Visst behöver Frölunda spets, men också bli skitigare

Visst behöver Frölunda spets, men också bli skitigare

Visst behöver Frölunda spets, men också bli skitigare

Visst behöver Frölunda spets, men också bli skitigare

► Frölunda kommer inte att värva sig tillbaka till toppen, det handlar snarare om detta:
► Ökad förståelse för vad som krävs för att vinna – bli ett skitigare lag.
► En enad grupp där alla drar åt samma håll.
► Drivhuseffekt där spelare växer snarare än krymper.
► Måste inte spets in? Självfallet. Men den löser inte allt.

JAG LOVADE JU att jag skulle återkomma efter intervjuerna med Roger Rönnberg och Fredrik Sjöström, här och nu gör jag det.

Alldeles för långt. Som vanligt.

Säkert inte för sista gången heller.

ANNONS

Först och främst: fyra lag måste åka ut i kvartsfinal, hur mycket ni än brinner för just ert favoritlag är det nog bra att ha förståelse för att i en liga som SHL kommer de bästa spelarna alltid att lämna, det skapar rörelse i toppen, svårt – för att att inte säga omöjligt – att vara på topp varje säsong.

Det är viktigt att tänka på, för er som supportrar, men också för klubbledningar som inte ska få panik och helt lägga om kurs vid motgång, typ värva allt som rör sig, allt som kommer med stora namn och höga löneanspråk.

Spåren förskräcka i Göteborg vad gäller just den detaljen.

Bättre spel framför burarna, Jonathan Sigalet var stundtals en bjässe, Roger Rönnberg behöver bli bättre på att spela schack, och Johan Mattsson kan komma att spela mest av målvakterna nästa säsong. Foto: TOMMY HOLL

Nå, i Frölundas fall var det ju inte att laget åkte ut i kvartsfinal som störde utan hur.

Spelarna blev mindre.

Roger Rönnberg manövrerades till viss del ut av Peter Andersson.

När det gällde som mest presterade Frölunda som sämst.

Det går förstås (som en del av er gör) att kritisera Rönnberg för att han inte förstod att ”framåt, framåt, framåt” var fel vapen mot smarta Malmö, samtidigt tyckte jag han visade prov på stor självinsikt och uppriktighet när han medgav att han måste bli en bättre schackspelare.

Det hade räckt med ett fungerande power play för att slå ut Malmö, hävdar jag.

Då hade folk hyllat den offensiva hockeyn.

Jag är fortfarande inne på att Rönnberg är rätt ute, att han har att lära som schackspelare, till exempel satte ju Växjös Sam Hallam myror i huvudet på Malmö genom att stundtals spela klassiskt styrspel och tvinga Fredrik Händemark & Co att ta fler egna initiativ.

Kalla det plan B, kalla det fläskpannkaka, men visst behöver Frölunda ha fler vapen än ”driva spel”, dock gillar jag ju gråskalor och perspektiv; ett fungerande PP så … tja, vi hade inte haft den här diskussionen, i alla fall inte än.

Mina funderingar i punktform, så blir det lite mer lättläst:

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

** Spelsättet
Inte bara Växjö utan även Skellefteå har backat hem och spelat styrspel i slutspelet, absolut inte alltid, men insett att den här ständigt forecheckande sätta press-hockeyn måste kompletteras med något annat, speciellt när matcherna är tajta, när det är slutspelsallvar, när minsta misstag kan bli avgörande.
Jag tror Frölunda behöver följa med sin tid, dra ner ett hack eller två på det här ”driva spel”-tänket, inte eliminera det (viktigt ha en identitet) men addera lite mer smartness.
## Viktigt att ha backar som kan försvara också, se på Växjö där Arvid ”jag gör aldrig ett misstag men syns knappt heller” Lundberg är en nyckelspelare.
## Notera också att i Växjö platsar defensivt starke Oliver Bohm – något han inte gjorde i Frölunda. Det säger en del.

Att spela Adam Almquist och Rasmus Dahlin tillsammans var nog naivt.
Att värva Viktor Ekbom är kanske ett steg mot ett vuxnare tänk.
Lite lägre svårighetsgrad i spelet, lite mer fokus på defensiven, så som Frölunda ofta spelade efter jul, det tror jag är vägen fram.

