► Mattias Nörstebö och Gustav Lindström är backarna som står över i kväll.
► Positivt bekymmer för Frölunda.
► Negativt sådant: bråkande supportrar, men framför allt den tysta majoriteten i Scandinavium. Här är viktigare att agera, tycker jag, än att ge sig in i Sektion 84:s och Goa Gubbars sandlåda.
VÄNTAD LAGUTTAGNING I två fall när det handlar om Frölundas tisdagsmatch mot Linköping (9000 biljetter sålda).
1. Johan Mattsson förstås kvar i målet. Johan Gustafsson lär få chansen i någon av HV-matcherna fredag/lördag.
2. Gustav Lindström får vänta till helgen på comeback efter knäskadan.
Så långt rätt givet på förhand, men ytterligare en back måste ju stå över. Det blev Mattias Nörstebö. I alla fall i kväll.
Ska man inte lira får man svettas …#rakapuckar #frolundahc #twittpuck pic.twitter.com/JsxCJPOnjc
— Henrik Leman (@henrikleman) March 5, 2019
I helgen ser vi hur Roger Rönnberg & Co gör när Lindström ska in.
Mer om inför Frölunda–Linköping får ni i matchförhandset två timmar före.
Här och nu: mina tankar om själva arrangemanget.
Jag vet, efter att ha hört mig för lite, att Frölunda planerar att på något vis prata med representanter för Sektion 84 och Goa Gubbar för att se om man kan lösa upp några knutar, få parterna att samsas.
Gott så. Men ett mycket större problem än om 100-talet från S84 bojkottar är att matcharrangemanget i stort just nu inte är riktigt bra.
Jag skrev om den gamla ”hela hallen-stämningen” nyligen, och vet ni vad:
Under CHL-finalen, känslan då – det var om inte ”som förr” så i alla fall nära på.
En kille vid namn Peter Vikström skötte musiken, och arrangemanget var klockrent.
Det var Sweet Caroline, det var enkel rockmusik, det var framför allt en tajming som gjorde att han jobbade med, inte mot, publiken.
Fansen hakade på.
I dag är det ofta ingen som helst tajming alls.
Het situation på isen – ingen repris, däremot bilder från en gammal SM-final.
Klacken försöker få med resten av publiken med ”Frö-lun-da, klapp-klapp-klapp” – dövande, själsdödande techno och annan modern musik med en ljudvolym som tar udden av alla publikinitiativ.
Jag överdriver givetvis för effekt, klart det är repriser ibland, klart det inte alltid är hög ljudvolym, men summa summarum:
Det är ett matcharrangemang som inte är riktigt bra.
Det kunde, är min känsla, ha gjorts mycket bättre.
Fler repriser och därför bättre service, musik som lyfter snarare än dödar stämningen, en volym som går att överleva, allt skött av någon med sinne för tajming.
Hundra procent förståelse för att Frölunda behöver visa reklam ibland, degen ska in, men om inte betalande åskådare känner att evenemanget är lockande … det är inte alls en bra utveckling.
Nu kan man invända: Frölunda snittar ju över 10 000 åskådare?
Absolut. Men publiksiffror är lite som en supertanker som vänder, både uppgång och nedgång tenderar att komma med en viss fördröjning.
Alldeles oavsett känner jag: det borde gå att göra matcherna till en betydligt bättre upplevelse för alla de som väljer bort TV-soffan.
Det var tydligen CHL som hyrde in Peter Vikström, ett proffs med stor erfarenhet inte minst från internationella handbollsmatcher.
En liten del av Frölundas C More-pengar kunde kanske gå till honom? Om inte annat kunde han väl hålla en kurs i ämnet ”Vad som får människor att trivas under ett idrottsevenemang?”
***
Sandlåda? Ja, för till stor del känns det ju så, supportrar som håller på samma lag men inte kan samsas. De förtjänar stor respekt för sin passion, men de (fåtalet?) som sysslar med dumheter gör det inte. Samtidigt: visst riskerar det skada Frölunda, visst förstår jag att klubben vill göra ett försök att lösa upp knutar, men om polis och vakter lämnat så stark bevisning att fyra från S84 blivit avstängda, då får man se upp var man sätter fötterna. Det finns ingen anledning att köpa supporternarrativet ”sympati för de avstängda.” Ingen alls.
