► Schyst tackling, ”fel spelare” drabbad, stå upp, fajt.
► Urfånigt. Bara lägg av.
► Desto roligare att se Lias Andersson få till det i går, och med tanke på hur svagt New York Rangers är just nu kanske NHL-chansen kommer snart.
NI HAR SÄKERT också sett det, inte minst i NHL, hur en bra tackling genast måste reageras på, speciellt om det är en av lagets stjärnor som drabbas.
Nu vet jag inte hur mycket stjärnstatus Jesse Puljujärvi hunnit skaffa sig i Edmonton Oilers, men när Kungsbackakillen Christian Folin (Los Angeles Kings) stod upp mot finländaren i natt gick det så här.
Det är ju en helt schyst tackling. Fasen, det är knappt en tackling, och ändå ska Jujhar Khaira fajtas med och hämnas på Folin.
Det här är inte kritik mot Khaira, det här handlar om själva fenomenet.
Är det inte urfånigt?
Jo.
Jag är helt med på att mentala signaler kan vara viktiga att skicka, sätta in en tackling, kanske till och med ta en fajt när laget behöver väckas, och finns det motståndare som på allvar tar sig friheter med någon/några i det egna laget är det klart att kamraterna ska stå upp.
Men det här, att en schyst tackling resulterar i gruff, bråk och till och med fajter – sorry, jag tycker det är patetiskt.
Ibland är sporten hockey löjlig …
***
Så här såg det ut när Lias Andersson gjorde sitt första AHL-mål i går, 1–0 i Hartfords 5–4-vinst mot Bridgeport.
TMW when you score your first North American pro goal. Congrats @liasandersson! pic.twitter.com/tOGQVyPr5Z
— Hartford Wolf Pack (@HWPHockey) February 7, 2018
Lias var 1+2, delaktig i övertidsavgörandet, valdes till matchens stjärna, och coachen Keith McCambridge sa till media:
– Jag tycker mycket om Lias spel just nu. Han åker skridsko bra, han lär sig att vara i de ytor som är lite annorlunda jämfört med Europa. Jag gillade hans mål, det var ett hårt arbetande mål där han gick hårt på mål, och han har spelat riktigt bra hockey för oss.
Fans till Frölunda ska förstås inte tänka så här: ”Oj, en bra match, nu blir Lias kvar i Nordamerika.”
Ge Rangers credd för lite bredare tänk, lite mer långsiktighet i ledningen, än så. Ett mål, två assist, det fäller förstås inget avgörande.
Men min känsla har hela tiden varit att det är troligare att Lias blir kvar än att han kommer hem, och ju fler NHL-matcher New York Rangers förlorar, desto större är chansen att X antal spelare skeppas iväg före trading deadline (26/2) och att en föryngring och ombyggnation påbörjas.
Alltså: Rangers ger upp säsongen, bygger för framtiden.
Där, det vet ni, ska Lias Andersson (bilden från Hartfords Twitterkonto) vara en byggsten.
Och går han bra i Hartford lär chanserna komma i New York Rangers.
Lite så tänker jag.
Nej, vi är inte där än, men hemska 1–6 mot Boston Bruins (Henrik Lundqvist utbytt efter fyra insläppta) i natt var ytterligare ett steg mot ett sådant scenario.
Nå, inget är avgjort, senast 15/2 måste Frölunda få ett besked av New York Rangers, det datumet är ju deadline i SHL, och … tja, Rangers hinner säkert förlora några matcher till dessförinnan.
Nix, jag vet ingenting. Det finns självklart en chans att Lias skickas hem till Göteborg för att få uppleva slutspelshockey.
Men det känns inte riktigt logiskt i min bok, nu när han håller på att komma in i det nordamerikanska sättet att spela hockey.
Och jag kan också känna så här: för Lias Anderssons egen skull hade det varit väldigt, väldigt skönt om han fick lite lugn och ro i sitt hockeyliv och fullt ut kunde koncentrera sig på en uppgift, den att bli en bra NHL-spelare.
***
Petter Lasu Nilsson i fokus igen.
Obehagliga scener här, oavsett hur det nu gick till.