** Sammanhållningen
Jag hajade till när Roger Rönnberg pratade om att han behöver ta ett steg tillbaka och låta övriga i tränarstaben ta större ansvar.
Var det han och Pär Johansson som hade olika åsikter?
Var det bara rent allmänt dubbla budskap till laget när Rönnberg ”la sig i” för mycket?
Det skulle möjligen kunna vara en förklaring till att det tog så lång tid att hitta något slags jämnhet i prestationerna, att Rönnberg så ofta, så långt in på säsongen, tvingades prata om läxor som behövde läras.
Stundtals satt Frölundas något enklare spel, ni vet när Jonathan Sigalet var en jätte och alla pass inte behövde vara avgörnade.
Strax före slutspelet gick Sigalet ner ett hack, laget med honom, det enkla blev åter lite mer krångligt, och så gick det som det gick.
## Frölunda kändes inte som en homogen grupp där alla drog åt samma håll.
## Här finns sannolikt finns största förbättringspotentialen.

Rönnberg hyllade nye assisterande coachen Kristofer Näslund (de är inte kompisar, som jag sett att en del skrivit, däremot känner de förstås till varandra från Luleåtiden), intressant att se om Näslund kan ta med sig den närmast wikegårdska ”tävlingskulturen” från skitiga, elaka Bik Karlskoga.
Att få hem Patrik Carlsson och dennes klubbhjärta och inställning är förstås också en kick här.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

** Värvningar, lagbygge
Tro inget annat än att Frölunda måste ha en bra offensiv back, en stark center, ytterligare några forwards. Men två saker är viktiga här:
a) Is i magen, värva rätt spelare, inte urskillningslöst.
b) Dagens spelare måste bli bättre, inte sämre.
Ni minns hur Frölunda gjorde bort sig efter 2006-finalen, va? Jag tror alla supportrar ska vara grymt tacksamma för att Mats Grauers leder klubben i annan riktning, att plånboken inte töms. Det går att värva smart utan att betala bäst, nu behöver Fredrik Sjöström visa att han kan hitta bättre backar än Matt Donovan och Adam Almquist, bara för att ta ett exempel.
Men minst lika viktigt är att Frölunda blir ett drivhus där spelarna växer.
För många gick ner ett hack i vinter, det där måste förändras.
Kolla hur Malmö blivit en klubb där spelare tar stora steg framåt, det behöver Frölunda också lyckas med igen, viktigt för talanger som Filip Westerlund, Gustav Lindström, Jesper Emanuelsson, Oliwer Fjellström med flera, minst lika väsentligt vad gäller spelare som Sebastian Stålberg, Joel Lundqvist och Mats Rosseli Olsen som snarast gick ner ett hack vad gäller det kreativa spelet, även om norrmannen absolut spelade upp sig.

** Inställning, målskytte
Det har pratats mycket om sannolikhet, gör man tre mål så bör man vinna, corsisiffror som talar för framgång över tid och så vidare, men ni vet min inställning till statistik – den visar gärna det man vill.
Självfallet ska man använda statistik som ett av medlen för framgång, men inget ger framgång som att göra mål och släppa in få.
Spelet framför burarna var för dåligt, oavsett hur mycket det pratades om det.
## För många spelare ”couldn’t put the puck in the ocean” som det så fint heter på engelska.
## För många spelare hade problem ta bort kropp & klubba framför eget mål.

Jag är inte tränare, har inte modellen för hur det ska göras, nöjer mig med lyxen att kunna slå fast att det måste bli bättre.
Jag tror det är en inställningsfråga. Förstå vad som ger framgång i ishockey. Att de vackra passningarna, detta letande efter bättre lägen i tid och otid, behöver ransoneras, att Frölunda behöver bli ett lite skitigare lag för att vinna hockeymatcher.
Kanske är Kristofer Näslund med sin Bik Karlskoga-bakgrund rätt man att skicka signaler här?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

** ”Sparka spelare”
Ni är ju många som vill skicka Johan Gustafsson ur stan doppad i tjära och rullad i fjädrar. ”In med en förstemålvakt” är stridsropet.
Men … ta bort ”JG” ur ekvationen för en stund och det finns ett problem:
Frölunda har ju varit tydligt med att man inte satsar på en etta i kassen, det ska vara två som sporrar och utvecklar varandra.
Här ska Frölunda alltså inte bara sparka en spelare (vilket jag är tveksam till att klubben vill) utan även ge upp sitt målvaktstänk (vilket jag är än mer tveksam till).
Fredrik Sjöström har glidit på svaret, har inte sagt ”ja” till att spelare med kontrakt är säkra, inte ”nej” till att kontraktsbundna kan tvingas lämna, så visst … allt kan förstås hända. Ni som tror att Frölunda föll på målvaktsspelet kan absolut fortsätta hoppas, men jag tror mer på att nästa säsong är Johan Mattssons, inte för att ”JG” är så dålig som en del av er vill göra gällande, mer för jag tycker mig sig en hög kapacitet i Mattsson.
Vad gäller tvillingarna Westerholm (som flera också vill sparka) så kan jag inte se att Sjöström agerar här, om det inte finns attitydsproblem eller annat, något jag inte har minsta kunskap om. Frölunda trodde på tvillingarna, Pathrik missade en stor del av säsongen, Ponthus saknade honom, de får säkert en till, men behöver bli rakare.
## Som resten av laget.

