Jag tror det var ett misstag att inte optimera båset

Jag tror det var ett misstag att inte optimera båset

Jag tror det var ett misstag att inte optimera båset

Jag tror det var ett misstag att inte optimera båset

 Nu ska jag, sannolikt, svära i den svenska hockeykyrkan.
 Häng med.

Sam Hallam, en superskicklig coach i Europa. Till höger, Finlands avgörande mot Tre Kronor. Foto: NHL.COM, VIAPLAY (skärmdumpar)

Sverige gjorde ett misstag inför att världens bästa hockeyspelare skulle göra upp i hemtam NHL-miljö.
Man glömde (?) att optimera uppställningen i båset.

Långt före första nedsläpp i 4 Nations Face-Off tänkte jag ofta på detta, utan att det kom längre än min egen hjärna:

Varför ska Sam Hallam coacha ett Tre Kronor med de bästa spelarna?

Varför ska en (superskicklig) SHL-coach helt utan erfarenhet av hockey på liten rink, helt utan erfarenhet av att ställas mot världens främsta stjärnor, leda ett svenskt landslag i en best-on-best-turnering?

4 Nations Face-Off är väsensskilt från SHL, från hemmalandslagets hittepåturneringar, från VM i Europa med några hastigt influgna, utslagna NHL-spelare.

Min respekt för Sam Hallam är mycket stor, tro inget annat. En av de bästa SHL-tränarna, bara att ta av sig hatten för hans resultat med Växjö, för hans sätt att arbeta och även uttrycka sig i media. Men:

4 Nations Face-Off är inte SHL.

4 Nations Face-Off är de bästa spelarna i – nota bene – NHL-miljö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

I det läget, anser jag, borde det svenska förbundet tidigt ha hyrt in en NHL-coach (eller två), gärna med viss erfarenhet av svenska spelare. Daniel Alfredsson är redan inblandad som assisterande coach, det är förstås bra, men man borde ha löpt linan ut, utnyttjat de kontakter som Alfredsson och GM Josef Boumedienne har.

Sam Hallam, Nicklas Rahm, Stefan Klockare. Goa gubbar, skickliga på europeisk nivå. Men det vi just nu ser är alltså väsensskilt från den svenska trions vardag, bevisat med all önskvärd tydlighet av starten på Kanada–USA. En annan sport, närmast.

Är det så enkelt som att Tre Kronor förlorat två förlängningar bara för att Hallam & Co stått i båset? Givetvis inte. Hockey är en komplex sport. Men jag tror att en erfaren NHL-coach optimerat förutsättningarna för ett lag med NHL-spelare.

Matchen mot Finland hade inte behövt förloras, vill jag hävda.

***

Jag ser många som debatterar svensk hockey just nu, de två övertidsförlusterna ger bränsle åt de kritiker som hävdar att Sverige inte längre fostrar vinnare. Här finns onekligen saker att ta upp, det finns skäl att diskutera och argumentera, men jag tror det görs bäst när man inte är känslostyrd mitt under pågående turnering.

Mot Finland hade Adrian Kempe ett jätteläge just innan Mikael Granlund avgjorde. De små marginalerna har – enskilt – inget att göra med brist på tävlingsattityd i Sverige. Men lägger man ihop X antal turneringar så … nå, en diskussion för en annan dag.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Kanada–Finland på bästa svenska TV-tid. Connor McDavid och Nathan MacKinnon mot Mikko Rantanen och Sebastian Aho. Sedan Tre Kronor–USA – som blir högintressant om den första matchen går till övertid.

Det är helt fantastisk underhållning vi bjudits på.

Det lär komma mer.

Om man inte uppskattar 4 Nations Face-Off, då tror jag inte att man älskar sporten hockey.

***

Att höra Mattias Norström som expert (i TV6/Viaplay) är ett enda stort nöje. Alltid med skarpa analyser, ofta poängterar han också det vi lite grand glömt bort i Sverige, att spelare med pucken alltid måste vara beredda på att bli tacklade.

Det kan inte understrykas nog.

Alltid. Vara. Beredda.

Jag tycker också Niklas Holmgren varit lite mer nedtonad, lite mindre skrikig, lite mer bara skönt entusiasmerande. Det är för övrigt väldigt kul när han kommenterar USA, när Matt Hughes spelar i samma kedja som Jack Hughes.

Kloke Kristian Huselius hade en bra tweet här. En av många.

ANNONS

***

”Matt Hughes” har nummer 34 på ryggen.

 

 Nu ska jag, sannolikt, svära i den svenska hockeykyrkan.
 Häng med.

Sam Hallam, en superskicklig coach i Europa. Till höger, Finlands avgörande mot Tre Kronor. Foto: NHL.COM, VIAPLAY (skärmdumpar)

Sverige gjorde ett misstag inför att världens bästa hockeyspelare skulle göra upp i hemtam NHL-miljö.
Man glömde (?) att optimera uppställningen i båset.

Långt före första nedsläpp i 4 Nations Face-Off tänkte jag ofta på detta, utan att det kom längre än min egen hjärna:

Varför ska Sam Hallam coacha ett Tre Kronor med de bästa spelarna?

Varför ska en (superskicklig) SHL-coach helt utan erfarenhet av hockey på liten rink, helt utan erfarenhet av att ställas mot världens främsta stjärnor, leda ett svenskt landslag i en best-on-best-turnering?

4 Nations Face-Off är väsensskilt från SHL, från hemmalandslagets hittepåturneringar, från VM i Europa med några hastigt influgna, utslagna NHL-spelare.

Min respekt för Sam Hallam är mycket stor, tro inget annat. En av de bästa SHL-tränarna, bara att ta av sig hatten för hans resultat med Växjö, för hans sätt att arbeta och även uttrycka sig i media. Men:

4 Nations Face-Off är inte SHL.

4 Nations Face-Off är de bästa spelarna i – nota bene – NHL-miljö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

I det läget, anser jag, borde det svenska förbundet tidigt ha hyrt in en NHL-coach (eller två), gärna med viss erfarenhet av svenska spelare. Daniel Alfredsson är redan inblandad som assisterande coach, det är förstås bra, men man borde ha löpt linan ut, utnyttjat de kontakter som Alfredsson och GM Josef Boumedienne har.

Sam Hallam, Nicklas Rahm, Stefan Klockare. Goa gubbar, skickliga på europeisk nivå. Men det vi just nu ser är alltså väsensskilt från den svenska trions vardag, bevisat med all önskvärd tydlighet av starten på Kanada–USA. En annan sport, närmast.

Är det så enkelt som att Tre Kronor förlorat två förlängningar bara för att Hallam & Co stått i båset? Givetvis inte. Hockey är en komplex sport. Men jag tror att en erfaren NHL-coach optimerat förutsättningarna för ett lag med NHL-spelare.

Matchen mot Finland hade inte behövt förloras, vill jag hävda.

***

Jag ser många som debatterar svensk hockey just nu, de två övertidsförlusterna ger bränsle åt de kritiker som hävdar att Sverige inte längre fostrar vinnare. Här finns onekligen saker att ta upp, det finns skäl att diskutera och argumentera, men jag tror det görs bäst när man inte är känslostyrd mitt under pågående turnering.

Mot Finland hade Adrian Kempe ett jätteläge just innan Mikael Granlund avgjorde. De små marginalerna har – enskilt – inget att göra med brist på tävlingsattityd i Sverige. Men lägger man ihop X antal turneringar så … nå, en diskussion för en annan dag.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Kanada–Finland på bästa svenska TV-tid. Connor McDavid och Nathan MacKinnon mot Mikko Rantanen och Sebastian Aho. Sedan Tre Kronor–USA – som blir högintressant om den första matchen går till övertid.

Det är helt fantastisk underhållning vi bjudits på.

Det lär komma mer.

Om man inte uppskattar 4 Nations Face-Off, då tror jag inte att man älskar sporten hockey.

***

Att höra Mattias Norström som expert (i TV6/Viaplay) är ett enda stort nöje. Alltid med skarpa analyser, ofta poängterar han också det vi lite grand glömt bort i Sverige, att spelare med pucken alltid måste vara beredda på att bli tacklade.

Det kan inte understrykas nog.

Alltid. Vara. Beredda.

Jag tycker också Niklas Holmgren varit lite mer nedtonad, lite mindre skrikig, lite mer bara skönt entusiasmerande. Det är för övrigt väldigt kul när han kommenterar USA, när Matt Hughes spelar i samma kedja som Jack Hughes.

Kloke Kristian Huselius hade en bra tweet här. En av många.

