En galen kväll, ett galet svårt läge för Frölunda

En galen kväll, ett galet svårt läge för Frölunda

En galen kväll, ett galet svårt läge för Frölunda

En galen kväll, ett galet svårt läge för Frölunda

► Scandinavium har i veckan blivit hockeyarenan där det mest galna kan inträffa. Fredagsfesten – fenomenal! Stämningen – superb!
► Åh, det hade varit kul om vi fått se ännu en match i gamla Kålleseum mellan Frölunda och Skellefteå (helst sju totalt). Men … jag undrar, jag.

Oscar Lindbergs satsning mot Tom Nilsson, den som skadade Nilsson, den som domarna valde att inte videokolla, den som nog fick en viss påverkan på matchens utgång. Foto: TV4 (skärmdump)

Frölunda var brutalt nära att vinna den helt hysteriska fjärde semifinalen.
Segern hade kommit med bragdstämpel.
Den hade betytt 2–2 och momentum.
Nu, 1–3 … jag kikar i kristallkulan och får en rätt tydlig bild av Skellefteå–Rögle i SM-final.

ÄVEN MORGONEN EFTER sitter jag och famlar efter de rätta bokstavskombinationerna, vet inte hur jag ska klä den här matchen i ord. 13-målsorgien var så galen, så osannolik att Tage Danielssons magiska monolog om Harrisburg poppar upp i min skalle.

## Fem (!) upphämtningar av Frölunda, den sista när det var ”Nä, men … nu går det väl ändå inte längre?”-läge.

## Christian Folin med hårt skott i eget (!) mål.

## Sen Frölundakvttering så att Folin inte blev syndabock.

## 13 (!) mål, till slut 7–6 Skellefteå – och självfallet med Public Enemy No. 1 som matchhjälte. Andreas Johnson, alltså.

Hände detta verkligen? Och bara två dagar efter Gustaf Lindvalls fotbollsräddning som bara den var på Harrisburgnivå. Det vi fått uppleva i Scandinavium under de senaste dagarna, det tar vi med oss för resten av våra liv.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Fredagsfajten, ni såg säkert själva – nästan allt gick ju in.

I alla fall för Skellefteå.

Frölunda (vars offensiv höll högre klass än jag sett på väldigt länge) hade det inte lika lätt, tvingades slita hårdare, men eldkraften för kvällen, den var enormt mäktig. Såg ni Roger Rönnbergs hänsynslösa coachning av M3-kedjan plus Jere Innala? Det kändes som att de lirarna var inne hela tiden. Och så fort de var det – då var det målchans.

––––––––––
Den här texten är gratis. För att inte missa något om Frölunda, det kostar blott 69 kronor/månad att prenumerera – klicka här.
––––––––––

Här är händelsen som för mig är ett klockrent exempel på hur små marginalerna var.

## Halvannan minut kvar av ordinarie tid, Frölunda har just 6–6-kvitterat, Tom Nilsson dribblar som vore han Peter Forsberg, fri med Gustaf Lindvall gör han så när 7–6.

## Precis efteråt crosscheckas Nilsson sent av Oscar Lindberg, far in i sargen, skadas, kommer inte till spel i förlängningen.

## Nilsson saknas enormt när Frölunda tvingas till två box play mot Skellefteås sensationellt skarpa power play – som till slut resulterar (Andreas Johnson, så klart, vem annars?).

Mer skilde inte.

Löjligt lite.

Kunde man ha tänkt sig en utvisning på Oscar Lindberg?

Det kunde man absolut.

Kunde det ha förändrat utgången, av semifinal 4 såväl som hela serien?

Det kunde det absolut.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Små marginaler i slutspelshockey? Jag kastar fram vad björnarna gör i skogen och hur Dolly sover, tror det räcker som svar.

Nå, Frölunda skapade chanser även i förlängningen, det fanns en ”snart sitter den”-känsla över den busfräcka offensiven – men också en aning om att ”ges skickliga Skellefteå ett lillfinger så är det god natt för hemmaspelarna, för hemmapubliken.”

