► Redo för en som svär i kyrkan nu? Okej:
► Jag hade tvekat och funderat väldigt länge innan jag trejdade till mig Erik Karlsson.
► Se där, så var det sagt.
HELA VECKAN HAR jag – och större delen av hockeyvärlden – gått och funderat:
Tänk om det ändå händer, det som nästan ingen trodde bara för ett tag sedan men som nu verkar fullt möjligt:
Erik Karlsson.
Bortbytt.
Av Ottawa Senators.
Så hårt drabbades ju Sens av Stockholmssjukan att klubbens säsong i princip spolades rakt ner i toaletten efter Globenmatcherna mot Colorado Avalanche, ägaren Eugene Melnyk och general managern Pierre Dorion har tvingats ta sig en rejäl funderare:
”Vad vill vi med Senators?
Vilken är bästa vägen till framgång på sikt?”
Allt det där är ju fullt förståeligt, givet vad backfenomenet Erik Karlsson skulle kunna ge i retur så är det ju inte alls konstigt att Sens underhåller tanken.
Det kan komma in X antal bra spelare.
Det kan komma in någon eller några bra spelare – och flera bra draftval.
Kort sagt – Senators som LAG skulle kunna förbättras över tid.
Samtidigt är risken att det dröjer för länge, att det inte lyckas, och om Senators byter bort sin gigantiske profil, sin älskade publikfavorit, så är förstås risken att klubben tappar i PR- och attraktionsvärde, publiksiffrorna går ner, och så vidare.
Men ändå – visst förstår jag att Senators ledning undersöker marknaden.
Sannolikt bättre byta bort Erik nu än i sommar när denne har ett år kvar på kontraktet, sannolikt betalar en klubb som kan få använda svensken i två slutspel mer än den som bara kan använda honom i ett.
Skulle Ottawa välja att inte trejda Erik Karlsson i sommar heller, då måste man ju signa honom på en långtidsdeal, vi snackar ett kontrakt värt sisådär tio miljoner dollar per år, och frågorna är:
a) Vill verkligen sparsamme Eugene Melnyk det?
b) Vad finns då kvar att bygga ett lag av?
Nå, det var ju inte detta som var grejen egentligen, att Senators känner av, kollar av, testar marknaden, det är en så kallad no-brainer.
Nä, mitt kyrkosvärande handlar om något helt annat, nämligen detta:
## Vore jag GM i en toppklubb i NHL skulle jag inte byta till mig Erik Karlsson.
## Risken är för stor.
Vad? Är jag galen? Tja, kanske, och okej då, jag modifierar:
Vore jag GM … skulle jag tänka efter väldigt länge, väga för och emot in i minsta lilla detalj, innan jag agerade.
Varför? Flera anledningar:
a) Hockey är en lagsport, säg att Tampa Bay Lightning – som sägs vara intresserat – skulle behöva ge upp Vladislav Namestnikov, kanske Yanni Gourde, kanske någon eller några andra för att få Erik, är det värt risken att röra om i det framgångsrika lagbygge som är NHL:s bästa?
Skulle en världsback vara värt att tappa två, tre viktiga pusselbitar, plus en del draftval?
Det kan förstås vara rätt, det kan förstås ge utdelning, men det är högt spel, jag hade inte gett mig på det, och jag undrar om Tampas kloke GM Steve Yzerman verkligen gör det. I alla fall om han inte är en sensationellt slug affärsman och kommer undan med att ge upp väldigt lite.
b) Ett hockeylag är uppbyggt av hierarkier, vissa spelar mycket, vissa spelar mindre, framgången bygger på acceptans av detta, och säg att Victor Hedman skulle få bäste kompisen Erik Karlsson till Tampa (finns förstås fler klubbar, det här är ett exempel), vad gör det med hierarkin i laget?
Erik är en superstjärna i NHL, Hedman är inte långt efter och är van vid av vara Tampas ledare, så som Erik är Ottawas; Anton Strålman och Michail Sergatjov är andra starka backar i Tampa där rollerna är tydliga och klara.
Det är inte på något sätt givet att laget Tampa lyfter lika mycket som Erik Karlsson är bra, om ni förstår vad jag menar.
c) Erik Karlsson har alls inte varit lika bra den här säsongen som tidigare, i den plus/minus-liga som Vegas succésvensk William Karlsson toppar (+36) är Karlsson trea från botten (-30), bara New York Islanders Nick Leddy (-33) och Arizona Coyotes Oliver Ekman Larsson (-36) är sämre.
Ja, självklart spelar det stor roll att Erik Karlsson spelar massiva minuter i ett svagt lag, hans fotoperation från i somras har stört och tycks ibland störa fortfarande, dessutom är plus/minus ett småtrubbigt sätt att mäta. Och visst, Erik kan ha tappat en del motivation om Senators inte tydligt visat att man vill något med honom och framtiden. Finns sannolikt förklaringar.
Men sammantaget så byggs det upp en bild och en intressant fråga: vilken Erik Karlsson får den klubb som vill byta till sig honom, den nuvarande som är bra/okej eller den gamle som var fantastisk?
d) Ottawa Senators vill absolut peta in Bobby Ryan i Karlsson-paketet, en högavlönad (7 250 000) men ofta skadad spelare som kostar mer än han smakar och vars kontrakt löper till 2022. Som om inte att trejda för Karlsson vore vågspel nog.
e) Det finns aldrig någon garanti att en spelare som är fenomenal på ett ställe är lika fenomenal på ett annat. Det här hänger förstås ihop med punkt ”b”, men tänk om Erik är kung av Ottawa just för att han får vara det?
Kung med oinskränkt makt.
Får han samma tron i en annan klubb?
Well, 21.00 måndag kväll – eller före – vet vi, då är transfer deadline, och jösses, man sitter som på nålar fram till dess.
Summa summarum;
Om jag varit GM för ett framgångsrikt NHL-lag hade jag nog (man ska förstås aldrig säga aldrig …) inte trejdat för Erik Karlsson, givet riskerna.
Om jag varit GM för en sämre organisation, en som behöver ett stjärnnamn, en som vill någonstans, det vore en annan femma. Men vill Erik Karlsson det? Tja, om det är en klubb som inte bara vill ta över 6 500 000-kontraktet (till 2019) utan även ge honom den där tiomiljonersdealen så … mm, kanske det. Fast jag tror gärna Erik vill vinna något, hellre åker till kompisen Hedman i Tampa och sedan testar marknaden 2019.
Men vill verkligen Yzerman …?
Ah, så var vi där igen.
Grattis, den som orkade läsa ända hit. Det var nog mest terapi för min egen hockeyskadade hjärna.
Hej på er, trevlig söndag!
***
För den som inte fick nog finns att titta på här.
Senators, Erik Karlsson working to make trade happen ahead of deadline
