► Lukas Bengtsson, 24, är stekhet i ett iskallt lag.
► Flytten till Linköping har blivit bingo.
► Han hittade rätt i hockeylivet igen, har lärt sig hantera sjukdomen – och han fann kärleken i Östergötland.
► Nu ska bara LHC börja vinna hockeymatcher igen – kanske i kväll mot Lukas gamla lag Frölunda?
HAN VANN JU SM-guld (2016) i Göteborg, Lukas Bengtsson. Sedan flyttade han över till Nordamerika (kontrakt med Pittsburgh Penguins), fick stora problem med svåra sjukdomen POTS syndrom och efter två år valde den offensivt skicklige backen att flytta hem till Sverige för att kickstarta karriären igen.
I Linköping. Inte i Frölunda.
– Klart vi hade diskussioner, jag ville höra med Frölunda, men till slut kändes allt med Linköping rätt. Som spelare kollar man alltid vilken roll man kan få, var man kan få spela mycket. Sedan var det mycket med sjukdomen också, jag har kunnat köra hemma i Stockholm med (personlige tränaren) Henrik Petré, jag har tränat med honom sedan sjukdomen, han känner mig, och det var en stor nyckel. Jag var i Stockholm stora delar av sommaren, vet ju vad min kropp behöver, poängterar Lukas.
** Frölunda kanske inte köpte ett sådant upplägg, att du inte var på plats med laget?
– Vi kom kom aldrig så långt. Men inget ont om Frölunda, absolut inte, jag har fina minnen.
För en ung kille som tvingats lära sig att hantera en kropp som inte fungerar som andras, träna precis rätt för att den ska klara av professionell hockey, var förstås närheten till Petré och hemstaden Stockholm en nyckel.
I Linköping lockade också Frölundas gamle backtränare Klas Östman (jobbade ihop under slutspelet 2015).
Och tidigt blev klubbvalet bingo på ännu ett sätt.
– Ja, jag träffade en flickvän redan första eller andra helgen. Sådant ger en boost också, berättar Lukas.
Linköping har sju förluster på de åtta senaste matcherna, har rasat i tabellen, läget är krisartat, och laget kommer på tisdagen till Göteborg i desperat behov av poäng för att inte missa slutspel:
– Vi har varit nära flera gånger men inte fått ihop det riktigt. Power play och box play har varit bra, men fem mot fem-spelet, där har det varit alldeles för lätt att spela igenom oss. Vi måste vara mer samlade. Det har vi tryckt på. Vi måste hjälpa våra målvakter, de kan ju inte rädda allt …
För Lukas själv är läget dock betydligt ljusare.
Sedan han kom tillbaka efter en månads sjukdom (inte POTS-relaterad) har han snabbt blivit en viktig del i LHC:s spel, har en poängsvit på fem matcher, är 1+5 på de tre senaste.
Även om hockey är en lagsport, även om Lukas främsta mål givetvis är att hjälpa LHC till framgång, så är det lätt att förstå att han gläds på ett individuellt plan.
a) Hockeyn går bra.
b) Sjukdomen går att hantera.
– Det känns som jag hittat tillbaka till mig själv. Nu på slutet har det känts som jag är ännu mer tillbaka, även om det känns bra under hela säsongen, berättar Lukas som också gjort några matcher med hemmalandslaget i vinter.
Sjukdomen då? Den som i korthet innebär att kroppen har svårt att anpassa sig till upprätt ställning, det finns en så kallad ”ortostatisk intolerans”, autonoma nervsystemet hamnar ur balans, blodet i kroppen kommer inte fram i rätt tid till rätt plats, yrsel, illamående etcetera är följder.
Det var under första året i Nordamerika som Lukas på allvar kände av POTS syndrom, men drygt två år senare är läget mycket ljusare.
Det går att spela elithockey med POTS. Bara man tänker sig för.
Det här Lukas-citatet är talande:
– Ibland glömmer jag hur dåligt det var, att man trodde att jag kanske aldrig skulle kunna spela hockey igen.
En del av att handskas med sjukdomen är att Lukas ska röra sig. Med hjälp av Henrik Petré han han lärt sig hur, och för att göra en lång historia kort:
Det går rätt bra.
– Just när man gör nya övningar som kroppen inte är van vid, nya påfrestningar, då kan det bli dåligt, då kan jag bli sämre. Det handlar om att vänja kroppen. Och nu när jag var risig kände jag av det någon gång, men det är inga problem, det flyter på jättebra. Jag är väldigt tacksam, säger Lukas.
”Risig”, ja. Lukas Bengtsson var borta länge i januari/februari, missade sju matcher med LHC, och vid sidan om var det lätt att undra: har POTS syndrom börjat jävlas igen?
Så var det inte. Tack och lov. Lukas berättar:
– Nej, jag åkte på en riktig förkylning. En man cold. Jag spelade matcher när jag var förkyld, till slut sa kroppen ifrån, och då blev jag liggande länge.
Nu är han på benen sedan en tid, spelar stor hockey för sitt Linköping, och med viktiga backarna Mattias Bäckman (långtidsskadad) och Anton Karlsson (avstängd) borta loggar han stora minuter. Nästan 25 i lördagens bittra förlust mot Malmö då 2–0 blev 2–3.
För LHC är det riktigt jäkla jobbigt just nu.
För Lukas Bengtsson … bara att han spelar hockey på den här nivån är ju en seger.
***
Den som vill läsa mer om Lukas Bengtssons sjukdom: jag skrev redan på GT-tiden, där finns även länk till Aftonbladet som var först med att berätta Lukas historia:
***
Lukas Bengtsson gjorde bara 53 matcher på två säsonger i Pittsburghs farmarlag Wilkes-Barre/Scranton, sjukdomen satte stopp.
I SHL i vinter har han gjort 23 (7+16) poäng på 37 matcher, med det är han nia i backarnas poängliga, men han har då spelat färre matcher än konkurrenterna.
***