Ni vet hur det slutade. Frågan är om det även var början på slutet på Frölundas 23/24-säsong. Jag tror nog det. Två jättejämna lag, båda med stora kvalitéer, minimala marginaler i varje match, att ett av dem ska vinna tre i rad mot det andra … sorry, jag ser det inte hända. Men oj, jag hade gillat om Frölunda orkade ladda om och ta serien tillbaka till Scandinavium. I den arenan skapas ju ren magi för tillfället. Vad månde vi inte få se på tisdag?

Om nu Frölunda kan vinna söndagsfajten i Västerbotten. Klart att det går. Men det blir enormt svårt. Här och nu känner jag att den galna fredagsfajten blev avgörande, det var den som Roger Rönnbergs gäng skulle/borde ha vunnit. Frölunda gav upp för lätta mål, skapade ändå nog för att vinna – men lyckades inte.

Tio poäng för moralen, viljan, kampen som imponerade enormt på mig.

Det räckte bara inte mot en jäkla spetsig motståndare.

***

Oscar Lindberg anmäldes inte för sin slew foot-liknande förseelse i match 1 mot Mikael Ruohomaa. Max Friberg kom undan i match 3 när han satsade hårt och träffade huvudet på Pär Lindholm. Således bara logiskt att nämnde Lindberg inte verkar anmälas för sin sena crosschecking på Tom Nilsson (08.30 har inget kommunicerats i ärendet, sådant brukar läggas ut 08.00).

Jag gillar slutspelstänket så till vida att vi ser betydligt färre anmälningar, jag tycker som bekant de varit hysteriskt många i grundserien, matchstraffen likaså, och är långt mer bekväm med vad som nu tycks gälla. Detta sagt – det Oscar Lindberg gjorde mot Tom Nilsson, det var respektlöst mot en spelare i utsatt position, det var stor risk för skada. Nilsson blev ändå liggande en kort stund, domarna hade chansen att videokolla om någon av de fyra bara hittat den där ”femman på armen” – men det gjorde de aldrig.

Jag tyckte det var märkligt, det måste jag säga.

Jag tyckte det var väldigt märkligt.

ANNONS

***

Herregud, vilket genombrott vi ser Albin Sundin, 19, få i det här slutspelet.

Visst, det är en klen tröst en sådan här dag, för honom själv, för Frölunda, för supportrarna, men det måste ändå fastslås:

Vilket.

Jäkla.

Genombrott.

Utropstecken.

Jag skriver det inte för det där debutmålet (5–6), jag skriver det för Albins sätt att gå rakt in i ett stentufft SHL-slutspel och närmast utan att blinka spela hockey som vore han tio år äldre. Först nu står det klart för mig exakt hur jäkla bra den här killen är. Kanske behövde han själv förstå det också? Odraftad – men NHL-klubbarnas representanter ser vad vi ser, tro inget annat.

Hatten av för Roger Rönnberg och tränarteamet som inte tog den lätta vägen och satte en junior som sjundeback. Rönnberg, Fredrik Sjöström och Andreas West (sportcheferna), jag tror nog de tänkt sig allsvenskt utlån på Sundin kommande säsong. Hur ett sådant beslut nu ska kunna motiveras, det är mer än jag begriper.

På läktaren i går satt pappa Ronnie och mamma Maria. Sannolikt förbaskat stolta.

Foto: TV4 (skärmdump)

***

Inför förlängningen stod jag ett tag med TV4:s Petter Rönnqvist. Vi var ense om att bortsett från Mikael Ruohomaas 6–6-mål (som Gustaf Lindvall skulle ha haft, men vem kunde tro att finländaren skulle skjuta när han valt bort det alternativet hela matchen?) så var det inga målvaktstavlor. Visst, en bra dag nyper Lasse Johansson någon mer puck – men över lag var det bra mål. En offensiv fest där spetsen var vass.

Andreas Johnsons avgörande skott, det syntes hur besviken Lasse var, men som han slitit i dubbla numerära underlägen, som han räddat puckar – till slut orkar en målvakt inte längre. Det bör man förstå.

***

 

► Scandinavium har i veckan blivit hockeyarenan där det mest galna kan inträffa. Fredagsfesten – fenomenal! Stämningen – superb!
► Åh, det hade varit kul om vi fått se ännu en match i gamla Kålleseum mellan Frölunda och Skellefteå (helst sju totalt). Men … jag undrar, jag.

Oscar Lindbergs satsning mot Tom Nilsson, den som skadade Nilsson, den som domarna valde att inte videokolla, den som nog fick en viss påverkan på matchens utgång. Foto: TV4 (skärmdump)

Frölunda var brutalt nära att vinna den helt hysteriska fjärde semifinalen.
Segern hade kommit med bragdstämpel.
Den hade betytt 2–2 och momentum.
Nu, 1–3 … jag kikar i kristallkulan och får en rätt tydlig bild av Skellefteå–Rögle i SM-final.

ÄVEN MORGONEN EFTER sitter jag och famlar efter de rätta bokstavskombinationerna, vet inte hur jag ska klä den här matchen i ord. 13-målsorgien var så galen, så osannolik att Tage Danielssons magiska monolog om Harrisburg poppar upp i min skalle.

## Fem (!) upphämtningar av Frölunda, den sista när det var ”Nä, men … nu går det väl ändå inte längre?”-läge.

## Christian Folin med hårt skott i eget (!) mål.

## Sen Frölundakvttering så att Folin inte blev syndabock.

## 13 (!) mål, till slut 7–6 Skellefteå – och självfallet med Public Enemy No. 1 som matchhjälte. Andreas Johnson, alltså.

Hände detta verkligen? Och bara två dagar efter Gustaf Lindvalls fotbollsräddning som bara den var på Harrisburgnivå. Det vi fått uppleva i Scandinavium under de senaste dagarna, det tar vi med oss för resten av våra liv.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Fredagsfajten, ni såg säkert själva – nästan allt gick ju in.

I alla fall för Skellefteå.

Frölunda (vars offensiv höll högre klass än jag sett på väldigt länge) hade det inte lika lätt, tvingades slita hårdare, men eldkraften för kvällen, den var enormt mäktig. Såg ni Roger Rönnbergs hänsynslösa coachning av M3-kedjan plus Jere Innala? Det kändes som att de lirarna var inne hela tiden. Och så fort de var det – då var det målchans.

––––––––––
Den här texten är gratis. För att inte missa något om Frölunda, det kostar blott 69 kronor/månad att prenumerera – klicka här.
––––––––––

Här är händelsen som för mig är ett klockrent exempel på hur små marginalerna var.

## Halvannan minut kvar av ordinarie tid, Frölunda har just 6–6-kvitterat, Tom Nilsson dribblar som vore han Peter Forsberg, fri med Gustaf Lindvall gör han så när 7–6.

## Precis efteråt crosscheckas Nilsson sent av Oscar Lindberg, far in i sargen, skadas, kommer inte till spel i förlängningen.

## Nilsson saknas enormt när Frölunda tvingas till två box play mot Skellefteås sensationellt skarpa power play – som till slut resulterar (Andreas Johnson, så klart, vem annars?).

Mer skilde inte.

Löjligt lite.

Kunde man ha tänkt sig en utvisning på Oscar Lindberg?

Det kunde man absolut.

Kunde det ha förändrat utgången, av semifinal 4 såväl som hela serien?

Det kunde det absolut.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Små marginaler i slutspelshockey? Jag kastar fram vad björnarna gör i skogen och hur Dolly sover, tror det räcker som svar.

Nå, Frölunda skapade chanser även i förlängningen, det fanns en ”snart sitter den”-känsla över den busfräcka offensiven – men också en aning om att ”ges skickliga Skellefteå ett lillfinger så är det god natt för hemmaspelarna, för hemmapubliken.”

Ni vet hur det slutade. Frågan är om det även var början på slutet på Frölundas 23/24-säsong. Jag tror nog det. Två jättejämna lag, båda med stora kvalitéer, minimala marginaler i varje match, att ett av dem ska vinna tre i rad mot det andra … sorry, jag ser det inte hända. Men oj, jag hade gillat om Frölunda orkade ladda om och ta serien tillbaka till Scandinavium. I den arenan skapas ju ren magi för tillfället. Vad månde vi inte få se på tisdag?

Om nu Frölunda kan vinna söndagsfajten i Västerbotten. Klart att det går. Men det blir enormt svårt. Här och nu känner jag att den galna fredagsfajten blev avgörande, det var den som Roger Rönnbergs gäng skulle/borde ha vunnit. Frölunda gav upp för lätta mål, skapade ändå nog för att vinna – men lyckades inte.

Tio poäng för moralen, viljan, kampen som imponerade enormt på mig.

Det räckte bara inte mot en jäkla spetsig motståndare.

***

Oscar Lindberg anmäldes inte för sin slew foot-liknande förseelse i match 1 mot Mikael Ruohomaa. Max Friberg kom undan i match 3 när han satsade hårt och träffade huvudet på Pär Lindholm. Således bara logiskt att nämnde Lindberg inte verkar anmälas för sin sena crosschecking på Tom Nilsson (08.30 har inget kommunicerats i ärendet, sådant brukar läggas ut 08.00).

Jag gillar slutspelstänket så till vida att vi ser betydligt färre anmälningar, jag tycker som bekant de varit hysteriskt många i grundserien, matchstraffen likaså, och är långt mer bekväm med vad som nu tycks gälla. Detta sagt – det Oscar Lindberg gjorde mot Tom Nilsson, det var respektlöst mot en spelare i utsatt position, det var stor risk för skada. Nilsson blev ändå liggande en kort stund, domarna hade chansen att videokolla om någon av de fyra bara hittat den där ”femman på armen” – men det gjorde de aldrig.

Jag tyckte det var märkligt, det måste jag säga.

Jag tyckte det var väldigt märkligt.

ANNONS

***

Herregud, vilket genombrott vi ser Albin Sundin, 19, få i det här slutspelet.

Visst, det är en klen tröst en sådan här dag, för honom själv, för Frölunda, för supportrarna, men det måste ändå fastslås:

Vilket.

Jäkla.

Genombrott.

Utropstecken.

Jag skriver det inte för det där debutmålet (5–6), jag skriver det för Albins sätt att gå rakt in i ett stentufft SHL-slutspel och närmast utan att blinka spela hockey som vore han tio år äldre. Först nu står det klart för mig exakt hur jäkla bra den här killen är. Kanske behövde han själv förstå det också? Odraftad – men NHL-klubbarnas representanter ser vad vi ser, tro inget annat.

Hatten av för Roger Rönnberg och tränarteamet som inte tog den lätta vägen och satte en junior som sjundeback. Rönnberg, Fredrik Sjöström och Andreas West (sportcheferna), jag tror nog de tänkt sig allsvenskt utlån på Sundin kommande säsong. Hur ett sådant beslut nu ska kunna motiveras, det är mer än jag begriper.

På läktaren i går satt pappa Ronnie och mamma Maria. Sannolikt förbaskat stolta.

Foto: TV4 (skärmdump)

***

Inför förlängningen stod jag ett tag med TV4:s Petter Rönnqvist. Vi var ense om att bortsett från Mikael Ruohomaas 6–6-mål (som Gustaf Lindvall skulle ha haft, men vem kunde tro att finländaren skulle skjuta när han valt bort det alternativet hela matchen?) så var det inga målvaktstavlor. Visst, en bra dag nyper Lasse Johansson någon mer puck – men över lag var det bra mål. En offensiv fest där spetsen var vass.

Andreas Johnsons avgörande skott, det syntes hur besviken Lasse var, men som han slitit i dubbla numerära underlägen, som han räddat puckar – till slut orkar en målvakt inte längre. Det bör man förstå.

***

 

► Scandinavium har i veckan blivit hockeyarenan där det mest galna kan inträffa. Fredagsfesten – fenomenal! Stämningen – superb!
► Åh, det hade varit kul om vi fått se ännu en match i gamla Kålleseum mellan Frölunda och Skellefteå (helst sju totalt). Men … jag undrar, jag.

Oscar Lindbergs satsning mot Tom Nilsson, den som skadade Nilsson, den som domarna valde att inte videokolla, den som nog fick en viss påverkan på matchens utgång. Foto: TV4 (skärmdump)

Frölunda var brutalt nära att vinna den helt hysteriska fjärde semifinalen.
Segern hade kommit med bragdstämpel.
Den hade betytt 2–2 och momentum.
Nu, 1–3 … jag kikar i kristallkulan och får en rätt tydlig bild av Skellefteå–Rögle i SM-final.

ÄVEN MORGONEN EFTER sitter jag och famlar efter de rätta bokstavskombinationerna, vet inte hur jag ska klä den här matchen i ord. 13-målsorgien var så galen, så osannolik att Tage Danielssons magiska monolog om Harrisburg poppar upp i min skalle.

## Fem (!) upphämtningar av Frölunda, den sista när det var ”Nä, men … nu går det väl ändå inte längre?”-läge.

## Christian Folin med hårt skott i eget (!) mål.

## Sen Frölundakvttering så att Folin inte blev syndabock.

## 13 (!) mål, till slut 7–6 Skellefteå – och självfallet med Public Enemy No. 1 som matchhjälte. Andreas Johnson, alltså.

Hände detta verkligen? Och bara två dagar efter Gustaf Lindvalls fotbollsräddning som bara den var på Harrisburgnivå. Det vi fått uppleva i Scandinavium under de senaste dagarna, det tar vi med oss för resten av våra liv.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Fredagsfajten, ni såg säkert själva – nästan allt gick ju in.

I alla fall för Skellefteå.

Frölunda (vars offensiv höll högre klass än jag sett på väldigt länge) hade det inte lika lätt, tvingades slita hårdare, men eldkraften för kvällen, den var enormt mäktig. Såg ni Roger Rönnbergs hänsynslösa coachning av M3-kedjan plus Jere Innala? Det kändes som att de lirarna var inne hela tiden. Och så fort de var det – då var det målchans.

––––––––––
Den här texten är gratis. För att inte missa något om Frölunda, det kostar blott 69 kronor/månad att prenumerera – klicka här.
––––––––––

Här är händelsen som för mig är ett klockrent exempel på hur små marginalerna var.

## Halvannan minut kvar av ordinarie tid, Frölunda har just 6–6-kvitterat, Tom Nilsson dribblar som vore han Peter Forsberg, fri med Gustaf Lindvall gör han så när 7–6.

## Precis efteråt crosscheckas Nilsson sent av Oscar Lindberg, far in i sargen, skadas, kommer inte till spel i förlängningen.

## Nilsson saknas enormt när Frölunda tvingas till två box play mot Skellefteås sensationellt skarpa power play – som till slut resulterar (Andreas Johnson, så klart, vem annars?).

Mer skilde inte.

Löjligt lite.

Kunde man ha tänkt sig en utvisning på Oscar Lindberg?

Det kunde man absolut.

Kunde det ha förändrat utgången, av semifinal 4 såväl som hela serien?

Det kunde det absolut.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Små marginaler i slutspelshockey? Jag kastar fram vad björnarna gör i skogen och hur Dolly sover, tror det räcker som svar.

Nå, Frölunda skapade chanser även i förlängningen, det fanns en ”snart sitter den”-känsla över den busfräcka offensiven – men också en aning om att ”ges skickliga Skellefteå ett lillfinger så är det god natt för hemmaspelarna, för hemmapubliken.”

Ni vet hur det slutade. Frågan är om det även var början på slutet på Frölundas 23/24-säsong. Jag tror nog det. Två jättejämna lag, båda med stora kvalitéer, minimala marginaler i varje match, att ett av dem ska vinna tre i rad mot det andra … sorry, jag ser det inte hända. Men oj, jag hade gillat om Frölunda orkade ladda om och ta serien tillbaka till Scandinavium. I den arenan skapas ju ren magi för tillfället. Vad månde vi inte få se på tisdag?

Om nu Frölunda kan vinna söndagsfajten i Västerbotten. Klart att det går. Men det blir enormt svårt. Här och nu känner jag att den galna fredagsfajten blev avgörande, det var den som Roger Rönnbergs gäng skulle/borde ha vunnit. Frölunda gav upp för lätta mål, skapade ändå nog för att vinna – men lyckades inte.

Tio poäng för moralen, viljan, kampen som imponerade enormt på mig.

Det räckte bara inte mot en jäkla spetsig motståndare.

***

Oscar Lindberg anmäldes inte för sin slew foot-liknande förseelse i match 1 mot Mikael Ruohomaa. Max Friberg kom undan i match 3 när han satsade hårt och träffade huvudet på Pär Lindholm. Således bara logiskt att nämnde Lindberg inte verkar anmälas för sin sena crosschecking på Tom Nilsson (08.30 har inget kommunicerats i ärendet, sådant brukar läggas ut 08.00).

Jag gillar slutspelstänket så till vida att vi ser betydligt färre anmälningar, jag tycker som bekant de varit hysteriskt många i grundserien, matchstraffen likaså, och är långt mer bekväm med vad som nu tycks gälla. Detta sagt – det Oscar Lindberg gjorde mot Tom Nilsson, det var respektlöst mot en spelare i utsatt position, det var stor risk för skada. Nilsson blev ändå liggande en kort stund, domarna hade chansen att videokolla om någon av de fyra bara hittat den där ”femman på armen” – men det gjorde de aldrig.

Jag tyckte det var märkligt, det måste jag säga.

Jag tyckte det var väldigt märkligt.

ANNONS

***

Herregud, vilket genombrott vi ser Albin Sundin, 19, få i det här slutspelet.

Visst, det är en klen tröst en sådan här dag, för honom själv, för Frölunda, för supportrarna, men det måste ändå fastslås:

Vilket.

Jäkla.

Genombrott.

Utropstecken.

Jag skriver det inte för det där debutmålet (5–6), jag skriver det för Albins sätt att gå rakt in i ett stentufft SHL-slutspel och närmast utan att blinka spela hockey som vore han tio år äldre. Först nu står det klart för mig exakt hur jäkla bra den här killen är. Kanske behövde han själv förstå det också? Odraftad – men NHL-klubbarnas representanter ser vad vi ser, tro inget annat.

Hatten av för Roger Rönnberg och tränarteamet som inte tog den lätta vägen och satte en junior som sjundeback. Rönnberg, Fredrik Sjöström och Andreas West (sportcheferna), jag tror nog de tänkt sig allsvenskt utlån på Sundin kommande säsong. Hur ett sådant beslut nu ska kunna motiveras, det är mer än jag begriper.

På läktaren i går satt pappa Ronnie och mamma Maria. Sannolikt förbaskat stolta.

Foto: TV4 (skärmdump)

***

Inför förlängningen stod jag ett tag med TV4:s Petter Rönnqvist. Vi var ense om att bortsett från Mikael Ruohomaas 6–6-mål (som Gustaf Lindvall skulle ha haft, men vem kunde tro att finländaren skulle skjuta när han valt bort det alternativet hela matchen?) så var det inga målvaktstavlor. Visst, en bra dag nyper Lasse Johansson någon mer puck – men över lag var det bra mål. En offensiv fest där spetsen var vass.

Andreas Johnsons avgörande skott, det syntes hur besviken Lasse var, men som han slitit i dubbla numerära underlägen, som han räddat puckar – till slut orkar en målvakt inte längre. Det bör man förstå.

***

 

► Scandinavium har i veckan blivit hockeyarenan där det mest galna kan inträffa. Fredagsfesten – fenomenal! Stämningen – superb!
► Åh, det hade varit kul om vi fått se ännu en match i gamla Kålleseum mellan Frölunda och Skellefteå (helst sju totalt). Men … jag undrar, jag.

Oscar Lindbergs satsning mot Tom Nilsson, den som skadade Nilsson, den som domarna valde att inte videokolla, den som nog fick en viss påverkan på matchens utgång. Foto: TV4 (skärmdump)

Frölunda var brutalt nära att vinna den helt hysteriska fjärde semifinalen.
Segern hade kommit med bragdstämpel.
Den hade betytt 2–2 och momentum.
Nu, 1–3 … jag kikar i kristallkulan och får en rätt tydlig bild av Skellefteå–Rögle i SM-final.

ÄVEN MORGONEN EFTER sitter jag och famlar efter de rätta bokstavskombinationerna, vet inte hur jag ska klä den här matchen i ord. 13-målsorgien var så galen, så osannolik att Tage Danielssons magiska monolog om Harrisburg poppar upp i min skalle.

## Fem (!) upphämtningar av Frölunda, den sista när det var ”Nä, men … nu går det väl ändå inte längre?”-läge.

## Christian Folin med hårt skott i eget (!) mål.

## Sen Frölundakvttering så att Folin inte blev syndabock.

## 13 (!) mål, till slut 7–6 Skellefteå – och självfallet med Public Enemy No. 1 som matchhjälte. Andreas Johnson, alltså.

Hände detta verkligen? Och bara två dagar efter Gustaf Lindvalls fotbollsräddning som bara den var på Harrisburgnivå. Det vi fått uppleva i Scandinavium under de senaste dagarna, det tar vi med oss för resten av våra liv.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Fredagsfajten, ni såg säkert själva – nästan allt gick ju in.

I alla fall för Skellefteå.

Frölunda (vars offensiv höll högre klass än jag sett på väldigt länge) hade det inte lika lätt, tvingades slita hårdare, men eldkraften för kvällen, den var enormt mäktig. Såg ni Roger Rönnbergs hänsynslösa coachning av M3-kedjan plus Jere Innala? Det kändes som att de lirarna var inne hela tiden. Och så fort de var det – då var det målchans.

––––––––––
Den här texten är gratis. För att inte missa något om Frölunda, det kostar blott 69 kronor/månad att prenumerera – klicka här.
––––––––––

Här är händelsen som för mig är ett klockrent exempel på hur små marginalerna var.

## Halvannan minut kvar av ordinarie tid, Frölunda har just 6–6-kvitterat, Tom Nilsson dribblar som vore han Peter Forsberg, fri med Gustaf Lindvall gör han så när 7–6.

## Precis efteråt crosscheckas Nilsson sent av Oscar Lindberg, far in i sargen, skadas, kommer inte till spel i förlängningen.

## Nilsson saknas enormt när Frölunda tvingas till två box play mot Skellefteås sensationellt skarpa power play – som till slut resulterar (Andreas Johnson, så klart, vem annars?).

Mer skilde inte.

Löjligt lite.

Kunde man ha tänkt sig en utvisning på Oscar Lindberg?

Det kunde man absolut.

Kunde det ha förändrat utgången, av semifinal 4 såväl som hela serien?

Det kunde det absolut.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Små marginaler i slutspelshockey? Jag kastar fram vad björnarna gör i skogen och hur Dolly sover, tror det räcker som svar.

Nå, Frölunda skapade chanser även i förlängningen, det fanns en ”snart sitter den”-känsla över den busfräcka offensiven – men också en aning om att ”ges skickliga Skellefteå ett lillfinger så är det god natt för hemmaspelarna, för hemmapubliken.”

