behövs en vänsterskytt så som Frölunda byggt sitt PP-spel. Därmed faller Gustav Lindström bort.
Nå, vi får se. Gormley kanske är okej och till och med tränar söndag förmiddag.
Frölundatränaren Roger Rönnberg såg ut som han sett ett Ufo när GT-Oskar på presskonferensen ställde en snäll, artig fråga om Gormley.
Det är slutspel.
Det avslöjas inte ett skvatt.
Nå, om Gormley bara kände sig hängig och behövde vila i läge 4–0 kunde ju Rönnberg sagt det. Tänkte jag. Eller om det bara var ett långvarigt toabesök … (tydligen sades något om det i C More).
På söndagsförmiddagen kommer kanske något svar. I alla fall ser vi om Gormley tränar. 11.00 i Scandinavium.
***
Mina fem bästa i Frölunda (1 är bäst):
1 – Johan Mattsson
* Såg i första perioden till att Frölunda inte hamnade i underläge, var magnifik i 60 minuter.
2 – Pathrik Westerholm
* Kanonskottet till 1–0 gav Frölunda en superstart, han fortsatte spela starkt matchen igenom.
3 – Rhett Rakhshani
* På rätt plats två gånger om, även spelmässigt ett steg framåt.
4 – Sebastian Stålberg
* Aktivare, bättre i samspelet med tvillingarna än tidigare. Och målskytt.
5 – Chay Genoway
* Frölunda har en enda back som kan åka upp med pucken. När han dessutom sköter jobbet i egen zon, inte gör misstag, så … listplacering blir det.
Bubblare (utan inbördes ordning): Jonathan Sigalet, Viktor Ekbom, Simon Hjalmarsson, Patrik Carlsson.
***