***

 

► Frölunda kommer inte att värva sig tillbaka till toppen, det handlar snarare om detta:
► Ökad förståelse för vad som krävs för att vinna – bli ett skitigare lag.
► En enad grupp där alla drar åt samma håll.
► Drivhuseffekt där spelare växer snarare än krymper.
► Måste inte spets in? Självfallet. Men den löser inte allt.

JAG LOVADE JU att jag skulle återkomma efter intervjuerna med Roger Rönnberg och Fredrik Sjöström, här och nu gör jag det.

Alldeles för långt. Som vanligt.

Säkert inte för sista gången heller.

ANNONS

Först och främst: fyra lag måste åka ut i kvartsfinal, hur mycket ni än brinner för just ert favoritlag är det nog bra att ha förståelse för att i en liga som SHL kommer de bästa spelarna alltid att lämna, det skapar rörelse i toppen, svårt – för att att inte säga omöjligt – att vara på topp varje säsong.

Det är viktigt att tänka på, för er som supportrar, men också för klubbledningar som inte ska få panik och helt lägga om kurs vid motgång, typ värva allt som rör sig, allt som kommer med stora namn och höga löneanspråk.

Spåren förskräcka i Göteborg vad gäller just den detaljen.

Bättre spel framför burarna, Jonathan Sigalet var stundtals en bjässe, Roger Rönnberg behöver bli bättre på att spela schack, och Johan Mattsson kan komma att spela mest av målvakterna nästa säsong. Foto: TOMMY HOLL

Nå, i Frölundas fall var det ju inte att laget åkte ut i kvartsfinal som störde utan hur.

Spelarna blev mindre.

Roger Rönnberg manövrerades till viss del ut av Peter Andersson.

När det gällde som mest presterade Frölunda som sämst.

Det går förstås (som en del av er gör) att kritisera Rönnberg för att han inte förstod att ”framåt, framåt, framåt” var fel vapen mot smarta Malmö, samtidigt tyckte jag han visade prov på stor självinsikt och uppriktighet när han medgav att han måste bli en bättre schackspelare.

Det hade räckt med ett fungerande power play för att slå ut Malmö, hävdar jag.

Då hade folk hyllat den offensiva hockeyn.

Jag är fortfarande inne på att Rönnberg är rätt ute, att han har att lära som schackspelare, till exempel satte ju Växjös Sam Hallam myror i huvudet på Malmö genom att stundtals spela klassiskt styrspel och tvinga Fredrik Händemark & Co att ta fler egna initiativ.

Kalla det plan B, kalla det fläskpannkaka, men visst behöver Frölunda ha fler vapen än ”driva spel”, dock gillar jag ju gråskalor och perspektiv; ett fungerande PP så … tja, vi hade inte haft den här diskussionen, i alla fall inte än.

Mina funderingar i punktform, så blir det lite mer lättläst:

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

** Spelsättet
Inte bara Växjö utan även Skellefteå har backat hem och spelat styrspel i slutspelet, absolut inte alltid, men insett att den här ständigt forecheckande sätta press-hockeyn måste kompletteras med något annat, speciellt när matcherna är tajta, när det är slutspelsallvar, när minsta misstag kan bli avgörande.
Jag tror Frölunda behöver följa med sin tid, dra ner ett hack eller två på det här ”driva spel”-tänket, inte eliminera det (viktigt ha en identitet) men addera lite mer smartness.
## Viktigt att ha backar som kan försvara också, se på Växjö där Arvid ”jag gör aldrig ett misstag men syns knappt heller” Lundberg är en nyckelspelare.
## Notera också att i Växjö platsar defensivt starke Oliver Bohm – något han inte gjorde i Frölunda. Det säger en del.

Att spela Adam Almquist och Rasmus Dahlin tillsammans var nog naivt.
Att värva Viktor Ekbom är kanske ett steg mot ett vuxnare tänk.
Lite lägre svårighetsgrad i spelet, lite mer fokus på defensiven, så som Frölunda ofta spelade efter jul, det tror jag är vägen fram.

** Sammanhållningen
Jag hajade till när Roger Rönnberg pratade om att han behöver ta ett steg tillbaka och låta övriga i tränarstaben ta större ansvar.
Var det han och Pär Johansson som hade olika åsikter?
Var det bara rent allmänt dubbla budskap till laget när Rönnberg ”la sig i” för mycket?
Det skulle möjligen kunna vara en förklaring till att det tog så lång tid att hitta något slags jämnhet i prestationerna, att Rönnberg så ofta, så långt in på säsongen, tvingades prata om läxor som behövde läras.
Stundtals satt Frölundas något enklare spel, ni vet när Jonathan Sigalet var en jätte och alla pass inte behövde vara avgörnade.
Strax före slutspelet gick Sigalet ner ett hack, laget med honom, det enkla blev åter lite mer krångligt, och så gick det som det gick.
## Frölunda kändes inte som en homogen grupp där alla drog åt samma håll.
## Här finns sannolikt finns största förbättringspotentialen.