Ni vet hur det slutade. Frågan är om det även var början på slutet på Frölundas 23/24-säsong. Jag tror nog det. Två jättejämna lag, båda med stora kvalitéer, minimala marginaler i varje match, att ett av dem ska vinna tre i rad mot det andra … sorry, jag ser det inte hända. Men oj, jag hade gillat om Frölunda orkade ladda om och ta serien tillbaka till Scandinavium. I den arenan skapas ju ren magi för tillfället. Vad månde vi inte få se på tisdag?

Om nu Frölunda kan vinna söndagsfajten i Västerbotten. Klart att det går. Men det blir enormt svårt. Här och nu känner jag att den galna fredagsfajten blev avgörande, det var den som Roger Rönnbergs gäng skulle/borde ha vunnit. Frölunda gav upp för lätta mål, skapade ändå nog för att vinna – men lyckades inte.

Tio poäng för moralen, viljan, kampen som imponerade enormt på mig.

Det räckte bara inte mot en jäkla spetsig motståndare.

***

Oscar Lindberg anmäldes inte för sin slew foot-liknande förseelse i match 1 mot Mikael Ruohomaa. Max Friberg kom undan i match 3 när han satsade hårt och träffade huvudet på Pär Lindholm. Således bara logiskt att nämnde Lindberg inte verkar anmälas för sin sena crosschecking på Tom Nilsson (08.30 har inget kommunicerats i ärendet, sådant brukar läggas ut 08.00).

Jag gillar slutspelstänket så till vida att vi ser betydligt färre anmälningar, jag tycker som bekant de varit hysteriskt många i grundserien, matchstraffen likaså, och är långt mer bekväm med vad som nu tycks gälla. Detta sagt – det Oscar Lindberg gjorde mot Tom Nilsson, det var respektlöst mot en spelare i utsatt position, det var stor risk för skada. Nilsson blev ändå liggande en kort stund, domarna hade chansen att videokolla om någon av de fyra bara hittat den där ”femman på armen” – men det gjorde de aldrig.

Jag tyckte det var märkligt, det måste jag säga.

Jag tyckte det var väldigt märkligt.

ANNONS

***

Herregud, vilket genombrott vi ser Albin Sundin, 19, få i det här slutspelet.

Visst, det är en klen tröst en sådan här dag, för honom själv, för Frölunda, för supportrarna, men det måste ändå fastslås:

Vilket.

Jäkla.

Genombrott.

Utropstecken.

Jag skriver det inte för det där debutmålet (5–6), jag skriver det för Albins sätt att gå rakt in i ett stentufft SHL-slutspel och närmast utan att blinka spela hockey som vore han tio år äldre. Först nu står det klart för mig exakt hur jäkla bra den här killen är. Kanske behövde han själv förstå det också? Odraftad – men NHL-klubbarnas representanter ser vad vi ser, tro inget annat.

Hatten av för Roger Rönnberg och tränarteamet som inte tog den lätta vägen och satte en junior som sjundeback. Rönnberg, Fredrik Sjöström och Andreas West (sportcheferna), jag tror nog de tänkt sig allsvenskt utlån på Sundin kommande säsong. Hur ett sådant beslut nu ska kunna motiveras, det är mer än jag begriper.

På läktaren i går satt pappa Ronnie och mamma Maria. Sannolikt förbaskat stolta.

Foto: TV4 (skärmdump)

***

Inför förlängningen stod jag ett tag med TV4:s Petter Rönnqvist. Vi var ense om att bortsett från Mikael Ruohomaas 6–6-mål (som Gustaf Lindvall skulle ha haft, men vem kunde tro att finländaren skulle skjuta när han valt bort det alternativet hela matchen?) så var det inga målvaktstavlor. Visst, en bra dag nyper Lasse Johansson någon mer puck – men över lag var det bra mål. En offensiv fest där spetsen var vass.

Andreas Johnsons avgörande skott, det syntes hur besviken Lasse var, men som han slitit i dubbla numerära underlägen, som han räddat puckar – till slut orkar en målvakt inte längre. Det bör man förstå.

***

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt