► Fegt av Frölunda att inte agera, sparka spelare, ge plats för nya?
► Kanske.
► Man kan också vända på det: jäklar, det krävs mod för att stå fast vid det lag man tror på, det som på papperet inte skrämmer.
► För … om det inte lyckas på isen – då sitter nog Fredrik Sjöström & Co löst.
► Jag förstår hur Frölunda tänker med lagbygget. Dömer inte ut. Min kritik bottnar mer i hur vårdslös klubben varit med pengarna. Vad hände med att utveckling snarare än hög lön skulle locka spelare till Göteborg?
JAG HAR FÖRSTÅS läst era kommentarer efter intervjun med Fredrik Sjöström i fredags.
Noterat. Tagit till mig. Och visst har jag förståelse för er supporteroro.
Själv är jag inte förvånad, jag trodde aldrig – vilket jag skrivit – att Frölunda skulle agera på det sätt många av er önskar, låta spelare gå, rensa i truppen för att få in nya, bättre.
Det är inte riktigt den här klubbens modell.
Klubbdirektören Christian Lechtaler, sportchefen Fredrik Sjöström, tränaren Roger Rönnberg, det är envisa herrar med en stark tro på det de gör, och att de skulle svänga, byta inriktning efter kvartsfinalförlusten mot Malmö … nej, för mig fanns det inte på kartan.
Det är också ett sorts mod, anser jag.
Att inte ge vika för yttre press, att stå fast vid sina åsikter, det är på något vis raka motsatsen till många av dagens politiker som glatt byter åsikt och ståndpunkt för att nå snabb framgång i nästa opinionsundersökning, för att behålla eller skaffa sig makt.
Jag kan respektera och förstå Frölundas agerande här. Sparka & värva nytt är ingen omedelbar succéformel.
Och det är modigt av klubbledningen, jag vidhåller det. För om det här på papperet rätt bleka laget (jag tänker framför allt offensivt) misslyckas, om inte trubbiga forwards blir spetsiga(re), om hösten blir mörk som en enda lång novembernatt, då kommer supportrar att skrika, partners att bli förbannade, och marken under fötterna på Lechtaler, Sjöström och Rönnberg kommer kännas som Göteborgslera i Göteborgsregn.
## Ni behöver verkligen inte tycka att Frölunda agerat rätt.
## Men är det inte rätt modigt ändå? Eller bara dumdristigt?
## Juryn är väl inte tillbaka förrän framåt jul, gissar jag.
Vad tycker jag? Tja, det är en mer komplex fråga än några av er tror, för det är liksom inte bara att sparka spelare hipp som happ.
Någon ska vilja ta över kontrakten, i alla fall stora delar av dem. Och om man värvat spelare för att man tror på dem, ska man då sparka vid första motgång?
Johan Gustafsson? Hur många heta spekulanter på 200 000-kontraktet fanns efter en 89-procentig säsong?
Ponthus Westerholm? Vad hade då hänt med tvillingbrorsan Pathrik? De två sitter ju närmast ihop.
Det blir lätt en snöbollseffekt när tålamodet tappas, så börjar byggandet av en ond cirkel där det hela tiden ska in nytt.
Jag tycker Frölunda gick vilse i sina värvningar inför förra säsongen (kommer till det), men när det nu redan är gjort, då landar jag i att det tänk som Fredrik Sjöström gav uttryck för (en back in, en forward in, troligt att börja säsongen så) – det är okej, av några anledningar.
* Stor spelaromsättning är av ondo, motsatsen av godo. Frölunda startar säsongen 18/19 som en rätt sammansvetsad grupp, kan tränarstaben lyckas bättre med att sätta en defensiv struktur, kan det finnas större förståelse för att man får spela enkelt i egen zon, då bör det vara ett tryggare lag än den gångna vintern.
* Säsongen lever till 15:e februari, det finns alla möjligheter att förstärka.
* Det bör finnas en stor revanschlusta hos spelarna.
Mina tankar kokar ner till följande:
## Jag hade inte skrikit om Frölundas ledning tagit konsekvenserna av att en del spelare varit mindre lyckade och i alla fall köpt ut någon för att skaffa sig större manöverutrymme på forwardssidan.
## Jag skriker inte nu heller när man står fast vid den linje man tror på, alltså att det är klubbens ansvar att få spelare att växa.
Tråkig åsikt? Ja, kanske. Men livet är sällan svart och vitt.
Jag är mer kritisk i en annan fråga, för jag tycker Frölunda körde av vägen i värvningsarbetet inför den gångna säsongen.
Förut hette det att spelare lockades till Göteborg för att Roger Rönnbergs (och Robert Ohlssons) hockeyskola var så bra, utveckling var viktigare än 50 000 extra i månaden.
Nu var det bjuda över konkurrenter som gällde.
Jag hade aldrig erbjudit Max Friberg – en juniortalang som inte presterat på svensk seniornivå men som däremot blivit en utmärkt, nordamerikansk hockeyarbetare – 200 000 kronor i månaden.
Jag hade aldrig erbjudit Pathrik Westerholm 180 000 om det betytt att kravet var att betala nästan lika mycket för brorsan Ponthus.
Det betyder inte – notera det – att jag tycker det är dåliga spelare. Inte alls.
Men det fanns en osäkerhetsfaktor här.
Det förvånar mig att Frölunda inte var kaxigare, trodde på sin utvecklings- och förädlingsmodell och sa: ”Vill ni ha mer betalt så får ni gå någon annanstans, däremot ger vi er chansen att utvecklas, lyckas, och då kommer nästa kontrakt bli fetare.”
Här anser jag att Frölunda körde i diket, gick ifrån sin linje, agerade ekonomiskt vårdslöst, och släng in att det nog funnits möjlighet att behålla Patrik Carlsson och/eller Nicklas Lasu med annan fördelning av pengarna så …
Nå, man ser saker olika. Det är bra. Och backspegeln erbjuder alltid skarpare bild.
Men jag står för min åsikt.
Jag köper också att Frölunda nu inte shoppar loss och agerar ekonomiskt tvivelaktigt; minns också att alla skador (försäkringar täcker långt ifrån allt!) grävde hål i kassakistan.
Men, för att knyta ihop säcken – det ställs verkligen krav på den sportsliga ledningen kommande säsong.
Många i laget måste prestera mycket bättre.
Inte minst behöver flera forwards lyfta vad gäller produktion.
Här kommer Sjöströms och Rönnbergs bygge att granskas med lupp.
## Lyckas Frölunda med det lag jag satte ihop lite på skoj här ovan (klicka för att förstora), då har ledningen agerat rätt.
## Om inte … tja, då blir det nog konsekvenser.
