Tomkins om Frölunda: ”Det bästa beslut jag fattat i min hockeykarriär”

► Matt Tomkins är ett ymnighetshorn av säljande uttalanden. Som det här om flytten till Frölunda:
► – Det bästa beslut jag fattat i min hockeykarriär.
► Frölunda har gjort honom till en dubbelt så bra målvakt.
► Han har funnit glädjen och trivs nu tio gånger bättre än i Chicagos organisation.
► Möt 27-åringen som hoppas stanna många år i Frölunda – och få reda på varför. Skillnaden Nordamerika–Sverige/Europa är intressant. Och likheten med Jordan Binnington.

BÄST RÄDDNINGSPROCENT I SHL (94,08), näst bäst vad gäller insläppta mål i snitt (1,65), inget snack om att Matt Tomkins varit en högst bidragande del när Frölunda nått tidig framgång.

En exceptionellt lyckad Frölundavärvning.

Exceptionellt trevlig, öppen och vältalig, dessutom.

Det är nu nästan alla nordamerikaner (se där förmånen av gå i en skola där eleverna lär sig att uttrycka sig såväl verbalt som skriftligt), men Tomkins är på nivån att han själv tackar för intervjun.

En sak är klar: vill Frölunda sälja sig i hockeyvärlden, Göteborg i den stora riktiga, då är målvakten från Edmonton, Kanada, en utmärkt ambassadör.

Häng med på långresa med Matt Tomkins, låt oss ta den i rubrikform.

## HUR HAN HAMNADE I FRÖLUNDA.

Ni kan förstås bakgrunden, Erik Källgren drog till Toronto, Frölunda fick blixtsnabbt kolla på listan över de alternativ som ratats, målvaktstränaren Kristoffer Martin hade koll och förordade Matt Tomkins, killen som under fyra år försökt slå sig in i Chicago Blackhawks NHL-lag men blivit kvar i Rockford och AHL.

– ”Kribba” var den förste jag hörde ifrån, vi hade några konversationer för att se att vi var på samma sida och hade samma förväntningar, han berättade hur han jobbade med sina målvakter, båda var glada, och sedan ringde ”Freddie” (Fredrik Sjöström, sportchef).

Resten är, som det brukar heta, historia.

** Samtalet med ”Kribba”, relationen till honom,  det var viktigt för dig?
– Enormt. Det betyder allt. Alla målvakter på den här nivån kan spela, det är inte så mycket med det tekniska, det är hur du hanterar personen.  Det har varit helt fantastiskt att jobba med ”Kribba”, med ”Ruby” (Niklas Rubin) också. Jag och Niklas, vi har talat om det, det kan vara utmanande att kämpa om ”ett nät”, lätt att ”business-sidan” sipprar ner till det personliga, det kan göra det jobbigt om inte båda målvakterna drar åt samma håll. Men för mig och Niklas är det tvärtom, vi hejar på varandra, vill ha det bästa för laget. Om jag inte spelar, ju mer framgång Niklas har desto mer framgång har vi med laget, och ju mer framgång laget har desto bättre är det för mig. Allt hänger ihop. Sedan hjälper det att Niklas är en sådan great guy, sådana vill man ska lyckas. Jag tror vi har ”pushat” varandra mer än förväntat, Frölunda hade säkert en del frågetecken för mig, importspelare, nordamerikan, man vet aldrig, men vi tre har fungerat så bra tillsammans, det betyder massor för vår framgång, för lagets framgång.

***

## FRÖLUNDAS RYKTE.

– När Frölunda kom in i bilden sa jag till min agent: fokus på det, det är det jag vill, säger Matt Tomkins och upprepar i princip vad han sagt sedan dag 1.

Men varför? Vad var det egentligen med Frölunda?

– När du hör Fro-luhn-daa, du vet direkt, förklarar kanadensaren.

** Tack vare NHL-stjärnor som Daniel Alfredsson, Erik Karlsson, John Klingberg?
– Det och organisationen i sig själv. Spelare som varit här (Sverige), som varit i Europa, som kan historien, kulturen i klubben, jag har talat med killar som när de fick höra om Frölundas intresse för mig sa: ”Ta chansen!”

Han tog den, Tomkins.

Han tog till vara på den.

Så bra har det gått att han i dag fastslår:

– Det är det bästa beslut jag fattat i min hockeykarriär. Jag skrev ettårskontrakt, ville utvecklas, visa upp mig själv, ta ett steg framåt.

Mission accomplished. Och kanadensaren är inte färdig än.

***

## NJUTA AV LIVET, BLI SÅ BRA DET GÅR SNARARE ÄN ATT JAGA NHL-DRÖMMEN.

Fyra år i Chicagos farmarlag Rockford, fyra år där Matt Tomkins slet och kämpade sig upp till toppen av kön men aldrig nådde till NHL. Han var stolt över det han gjort men kände att 27 år gammal var det dags för något annat. Han jagade lyckan och fann den – i Göteborg.

– Jag ångrar inget, mitt mål var att nå NHL, men nu ville jag ta chansen att njuta av hockeyn igen, hamna i en situation där jag kunde utvecklas som spelare. Verkligen ha kul, komma till en bra organisation och få chansen att vinna något.

Från dag 1 i sensomras har Tomkins varit ett enda stort leende, verkligen sett ut som han träffat rätt med Göteborgsflytten, men det här blixtsnabba replikskiftet var ändå talande.

** Du har ett roligare hockeyliv nu än under de senaste åren?
– Tio gånger så mycket! Absolut. Det har varit helt otroligt.

** Kan du utveckla?
– Jag hade aldrig förväntat mig att njuta av hockeyn så här mycket. I Nordamerika är kulturen en annan, det är en strid på kniven för att nå NHL och jag ville bort från det. Den här miljön är annorlunda, jag kom hit i augusti, detta var vårt lag, jag behövde inte oroa mig för träningsläget, att skickas ner, bara fokus på hockey och att bli så bra som möjligt. Inga killar med dolda agendor för att slå sig fram, här finns ett gruppfokus, du känner att alla kämpar för samma sak. Vårt lag är enastående med det. Jag har verkligen känt mig delaktig, det är främsta anledningen till att jag utvecklats så mycket här.

** Hur mycket?
– Jag känner mig som twice the goalie I’ve ever been (ungefär: dubbelt så bra som jag någonsin varit). Miljön i Frölunda är allt, det handlar om hur mycket jag njuter av varje dag. Energin i omklädningsrummet smittar. Här har jag skaffat det självförtroende jag inte hade förut. Jag var nog ungefär samma målvakt i AHL i fjol, men självförtroende är allt, miljön är allt. Att jag fick chansen i Frölunda har gjort att jag tagit stora steg, jag njuter av att vara här.

** Är NHL-drömmen död och begraven?
– Svårt att säga. Tror jag att jag skulle kunna spela i NHL? Absolut. Jag har alltid trott det, har bara inte fått möjligheten som andra fått. Men så är det för flera målvakter, se på Jordan Binnington (St Louis Blues), jag känner mig väldigt lik honom. Jag tar kanske den långa vägen.

** Dörren fortfarande öppen?
– Jag tror ingen stänger dörren, jag tror taket (på den egna kapaciteten) är högt, jag är kanske inte nära det än, men det finns ett annat sätt att se på det. Tycker du om vad du gör? Njuter du av vad du gör? Vill du göra det varje dag, jobba för att bli så bra du kan bli? När jag ser det på det viset … det bästa stället jag kan vara på för att bli så bra jag kan bli, det är här i Frölunda. Mitt fokus är att stanna long term (flera år) just av det skälet. Jag hittar så mycket glädje här, att få vara en del av en bra grupp, kämpa för att vinna titlar, utvecklas som individer. Man kan jaga NHL-drömmen till varje pris som helst, men när du tar ett steg tillbaka, om du inte verkligen njuter av vad du gör … det var så jag kände förra säsongen.

** Lite grand gav du upp NHL-drömmen då – och tycks fullt ut bekväm med det?
– Jag kom hit för att njuta, för att utvecklas. Inte nödvändigtvis bli en NHL-spelare men bli så bra jag kan bli. Detta är bästa stället, bästa miljön för att bli det. Så om de (Frölunda) vill ha mig long term, då vill jag gärna stanna. Ett par, tre, fyra år, men jag vet inte exakt hur deras planer är.

Sportchefen Fredrik Sjöström avslöjar inget utåt. Skulle Lars Johansson vilja återvända från KHL där han dominerar och hämtar hem månatliga lastbilslass med rubel, så … mm, tufft läge för Sjöström och Frölunda.

Men vill Johansson verkligen det?  Och går Avestakillen, då 35, verkligen före Edmonton-Tomkins, då bara 28?

Fan vet, för att uttrycka det på ren svenska.

Båda två? Givetvis otänkbart. Men nu lämnar vi avdelningen hypotetiska resonemang.

***

## EN KANADENSARE I GÖTEBORG, SVERIGE.

Någon som tror att positive Matt Tomkins inte trivs? Tänkte väl det.

– Kanada är känt för hög livskvalité, men det här är by far (med stor marginal) den bästa livskvalité jag upplevt.  Alla är avslappnade, stressbefriade, människor är enkla och vänliga.

Stressbefriade? Tomkins har inte försökt gå av en spårvagn när andra vill på den samma, den saken är klar. Nå, här ska inte förstöras intryck.

Tomkins, en singel, kanadensisk "expat" i Göteborg, berättar vidare:

– Staden innehåller så mycket, jag älskar det. Jag är här för mig själv, det kan bli långa dagar, men jag är blown away (ungefär ”lätt chockad”) av hur mycket jag gillar att gå ut och vara en del av staden. Folk är avslappnade, går ut för en fika. För att återknyta till det där med att jaga NHL-drömmen, en sådan här sak (trivseln i Göteborg) vore svår att ge upp.

** Var gillar du att promenera?
– Jag bor i Linné, hänger mycket där, går in i Haga, brukar hamna på Avenyn till slut. Jag kan downtown, kärnan, men jag hittar nya delar att upptäcka hela tiden.  Det här är första gången i Europa, och det finns saker som skiljer, som ni européer inte tänker på: de gamla byggnaderna, historien. Jag är från västra Kanada där allt är nytt och du kör bil överallt (enorma avstånd).

** Blir du igenkänd på stan?
– Haha … nej, någon enstaka gång, bara.

***

## OMKLÄDNINGSRUMMET.

Lätt att tänka sig Matt Tomkins hänga primärt med Ryan Lasch, Stefan Elliott, kanske Jan Mursak (bott i USA, amerikansk fru), för språket, för kulturen, men bortsett från en inledande dag eller två – så var det inte alls. Inte i Frölunda, fastslår Tomkins.

Kanske en delförklaring till ”laget Frölundas” framgång?

– Jag trodde det skulle vara så, en svensk och en nordamerikansk grupp, men jag kände tidigt att … den som inte vet skulle aldrig se att det finns en skillnad (i nationaliteter). Det är hela tiden blandat, jag tillbringar lika mycket tid med svenskarna, går ut och fikar med de som vill. Det finns ingen skiljelinje.

***

## SUPPORTERSTÖDET, FIRANDET PÅ ISEN.

Ni har sett hur Matt Tomkins dansat och ålat framför Sektion 84- och Goa Gubbar-kurvan. Det är inget som kommer naturligt för honom – men han älskar det.

– Jag är en reserverad person, det här är utanför min comfort zone, inget jag hade förväntat mig att göra. Men det är verkligen cool att känna stödet, hoppas få fler chanser. Jag är verkligen blown away av supportrarnas stöd, så många som bryr sig, inte bara de på plats i arenan. Så är det ofta i en småstad, men i en stor stad som Göteborg, det visar hur bra Frölunda är på att nå ut.

– Massor med credd till vår medieavdelning, de gör ett bra jobb med att ”sälja” laget och enskilda spelare. Bättre än jag sett någon annanstans.

** Fansen här och fansen i Nordamerika?
– En sak att ha en arena full av åskådare, en annan att ha den full av fans. Jag hade familj på besök i höstas, de sa: ”Så stor skillnad jämfört med Nordamerika.” Där är de åskådare, de tittar – här är de fans. De hejar på oss oavsett (hur det går). Det är nog europeisk supporterkultur i allmänhet. I Kanada kan alla hockey, det är lätt att de blir överkritiska, inte lätt att spela i Toronto, till exempel.

Inte så lätt att lira i Frölunda heller om man läser kommentarsfältet här inne ibland, men … äh, vi säger inget till Matt.

Hej, besökare!

Det är viktigt att återkommande läsare betalar för sig.

Lättast är det med swish.

Tack för er förståelse.

***

## LIVET UTANFÖR HOCKEYN

Matt Tomkins gick fyra år år på Ohio State University, finansiella studier som huvudämne, intresset för ekonomi är i högsta grad levande.

Han följer med på aktiemarknaden, hänger med i ekonomiska frågor och är involverad i Gavin Group (Toronto), en grupp före detta hockeyspelare som specialiserar sig på att hjälpa aktiva spelare trygga sin ekonomiska framtid.

– Jag har varit involverad och jobbat med dem i några år nu. Kanske är det något för mig efter karriären. Här och nu tycker jag det är skönt att ha något utanför hockeyn, du behöver den mentala stimulansen. Lätt att bara bli sittande och vara lat som idrottare, jag gillar att hålla hjärnan aktiv, få den stimulansen, följa med vad som händer i världen.

Den som stimulerade sin hjärna ändå hit – hatten av. Priset är artikelförfattarens eviga beundran.

***

👇https://t.co/9DYjVy9mt2 pic.twitter.com/09EOR8DMI0

— rakapuckarpunktcom (@rakapuckarpunk1) November 12, 2021

***

Jordan Binnington? Var inne på sitt 26:e levnadsår när han 2019 blev Jordan Winnington med hela hockeyvärlden och ledde St. Louis Blues till en oväntad Stanley Cup-triumf.

Kuriosa: Binnington fyller år elfte juli, precis som en stor St. Louis Blues-legendar, frölundaiten Jörgen Pettersson. Den där artikelförfattaren, förresten, han råkar också ha sett dagens ljus på detta datum.

***

När bandaren stängts av talar Matt Tomkins och jag en del om Kyle Beachs öde, de sexuella övergrepp denne utsattes för av Chicago Blackhawks videocoach Brad Aldrich 2010, hur Blackhawks svek Beach, mörkade, gjorde absolut inget och därmed underlättade för Aldrich att senare begå övergrepp på andra.

Tomkins blev en del av Blackhawks först 2017, han var i farmarlaget Rockford, föga förvånande varken visste eller hörde han något om Beachs öde. Men Frölundakanadensaren är lika berörd som alla andra, det märks under vårt samtal.

Dessa rader skrivna bara för att ingen ska undra varför ämnet inte kom upp i texten, men det fanns alltså inte så mycket att skriva här.