Rönnberg hyllade nye assisterande coachen Kristofer Näslund (de är inte kompisar, som jag sett att en del skrivit, däremot känner de förstås till varandra från Luleåtiden), intressant att se om Näslund kan ta med sig den närmast wikegårdska ”tävlingskulturen” från skitiga, elaka Bik Karlskoga.
Att få hem Patrik Carlsson och dennes klubbhjärta och inställning är förstås också en kick här.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

** Värvningar, lagbygge
Tro inget annat än att Frölunda måste ha en bra offensiv back, en stark center, ytterligare några forwards. Men två saker är viktiga här:
a) Is i magen, värva rätt spelare, inte urskillningslöst.
b) Dagens spelare måste bli bättre, inte sämre.
Ni minns hur Frölunda gjorde bort sig efter 2006-finalen, va? Jag tror alla supportrar ska vara grymt tacksamma för att Mats Grauers leder klubben i annan riktning, att plånboken inte töms. Det går att värva smart utan att betala bäst, nu behöver Fredrik Sjöström visa att han kan hitta bättre backar än Matt Donovan och Adam Almquist, bara för att ta ett exempel.
Men minst lika viktigt är att Frölunda blir ett drivhus där spelarna växer.
För många gick ner ett hack i vinter, det där måste förändras.
Kolla hur Malmö blivit en klubb där spelare tar stora steg framåt, det behöver Frölunda också lyckas med igen, viktigt för talanger som Filip Westerlund, Gustav Lindström, Jesper Emanuelsson, Oliwer Fjellström med flera, minst lika väsentligt vad gäller spelare som Sebastian Stålberg, Joel Lundqvist och Mats Rosseli Olsen som snarast gick ner ett hack vad gäller det kreativa spelet, även om norrmannen absolut spelade upp sig.

** Inställning, målskytte
Det har pratats mycket om sannolikhet, gör man tre mål så bör man vinna, corsisiffror som talar för framgång över tid och så vidare, men ni vet min inställning till statistik – den visar gärna det man vill.
Självfallet ska man använda statistik som ett av medlen för framgång, men inget ger framgång som att göra mål och släppa in få.
Spelet framför burarna var för dåligt, oavsett hur mycket det pratades om det.
## För många spelare ”couldn’t put the puck in the ocean” som det så fint heter på engelska.
## För många spelare hade problem ta bort kropp & klubba framför eget mål.

Jag är inte tränare, har inte modellen för hur det ska göras, nöjer mig med lyxen att kunna slå fast att det måste bli bättre.
Jag tror det är en inställningsfråga. Förstå vad som ger framgång i ishockey. Att de vackra passningarna, detta letande efter bättre lägen i tid och otid, behöver ransoneras, att Frölunda behöver bli ett lite skitigare lag för att vinna hockeymatcher.
Kanske är Kristofer Näslund med sin Bik Karlskoga-bakgrund rätt man att skicka signaler här?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

** ”Sparka spelare”
Ni är ju många som vill skicka Johan Gustafsson ur stan doppad i tjära och rullad i fjädrar. ”In med en förstemålvakt” är stridsropet.
Men … ta bort ”JG” ur ekvationen för en stund och det finns ett problem:
Frölunda har ju varit tydligt med att man inte satsar på en etta i kassen, det ska vara två som sporrar och utvecklar varandra.
Här ska Frölunda alltså inte bara sparka en spelare (vilket jag är tveksam till att klubben vill) utan även ge upp sitt målvaktstänk (vilket jag är än mer tveksam till).
Fredrik Sjöström har glidit på svaret, har inte sagt ”ja” till att spelare med kontrakt är säkra, inte ”nej” till att kontraktsbundna kan tvingas lämna, så visst … allt kan förstås hända. Ni som tror att Frölunda föll på målvaktsspelet kan absolut fortsätta hoppas, men jag tror mer på att nästa säsong är Johan Mattssons, inte för att ”JG” är så dålig som en del av er vill göra gällande, mer för jag tycker mig sig en hög kapacitet i Mattsson.
Vad gäller tvillingarna Westerholm (som flera också vill sparka) så kan jag inte se att Sjöström agerar här, om det inte finns attitydsproblem eller annat, något jag inte har minsta kunskap om. Frölunda trodde på tvillingarna, Pathrik missade en stor del av säsongen, Ponthus saknade honom, de får säkert en till, men behöver bli rakare.
## Som resten av laget.

***

 

► Frölunda kommer inte att värva sig tillbaka till toppen, det handlar snarare om detta:
► Ökad förståelse för vad som krävs för att vinna – bli ett skitigare lag.
► En enad grupp där alla drar åt samma håll.
► Drivhuseffekt där spelare växer snarare än krymper.
► Måste inte spets in? Självfallet. Men den löser inte allt.

JAG LOVADE JU att jag skulle återkomma efter intervjuerna med Roger Rönnberg och Fredrik Sjöström, här och nu gör jag det.

Alldeles för långt. Som vanligt.

Säkert inte för sista gången heller.

ANNONS

Först och främst: fyra lag måste åka ut i kvartsfinal, hur mycket ni än brinner för just ert favoritlag är det nog bra att ha förståelse för att i en liga som SHL kommer de bästa spelarna alltid att lämna, det skapar rörelse i toppen, svårt – för att att inte säga omöjligt – att vara på topp varje säsong.

Det är viktigt att tänka på, för er som supportrar, men också för klubbledningar som inte ska få panik och helt lägga om kurs vid motgång, typ värva allt som rör sig, allt som kommer med stora namn och höga löneanspråk.

Spåren förskräcka i Göteborg vad gäller just den detaljen.

Bättre spel framför burarna, Jonathan Sigalet var stundtals en bjässe, Roger Rönnberg behöver bli bättre på att spela schack, och Johan Mattsson kan komma att spela mest av målvakterna nästa säsong. Foto: TOMMY HOLL

Nå, i Frölundas fall var det ju inte att laget åkte ut i kvartsfinal som störde utan hur.

Spelarna blev mindre.

Roger Rönnberg manövrerades till viss del ut av Peter Andersson.

När det gällde som mest presterade Frölunda som sämst.

Det går förstås (som en del av er gör) att kritisera Rönnberg för att han inte förstod att ”framåt, framåt, framåt” var fel vapen mot smarta Malmö, samtidigt tyckte jag han visade prov på stor självinsikt och uppriktighet när han medgav att han måste bli en bättre schackspelare.

Det hade räckt med ett fungerande power play för att slå ut Malmö, hävdar jag.

Då hade folk hyllat den offensiva hockeyn.

Jag är fortfarande inne på att Rönnberg är rätt ute, att han har att lära som schackspelare, till exempel satte ju Växjös Sam Hallam myror i huvudet på Malmö genom att stundtals spela klassiskt styrspel och tvinga Fredrik Händemark & Co att ta fler egna initiativ.

Kalla det plan B, kalla det fläskpannkaka, men visst behöver Frölunda ha fler vapen än ”driva spel”, dock gillar jag ju gråskalor och perspektiv; ett fungerande PP så … tja, vi hade inte haft den här diskussionen, i alla fall inte än.

Mina funderingar i punktform, så blir det lite mer lättläst:

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

** Spelsättet
Inte bara Växjö utan även Skellefteå har backat hem och spelat styrspel i slutspelet, absolut inte alltid, men insett att den här ständigt forecheckande sätta press-hockeyn måste kompletteras med något annat, speciellt när matcherna är tajta, när det är slutspelsallvar, när minsta misstag kan bli avgörande.
Jag tror Frölunda behöver följa med sin tid, dra ner ett hack eller två på det här ”driva spel”-tänket, inte eliminera det (viktigt ha en identitet) men addera lite mer smartness.
## Viktigt att ha backar som kan försvara också, se på Växjö där Arvid ”jag gör aldrig ett misstag men syns knappt heller” Lundberg är en nyckelspelare.
## Notera också att i Växjö platsar defensivt starke Oliver Bohm – något han inte gjorde i Frölunda. Det säger en del.

Att spela Adam Almquist och Rasmus Dahlin tillsammans var nog naivt.
Att värva Viktor Ekbom är kanske ett steg mot ett vuxnare tänk.
Lite lägre svårighetsgrad i spelet, lite mer fokus på defensiven, så som Frölunda ofta spelade efter jul, det tror jag är vägen fram.

** Sammanhållningen
Jag hajade till när Roger Rönnberg pratade om att han behöver ta ett steg tillbaka och låta övriga i tränarstaben ta större ansvar.
Var det han och Pär Johansson som hade olika åsikter?
Var det bara rent allmänt dubbla budskap till laget när Rönnberg ”la sig i” för mycket?
Det skulle möjligen kunna vara en förklaring till att det tog så lång tid att hitta något slags jämnhet i prestationerna, att Rönnberg så ofta, så långt in på säsongen, tvingades prata om läxor som behövde läras.
Stundtals satt Frölundas något enklare spel, ni vet när Jonathan Sigalet var en jätte och alla pass inte behövde vara avgörnade.
Strax före slutspelet gick Sigalet ner ett hack, laget med honom, det enkla blev åter lite mer krångligt, och så gick det som det gick.
## Frölunda kändes inte som en homogen grupp där alla drog åt samma håll.
## Här finns sannolikt finns största förbättringspotentialen.

Rönnberg hyllade nye assisterande coachen Kristofer Näslund (de är inte kompisar, som jag sett att en del skrivit, däremot känner de förstås till varandra från Luleåtiden), intressant att se om Näslund kan ta med sig den närmast wikegårdska ”tävlingskulturen” från skitiga, elaka Bik Karlskoga.
Att få hem Patrik Carlsson och dennes klubbhjärta och inställning är förstås också en kick här.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

** Värvningar, lagbygge
Tro inget annat än att Frölunda måste ha en bra offensiv back, en stark center, ytterligare några forwards. Men två saker är viktiga här:
a) Is i magen, värva rätt spelare, inte urskillningslöst.
b) Dagens spelare måste bli bättre, inte sämre.
Ni minns hur Frölunda gjorde bort sig efter 2006-finalen, va? Jag tror alla supportrar ska vara grymt tacksamma för att Mats Grauers leder klubben i annan riktning, att plånboken inte töms. Det går att värva smart utan att betala bäst, nu behöver Fredrik Sjöström visa att han kan hitta bättre backar än Matt Donovan och Adam Almquist, bara för att ta ett exempel.
Men minst lika viktigt är att Frölunda blir ett drivhus där spelarna växer.
För många gick ner ett hack i vinter, det där måste förändras.
Kolla hur Malmö blivit en klubb där spelare tar stora steg framåt, det behöver Frölunda också lyckas med igen, viktigt för talanger som Filip Westerlund, Gustav Lindström, Jesper Emanuelsson, Oliwer Fjellström med flera, minst lika väsentligt vad gäller spelare som Sebastian Stålberg, Joel Lundqvist och Mats Rosseli Olsen som snarast gick ner ett hack vad gäller det kreativa spelet, även om norrmannen absolut spelade upp sig.

** Inställning, målskytte
Det har pratats mycket om sannolikhet, gör man tre mål så bör man vinna, corsisiffror som talar för framgång över tid och så vidare, men ni vet min inställning till statistik – den visar gärna det man vill.
Självfallet ska man använda statistik som ett av medlen för framgång, men inget ger framgång som att göra mål och släppa in få.
Spelet framför burarna var för dåligt, oavsett hur mycket det pratades om det.
## För många spelare ”couldn’t put the puck in the ocean” som det så fint heter på engelska.
## För många spelare hade problem ta bort kropp & klubba framför eget mål.

Jag är inte tränare, har inte modellen för hur det ska göras, nöjer mig med lyxen att kunna slå fast att det måste bli bättre.
Jag tror det är en inställningsfråga. Förstå vad som ger framgång i ishockey. Att de vackra passningarna, detta letande efter bättre lägen i tid och otid, behöver ransoneras, att Frölunda behöver bli ett lite skitigare lag för att vinna hockeymatcher.
Kanske är Kristofer Näslund med sin Bik Karlskoga-bakgrund rätt man att skicka signaler här?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

** ”Sparka spelare”
Ni är ju många som vill skicka Johan Gustafsson ur stan doppad i tjära och rullad i fjädrar. ”In med en förstemålvakt” är stridsropet.
Men … ta bort ”JG” ur ekvationen för en stund och det finns ett problem:
Frölunda har ju varit tydligt med att man inte satsar på en etta i kassen, det ska vara två som sporrar och utvecklar varandra.
Här ska Frölunda alltså inte bara sparka en spelare (vilket jag är tveksam till att klubben vill) utan även ge upp sitt målvaktstänk (vilket jag är än mer tveksam till).
Fredrik Sjöström har glidit på svaret, har inte sagt ”ja” till att spelare med kontrakt är säkra, inte ”nej” till att kontraktsbundna kan tvingas lämna, så visst … allt kan förstås hända. Ni som tror att Frölunda föll på målvaktsspelet kan absolut fortsätta hoppas, men jag tror mer på att nästa säsong är Johan Mattssons, inte för att ”JG” är så dålig som en del av er vill göra gällande, mer för jag tycker mig sig en hög kapacitet i Mattsson.
Vad gäller tvillingarna Westerholm (som flera också vill sparka) så kan jag inte se att Sjöström agerar här, om det inte finns attitydsproblem eller annat, något jag inte har minsta kunskap om. Frölunda trodde på tvillingarna, Pathrik missade en stor del av säsongen, Ponthus saknade honom, de får säkert en till, men behöver bli rakare.
## Som resten av laget.

***

 

► Frölunda kommer inte att värva sig tillbaka till toppen, det handlar snarare om detta:
► Ökad förståelse för vad som krävs för att vinna – bli ett skitigare lag.
► En enad grupp där alla drar åt samma håll.
► Drivhuseffekt där spelare växer snarare än krymper.
► Måste inte spets in? Självfallet. Men den löser inte allt.

JAG LOVADE JU att jag skulle återkomma efter intervjuerna med Roger Rönnberg och Fredrik Sjöström, här och nu gör jag det.

Alldeles för långt. Som vanligt.

Säkert inte för sista gången heller.

ANNONS

Först och främst: fyra lag måste åka ut i kvartsfinal, hur mycket ni än brinner för just ert favoritlag är det nog bra att ha förståelse för att i en liga som SHL kommer de bästa spelarna alltid att lämna, det skapar rörelse i toppen, svårt – för att att inte säga omöjligt – att vara på topp varje säsong.

Det är viktigt att tänka på, för er som supportrar, men också för klubbledningar som inte ska få panik och helt lägga om kurs vid motgång, typ värva allt som rör sig, allt som kommer med stora namn och höga löneanspråk.

Spåren förskräcka i Göteborg vad gäller just den detaljen.

Bättre spel framför burarna, Jonathan Sigalet var stundtals en bjässe, Roger Rönnberg behöver bli bättre på att spela schack, och Johan Mattsson kan komma att spela mest av målvakterna nästa säsong. Foto: TOMMY HOLL

Nå, i Frölundas fall var det ju inte att laget åkte ut i kvartsfinal som störde utan hur.

Spelarna blev mindre.

Roger Rönnberg manövrerades till viss del ut av Peter Andersson.

När det gällde som mest presterade Frölunda som sämst.

Det går förstås (som en del av er gör) att kritisera Rönnberg för att han inte förstod att ”framåt, framåt, framåt” var fel vapen mot smarta Malmö, samtidigt tyckte jag han visade prov på stor självinsikt och uppriktighet när han medgav att han måste bli en bättre schackspelare.

Det hade räckt med ett fungerande power play för att slå ut Malmö, hävdar jag.

Då hade folk hyllat den offensiva hockeyn.

Jag är fortfarande inne på att Rönnberg är rätt ute, att han har att lära som schackspelare, till exempel satte ju Växjös Sam Hallam myror i huvudet på Malmö genom att stundtals spela klassiskt styrspel och tvinga Fredrik Händemark & Co att ta fler egna initiativ.

Kalla det plan B, kalla det fläskpannkaka, men visst behöver Frölunda ha fler vapen än ”driva spel”, dock gillar jag ju gråskalor och perspektiv; ett fungerande PP så … tja, vi hade inte haft den här diskussionen, i alla fall inte än.

Mina funderingar i punktform, så blir det lite mer lättläst:

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

** Spelsättet
Inte bara Växjö utan även Skellefteå har backat hem och spelat styrspel i slutspelet, absolut inte alltid, men insett att den här ständigt forecheckande sätta press-hockeyn måste kompletteras med något annat, speciellt när matcherna är tajta, när det är slutspelsallvar, när minsta misstag kan bli avgörande.
Jag tror Frölunda behöver följa med sin tid, dra ner ett hack eller två på det här ”driva spel”-tänket, inte eliminera det (viktigt ha en identitet) men addera lite mer smartness.
## Viktigt att ha backar som kan försvara också, se på Växjö där Arvid ”jag gör aldrig ett misstag men syns knappt heller” Lundberg är en nyckelspelare.
## Notera också att i Växjö platsar defensivt starke Oliver Bohm – något han inte gjorde i Frölunda. Det säger en del.

Att spela Adam Almquist och Rasmus Dahlin tillsammans var nog naivt.
Att värva Viktor Ekbom är kanske ett steg mot ett vuxnare tänk.
Lite lägre svårighetsgrad i spelet, lite mer fokus på defensiven, så som Frölunda ofta spelade efter jul, det tror jag är vägen fram.

** Sammanhållningen
Jag hajade till när Roger Rönnberg pratade om att han behöver ta ett steg tillbaka och låta övriga i tränarstaben ta större ansvar.
Var det han och Pär Johansson som hade olika åsikter?
Var det bara rent allmänt dubbla budskap till laget när Rönnberg ”la sig i” för mycket?
Det skulle möjligen kunna vara en förklaring till att det tog så lång tid att hitta något slags jämnhet i prestationerna, att Rönnberg så ofta, så långt in på säsongen, tvingades prata om läxor som behövde läras.
Stundtals satt Frölundas något enklare spel, ni vet när Jonathan Sigalet var en jätte och alla pass inte behövde vara avgörnade.
Strax före slutspelet gick Sigalet ner ett hack, laget med honom, det enkla blev åter lite mer krångligt, och så gick det som det gick.
## Frölunda kändes inte som en homogen grupp där alla drog åt samma håll.
## Här finns sannolikt finns största förbättringspotentialen.

Rönnberg hyllade nye assisterande coachen Kristofer Näslund (de är inte kompisar, som jag sett att en del skrivit, däremot känner de förstås till varandra från Luleåtiden), intressant att se om Näslund kan ta med sig den närmast wikegårdska ”tävlingskulturen” från skitiga, elaka Bik Karlskoga.
Att få hem Patrik Carlsson och dennes klubbhjärta och inställning är förstås också en kick här.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

** Värvningar, lagbygge
Tro inget annat än att Frölunda måste ha en bra offensiv back, en stark center, ytterligare några forwards. Men två saker är viktiga här:
a) Is i magen, värva rätt spelare, inte urskillningslöst.
b) Dagens spelare måste bli bättre, inte sämre.
Ni minns hur Frölunda gjorde bort sig efter 2006-finalen, va? Jag tror alla supportrar ska vara grymt tacksamma för att Mats Grauers leder klubben i annan riktning, att plånboken inte töms. Det går att värva smart utan att betala bäst, nu behöver Fredrik Sjöström visa att han kan hitta bättre backar än Matt Donovan och Adam Almquist, bara för att ta ett exempel.
Men minst lika viktigt är att Frölunda blir ett drivhus där spelarna växer.
För många gick ner ett hack i vinter, det där måste förändras.
Kolla hur Malmö blivit en klubb där spelare tar stora steg framåt, det behöver Frölunda också lyckas med igen, viktigt för talanger som Filip Westerlund, Gustav Lindström, Jesper Emanuelsson, Oliwer Fjellström med flera, minst lika väsentligt vad gäller spelare som Sebastian Stålberg, Joel Lundqvist och Mats Rosseli Olsen som snarast gick ner ett hack vad gäller det kreativa spelet, även om norrmannen absolut spelade upp sig.

** Inställning, målskytte
Det har pratats mycket om sannolikhet, gör man tre mål så bör man vinna, corsisiffror som talar för framgång över tid och så vidare, men ni vet min inställning till statistik – den visar gärna det man vill.
Självfallet ska man använda statistik som ett av medlen för framgång, men inget ger framgång som att göra mål och släppa in få.
Spelet framför burarna var för dåligt, oavsett hur mycket det pratades om det.
## För många spelare ”couldn’t put the puck in the ocean” som det så fint heter på engelska.
## För många spelare hade problem ta bort kropp & klubba framför eget mål.

Jag är inte tränare, har inte modellen för hur det ska göras, nöjer mig med lyxen att kunna slå fast att det måste bli bättre.
Jag tror det är en inställningsfråga. Förstå vad som ger framgång i ishockey. Att de vackra passningarna, detta letande efter bättre lägen i tid och otid, behöver ransoneras, att Frölunda behöver bli ett lite skitigare lag för att vinna hockeymatcher.
Kanske är Kristofer Näslund med sin Bik Karlskoga-bakgrund rätt man att skicka signaler här?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

** ”Sparka spelare”
Ni är ju många som vill skicka Johan Gustafsson ur stan doppad i tjära och rullad i fjädrar. ”In med en förstemålvakt” är stridsropet.
Men … ta bort ”JG” ur ekvationen för en stund och det finns ett problem:
Frölunda har ju varit tydligt med att man inte satsar på en etta i kassen, det ska vara två som sporrar och utvecklar varandra.
Här ska Frölunda alltså inte bara sparka en spelare (vilket jag är tveksam till att klubben vill) utan även ge upp sitt målvaktstänk (vilket jag är än mer tveksam till).
Fredrik Sjöström har glidit på svaret, har inte sagt ”ja” till att spelare med kontrakt är säkra, inte ”nej” till att kontraktsbundna kan tvingas lämna, så visst … allt kan förstås hända. Ni som tror att Frölunda föll på målvaktsspelet kan absolut fortsätta hoppas, men jag tror mer på att nästa säsong är Johan Mattssons, inte för att ”JG” är så dålig som en del av er vill göra gällande, mer för jag tycker mig sig en hög kapacitet i Mattsson.
Vad gäller tvillingarna Westerholm (som flera också vill sparka) så kan jag inte se att Sjöström agerar här, om det inte finns attitydsproblem eller annat, något jag inte har minsta kunskap om. Frölunda trodde på tvillingarna, Pathrik missade en stor del av säsongen, Ponthus saknade honom, de får säkert en till, men behöver bli rakare.
## Som resten av laget.

***

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt