► Henrik Lundqvist skrev historia i natt, och det är svårt att inte känna en enorm beundran för den här idrottaren.
► Snart 36 år. Fortfarande med ett driv som är som en 20-årings.
► Snart har ”Henke” kanske Lias Andersson hos sig i New York. Det scenariot är närmare än jag först trodde. Lias kan vara förlorad för Frölunda.
FÖRRA SÄSONGEN SKAKADE marken ett tag under svensken som kommit att kallas Kungen av New York.
Petad i några matcher, för första gången sedan rookiesäsongen 05/06.
Hur det slutade? Jodå, med Henrik Lundqvist som obestridd målvaktsetta och bärande spelare i New York Rangers precis som vanligt – och så ett VM-guld på det.
I höstas hackade det också; för Lundqvist, för New York Rangers, snacket var igång, är han ändå inte på nedgång nu, ”Hank”?
Bah. Folk borde ju vetat bättre. ”Can’t Keep a Good Man Down”, som Alabama sjöng.
I natt skrev ex-frölundaiten historia, blev förste målvakt i NHL:s historia att vinna minst 20 matcher under var och en av sina 13 första säsonger i världens bästa liga.
Ni hör Henke snacka om det och lite annat här.
"I felt like the whole team played really well tonight." @HLundqvist30 after picking up his 20th victory of the season in tonight's 5-1 win over the Flyers. https://t.co/QS51b3a3Mh
— New York Rangers (@NYRangers) January 17, 2018
Måste man stirra sig blind på all NHL-statistik? Inte alls. Inte om man inte vill.
Jag tänker mer så här:
Det hade varit lätt att känna en viss mättnad, att känna av kroppens trötthet när man är inne på sitt 36:e år och sin 13:e NHL-säsong, när bankkontot är välfyllt, när tillvaron är rätt trivsam på Manhattan och i Göteborg.
Det hade varit lätt att tvivla när puckarna började studsa emot och förbi.
Vare sig mättnad eller tvivel tycks dock finnas i Henrik Lundqvists vokabulär.
De två senaste säsongernas gropar på vägen verkar bara ha gjort honom mer tävlingsinriktad, mer sugen på att uppnå framgång, och när jag studerat honom i några matcher i höst och i vinter har jag slagits av att han inte sett ett skvatt sämre ut än för fem, sex, sju år sedan.
Sådant där ser förstås en expert som Erik Granqvist bättre än jag, men … min känsla är i alla fall att Lundqvist bär Rangers på samma vis som förut, det är samma reflexer, samma smidighet, samma spelsinne, samma vinnarmentalitet, samma mörka ögon i motgångens stund.
Kanske är ”Henke” till och med bättre än på ett tag?
Uttagen till All Star-matchen i Tampa i slutet på januari, en ära han inte upplevt sedan 2009.
En titt på statistiken vidimerar min bild. Av de NHL-målvakter som spelat minst 20 matcher är läget detta vad gäller räddningsprocent:
1. Andrej Vasiljevskij, Tampa, .930 (37 matcher)
2. Corey Crawford, Chicago, .929 (28)
3. Jonathan Quick, Los Angeles, .924 (35)
3. Mike Smith, Calgary, .924 (38)
3. Henrik Lundqvist, NYR, .924 (38)
Det finns inte en hemlighet bakom en idrottares succé, det är ett pussel med X antal bitar, men precis som tvillingbrorsan Joel har Henrik en sällan skådad vilja att vinna – och hatar att förlora.
Driv. Det handlar om det. Driv. För att ta vara på all den talang du fötts med.
***
Lias Andersson, ja. Skrev om honom i går kväll, och har fått ny information som på allvar slår fast följande:
New York Rangers funderar på att behålla Lias, låta honom spela AHL-hockey i Hartford, den vägen ge honom chansen att spela sig in i NHL redan den här säsongen.
Inget bestämt, vad jag förstår. Men inte alls en otrolig utveckling.
Rangers har skador på Chris Kreider och Kevin Hayes, har plockat upp en del AHL-forwards med gott resultat, gillade vad man såg Lias Andersson JVM-prestera på liten rink, känner att han tagit stora steg sedan i höstas, och det kan betyda att Lias NHL-dröm snart blir sann.
Kan betyda. Inget klart. Vad vi vet är i alla fall att Rangers först tänkt skicka tillbaka Lias till Frölunda i veckan men sedan frös det beskedet och valde att behålla svensken rehabtiden ut.
Återkommer i ärendet.
