► Utan att ta något från Malmös prestation:
► Det här såg jag inte framför mig.
► Jag trodde Frölunda kommit längre – men jag hade fel.
► – Det är en pågående process, sa kaptenen Joel Lundqvist.
► Bäst den tar fart igen före jul.
LIKA STABILT OCH tryggt som Frölunda agerade i fyra, fem, sex matcher (då spelarna alltid gav sig chansen att vinna), lika passivt och naivt var det långa stunder mot Malmö.
Igen – jag tar inget ifrån Peter Anderssons pojkar, men herregud, utan Frölundamålvakten Johan Gustafssons storspel hade ju Malmö avgjort det här redan i andra perioden.
Efter 20 bra minuter tappade Frölunda allt det som gjort laget bra, det synkade, enkla, rejäla agerandet i egen zon, det snabba spelet som skapat trygghet.
Roger Rönnberg, tränaren, kritiserade:
– Vi förlorar många närkamper på defensiv planhalva som vi inte gör i första perioden. Motståndaren sätter tävlingsnivån, Malmö gör det bra, alla gubbar ställer upp och kämpar stenhårt. Då måste vi matcha det.
Kaptenen Joel Lundqvist:
– Känslan är … jag tycker vi är där i jobbet, men vi får syna det, för i sådana fall gör vi ju fel i jobbet. Svårt att säga att vi gör det vi ska, det gör vi ju bevisligen inte.
Hockey är först och främst ett närkampsspel.
Frölunda föll (3–4) eftersom man knappt vann några man mot man-moment. I alla fall för få.
Lundqvist:
– Vi blir för utspridda, ligger för långt ifrån varandra, förstakillen får inte stöd av andrakillen, i offensiv zon är deras ”tvåa” snabbare” än vår ”tvåa”; det gäller att alla åker.
Frölunda kunde inte matcha Malmös jobb.
Det är oroande i sig.
Frölunda fick också för sig att vilja anfalla innan försvarsspelet var klart.
Det är precis lika oroande.
Ödmjukheten? Gick det för bra i några matcher?
– Vi har pratat om det, är det 50/50, då är det försvarsspel, räcker att man lägger sig lite grand på fel sida, räcker att man tror saker och ting, redan där har man satt sig på fel sida. Det är sådant vi måste jobba bort, det har tagit längre tid än tidigare säsonger, analyserade Joel Lundqvist.
Det är här jag är så förvånad.
Jag trodde verkligen alla spelare förstått.
Jösses, i den här jämna ligan kommer man förlora hockeymatcher ändå, inte minst mot lag med kvalitetsspelare som Malmö, men jag fick uppfattningen att nu hade femöringen i alla fall trillar ner hos lirarna med indian på bröstet, nu förstod alla vad som krävdes för att sätta sig i ett läge där matcherna i alla fall kan vinnas.
Icke, sa Nicke.
– Det är en pågående process, det finns inget ”Oj, nu sitter det”, sa Joel Lundqvist.
Roger Rönnberg och hans tränarteam har mer att jobba med än jag trodde.
Kanske krävs det att tränaren ställer tuffare krav, matchar hårdare?
I princip rullas det runt på manskapet, oavsett vad individerna presterar.
Det är jag tveksam till.
Man bör inte spela Mats Rosseli Olsen i kvitteringsjakten, man kan inte spela Sebastian Stålberg i PP, när det för dagen finns spelare som känns hetare, inte bara för vad som står på tröjan, för vad de gjort eller borde kunna göra.
Tycker jag.
Belöna spelare som Christoffer Ehn, Joel Mustonen, Pontus Widerström, Max Friberg när de är heta.
Tycker jag.
Men så är jag ju inte hockeytränare heller …
Däremot så är Joel Lundqvist, tvärtemot vad en del fans skriver till mig, given i PP.
Han – och Lias Andersson – är ju de enda som kan vinna tekningar på regelbunden basis.
Joel hade behövts även i numerära underlägen av den anledningen.
Däremot kan man förstås tänka sig att skifta Lias och Joel, det är en av frågorna Roger Rönnberg har att fundera på.
***
Mina fem bästa i Frölunda:
1. Johan Gustafsson
* Höll laget kvar i andra perioden, otacksam uppgift när försvarsspelet inte alls var så disciplinerat som tidigare.
2. Lias Andersson
* Fortsatt bra form, stark på pucken.
3. Ryan Lasch
* Kvalitetsmål, som vanligt den som måste lyckas i offensiven.
4. Christoffer Ehn
* Uppoffrande skottäck, ledde sin på ett kedja på ett bra sätt.
5. Pontus Widerström
* Spelade bara 6,26, men gav energi varje gång han kom in.
