► Se där – första JVM-finalen sedan 2018. Sverige vände och vann mot Tjeckien (5–2).
► En härlig fredagsfinal väntar (19.30). Drömscenario för arrangören. Än mer så med ”rätt” finalmotståndare.

Jonathan Lekkerimäki sköt Sverige till JVM-final, till slut 5–2 mot Tjeckien.
Men matchens grej, nog var det Tom Willanders hemjobb före 4–2?
Nu håller jag (förlåt, Finland) tummarna för USA i kvällssemifinalen. Finalen känns mer på riktigt då.

(den här snabbkrönikan bjuder jag på; den som vill tacka med en prenumeration för blott 69 kronor/månad kan klicka här) 

DET HÄR VAR länge ett semifinaldrama i Scandinavium, Sverige jobbade sig in efter en tveksam start, kopplade 3–2-grepp tidigt i tredje perioden, men Tjeckien var bra, spelskickligt, anfallsskickligt, kontringsskickligt. Knappt tolv minuter in på sista akten kom nyckelsekvensen.

## 3–2 Sverige, Tjeckien ställde om, fyra mot två, nästan fem mot två, backen Tom Willander jobbade hem på ett fenomenalt sätt, räddade hela situationen med sin backchecking.

## Pucken snabbt till Theo Lindstein, svensk kontring på kontringen, Noah Östlund var stensäker i friläget (52.00).

NOAH OSTLUND ALL ALONE! 4-2 SWEDEN!#WorldJuniors pic.twitter.com/npIRcIO722

— TSN (@TSN_Sports) January 4, 2024

4–2 när det kunde ha varit 3–3.

Här avgjordes semifinalen.

Här såg Sverige till att historien inte upprepades; ni minns säkert att Tjeckien i förra årets JVM kvitterade sent och sedan vann semin i förlängning.

Jonathan Lekkerimäki sköt matchvinnarmålet (3–2) 5.14 in på tredje perioden, ett PP-skott med sedvanlig klass och kvalitet. Han tryckte även dit 5–2 (53.02), ett mål som Otto Stenberg låg bakom via en förnämlig puckstöld, och den Vancouverkontrakterade stockholmaren var matchens klart bäste svensk i mina ögon.

SWEDEN AGAIN! 5-2 IN THE THIRD!#WorldJuniors pic.twitter.com/cxqthSSmbe

— TSN (@TSN_Sports) January 4, 2024

Där en del lagkamrater ibland kändes lite försiktiga utstrålade Lekkerimäki självförtroende; han gjorde inte bara mål, han vann närkamper, han gick på mål, han skickade bra signaler.

Lekkerimäki var Sveriges bäste innan tredje perioden började.

Sedan gjorde han mål också.

Att ett power play-mål avgjorde var logiskt, Sverige har varit oerhört bra i den spelformen.

Sverige sprakade kanske inte i 60 minuter mot Tjeckien, man visade dock tålamod, moral, spelade med smartness – så vinner man hockeymatcher på den här nivån. Rätt vuxen hockey. Viktigt.

Nu hoppas jag verkligen att USA slår Finland.

Då blir det en riktig drömfinal på fredagskvällen (19.30).

Förlåt, Finland, men USA är det på papperet bästa laget i turneringen, inte minst offensivt är laget högklassigt, och en JVM-final mot USA känns mer på riktigt i min bok.

***

Jag trodde att den svenska ångesten skulle ha släppt efter rackarrysaren mot Schweiz.

Tji fick jag.

Väldigt mycket, dessutom.

Första tio, tolv minuterna var Sverige passivt, ängsligt, på hälarna, spelarna till synes tyngda av allvaret, tjeckerna vann (nästan) alla kamper och Matyas Melovskys 1–0 (6.55) var fullt logiskt.

Hugo Hävelid inte helt lyckad där, fick inte ner vänster benskydd.

Efter 11.52 bjöd kollegan i tjeckiska buren, Michael Hrabal, på 1–1 när han släppte Theo Lindsteins rätt enkla skott – och då, då var det som att Sverige äntligen vågade släppa loss lite mer.

Jonathan Lekkerimäki (två gånger) och Filip Bystedt sände signaler med tunga tacklingar, kaxighetsgraden ökade i spelet, den följde med in i andra perioden där Axel Sandin Pellikka sköt 2–1 (22.35), ännu ett lite billigt mål i Hrabals plockhandskryss (låt vara att ASP:s tittfint var delikat).

Sverige hade jämnat ut, Sverige hade börjat ta ett litet grepp, då pangade Tomas Cibulka in tjeckernas 2–2 i PP – ännu ett skott under Hävelids vänstra benskydd.

I tredje perioden talade sedan Jonathan Lekkerimäkis klubba. Och Tom Willanders.

Hugo Hävelid, förresten, tjeckernas mål må inte ha varit otagbara, i gengäld två riktigt vassa frilägesräddningar. I viktiga lägen. Så jämn var den här semifinalen.