► Roger Rönnberg hyllar Simon Hjalmarsson för dennes jobb som center.
► Simon själv lovar: ”Det kommer bli ännu bättre.”
NÄR FRÖLUNDAS SPORTSLIGA ledning förstod att Lias Andersson mycket väl kan ta en plats i New York Rangers, att han känns så förlorad att han a) fick ett nummer (24) han inte kan spela med och b) ses som en ren bonus skulle han återvända någon gång sent i oktober, så gick hjärnorna på högvarv i ledar- och tränarteamet.
Toppcentrar växer inte på hög, i alla fall inte lediga sådana.
Värva nytt, och sent, innehåller också ett viss mått av osäkerhet.
Så tränaren Roger Rönnberg tänkte till, knappade in Simon Hjalmarssons nummer i telefonen och sa:
”Jag tror du skulle göra ett bra jobb som center, vad tror du?”
Simon kände efter, tänkte att … tror Roger det så … och svarade:
”Visst, varför inte …”
Ingen av telefonörerna har ångrat sig.
Hjalmarsson, 28 , ser allt mer hemmastadd ut i centerrollen, och när Lias Andersson nu drar till New York står Frölunda med fyra kompetenta centrar, junioren Jacob Peterson knackande på dörren som den femte.
– Det har gått bra det här, det måste jag nog säga, ler Simon Hjalmarsson, med tillägget:
– Och det kommer bli ännu bättre.
Ombedd om sin syn öser Roger Rönnberg lovord över nummer 59:
– Jag är mycket nöjd, faktiskt. Jag hade förväntat mig en längre inkörningsperiod. Man ser på Simon som en center nu.
– Jag tycker, och jag sa det till honom också, att han kom till oss som en utpräglad poängspelare, på ett år har han utvecklats till en smart, hårt jobbande tvåvägsspelare som gör allt i spelet. Han tävlar, han är duktig på att följa taktiska mönster och är även ett hot framåt, gör andra bättre. Han har verkligen vuxit, både som spelare och som människa.
Inte minst har Hjalmarsson och Sean Bergenheim börjat hitta en spännande kemi, först med Max Friberg som tredjelänk, senast (mot ZSC Lions) med Sebastian Stålberg.
– De två är rätt lika, Roger ville nog bara testa lite, kommenterar Hjalmarsson.
** Berätta, hur har det känts i nygammal position?
– Den stora omställningen är det defensiva spelet, man hjälper till djupare i egen zon. Som ytterforward har man sin back, man ska ligga i skottlinjen, sedan ner och skydda ”höga slottet” (toppen på skottsektorn, centralt i offensiv zon), det är bara det, ganska enkelt egentligen. Nu blir det mer att man ska vara över hela den egna zonen, hjälpa backar, boxa ut framför mål, just det är nytt för mig.
** Men?
– Ju mer man tränar och spelar desto mer sitter det.
** Och man ska inte överdriva skillnaden, va?
– Nä, det är ändå hockey vi spelar …
Offensivt är det (nästan) business as usual. I Frölunda, likt i en del andra lag, är det inte givet att centern alltid avvaktar två ytterforwards i forechecking och attack.
– Där snackar vi ju 1, 2, 3, alltså vem som är först in i zon och så vidare, så där skiljer det ingenting jämfört med förut. Uppspelen, däremot, det blir mer att man kommer mitt i banan genom mittzonen, och det passar mig bra. Jag har mer puck, kan gå åt båda hållen. Man är mer låst på en kant, kan egentligen bara gå inåt.
Någon undrade: ”nygammal position”?
Japp. Så är det.
Simon Hjalmarsson, ursprungligen från Gislaved, har testat centerrollen förr, en hel del, till och med – men på regelbunden basis så var det väldigt länge sedan.
– Jag var faktiskt center när jag kom till Frölundas hockeygym (2005), men då hade vi så många centrar att jag flyttade ut på en kant. Sedan var jag center i några landskamper före VM 2013, och jag tror jag gjorde några matcher som center även i Ryssland. Så vem vet, tränarna kanske har sett något …
Fansen såg något annat förra säsongen. Saknade något annat. Ni minns säkert snacket.
Simon Hjalmarsson kom tillbaka till Frölunda med förhoppningar på sig att lira hockey som i Linköping, alltså ösa in poäng.
Det gick inte alls i grundserien (16 på 51 matcher).
Det gick mycket bättre i slutspelet (tio på 14).
** En roll som center, tar det bort lite av de höga kraven att du ska vara en målskytt?
– Jag vet inte, jag vet inte vad folk tänker om mig, och jag tänker inte så mycket på det heller. Men lite så är det väl, att som center får man kanske inte lika många lägen som en ytterforward, tittar du på de flesta centrar så har de väl fler assist. Så kan det bli, fler assist, bara jag är med och bidrar.
Frölunda behöver det, för så här långt har Joel Lundqvists kedja med Ryan Lasch och Mats Rosseli Olsen varit lokomotivet.
– Jag tycker vår kedja har skapat mer och mer men inte riktigt fått in pucken. Men det har ändå känts bra, vi släpper inte till så mycket bakåt, så det känns som att det kommer lossna, resonerar Hjalmarsson.
Knappt två veckor kvar till SHL-premiären.
CHL-avancemanget fixat (i praktiken), nu drar John Nyberg, Carl Grundström och Lias Andersson, nu går Frölunda in i SHL-läge.
Defensiva strukturen är satt.
En kedja levererar.
Bara resten kvar … och där ska Simon Hjalmarsson bidra. Är det tänkt.
***
En enda match kvar nu för Frölunda före SHL-premiären mot Mora den 16:e september – Växjö nere i Växjö på torsdag.
***
Varför inte Lias Andersson kan spela med 24 vid en eventuell hemkomst från New York? Det numret är ju pappa Niklas och ska upp i taket vid en ceremoni i oktober.
