Upprördheten, viljan att se allt i svart – begriper inte …

Upprördheten, viljan att se allt i svart – begriper inte …

Upprördheten, viljan att se allt i svart – begriper inte …

Upprördheten, viljan att se allt i svart – begriper inte …

► Avdelning saker jag inte begriper:
► Upprördheten över att Mats Rosseli Olsen gick loss på Scandinaviums inredning.
► Viljan att se allt i svart som supporter.

NÅGRA MORGONTANKAR INNAN jag ska ner till Scandinavium och träffa ledare och spelare som – gissar jag – har stor tro på att de kommer ”nöta ner motståndet”  och ”varit i den här situationen förut”; det är ju så det låtit ett tag nu.

Den här incidenten med Mats Rosseli Olsen blev en större snackis än jag kunde drömma om.

Expressens redaktörer beordrade GT-Oskar att jaga citat (det var en klickis) och när Frölunda höll både ”Rosse” och Ryan Lasch kvar i omklädningsrummet fick kaptenen Joel Lundqvist stå till svars för det norska utbrottet.

Frågan fick honom att höja på ögonbrynen och undra vad det handlade om.

”Det var väl något du såg”, muttrade Joel till snälle Oskar, ögonen blev mörka som en natt i Afrika, och så gick han in i omklädningsrummet.

Han förstod inte uppståndelsen.

Inte jag heller.

Rosseli Olsen, frustrerad som jag när dammsugarsladden vägrar stanna kvar i städskåpet (ja, på den nivån), bankade och slog med klubban så att folk i Frölundabåset fick akta sig.

På sociala medier läste jag om folk som på fullt allvar oroade sig över vilka signaler detta skickade till barn.

Ja, på fullt allvar.

När folk kastar sig på isen, bedriver rent fusk, då är det ingen jävel som oroar sig.

När en spelare visar att han bryr sig om sitt lags väl och ve, när han visar känslor, när topplocket går i motgångens stund – då tycker folk han är ett så fruktansvärt dåligt exempel?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Jag la ner att läsa.

När Gamla UIlevi-incidenten bakades in blev det bara för mycket. Den var ju rakt igenom megasuperduperidiotkorkad, men norrmannen har tagit sitt straff.

Banka i plexit och visa att man brinner för det man håller på med, jag tror supportrar tycker det skickar betydligt bättre signaler än om man åker håglöst omkring på isen. Sedan om det är värt en tvåa för osportsligt beteende, om ”Rosse” ska betala för något som gick sönder, det är en annan femma, men denna upprördhet … herregud!

ANNONS

Det var det ena jag inte begrep i går, och i ärlighetens namn är det väl detta jag har svårast med.

Men också:

Frölundafans som efter gårdagen ser allt i samma svarta nyans som Joel Lundqvists ögon.

Allt var åt helsike. Det fanns ingen spelidé, det fanns ingen vilja, det var för få egna spelare, det var stjärnor som svek, det var för dåliga backar, det var för dålig anfallstränare, det var en huvudtränare som inget gjorde, det var en massa annat också, och självklart var allt på något vis ändå Johan Gustafssons fel.

Alltså, jag förstår hur det är när man brinner. Jag gör verkligen det.

På den tiden jag följde och brann för John McEnroe och denne förlorade (Paris 1984 mot Ivan Lendl sitter kvar som en tagg) kunde jag också gå ner mig.

Men … lite sans och balans är väl ändå bra?

För den som vill få hjälp att tänka efter:

## Frölunda var i går bättre på att ta puckar på mål.

## Frölunda fick bättre fast Malmö än tidigare.

## Frölunda skapade chanser.

## Frölunda skapade bra målchanser.

## Frölunda drog inte på sig massor av spelvändningar emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Problemet:

## Det var åt helsike för dålig kvalité i avsluten.

## Det var åt helsike för dålig kvalité i passningsspelet i avgörande situationer.

## Det var åt helsike för svaga insatser när Malmö gjorde sina mål.

Detta är illa nog. Detta är absolut illa nog. Frölunda håller för andra året i rad på att åka ut mot ett lag som man (skrivet med all respekt för Brynäs och Malmö) borde ha kvalitet nog för att slå ut.

Igen – det är illa nog.

Men allt var inte elände, spelidén var inte problemet, det var oförmågan att göra mål på chanserna.

En spelare som Victor Olofsson hade chanser och missade dem.

Ponthus Westerholm och Rasmus Dahlin träffade inte rent i öppna lägen.

Ryan Lasch sköt högt över.

Joel Lundqvist missade i utmärkt PP-läge.

För att vara övertydlig: detta är illa nog, verkligen. Men allt var inte mörker,  allt är inte mörker, det kan räcka med att en eller annan puck studsar rätt för Frölunda nere i Malmö i morgon kväll för att den här serien ska svänga.

Större än så är inte marginalerna.

Så, nu var jag klar. Tack för att ni läste, för att leka Sanny Lindström

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

► Avdelning saker jag inte begriper:
► Upprördheten över att Mats Rosseli Olsen gick loss på Scandinaviums inredning.
► Viljan att se allt i svart som supporter.

NÅGRA MORGONTANKAR INNAN jag ska ner till Scandinavium och träffa ledare och spelare som – gissar jag – har stor tro på att de kommer ”nöta ner motståndet”  och ”varit i den här situationen förut”; det är ju så det låtit ett tag nu.

Den här incidenten med Mats Rosseli Olsen blev en större snackis än jag kunde drömma om.

Expressens redaktörer beordrade GT-Oskar att jaga citat (det var en klickis) och när Frölunda höll både ”Rosse” och Ryan Lasch kvar i omklädningsrummet fick kaptenen Joel Lundqvist stå till svars för det norska utbrottet.

Frågan fick honom att höja på ögonbrynen och undra vad det handlade om.

”Det var väl något du såg”, muttrade Joel till snälle Oskar, ögonen blev mörka som en natt i Afrika, och så gick han in i omklädningsrummet.

Han förstod inte uppståndelsen.

Inte jag heller.

Rosseli Olsen, frustrerad som jag när dammsugarsladden vägrar stanna kvar i städskåpet (ja, på den nivån), bankade och slog med klubban så att folk i Frölundabåset fick akta sig.

På sociala medier läste jag om folk som på fullt allvar oroade sig över vilka signaler detta skickade till barn.

Ja, på fullt allvar.

När folk kastar sig på isen, bedriver rent fusk, då är det ingen jävel som oroar sig.

När en spelare visar att han bryr sig om sitt lags väl och ve, när han visar känslor, när topplocket går i motgångens stund – då tycker folk han är ett så fruktansvärt dåligt exempel?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Jag la ner att läsa.

När Gamla UIlevi-incidenten bakades in blev det bara för mycket. Den var ju rakt igenom megasuperduperidiotkorkad, men norrmannen har tagit sitt straff.

Banka i plexit och visa att man brinner för det man håller på med, jag tror supportrar tycker det skickar betydligt bättre signaler än om man åker håglöst omkring på isen. Sedan om det är värt en tvåa för osportsligt beteende, om ”Rosse” ska betala för något som gick sönder, det är en annan femma, men denna upprördhet … herregud!

ANNONS

Det var det ena jag inte begrep i går, och i ärlighetens namn är det väl detta jag har svårast med.

Men också:

Frölundafans som efter gårdagen ser allt i samma svarta nyans som Joel Lundqvists ögon.

Allt var åt helsike. Det fanns ingen spelidé, det fanns ingen vilja, det var för få egna spelare, det var stjärnor som svek, det var för dåliga backar, det var för dålig anfallstränare, det var en huvudtränare som inget gjorde, det var en massa annat också, och självklart var allt på något vis ändå Johan Gustafssons fel.

Alltså, jag förstår hur det är när man brinner. Jag gör verkligen det.

På den tiden jag följde och brann för John McEnroe och denne förlorade (Paris 1984 mot Ivan Lendl sitter kvar som en tagg) kunde jag också gå ner mig.

Men … lite sans och balans är väl ändå bra?

För den som vill få hjälp att tänka efter:

## Frölunda var i går bättre på att ta puckar på mål.

## Frölunda fick bättre fast Malmö än tidigare.

## Frölunda skapade chanser.

## Frölunda skapade bra målchanser.

## Frölunda drog inte på sig massor av spelvändningar emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Problemet:

## Det var åt helsike för dålig kvalité i avsluten.

## Det var åt helsike för dålig kvalité i passningsspelet i avgörande situationer.

## Det var åt helsike för svaga insatser när Malmö gjorde sina mål.

Detta är illa nog. Detta är absolut illa nog. Frölunda håller för andra året i rad på att åka ut mot ett lag som man (skrivet med all respekt för Brynäs och Malmö) borde ha kvalitet nog för att slå ut.

Igen – det är illa nog.

Men allt var inte elände, spelidén var inte problemet, det var oförmågan att göra mål på chanserna.

En spelare som Victor Olofsson hade chanser och missade dem.

Ponthus Westerholm och Rasmus Dahlin träffade inte rent i öppna lägen.

Ryan Lasch sköt högt över.

Joel Lundqvist missade i utmärkt PP-läge.

För att vara övertydlig: detta är illa nog, verkligen. Men allt var inte mörker,  allt är inte mörker, det kan räcka med att en eller annan puck studsar rätt för Frölunda nere i Malmö i morgon kväll för att den här serien ska svänga.

Större än så är inte marginalerna.

Så, nu var jag klar. Tack för att ni läste, för att leka Sanny Lindström

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

► Avdelning saker jag inte begriper:
► Upprördheten över att Mats Rosseli Olsen gick loss på Scandinaviums inredning.
► Viljan att se allt i svart som supporter.

NÅGRA MORGONTANKAR INNAN jag ska ner till Scandinavium och träffa ledare och spelare som – gissar jag – har stor tro på att de kommer ”nöta ner motståndet”  och ”varit i den här situationen förut”; det är ju så det låtit ett tag nu.

Den här incidenten med Mats Rosseli Olsen blev en större snackis än jag kunde drömma om.

Expressens redaktörer beordrade GT-Oskar att jaga citat (det var en klickis) och när Frölunda höll både ”Rosse” och Ryan Lasch kvar i omklädningsrummet fick kaptenen Joel Lundqvist stå till svars för det norska utbrottet.

Frågan fick honom att höja på ögonbrynen och undra vad det handlade om.

”Det var väl något du såg”, muttrade Joel till snälle Oskar, ögonen blev mörka som en natt i Afrika, och så gick han in i omklädningsrummet.

Han förstod inte uppståndelsen.

Inte jag heller.

Rosseli Olsen, frustrerad som jag när dammsugarsladden vägrar stanna kvar i städskåpet (ja, på den nivån), bankade och slog med klubban så att folk i Frölundabåset fick akta sig.

På sociala medier läste jag om folk som på fullt allvar oroade sig över vilka signaler detta skickade till barn.

Ja, på fullt allvar.

När folk kastar sig på isen, bedriver rent fusk, då är det ingen jävel som oroar sig.

När en spelare visar att han bryr sig om sitt lags väl och ve, när han visar känslor, när topplocket går i motgångens stund – då tycker folk han är ett så fruktansvärt dåligt exempel?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Jag la ner att läsa.

När Gamla UIlevi-incidenten bakades in blev det bara för mycket. Den var ju rakt igenom megasuperduperidiotkorkad, men norrmannen har tagit sitt straff.

Banka i plexit och visa att man brinner för det man håller på med, jag tror supportrar tycker det skickar betydligt bättre signaler än om man åker håglöst omkring på isen. Sedan om det är värt en tvåa för osportsligt beteende, om ”Rosse” ska betala för något som gick sönder, det är en annan femma, men denna upprördhet … herregud!

ANNONS

Det var det ena jag inte begrep i går, och i ärlighetens namn är det väl detta jag har svårast med.

Men också:

Frölundafans som efter gårdagen ser allt i samma svarta nyans som Joel Lundqvists ögon.

Allt var åt helsike. Det fanns ingen spelidé, det fanns ingen vilja, det var för få egna spelare, det var stjärnor som svek, det var för dåliga backar, det var för dålig anfallstränare, det var en huvudtränare som inget gjorde, det var en massa annat också, och självklart var allt på något vis ändå Johan Gustafssons fel.

Alltså, jag förstår hur det är när man brinner. Jag gör verkligen det.

På den tiden jag följde och brann för John McEnroe och denne förlorade (Paris 1984 mot Ivan Lendl sitter kvar som en tagg) kunde jag också gå ner mig.

Men … lite sans och balans är väl ändå bra?

För den som vill få hjälp att tänka efter:

## Frölunda var i går bättre på att ta puckar på mål.

## Frölunda fick bättre fast Malmö än tidigare.

## Frölunda skapade chanser.

## Frölunda skapade bra målchanser.

## Frölunda drog inte på sig massor av spelvändningar emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Problemet:

## Det var åt helsike för dålig kvalité i avsluten.

## Det var åt helsike för dålig kvalité i passningsspelet i avgörande situationer.

## Det var åt helsike för svaga insatser när Malmö gjorde sina mål.

Detta är illa nog. Detta är absolut illa nog. Frölunda håller för andra året i rad på att åka ut mot ett lag som man (skrivet med all respekt för Brynäs och Malmö) borde ha kvalitet nog för att slå ut.

Igen – det är illa nog.

Men allt var inte elände, spelidén var inte problemet, det var oförmågan att göra mål på chanserna.

En spelare som Victor Olofsson hade chanser och missade dem.

Ponthus Westerholm och Rasmus Dahlin träffade inte rent i öppna lägen.

Ryan Lasch sköt högt över.

Joel Lundqvist missade i utmärkt PP-läge.

För att vara övertydlig: detta är illa nog, verkligen. Men allt var inte mörker,  allt är inte mörker, det kan räcka med att en eller annan puck studsar rätt för Frölunda nere i Malmö i morgon kväll för att den här serien ska svänga.

Större än så är inte marginalerna.

Så, nu var jag klar. Tack för att ni läste, för att leka Sanny Lindström

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

► Avdelning saker jag inte begriper:
► Upprördheten över att Mats Rosseli Olsen gick loss på Scandinaviums inredning.
► Viljan att se allt i svart som supporter.

NÅGRA MORGONTANKAR INNAN jag ska ner till Scandinavium och träffa ledare och spelare som – gissar jag – har stor tro på att de kommer ”nöta ner motståndet”  och ”varit i den här situationen förut”; det är ju så det låtit ett tag nu.

Den här incidenten med Mats Rosseli Olsen blev en större snackis än jag kunde drömma om.

Expressens redaktörer beordrade GT-Oskar att jaga citat (det var en klickis) och när Frölunda höll både ”Rosse” och Ryan Lasch kvar i omklädningsrummet fick kaptenen Joel Lundqvist stå till svars för det norska utbrottet.

Frågan fick honom att höja på ögonbrynen och undra vad det handlade om.

”Det var väl något du såg”, muttrade Joel till snälle Oskar, ögonen blev mörka som en natt i Afrika, och så gick han in i omklädningsrummet.

Han förstod inte uppståndelsen.

Inte jag heller.

Rosseli Olsen, frustrerad som jag när dammsugarsladden vägrar stanna kvar i städskåpet (ja, på den nivån), bankade och slog med klubban så att folk i Frölundabåset fick akta sig.

På sociala medier läste jag om folk som på fullt allvar oroade sig över vilka signaler detta skickade till barn.

Ja, på fullt allvar.

När folk kastar sig på isen, bedriver rent fusk, då är det ingen jävel som oroar sig.

När en spelare visar att han bryr sig om sitt lags väl och ve, när han visar känslor, när topplocket går i motgångens stund – då tycker folk han är ett så fruktansvärt dåligt exempel?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Jag la ner att läsa.

När Gamla UIlevi-incidenten bakades in blev det bara för mycket. Den var ju rakt igenom megasuperduperidiotkorkad, men norrmannen har tagit sitt straff.

Banka i plexit och visa att man brinner för det man håller på med, jag tror supportrar tycker det skickar betydligt bättre signaler än om man åker håglöst omkring på isen. Sedan om det är värt en tvåa för osportsligt beteende, om ”Rosse” ska betala för något som gick sönder, det är en annan femma, men denna upprördhet … herregud!

ANNONS

Det var det ena jag inte begrep i går, och i ärlighetens namn är det väl detta jag har svårast med.

Men också:

Frölundafans som efter gårdagen ser allt i samma svarta nyans som Joel Lundqvists ögon.

Allt var åt helsike. Det fanns ingen spelidé, det fanns ingen vilja, det var för få egna spelare, det var stjärnor som svek, det var för dåliga backar, det var för dålig anfallstränare, det var en huvudtränare som inget gjorde, det var en massa annat också, och självklart var allt på något vis ändå Johan Gustafssons fel.

Alltså, jag förstår hur det är när man brinner. Jag gör verkligen det.

På den tiden jag följde och brann för John McEnroe och denne förlorade (Paris 1984 mot Ivan Lendl sitter kvar som en tagg) kunde jag också gå ner mig.

Men … lite sans och balans är väl ändå bra?

För den som vill få hjälp att tänka efter:

## Frölunda var i går bättre på att ta puckar på mål.

## Frölunda fick bättre fast Malmö än tidigare.

## Frölunda skapade chanser.

## Frölunda skapade bra målchanser.

## Frölunda drog inte på sig massor av spelvändningar emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Problemet:

## Det var åt helsike för dålig kvalité i avsluten.

## Det var åt helsike för dålig kvalité i passningsspelet i avgörande situationer.

## Det var åt helsike för svaga insatser när Malmö gjorde sina mål.

Detta är illa nog. Detta är absolut illa nog. Frölunda håller för andra året i rad på att åka ut mot ett lag som man (skrivet med all respekt för Brynäs och Malmö) borde ha kvalitet nog för att slå ut.

Igen – det är illa nog.

Men allt var inte elände, spelidén var inte problemet, det var oförmågan att göra mål på chanserna.

En spelare som Victor Olofsson hade chanser och missade dem.

Ponthus Westerholm och Rasmus Dahlin träffade inte rent i öppna lägen.

Ryan Lasch sköt högt över.

Joel Lundqvist missade i utmärkt PP-läge.

För att vara övertydlig: detta är illa nog, verkligen. Men allt var inte mörker,  allt är inte mörker, det kan räcka med att en eller annan puck studsar rätt för Frölunda nere i Malmö i morgon kväll för att den här serien ska svänga.

Större än så är inte marginalerna.

Så, nu var jag klar. Tack för att ni läste, för att leka Sanny Lindström

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt