Frölundas självbild behöver korrigeras, tränarna rannsaka sig själva

Frölundas självbild behöver korrigeras, tränarna rannsaka sig själva

Frölundas självbild behöver korrigeras, tränarna rannsaka sig själva

Frölundas självbild behöver korrigeras, tränarna rannsaka sig själva

► Frölundas läge är krisartat, långt ifrån hopplöst, men krisartat. Jag vill ännu en gång lyfta detta:
Självbilden. Felaktig.
Frölunda måste sluta se sig som ett topplag, istället köpa rollen som mer ödmjuk utmanare, hitta tillbaka till höstens inställning innan det gick fel igen.
Sedan bör Roger Rönnberg och övriga tränare hänsynslöst rannsaka sig själva och ställa frågan: ”Vad i vårt sätt att kommunicera gör att det inte går fram?”

Vart är Frölunda på väg? Kan spelarna ta sig upp på spåret igen? Återstår att se, det. Foto: C MORE (sköämdump)

DEN KORTA VERSIONEN av krönikans huvudpoäng:

Frölunda är inget topplag längre. Efter två sjundeplatser är man ett mittenlag som vill utmana för att bli ledande igen, man behöver justera sin (i mitt tycke felaktiga) självbild, den som var en helt annan i höstas då det ödmjuka, defensiva spelet visade på helt annan förståelse för situationen.

Sedan gick det lite för bra tack vare Ryan Lasch, Michael Spacek och power play.

Sedan fastnade Frölunda i gamla vanor, trodde man redan tillhörde toppen igen.

Facit ser vi nu – när Lasse Winnerbäck sjunger för fullt, när det årliga raset som det varnats för ett tag ändå tycks här.

ANNONS

Jag såg goda tecken (tålamod, förstånd) i 4–1-segern mot Rögle nyligen; vips, så snackade Andreas Borgman om Frölunda som ett lika bra lag; vips, så hade självbilden hamnat snett igen; vips, så kom en vecka med hybris och ett lag som till stor del besegrade sig självt.

Back to basics, tillbaka till höstens fokus på stark defensiv, förståelse för att man är en utmanare som jagar mot toppen, inte en klubb som år efter år sitter bekvämt högt upp i SHL:s pyramid och blickar nedåt.

Den långa versionen (glad om ni orkar):

Ända sedan 2013 då Roger Rönnberg (och Robert Ohlsson) kom till Göteborg och lyfte Frölunda till högre höjder har det hetat:

## Vinna av egen kraft, alltid driva spel.

## Styra matchbilder, bestämma.

## Spela sig ur svåra situationer, inte frivilligt göra sig av med pucken.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Det här sitter i väggarna hos spelarna, givetvis små förändringar längs vägen, i en del slutspel något förenklad hockey, i vinter klart smartare med lugnare forecheck, men det är supertydligt när man talar med spelarna. Jag vet inte hur ofta i höst/vinter som jag hört de gamla tala om ”Vi är ett topplag” eller de nya säga saker som ”Jag ville till ett topplag.”

Sorry, men så ju inte längre fallet.

Denna insikt tror jag är viktig.

Man vinner inget, har ingen garanterad topposition, på grund av sitt namn, sin historia. Inom fotbollen vet IFK Göteborg detta allt för väl, fler exempel går lätt att hitta om man vill.

I går, efter 4–7 på Oskarshamn, veckans tredje, den nionde på 13 matcher, stod Roger Rönnberg i C More och sa apropå alla misstag som match efter match stått laget dyrt:

– Mycket kommer från överambition, allt från onödiga utvisningar till de två första målen där vi inte får ut pucken ur egen zon. Men det går inte att gömma sig bakom det, vi måste förstå den situation vi är i, förenkla spelet rejält.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Förstår ni diskrepansen här? Spelarna tror de tillhör ett topplag, man är ju The Mighty Frölunda for crying out loud, här ska inte spelas ödmjuk, förenklad hockey, här ska liras, skapas, drivas spel, här ska vinnas på det enda spelsätt som dagligen upprepas: det egna. Och så står coachen i TV och beklagar sig, talar om att spela med större marginaler? Snacka om ”error” i spelarskallarna.

Överdrev jag en smula där för att få hem min poäng? Visst.

Hjälpte det er ändå att förstå? Mm, hoppades på det.

Självbilden. Förstå var man är. Anpassa spelet därefter. Spelarnas ansvar här är stort – men tränarnas ännu större. Insikten, klargörandet, det kommer uppifrån.

– En bra coach får in smartness, lugn och tålamod i sitt lag, det lyckas jag inte med just nu, sa Rönnberg i går.

Okej, då är det så här:

Roger, Anders Burström och Kristofer Näslund behöver rannsaka sig själva, fundera över hur de kommunicerar med spelarna, om de är för snälla, för hårda, för otydliga.

Något är det, för bevisligen får inte tränarstaben ut sina direktiv. Och det, mina damer och herrar, det är ett recept för ett sjunkande skepp.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Spelarna har en egen resa att göra, igen det här med självbilden, förstå var och vilka de är, men jag vidhåller att allt börjar uppifrån.

Är allt elände? Inte alls, fanns flera bra saker som Frölunda gjorde i lördagsmatchen, det finns goda kvalitéer, man är fortsatt fyra i SHL och har en trupp som jag tycker ska kunna vara med och bråka om en topp 6-plats, alltså gå direkt till kvartsfinal.

Är läget krisartat givet trenden, risk för fritt fall även i år? Absolut, det går inte att blunda för historien, spelarna ser och noterar förstås likheterna med tidigare vintrar, därför så oerhört viktigt att Roger Rönnberg och ledarstaben nu kan samla sin grupp, ta ett steg tillbaka och få fram:

”Okej, vi må ha värvat tekniska spelare som Ryan Lasch och Michael Spacek, men så bra är inte de, så bra är inte vi som grupp, att vi kan tro att vi redan blivit ett topplag igen.
Det krävs att vi spelar Christian Folin-hockey som i höstas, låter oss inspireras av hans smartness, gör rätt för oss i varje defensiv situation innan vi går till anfall.
Vi har fortfarande ett bra läge om alla förstår, om vi börjar i rätt ände, går tillbaka till det ”mindset” vi hade i höstas, fyller på med den offensiv vi har, men gör det med tålamod och förstånd.
Än är vi inget topplag, men vi utmanar för att bli.
Ödmjukhet. Förståelse för var vi är, vad som krävs, då kan vi komma någon vart med den där utmaningen.”

Ännu en fullspäckad vecka, sedan försvinner nämnda Christian Folin, Spacek och Max Friberg. Kanske kan det hjälpa till med att skapa en mer ödmjuk inställning.

Men det är tre viktiga matcher (Leksand, Luleå, Färjestad) innan den trion åker till reserv-OS.

Tre som kan bestämma väg för säsongen.

Behöver nog göra det, vill jag hävda.

***

Redan i våras, efter Frölundas hemska uttåg i kvartsfinalen mot Rögle, skrev jag om det här med självbild och förståelse för var man befinner sig. Ni kan läsa texten nedan.

För er som inte hinner/orkar skrev jag bland annat:

På presskonferensen i onsdags sa Roger Rönnberg något som syftade på laget 20/21 men som faktiskt går att applicera på föreningen Frölunda just nu:
”Förmodligen tror vi att vi är skickligare än vi är, vi har inte anpassat oss till det lag vi är.”
Visste Rönnberg hur rätt på det han var? Här gäller ju även, menar jag, ”… till den klubb vi är.”
Två år av sjundeplatser, vikande utveckling, Frölunda är inte längre den motor, den ledande svenska hockeyverksamhet som man väl ändå får säga var fallet till och med SM-guldet 2019.
Det är i sig ingen skam alls, 2013–2019-resan är fortfarande enastående, ingen klubb kan konstant vara en vinnare, men jag tror det är viktigt för Frölunda att inse var man är, att den första resan nog har nått sitt slut, att det är dags att påbörja en andra.
Svansföringen har – med viss rätt – varit hög, inte minst vad gäller utveckling, träning. Nu är det dags att ta ett steg tillbaka, ladda om det metaforiska geväret, och det är då man behöver ställa alla de där frågorna jag tjatar om.
2013 la Frölunda om kurs, man satsade fräscht och fräckt och blev en vinnare.
2021 är verkligheten en annan, då behöver kursen anpassas därefter för att klubben ska kunna utmana igen.

Det gick att se saker och ting redan i våras. Under hösten kände jag att Frölunda förstått, men sedan slog nog fartblindheten till.

Upp på spåret igen. Försöka besvara frågan ”Vart är vi på väg?” med ”uppåt.” Där har ni vad som gäller. Enkel? Nix. Görligt? Absolut.

Till sist, för jag har fått frågan:

Nej, det är inte läge att sparka tränare, det är något man ska akta sig enormt för, bara ta till när det är absolut nödvändigt, lätt att cirkeln snabbt blir ond. Detta sagt så behöver Roger Rönnberg & Co hitta sätt att nå ut till spelartruppen, och skulle de misslyckas, skulle raset fortsätta, skulle även den här säsongen sluta med ett stort misslyckande, då kommer förstås Roger Rönnbergs framtid att ifrågasättas av styrelsen.

Inga konstigheter med den saken. Så fungerar professionell idrott. Form och resultat är färskvara.

För den som missade, sportchefen Fredrik Sjöström visade i går kväll sitt stöd för Roger Rönnberg (texten nedan).

***

Om någon undrade vad det där med Lasse Winnerbäck var. Ras-ande bra.

 

► Frölundas läge är krisartat, långt ifrån hopplöst, men krisartat. Jag vill ännu en gång lyfta detta:
Självbilden. Felaktig.
Frölunda måste sluta se sig som ett topplag, istället köpa rollen som mer ödmjuk utmanare, hitta tillbaka till höstens inställning innan det gick fel igen.
Sedan bör Roger Rönnberg och övriga tränare hänsynslöst rannsaka sig själva och ställa frågan: ”Vad i vårt sätt att kommunicera gör att det inte går fram?”

Vart är Frölunda på väg? Kan spelarna ta sig upp på spåret igen? Återstår att se, det. Foto: C MORE (sköämdump)

DEN KORTA VERSIONEN av krönikans huvudpoäng:

Frölunda är inget topplag längre. Efter två sjundeplatser är man ett mittenlag som vill utmana för att bli ledande igen, man behöver justera sin (i mitt tycke felaktiga) självbild, den som var en helt annan i höstas då det ödmjuka, defensiva spelet visade på helt annan förståelse för situationen.

Sedan gick det lite för bra tack vare Ryan Lasch, Michael Spacek och power play.

Sedan fastnade Frölunda i gamla vanor, trodde man redan tillhörde toppen igen.

Facit ser vi nu – när Lasse Winnerbäck sjunger för fullt, när det årliga raset som det varnats för ett tag ändå tycks här.

ANNONS

Jag såg goda tecken (tålamod, förstånd) i 4–1-segern mot Rögle nyligen; vips, så snackade Andreas Borgman om Frölunda som ett lika bra lag; vips, så hade självbilden hamnat snett igen; vips, så kom en vecka med hybris och ett lag som till stor del besegrade sig självt.

Back to basics, tillbaka till höstens fokus på stark defensiv, förståelse för att man är en utmanare som jagar mot toppen, inte en klubb som år efter år sitter bekvämt högt upp i SHL:s pyramid och blickar nedåt.

Den långa versionen (glad om ni orkar):

Ända sedan 2013 då Roger Rönnberg (och Robert Ohlsson) kom till Göteborg och lyfte Frölunda till högre höjder har det hetat:

## Vinna av egen kraft, alltid driva spel.

## Styra matchbilder, bestämma.

## Spela sig ur svåra situationer, inte frivilligt göra sig av med pucken.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Det här sitter i väggarna hos spelarna, givetvis små förändringar längs vägen, i en del slutspel något förenklad hockey, i vinter klart smartare med lugnare forecheck, men det är supertydligt när man talar med spelarna. Jag vet inte hur ofta i höst/vinter som jag hört de gamla tala om ”Vi är ett topplag” eller de nya säga saker som ”Jag ville till ett topplag.”

Sorry, men så ju inte längre fallet.

Denna insikt tror jag är viktig.

Man vinner inget, har ingen garanterad topposition, på grund av sitt namn, sin historia. Inom fotbollen vet IFK Göteborg detta allt för väl, fler exempel går lätt att hitta om man vill.

I går, efter 4–7 på Oskarshamn, veckans tredje, den nionde på 13 matcher, stod Roger Rönnberg i C More och sa apropå alla misstag som match efter match stått laget dyrt:

– Mycket kommer från överambition, allt från onödiga utvisningar till de två första målen där vi inte får ut pucken ur egen zon. Men det går inte att gömma sig bakom det, vi måste förstå den situation vi är i, förenkla spelet rejält.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Förstår ni diskrepansen här? Spelarna tror de tillhör ett topplag, man är ju The Mighty Frölunda for crying out loud, här ska inte spelas ödmjuk, förenklad hockey, här ska liras, skapas, drivas spel, här ska vinnas på det enda spelsätt som dagligen upprepas: det egna. Och så står coachen i TV och beklagar sig, talar om att spela med större marginaler? Snacka om ”error” i spelarskallarna.

Överdrev jag en smula där för att få hem min poäng? Visst.

Hjälpte det er ändå att förstå? Mm, hoppades på det.

Självbilden. Förstå var man är. Anpassa spelet därefter. Spelarnas ansvar här är stort – men tränarnas ännu större. Insikten, klargörandet, det kommer uppifrån.

– En bra coach får in smartness, lugn och tålamod i sitt lag, det lyckas jag inte med just nu, sa Rönnberg i går.

Okej, då är det så här:

Roger, Anders Burström och Kristofer Näslund behöver rannsaka sig själva, fundera över hur de kommunicerar med spelarna, om de är för snälla, för hårda, för otydliga.

Något är det, för bevisligen får inte tränarstaben ut sina direktiv. Och det, mina damer och herrar, det är ett recept för ett sjunkande skepp.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Spelarna har en egen resa att göra, igen det här med självbilden, förstå var och vilka de är, men jag vidhåller att allt börjar uppifrån.

Är allt elände? Inte alls, fanns flera bra saker som Frölunda gjorde i lördagsmatchen, det finns goda kvalitéer, man är fortsatt fyra i SHL och har en trupp som jag tycker ska kunna vara med och bråka om en topp 6-plats, alltså gå direkt till kvartsfinal.

Är läget krisartat givet trenden, risk för fritt fall även i år? Absolut, det går inte att blunda för historien, spelarna ser och noterar förstås likheterna med tidigare vintrar, därför så oerhört viktigt att Roger Rönnberg och ledarstaben nu kan samla sin grupp, ta ett steg tillbaka och få fram:

”Okej, vi må ha värvat tekniska spelare som Ryan Lasch och Michael Spacek, men så bra är inte de, så bra är inte vi som grupp, att vi kan tro att vi redan blivit ett topplag igen.
Det krävs att vi spelar Christian Folin-hockey som i höstas, låter oss inspireras av hans smartness, gör rätt för oss i varje defensiv situation innan vi går till anfall.
Vi har fortfarande ett bra läge om alla förstår, om vi börjar i rätt ände, går tillbaka till det ”mindset” vi hade i höstas, fyller på med den offensiv vi har, men gör det med tålamod och förstånd.
Än är vi inget topplag, men vi utmanar för att bli.
Ödmjukhet. Förståelse för var vi är, vad som krävs, då kan vi komma någon vart med den där utmaningen.”

Ännu en fullspäckad vecka, sedan försvinner nämnda Christian Folin, Spacek och Max Friberg. Kanske kan det hjälpa till med att skapa en mer ödmjuk inställning.

Men det är tre viktiga matcher (Leksand, Luleå, Färjestad) innan den trion åker till reserv-OS.

Tre som kan bestämma väg för säsongen.

Behöver nog göra det, vill jag hävda.

***

Redan i våras, efter Frölundas hemska uttåg i kvartsfinalen mot Rögle, skrev jag om det här med självbild och förståelse för var man befinner sig. Ni kan läsa texten nedan.

För er som inte hinner/orkar skrev jag bland annat:

På presskonferensen i onsdags sa Roger Rönnberg något som syftade på laget 20/21 men som faktiskt går att applicera på föreningen Frölunda just nu:
”Förmodligen tror vi att vi är skickligare än vi är, vi har inte anpassat oss till det lag vi är.”
Visste Rönnberg hur rätt på det han var? Här gäller ju även, menar jag, ”… till den klubb vi är.”
Två år av sjundeplatser, vikande utveckling, Frölunda är inte längre den motor, den ledande svenska hockeyverksamhet som man väl ändå får säga var fallet till och med SM-guldet 2019.
Det är i sig ingen skam alls, 2013–2019-resan är fortfarande enastående, ingen klubb kan konstant vara en vinnare, men jag tror det är viktigt för Frölunda att inse var man är, att den första resan nog har nått sitt slut, att det är dags att påbörja en andra.
Svansföringen har – med viss rätt – varit hög, inte minst vad gäller utveckling, träning. Nu är det dags att ta ett steg tillbaka, ladda om det metaforiska geväret, och det är då man behöver ställa alla de där frågorna jag tjatar om.
2013 la Frölunda om kurs, man satsade fräscht och fräckt och blev en vinnare.
2021 är verkligheten en annan, då behöver kursen anpassas därefter för att klubben ska kunna utmana igen.

Det gick att se saker och ting redan i våras. Under hösten kände jag att Frölunda förstått, men sedan slog nog fartblindheten till.

Upp på spåret igen. Försöka besvara frågan ”Vart är vi på väg?” med ”uppåt.” Där har ni vad som gäller. Enkel? Nix. Görligt? Absolut.

Till sist, för jag har fått frågan:

Nej, det är inte läge att sparka tränare, det är något man ska akta sig enormt för, bara ta till när det är absolut nödvändigt, lätt att cirkeln snabbt blir ond. Detta sagt så behöver Roger Rönnberg & Co hitta sätt att nå ut till spelartruppen, och skulle de misslyckas, skulle raset fortsätta, skulle även den här säsongen sluta med ett stort misslyckande, då kommer förstås Roger Rönnbergs framtid att ifrågasättas av styrelsen.

Inga konstigheter med den saken. Så fungerar professionell idrott. Form och resultat är färskvara.

För den som missade, sportchefen Fredrik Sjöström visade i går kväll sitt stöd för Roger Rönnberg (texten nedan).

***

Om någon undrade vad det där med Lasse Winnerbäck var. Ras-ande bra.

 

► Frölundas läge är krisartat, långt ifrån hopplöst, men krisartat. Jag vill ännu en gång lyfta detta:
Självbilden. Felaktig.
Frölunda måste sluta se sig som ett topplag, istället köpa rollen som mer ödmjuk utmanare, hitta tillbaka till höstens inställning innan det gick fel igen.
Sedan bör Roger Rönnberg och övriga tränare hänsynslöst rannsaka sig själva och ställa frågan: ”Vad i vårt sätt att kommunicera gör att det inte går fram?”

Vart är Frölunda på väg? Kan spelarna ta sig upp på spåret igen? Återstår att se, det. Foto: C MORE (sköämdump)

DEN KORTA VERSIONEN av krönikans huvudpoäng:

Frölunda är inget topplag längre. Efter två sjundeplatser är man ett mittenlag som vill utmana för att bli ledande igen, man behöver justera sin (i mitt tycke felaktiga) självbild, den som var en helt annan i höstas då det ödmjuka, defensiva spelet visade på helt annan förståelse för situationen.

Sedan gick det lite för bra tack vare Ryan Lasch, Michael Spacek och power play.

Sedan fastnade Frölunda i gamla vanor, trodde man redan tillhörde toppen igen.

Facit ser vi nu – när Lasse Winnerbäck sjunger för fullt, när det årliga raset som det varnats för ett tag ändå tycks här.

ANNONS

Jag såg goda tecken (tålamod, förstånd) i 4–1-segern mot Rögle nyligen; vips, så snackade Andreas Borgman om Frölunda som ett lika bra lag; vips, så hade självbilden hamnat snett igen; vips, så kom en vecka med hybris och ett lag som till stor del besegrade sig självt.

Back to basics, tillbaka till höstens fokus på stark defensiv, förståelse för att man är en utmanare som jagar mot toppen, inte en klubb som år efter år sitter bekvämt högt upp i SHL:s pyramid och blickar nedåt.

Den långa versionen (glad om ni orkar):

Ända sedan 2013 då Roger Rönnberg (och Robert Ohlsson) kom till Göteborg och lyfte Frölunda till högre höjder har det hetat:

## Vinna av egen kraft, alltid driva spel.

## Styra matchbilder, bestämma.

## Spela sig ur svåra situationer, inte frivilligt göra sig av med pucken.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Det här sitter i väggarna hos spelarna, givetvis små förändringar längs vägen, i en del slutspel något förenklad hockey, i vinter klart smartare med lugnare forecheck, men det är supertydligt när man talar med spelarna. Jag vet inte hur ofta i höst/vinter som jag hört de gamla tala om ”Vi är ett topplag” eller de nya säga saker som ”Jag ville till ett topplag.”

Sorry, men så ju inte längre fallet.

Denna insikt tror jag är viktig.

Man vinner inget, har ingen garanterad topposition, på grund av sitt namn, sin historia. Inom fotbollen vet IFK Göteborg detta allt för väl, fler exempel går lätt att hitta om man vill.

I går, efter 4–7 på Oskarshamn, veckans tredje, den nionde på 13 matcher, stod Roger Rönnberg i C More och sa apropå alla misstag som match efter match stått laget dyrt:

– Mycket kommer från överambition, allt från onödiga utvisningar till de två första målen där vi inte får ut pucken ur egen zon. Men det går inte att gömma sig bakom det, vi måste förstå den situation vi är i, förenkla spelet rejält.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Förstår ni diskrepansen här? Spelarna tror de tillhör ett topplag, man är ju The Mighty Frölunda for crying out loud, här ska inte spelas ödmjuk, förenklad hockey, här ska liras, skapas, drivas spel, här ska vinnas på det enda spelsätt som dagligen upprepas: det egna. Och så står coachen i TV och beklagar sig, talar om att spela med större marginaler? Snacka om ”error” i spelarskallarna.

Överdrev jag en smula där för att få hem min poäng? Visst.

Hjälpte det er ändå att förstå? Mm, hoppades på det.

Självbilden. Förstå var man är. Anpassa spelet därefter. Spelarnas ansvar här är stort – men tränarnas ännu större. Insikten, klargörandet, det kommer uppifrån.

– En bra coach får in smartness, lugn och tålamod i sitt lag, det lyckas jag inte med just nu, sa Rönnberg i går.

Okej, då är det så här:

Roger, Anders Burström och Kristofer Näslund behöver rannsaka sig själva, fundera över hur de kommunicerar med spelarna, om de är för snälla, för hårda, för otydliga.

Något är det, för bevisligen får inte tränarstaben ut sina direktiv. Och det, mina damer och herrar, det är ett recept för ett sjunkande skepp.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Spelarna har en egen resa att göra, igen det här med självbilden, förstå var och vilka de är, men jag vidhåller att allt börjar uppifrån.

Är allt elände? Inte alls, fanns flera bra saker som Frölunda gjorde i lördagsmatchen, det finns goda kvalitéer, man är fortsatt fyra i SHL och har en trupp som jag tycker ska kunna vara med och bråka om en topp 6-plats, alltså gå direkt till kvartsfinal.

Är läget krisartat givet trenden, risk för fritt fall även i år? Absolut, det går inte att blunda för historien, spelarna ser och noterar förstås likheterna med tidigare vintrar, därför så oerhört viktigt att Roger Rönnberg och ledarstaben nu kan samla sin grupp, ta ett steg tillbaka och få fram:

”Okej, vi må ha värvat tekniska spelare som Ryan Lasch och Michael Spacek, men så bra är inte de, så bra är inte vi som grupp, att vi kan tro att vi redan blivit ett topplag igen.
Det krävs att vi spelar Christian Folin-hockey som i höstas, låter oss inspireras av hans smartness, gör rätt för oss i varje defensiv situation innan vi går till anfall.
Vi har fortfarande ett bra läge om alla förstår, om vi börjar i rätt ände, går tillbaka till det ”mindset” vi hade i höstas, fyller på med den offensiv vi har, men gör det med tålamod och förstånd.
Än är vi inget topplag, men vi utmanar för att bli.
Ödmjukhet. Förståelse för var vi är, vad som krävs, då kan vi komma någon vart med den där utmaningen.”

Ännu en fullspäckad vecka, sedan försvinner nämnda Christian Folin, Spacek och Max Friberg. Kanske kan det hjälpa till med att skapa en mer ödmjuk inställning.

Men det är tre viktiga matcher (Leksand, Luleå, Färjestad) innan den trion åker till reserv-OS.

Tre som kan bestämma väg för säsongen.

Behöver nog göra det, vill jag hävda.

***

Redan i våras, efter Frölundas hemska uttåg i kvartsfinalen mot Rögle, skrev jag om det här med självbild och förståelse för var man befinner sig. Ni kan läsa texten nedan.

För er som inte hinner/orkar skrev jag bland annat:

På presskonferensen i onsdags sa Roger Rönnberg något som syftade på laget 20/21 men som faktiskt går att applicera på föreningen Frölunda just nu:
”Förmodligen tror vi att vi är skickligare än vi är, vi har inte anpassat oss till det lag vi är.”
Visste Rönnberg hur rätt på det han var? Här gäller ju även, menar jag, ”… till den klubb vi är.”
Två år av sjundeplatser, vikande utveckling, Frölunda är inte längre den motor, den ledande svenska hockeyverksamhet som man väl ändå får säga var fallet till och med SM-guldet 2019.
Det är i sig ingen skam alls, 2013–2019-resan är fortfarande enastående, ingen klubb kan konstant vara en vinnare, men jag tror det är viktigt för Frölunda att inse var man är, att den första resan nog har nått sitt slut, att det är dags att påbörja en andra.
Svansföringen har – med viss rätt – varit hög, inte minst vad gäller utveckling, träning. Nu är det dags att ta ett steg tillbaka, ladda om det metaforiska geväret, och det är då man behöver ställa alla de där frågorna jag tjatar om.
2013 la Frölunda om kurs, man satsade fräscht och fräckt och blev en vinnare.
2021 är verkligheten en annan, då behöver kursen anpassas därefter för att klubben ska kunna utmana igen.

Det gick att se saker och ting redan i våras. Under hösten kände jag att Frölunda förstått, men sedan slog nog fartblindheten till.

Upp på spåret igen. Försöka besvara frågan ”Vart är vi på väg?” med ”uppåt.” Där har ni vad som gäller. Enkel? Nix. Görligt? Absolut.

Till sist, för jag har fått frågan:

Nej, det är inte läge att sparka tränare, det är något man ska akta sig enormt för, bara ta till när det är absolut nödvändigt, lätt att cirkeln snabbt blir ond. Detta sagt så behöver Roger Rönnberg & Co hitta sätt att nå ut till spelartruppen, och skulle de misslyckas, skulle raset fortsätta, skulle även den här säsongen sluta med ett stort misslyckande, då kommer förstås Roger Rönnbergs framtid att ifrågasättas av styrelsen.

Inga konstigheter med den saken. Så fungerar professionell idrott. Form och resultat är färskvara.

För den som missade, sportchefen Fredrik Sjöström visade i går kväll sitt stöd för Roger Rönnberg (texten nedan).

***

Om någon undrade vad det där med Lasse Winnerbäck var. Ras-ande bra.

 

► Frölundas läge är krisartat, långt ifrån hopplöst, men krisartat. Jag vill ännu en gång lyfta detta:
Självbilden. Felaktig.
Frölunda måste sluta se sig som ett topplag, istället köpa rollen som mer ödmjuk utmanare, hitta tillbaka till höstens inställning innan det gick fel igen.
Sedan bör Roger Rönnberg och övriga tränare hänsynslöst rannsaka sig själva och ställa frågan: ”Vad i vårt sätt att kommunicera gör att det inte går fram?”

Vart är Frölunda på väg? Kan spelarna ta sig upp på spåret igen? Återstår att se, det. Foto: C MORE (sköämdump)

DEN KORTA VERSIONEN av krönikans huvudpoäng:

Frölunda är inget topplag längre. Efter två sjundeplatser är man ett mittenlag som vill utmana för att bli ledande igen, man behöver justera sin (i mitt tycke felaktiga) självbild, den som var en helt annan i höstas då det ödmjuka, defensiva spelet visade på helt annan förståelse för situationen.

Sedan gick det lite för bra tack vare Ryan Lasch, Michael Spacek och power play.

Sedan fastnade Frölunda i gamla vanor, trodde man redan tillhörde toppen igen.

Facit ser vi nu – när Lasse Winnerbäck sjunger för fullt, när det årliga raset som det varnats för ett tag ändå tycks här.

ANNONS

Jag såg goda tecken (tålamod, förstånd) i 4–1-segern mot Rögle nyligen; vips, så snackade Andreas Borgman om Frölunda som ett lika bra lag; vips, så hade självbilden hamnat snett igen; vips, så kom en vecka med hybris och ett lag som till stor del besegrade sig självt.

Back to basics, tillbaka till höstens fokus på stark defensiv, förståelse för att man är en utmanare som jagar mot toppen, inte en klubb som år efter år sitter bekvämt högt upp i SHL:s pyramid och blickar nedåt.

Den långa versionen (glad om ni orkar):

Ända sedan 2013 då Roger Rönnberg (och Robert Ohlsson) kom till Göteborg och lyfte Frölunda till högre höjder har det hetat:

## Vinna av egen kraft, alltid driva spel.

## Styra matchbilder, bestämma.

## Spela sig ur svåra situationer, inte frivilligt göra sig av med pucken.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Det här sitter i väggarna hos spelarna, givetvis små förändringar längs vägen, i en del slutspel något förenklad hockey, i vinter klart smartare med lugnare forecheck, men det är supertydligt när man talar med spelarna. Jag vet inte hur ofta i höst/vinter som jag hört de gamla tala om ”Vi är ett topplag” eller de nya säga saker som ”Jag ville till ett topplag.”

Sorry, men så ju inte längre fallet.

Denna insikt tror jag är viktig.

Man vinner inget, har ingen garanterad topposition, på grund av sitt namn, sin historia. Inom fotbollen vet IFK Göteborg detta allt för väl, fler exempel går lätt att hitta om man vill.

I går, efter 4–7 på Oskarshamn, veckans tredje, den nionde på 13 matcher, stod Roger Rönnberg i C More och sa apropå alla misstag som match efter match stått laget dyrt:

– Mycket kommer från överambition, allt från onödiga utvisningar till de två första målen där vi inte får ut pucken ur egen zon. Men det går inte att gömma sig bakom det, vi måste förstå den situation vi är i, förenkla spelet rejält.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Förstår ni diskrepansen här? Spelarna tror de tillhör ett topplag, man är ju The Mighty Frölunda for crying out loud, här ska inte spelas ödmjuk, förenklad hockey, här ska liras, skapas, drivas spel, här ska vinnas på det enda spelsätt som dagligen upprepas: det egna. Och så står coachen i TV och beklagar sig, talar om att spela med större marginaler? Snacka om ”error” i spelarskallarna.

Överdrev jag en smula där för att få hem min poäng? Visst.

Hjälpte det er ändå att förstå? Mm, hoppades på det.

Självbilden. Förstå var man är. Anpassa spelet därefter. Spelarnas ansvar här är stort – men tränarnas ännu större. Insikten, klargörandet, det kommer uppifrån.

– En bra coach får in smartness, lugn och tålamod i sitt lag, det lyckas jag inte med just nu, sa Rönnberg i går.

Okej, då är det så här:

Roger, Anders Burström och Kristofer Näslund behöver rannsaka sig själva, fundera över hur de kommunicerar med spelarna, om de är för snälla, för hårda, för otydliga.

Något är det, för bevisligen får inte tränarstaben ut sina direktiv. Och det, mina damer och herrar, det är ett recept för ett sjunkande skepp.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Spelarna har en egen resa att göra, igen det här med självbilden, förstå var och vilka de är, men jag vidhåller att allt börjar uppifrån.

Är allt elände? Inte alls, fanns flera bra saker som Frölunda gjorde i lördagsmatchen, det finns goda kvalitéer, man är fortsatt fyra i SHL och har en trupp som jag tycker ska kunna vara med och bråka om en topp 6-plats, alltså gå direkt till kvartsfinal.

Är läget krisartat givet trenden, risk för fritt fall även i år? Absolut, det går inte att blunda för historien, spelarna ser och noterar förstås likheterna med tidigare vintrar, därför så oerhört viktigt att Roger Rönnberg och ledarstaben nu kan samla sin grupp, ta ett steg tillbaka och få fram:

”Okej, vi må ha värvat tekniska spelare som Ryan Lasch och Michael Spacek, men så bra är inte de, så bra är inte vi som grupp, att vi kan tro att vi redan blivit ett topplag igen.
Det krävs att vi spelar Christian Folin-hockey som i höstas, låter oss inspireras av hans smartness, gör rätt för oss i varje defensiv situation innan vi går till anfall.
Vi har fortfarande ett bra läge om alla förstår, om vi börjar i rätt ände, går tillbaka till det ”mindset” vi hade i höstas, fyller på med den offensiv vi har, men gör det med tålamod och förstånd.
Än är vi inget topplag, men vi utmanar för att bli.
Ödmjukhet. Förståelse för var vi är, vad som krävs, då kan vi komma någon vart med den där utmaningen.”

Ännu en fullspäckad vecka, sedan försvinner nämnda Christian Folin, Spacek och Max Friberg. Kanske kan det hjälpa till med att skapa en mer ödmjuk inställning.

Men det är tre viktiga matcher (Leksand, Luleå, Färjestad) innan den trion åker till reserv-OS.

Tre som kan bestämma väg för säsongen.

Behöver nog göra det, vill jag hävda.

***

Redan i våras, efter Frölundas hemska uttåg i kvartsfinalen mot Rögle, skrev jag om det här med självbild och förståelse för var man befinner sig. Ni kan läsa texten nedan.

För er som inte hinner/orkar skrev jag bland annat:

På presskonferensen i onsdags sa Roger Rönnberg något som syftade på laget 20/21 men som faktiskt går att applicera på föreningen Frölunda just nu:
”Förmodligen tror vi att vi är skickligare än vi är, vi har inte anpassat oss till det lag vi är.”
Visste Rönnberg hur rätt på det han var? Här gäller ju även, menar jag, ”… till den klubb vi är.”
Två år av sjundeplatser, vikande utveckling, Frölunda är inte längre den motor, den ledande svenska hockeyverksamhet som man väl ändå får säga var fallet till och med SM-guldet 2019.
Det är i sig ingen skam alls, 2013–2019-resan är fortfarande enastående, ingen klubb kan konstant vara en vinnare, men jag tror det är viktigt för Frölunda att inse var man är, att den första resan nog har nått sitt slut, att det är dags att påbörja en andra.
Svansföringen har – med viss rätt – varit hög, inte minst vad gäller utveckling, träning. Nu är det dags att ta ett steg tillbaka, ladda om det metaforiska geväret, och det är då man behöver ställa alla de där frågorna jag tjatar om.
2013 la Frölunda om kurs, man satsade fräscht och fräckt och blev en vinnare.
2021 är verkligheten en annan, då behöver kursen anpassas därefter för att klubben ska kunna utmana igen.

Det gick att se saker och ting redan i våras. Under hösten kände jag att Frölunda förstått, men sedan slog nog fartblindheten till.

Upp på spåret igen. Försöka besvara frågan ”Vart är vi på väg?” med ”uppåt.” Där har ni vad som gäller. Enkel? Nix. Görligt? Absolut.

Till sist, för jag har fått frågan:

Nej, det är inte läge att sparka tränare, det är något man ska akta sig enormt för, bara ta till när det är absolut nödvändigt, lätt att cirkeln snabbt blir ond. Detta sagt så behöver Roger Rönnberg & Co hitta sätt att nå ut till spelartruppen, och skulle de misslyckas, skulle raset fortsätta, skulle även den här säsongen sluta med ett stort misslyckande, då kommer förstås Roger Rönnbergs framtid att ifrågasättas av styrelsen.

Inga konstigheter med den saken. Så fungerar professionell idrott. Form och resultat är färskvara.

För den som missade, sportchefen Fredrik Sjöström visade i går kväll sitt stöd för Roger Rönnberg (texten nedan).

***

Om någon undrade vad det där med Lasse Winnerbäck var. Ras-ande bra.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt