► Frölunda har den här kvartsfinalserien. Man ska bara utnyttja att man är det bättre laget. ”Bara”, inom citationstecken. Det krävs tre stora prestationer om Frölunda vill till semifinal. Så tuffa frågor kommer Malmö att ställa.
► Men att det här med ”grishockeyn” skulle vara en sådan stor grej … trams!
► Här mina fem bästa i Frölunda från måndagskvällen.
FRöLUNDA VAR LÅNGA stunder lite bättre i själva spelet nere i Malmö än hemma i Göteborg, men förlorade ändå. På grund av detta:
## Starten av tredje perioden.
Jag skrev om det i matchtexten, underkänt att komma ut och fullständigt kasta bort det momentum man skaffat sig efter Ryan Laschs kvittering sent i andra. Jag trodde Frölunda förstått att man faktiskt får spela enkelt i egen zon ibland, att man hellre ska lyfta ut pucken än passa till stillastående spelare.
## Målvaktsspelet.
Medan Oscar Alsenfelt gjorde de där räddningarna Johan Mattsson gjorde i match 1 så släppte Mattsson ett billigt 0–1-mål. Han hämtade sig starkt, var inte alls skyldig till förlusten, men målvaktsmatchen hade stor betydelse både på lördagen och på måndagen.
## Studsar emot.
Joel Mustonens 2–0-styrning (för Malmö!) var brutal, den kom i ett läge då Frölunda spelat förnämligt i box play.
Jag ser inga likheter alls med serien för ett år sedan. Fjolårets Frölunda hade varit dött i läge 0–2, årets Frölunda hade alla chanser att vinna ändå, skapade verkligen nog med lägen för det, släppte bara till 14 skott emot, men kom ut i tredje perioden och tappade förståelsen för vad som krävs.
Ponthus Westerholm såsade vid ett tillfälle så mycket i egen zon att man kunde tro han befann sig på badstranden där ingen fick sno hans kelgris, den svarta trissan (kaxighet, vilja att göra saker med pucken, är bra; brist på respekt för motståndet är det inte),
Jag anade oråd där och då, för när Frölunda tappar ödmjukheten i egen zon är man sin egen värste fiende.
När spelarna istället driver upp tempot, letar snabbt förstapass, chippar/lyfter ut när spelalternativ inte finns, då sätter man sig i ett utmärkt läge att nå framgång.
Det här med Malmös så kallade ”grishockey”, att det skulle vara ett problem, det tycker jag är rejält överdrivet. Trams, rent av.
”Grishockey” är ett kul ord för oss i media att använda, supportrar som älskar att ogilla motståndarlag hakar på – men inte fasen är det så att Frölunda är skakat för att Emil Sylvegård och åker runt och provocerar.
Äh, det där klarar spelarna bra. Fysiskt står Jonathan Sigalet och de andra väl upp.
Vad de däremot har problem med är när Fredrik Händemarks tunga kedja sätter press, när sedan andra kedjor fyller på, spelar fysiskt, då blir det jobbigt för 031-laget.
Det är här Frölunda måste fatta att man får lyfta ut pucken.
Det är här Frölunda måste fatta att man till och med får slå en icing, sedan samla ihop sig med fem man på rätt sida.
Jag vill hävda att Frölunda har alla nycklar att vinna den här serien, spelskickligheten, power play, fysiken, moralen.
Om Johan Mattsson spelar stabilt, om Frölunda visar bättre förståelse i egen zon, om Frölunda vill framåt snabbt och driver upp farten, dessutom bevarar sitt fina power play-spel, då har jag svårt att se Malmö – vars enda riktiga hot är Händemark-kedjan – stå emot i längden.
Frölunda har det här i egna händer.
Men allt det där jag skrev ska göras också, och det är här citationstecknen kommer in.
Det är inte bara att göra det. Det är ”bara.”
Om Frölunda låter sig tröttas ut i egen zon – då är Malmö snart i semifinal för tredje året i rad.
***
Mina fem bästa i Frölunda (1 är bäst):
1 – Simon Hjalmarsson
* Såg inte ett misstag, enormt stark, vann tillbaka puckar, spelade fram. Kanske borde varit skottvilligare i power play.
2 – Joel Lundqvist
* Om Malmös kapten (Fredrik Händemark) var bra så var Lundqvist det verkligen också. 1+1 och en utmärkt insats.
3 – Ryan Lasch
* Målet, fixade Malmöutvisningar, hade hela tiden ben som gick, enormt viktig i Frölundas offensiv.
4 – Mats Rosseli Olsen
* Så där slutspelsbra som norrmannen kan vara ibland. Hade ett utsökt instick till Ryan Lasch där man trodde att rollerna var omvända.
5 – Jonathan Sigalet
* Assisterande kaptenen är att lita på i slutspel.
Bubblare (utan inbördes ordning): Brandon Gormley, Sebastian Stålberg, Patrik Carlsson.
***