ANNONS

***

”Matt Hughes” har nummer 34 på ryggen.

 

 Nu ska jag, sannolikt, svära i den svenska hockeykyrkan.
 Häng med.

Sam Hallam, en superskicklig coach i Europa. Till höger, Finlands avgörande mot Tre Kronor. Foto: NHL.COM, VIAPLAY (skärmdumpar)

Sverige gjorde ett misstag inför att världens bästa hockeyspelare skulle göra upp i hemtam NHL-miljö.
Man glömde (?) att optimera uppställningen i båset.

Långt före första nedsläpp i 4 Nations Face-Off tänkte jag ofta på detta, utan att det kom längre än min egen hjärna:

Varför ska Sam Hallam coacha ett Tre Kronor med de bästa spelarna?

Varför ska en (superskicklig) SHL-coach helt utan erfarenhet av hockey på liten rink, helt utan erfarenhet av att ställas mot världens främsta stjärnor, leda ett svenskt landslag i en best-on-best-turnering?

4 Nations Face-Off är väsensskilt från SHL, från hemmalandslagets hittepåturneringar, från VM i Europa med några hastigt influgna, utslagna NHL-spelare.

Min respekt för Sam Hallam är mycket stor, tro inget annat. En av de bästa SHL-tränarna, bara att ta av sig hatten för hans resultat med Växjö, för hans sätt att arbeta och även uttrycka sig i media. Men:

4 Nations Face-Off är inte SHL.

4 Nations Face-Off är de bästa spelarna i – nota bene – NHL-miljö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

I det läget, anser jag, borde det svenska förbundet tidigt ha hyrt in en NHL-coach (eller två), gärna med viss erfarenhet av svenska spelare. Daniel Alfredsson är redan inblandad som assisterande coach, det är förstås bra, men man borde ha löpt linan ut, utnyttjat de kontakter som Alfredsson och GM Josef Boumedienne har.

Sam Hallam, Nicklas Rahm, Stefan Klockare. Goa gubbar, skickliga på europeisk nivå. Men det vi just nu ser är alltså väsensskilt från den svenska trions vardag, bevisat med all önskvärd tydlighet av starten på Kanada–USA. En annan sport, närmast.

Är det så enkelt som att Tre Kronor förlorat två förlängningar bara för att Hallam & Co stått i båset? Givetvis inte. Hockey är en komplex sport. Men jag tror att en erfaren NHL-coach optimerat förutsättningarna för ett lag med NHL-spelare.

Matchen mot Finland hade inte behövt förloras, vill jag hävda.

***

Jag ser många som debatterar svensk hockey just nu, de två övertidsförlusterna ger bränsle åt de kritiker som hävdar att Sverige inte längre fostrar vinnare. Här finns onekligen saker att ta upp, det finns skäl att diskutera och argumentera, men jag tror det görs bäst när man inte är känslostyrd mitt under pågående turnering.

Mot Finland hade Adrian Kempe ett jätteläge just innan Mikael Granlund avgjorde. De små marginalerna har – enskilt – inget att göra med brist på tävlingsattityd i Sverige. Men lägger man ihop X antal turneringar så … nå, en diskussion för en annan dag.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Kanada–Finland på bästa svenska TV-tid. Connor McDavid och Nathan MacKinnon mot Mikko Rantanen och Sebastian Aho. Sedan Tre Kronor–USA – som blir högintressant om den första matchen går till övertid.

Det är helt fantastisk underhållning vi bjudits på.

Det lär komma mer.

Om man inte uppskattar 4 Nations Face-Off, då tror jag inte att man älskar sporten hockey.

***

Att höra Mattias Norström som expert (i TV6/Viaplay) är ett enda stort nöje. Alltid med skarpa analyser, ofta poängterar han också det vi lite grand glömt bort i Sverige, att spelare med pucken alltid måste vara beredda på att bli tacklade.

Det kan inte understrykas nog.

Alltid. Vara. Beredda.

Jag tycker också Niklas Holmgren varit lite mer nedtonad, lite mindre skrikig, lite mer bara skönt entusiasmerande. Det är för övrigt väldigt kul när han kommenterar USA, när Matt Hughes spelar i samma kedja som Jack Hughes.

Kloke Kristian Huselius hade en bra tweet här. En av många.

ANNONS

***

”Matt Hughes” har nummer 34 på ryggen.

 

 Nu ska jag, sannolikt, svära i den svenska hockeykyrkan.
 Häng med.

Sam Hallam, en superskicklig coach i Europa. Till höger, Finlands avgörande mot Tre Kronor. Foto: NHL.COM, VIAPLAY (skärmdumpar)

Sverige gjorde ett misstag inför att världens bästa hockeyspelare skulle göra upp i hemtam NHL-miljö.
Man glömde (?) att optimera uppställningen i båset.

Långt före första nedsläpp i 4 Nations Face-Off tänkte jag ofta på detta, utan att det kom längre än min egen hjärna:

Varför ska Sam Hallam coacha ett Tre Kronor med de bästa spelarna?

Varför ska en (superskicklig) SHL-coach helt utan erfarenhet av hockey på liten rink, helt utan erfarenhet av att ställas mot världens främsta stjärnor, leda ett svenskt landslag i en best-on-best-turnering?

4 Nations Face-Off är väsensskilt från SHL, från hemmalandslagets hittepåturneringar, från VM i Europa med några hastigt influgna, utslagna NHL-spelare.

Min respekt för Sam Hallam är mycket stor, tro inget annat. En av de bästa SHL-tränarna, bara att ta av sig hatten för hans resultat med Växjö, för hans sätt att arbeta och även uttrycka sig i media. Men:

4 Nations Face-Off är inte SHL.

4 Nations Face-Off är de bästa spelarna i – nota bene – NHL-miljö.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

I det läget, anser jag, borde det svenska förbundet tidigt ha hyrt in en NHL-coach (eller två), gärna med viss erfarenhet av svenska spelare. Daniel Alfredsson är redan inblandad som assisterande coach, det är förstås bra, men man borde ha löpt linan ut, utnyttjat de kontakter som Alfredsson och GM Josef Boumedienne har.

Sam Hallam, Nicklas Rahm, Stefan Klockare. Goa gubbar, skickliga på europeisk nivå. Men det vi just nu ser är alltså väsensskilt från den svenska trions vardag, bevisat med all önskvärd tydlighet av starten på Kanada–USA. En annan sport, närmast.

Är det så enkelt som att Tre Kronor förlorat två förlängningar bara för att Hallam & Co stått i båset? Givetvis inte. Hockey är en komplex sport. Men jag tror att en erfaren NHL-coach optimerat förutsättningarna för ett lag med NHL-spelare.

Matchen mot Finland hade inte behövt förloras, vill jag hävda.

***

Jag ser många som debatterar svensk hockey just nu, de två övertidsförlusterna ger bränsle åt de kritiker som hävdar att Sverige inte längre fostrar vinnare. Här finns onekligen saker att ta upp, det finns skäl att diskutera och argumentera, men jag tror det görs bäst när man inte är känslostyrd mitt under pågående turnering.

Mot Finland hade Adrian Kempe ett jätteläge just innan Mikael Granlund avgjorde. De små marginalerna har – enskilt – inget att göra med brist på tävlingsattityd i Sverige. Men lägger man ihop X antal turneringar så … nå, en diskussion för en annan dag.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Kanada–Finland på bästa svenska TV-tid. Connor McDavid och Nathan MacKinnon mot Mikko Rantanen och Sebastian Aho. Sedan Tre Kronor–USA – som blir högintressant om den första matchen går till övertid.

Det är helt fantastisk underhållning vi bjudits på.

Det lär komma mer.

Om man inte uppskattar 4 Nations Face-Off, då tror jag inte att man älskar sporten hockey.

***

Att höra Mattias Norström som expert (i TV6/Viaplay) är ett enda stort nöje. Alltid med skarpa analyser, ofta poängterar han också det vi lite grand glömt bort i Sverige, att spelare med pucken alltid måste vara beredda på att bli tacklade.

Det kan inte understrykas nog.

Alltid. Vara. Beredda.

Jag tycker också Niklas Holmgren varit lite mer nedtonad, lite mindre skrikig, lite mer bara skönt entusiasmerande. Det är för övrigt väldigt kul när han kommenterar USA, när Matt Hughes spelar i samma kedja som Jack Hughes.

Kloke Kristian Huselius hade en bra tweet här. En av många.

ANNONS

***

”Matt Hughes” har nummer 34 på ryggen.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt