► Frölunda håller andan i helgen – Gustav Lindström har fått ont i knäet igen.
► Själv håller jag upp handen för Peter Anderssons skull.
► Och så längtar jag till lördag eftermiddag. Så klart.
FREDAGSTRÄNINGEN VAR INNE på sin andra halva när Gustav Lindström tog sig till båset med smärtor i knäet.
Fyra matcher efter comebacken fick han ont igen. Rejält. En smäll tog illa.
Den unge Frölundabacken satt ett tag i båset, fick sedan hjälp av rehabkoordinatorn Stina Hedin och gick in omklädningsrummet.
Illa? Svårt att veta. Kanske är det inte så farligt ändå.
– Hoppas inte det. Jag fick lite mer ont än vanligt, känner mig lite irriterad i knäet, men hoppas det bara är tillfälligt, sa Lindström försiktigt.
Mer info finns inte att få. Kanske ger helgen positiva svar. Möjligt att smärtan i knäet var naturlig, att det är sådant som kan hända när man just kommit tillbaka.
Frölunda har nio backar, kan klara en skada, men jag tror säkert alla tummar hålls för Gustav Lindström.
Han var nummer två på min fem i topp-lista i går, det var han av en anledning. Stark, stabil, läser spelet bra, synnerligen värdefull för laget.
”Trevlig helg”, hojtade tränaren Roger Rönnberg till spelarna när de gick av fredagspasset. Den blir nog extra trevlig om han får ett positivt underhandsbesked från Gustav Lindström.
Frölunda går på måndag igen, men jag undrar om det blir fem tuffa pass före kvartsfinal 1 mot Malmö. Gissar det kan bli onsdagsledigt.
Mats Rosseli Olsen stod förresten över fredagens träning, inga konstigheter där, vårdande någon så kallad skavank, bara.
***
Ge det här klippet tre minuter av er tid. Lustig övning som Sebastian Stålberg förklarar, och så berättar Ryan Lasch om att ännu en gång vinna SHL:s poängliga.
***
Peter Andersson? Varför håller jag upp handen? Enkelt – i den här texten säger Malmötränaren nämligen: ”Hand upp, ni som hade oss topp 6.”
Och det hade ju jag. Malmö var just sexa i mitt tips.
Så här har du handen, Peter.
***
Jag ser verkligen ruskigt mycket fram emot de första åttondelsfinalerna i morgon lördag.
Som vanligt tycker jag början är bättre än slutet, åttondelarna, de första kvartsfinalerna, när massor av lag har drömmar kvar, de intresserar mig liksom mer än finalserien då bara två lag återstår och säsongen snart är slut.
Fullt medveten om att jag framstår lite ding. Men jag känner så.
***
Gjorde ett besök i Frölundas omklädningsrum i dag, möttes av underbar operabesök på hög volym.
Det sades mig att Jonathan Sigalet var mannen att tacka. Möjligen hade även Max Friberg ett finger med i spelet. Oavsett – go upplevelse, och en smula oväntad.
***
Trevlig fredagskväll på er.
