Tio tankar, bland annat om varför JVM är så stort, blågula ryssar – och ett tack

Tio tankar, bland annat om varför JVM är så stort, blågula ryssar – och ett tack

Tio tankar, bland annat om varför JVM är så stort, blågula ryssar – och ett tack

Tio tankar, bland annat om varför JVM är så stort, blågula ryssar – och ett tack

► Sista söndagskrönikan för året, den här gången med ett tydligt ämne: junior-VM. Varför så populärt? Jag förklarar. Även en del annat, till exempel om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM – ett enda stort party. Bilden till vänster: Frölundas supporterkändis Barbro Karlsson med en skönt utspökad kanadensare.

Varför är junior-VM så stort? Enkelt – det finns ju inget riktigt senior-VM.
JVM fyller ett landslagshål, kan man säga.
Det kommer krävas mycket för att hajpen ska avta.

(den här krönikan är upplåst – se det som en nyårspresent; den som vill prenumerera för bara 69 kronor/månad klickar med fördel här)

FÖR EN VECKA sedan var det julafton, då fick ni vara i fred, men på nyårsafton – äh, nog vill ni ha den sedvanliga söndagskrönikan att ladda med?

Om inte, tja, då läser ni väl inte ens det här …

Så, spänn fast er, här är mina tankar, som vanligt i form av tio stycken.  Välkomna!

 

1. JVM – det är det som är på riktigt.

Frågan ställs ibland, speciellt av de som inte lever i hockeyns värld: ”Hur kommer det sig att junior-VM är så stort, hur kommer det sig att publik och media bryr sig så enormt mycket om ett mästerskap för tonåringar?”  Tränger man på djupet går det att finna fler svar än ett, men det främsta, det givna, det viktigaste, är förstås detta:

Det finns ju inget riktigt VM för seniorer.

JVM fyller således luckan, erbjuder den vassa best-on-best-turnering som NHL och IIIHF kämpar för att få till när det gäller vuxna, som är självklar inom till exempel fotbollen. Tänk er ett fotbolls-VM samtidigt som Premier League och La Liga rullade på. Jag lovar, bollsparkningens U20-VM hade stått ut som en höjdare då, precis som JVM med klubba och puck.

Juniorhockeyn är häftig, det är ett stundtals obrytt spel, full fart framåt, grabbar som ser möjligheter snarare än svårigheter, den är lätt att älska och tjusas av. JVM är också en titt in i framtiden, en försmak av spelare som snart kommer tjusa oss i NHL, och visst – allt detta spelar självfallet in när det handlar om turneringens popularitet. Men vore det så enkelt, att juniorhockeyns dragningskraft vore större än seniorditons, då skulle ju svenska J20-matcher ses av långt fler än familjer och flickvänner – för hockeyn i sig är lika fräck där.

Nej, huvudskälet är detta:

Det var en gång när NHL var något mytiskt, enstaka européer fick chansen, senior-VM hemma i Europa var det stora, NHL något som fanns där borta i fjärran; ligan upplevdes som en plats där tandlösa, elaka kanadensare (och en del amerikaner) halvt om halvt slog ihjäl varandra. Det där förändrades, Uffe Sterner, Börje Salming, Thommie Bergman med flera öppnade dörrar, och de senaste … ja, låt oss säga 25, 30 åren – då har svenskar och andra européer kommit att invadera NHL.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Senior-VM (som ju spelas samtidigt med Stanley Cup-slutspelet) har längs vägen förlorat massor i värde. Allt mer urvattnat, spelar- såväl som prestigemässigt; att vinna senior-VM säger inget om det landets plats i hockeyhierarkin, mer så att det råkade bli jackpot i NHL-lotteriet, att rätt spelare slogs ut och hade lust att spela i ett VM som sedan länge – rent idrottsligt – är ett ”VM” med citationstecken. Junior-VM, däremot, bortsett från några få superstjärnor som redan är en hit i NHL (typ Connor Bedard, Leo Carlsson, Adam Fantilli) så är de bästa på plats, det är dels underhållande som tusan, dels ett mått på ländernas hockeykvalitéer.

SVT kom in 2007 och började sända juniorernas VM, det var som att köpa en aktie som just varit nere och vänt och var på väg att stiga dramatiskt i värde. JVM bara låg och väntade på att få ett lyft här hemma i takt med att senior-VM var kraftigt på nedgång. I dag delar SVT och Viaplay på arrangemanget, och hur mycket det sistnämnda bolaget än blöder pengar – JVM lär man aldrig ge upp frivilligt.

 

2. OS & WC? Jag tror det när jag ser det.

NHL, spelarfacket NHLPA och IIHF (alltså det internationella förbundet för de av er som inte visste) pratar om att få till ett mini-World Cup 2025, sedan komma till skott med OS från och med 2026 – plus att spela World Cup regelbundet. Alltså:

## Vartannat år OS, vartannat år World Cup.

## Riktiga mästerskap, de bästa spelarna på plats.

Sorry, men jag tror det när jag ser det. Om det här går i lås, om NHL:s ägare verkligen ger efter (spelarna vill, ägarna not so much), så vore det fantastiskt, man kan då tänka sig att junior-VM lite grand skulle vara en förlorare här. Inte på minsta vis så att turneringen skulle bli ointressant, dock försvinner särställningen som hockeyns enda riktiga VM på herrsidan.

Nå, den dagen och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Landslagsidrott rent generellt har inte alls samma värde i Nordamerika som i resten av världen (hej, baseball, hej amerikansk fotboll), det kommer – tror jag – krävas mycket för att NHL-klubbarnas ägare, deras governors, ska köpa ett OS & World Cup-upplägg med periodicitet.

 

3. Rysslandsfrågan ett hinder?

För att haka på punkten ovan, ett hinder i OS & WC-snacket är ju:

Ska Ryssland få vara med?

I så fall hur, på vilket sätt?

Räkna med att NHL vill ha med ryska spelare, precis som dessa får spela i sina nordamerikanska klubblag så bör OS & WC vara okej. Spel under neutral flagg, alltså ryska spelare men inte ett ryskt landslag, är säkert vad både NHL och NHLPA vill. IIHF har försiktigt doppat tårna i den dammen flera gånger, möjligen kan Ivan Fedotov-fallet ställa till det här. Målvakten Fedotov (lång historia: googla) ansågs av IIHF ha ett gällande kontrakt med Philadelphia Flyers, förbjöds att spela hemma i Ryssland, något som KHL och CSKA Moskva självfallet gav blanka fasiken i. Vem trodde förresten något annat? Ryssland är av IIHF utkastat från allt vad internationellt spel heter, inte fasen bryr man sig då om några förbud …

Allt detta bara som ytterligare en ingrediens i OS & World Cup-soppan. Den reder sig inte själv, så mycket är klart.

 

4. Hade gärna sett blågula ryssar i Göteborg.

Min åsikt i Rysslandsfrågan är denna:

Jag tror inte det blir bättre av att bestraffa enskilda hockeyspelare. Putin-lojala KHL-klubbägare – absolut. Individerna Ivan och Vladimir – knappast. Det sistnämnda för bara, tror jag, ryssar än mer in i sin Putinbubbla, skapar en starkare ”väst är emot oss”-känsla.

Jag hade gärna sett ryska hockeyjuniorer i Göteborg.

Jag hade gärna sett ryska NHL-stjärnor i OS och World Cup.

Men – representerande sig själva, i neutrala tröjor, givetvis i Ukrainas blågula färger. Det hade varit en markering, det.

 

5. Hoppsan, bättre än jag trodde.

När det väl blev utslagsmatcher i Spengler Cup såg Frölunda (jag vidhåller det) överraskande bestämt och bra ut. Även i 3–4-förlusten mot Davos där lite flyt med en puckstuds här och där, något bättre avslut eller mindre otur med domarnas bedömning hade givit en finalplats.

Frölunda var försvagat (Gustav Rydahl, David Edstrom, Otto Stenberg, Isac Born).

Davos rejält förstärkt (Calle Andersson, Jesper Olofsson, Henrik Haapala).

Förlängningsförlust, bra insats, marginaler emot, vore jag supporter hade faktiskt ett litet hopp tänts. Malte Strömwall såg i Schweiz mer ut som en spetsspelare, Max Friberg var pigg, Erik Borgs kedja intressant, PP bättre än på länge – dessutom lovade 18-årige Noah Dower Nilsson rätt gott.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Allt skruvas dock upp ett snäpp i tajta, defensivstarka SHL, Färjestad borta (4/1) blir en jäkla tuff nöt att knäcka, men när Frölunda sätter defensiven, det har vi sett, då finns ändå chansen mot alla lag. Till höger den rättvisande tabellen (poängsnitt) inför fortsättningen.

 

6. JVM – en lisa för själen.

Tänk, vilken fest hockey kan vara ändå. Människor som bara är på plats för att känna glädje, ustråla glädje, sprida glädje. Som på bilderna nedan (publicerade med tillstånd). Jämför det med de här grabbarna som kallar sig ”äkta supportrar”, som tycker det är coolt med pyroteknik, som tycker det är ”känslor” att hata motståndare och blandar in sexarbetare i sina banderoller riktade mot spelare de inte gillar.

Junior-VM är en lisa för själen. Tveklöst.

Sedan är jag ju inte dummare än att jag begriper följande: stor skillnad på publik, stor skillnad på kort turnering där alla är i feststämning och klubblagsmatcher under lång säsong.

Du partar inte varje dag.

Men lite mer kunde det väl släppas loss?

Nå, till alla ”äkta supportrar” som nu tycker att jag är naiv eller kanske ”PK” för att jag väljer kärlek före hat. Jag är helt med på att …

##  … passionen har en plats inom supporterskapet.

## … kärlek till ett lag också för med sig att man ogillar andra.

## … man gormar och gastar, buar och skriker åt såväl motståndarlagets spelare som domarna (dessa är självfallet alltid emot ens eget lag).

Ändå är det underbart att sitta i Scandinavium och se JVM-matcher med glada svenskar, kanadensare, finländare med flera. Jag vet inte om de älskar sina lag mindre bara för att de inte hatar motståndarna.

 

7. Efter nyår – då smäller det.

Sverige–Finland på söndagseftermiddagen gäller mer för Finland givet att Sverige redan är klar gruppsegrare. Det ska bli intressant att se om det på något vis påverkar laguttagning och prestation.

Ja, det är jättekul att sänka Suomi om man är blågul.

Men – det är ännu roligare att prestera på topp i slutspelet.

Mest spänd är jag på att se om Sverige ska släppa in sitt första mål i turneringen. Tre matcher, tre nollor. Remarkabelt ändå.

ANNONS

 

8. Kanske en smal sak i nästa vecka?

En detalj det inte talats så mycket om vad gäller JVM är denna:

Turneringen spelas på bred is, europeiska mått (cirka 30 meter jämfört med 26 i Nordamerika). Det tar gärna lite tid för Kanada och USA att vänja sig. Men lagom till slutspelet … just sayin’.

 

9. Tack, alla goa människor!

Runt 400 funktionärer/volontärer i samband med junior-VM, det vet ni. Jag har förstås inte talat med alla, men de som jag mött:

Så trevliga.

Så vänliga.

Så tillmötesgående.

Hatten av. Hoppas ni får en riktigt fin upplevelse under de här hockeydagarna.

 

10. Ta hand om dig, Oscar!

***

Det var allt jag hade för i dag, kommer förstås mer efter Sverige–Finland (14.30). Tack för att ni läste, ett extra stort tack till alla som prenumererar.

Gott slut – och gott nytt!

 

► Sista söndagskrönikan för året, den här gången med ett tydligt ämne: junior-VM. Varför så populärt? Jag förklarar. Även en del annat, till exempel om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM – ett enda stort party. Bilden till vänster: Frölundas supporterkändis Barbro Karlsson med en skönt utspökad kanadensare.

Varför är junior-VM så stort? Enkelt – det finns ju inget riktigt senior-VM.
JVM fyller ett landslagshål, kan man säga.
Det kommer krävas mycket för att hajpen ska avta.

(den här krönikan är upplåst – se det som en nyårspresent; den som vill prenumerera för bara 69 kronor/månad klickar med fördel här)

FÖR EN VECKA sedan var det julafton, då fick ni vara i fred, men på nyårsafton – äh, nog vill ni ha den sedvanliga söndagskrönikan att ladda med?

Om inte, tja, då läser ni väl inte ens det här …

Så, spänn fast er, här är mina tankar, som vanligt i form av tio stycken.  Välkomna!

 

1. JVM – det är det som är på riktigt.

Frågan ställs ibland, speciellt av de som inte lever i hockeyns värld: ”Hur kommer det sig att junior-VM är så stort, hur kommer det sig att publik och media bryr sig så enormt mycket om ett mästerskap för tonåringar?”  Tränger man på djupet går det att finna fler svar än ett, men det främsta, det givna, det viktigaste, är förstås detta:

Det finns ju inget riktigt VM för seniorer.

JVM fyller således luckan, erbjuder den vassa best-on-best-turnering som NHL och IIIHF kämpar för att få till när det gäller vuxna, som är självklar inom till exempel fotbollen. Tänk er ett fotbolls-VM samtidigt som Premier League och La Liga rullade på. Jag lovar, bollsparkningens U20-VM hade stått ut som en höjdare då, precis som JVM med klubba och puck.

Juniorhockeyn är häftig, det är ett stundtals obrytt spel, full fart framåt, grabbar som ser möjligheter snarare än svårigheter, den är lätt att älska och tjusas av. JVM är också en titt in i framtiden, en försmak av spelare som snart kommer tjusa oss i NHL, och visst – allt detta spelar självfallet in när det handlar om turneringens popularitet. Men vore det så enkelt, att juniorhockeyns dragningskraft vore större än seniorditons, då skulle ju svenska J20-matcher ses av långt fler än familjer och flickvänner – för hockeyn i sig är lika fräck där.

Nej, huvudskälet är detta:

Det var en gång när NHL var något mytiskt, enstaka européer fick chansen, senior-VM hemma i Europa var det stora, NHL något som fanns där borta i fjärran; ligan upplevdes som en plats där tandlösa, elaka kanadensare (och en del amerikaner) halvt om halvt slog ihjäl varandra. Det där förändrades, Uffe Sterner, Börje Salming, Thommie Bergman med flera öppnade dörrar, och de senaste … ja, låt oss säga 25, 30 åren – då har svenskar och andra européer kommit att invadera NHL.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Senior-VM (som ju spelas samtidigt med Stanley Cup-slutspelet) har längs vägen förlorat massor i värde. Allt mer urvattnat, spelar- såväl som prestigemässigt; att vinna senior-VM säger inget om det landets plats i hockeyhierarkin, mer så att det råkade bli jackpot i NHL-lotteriet, att rätt spelare slogs ut och hade lust att spela i ett VM som sedan länge – rent idrottsligt – är ett ”VM” med citationstecken. Junior-VM, däremot, bortsett från några få superstjärnor som redan är en hit i NHL (typ Connor Bedard, Leo Carlsson, Adam Fantilli) så är de bästa på plats, det är dels underhållande som tusan, dels ett mått på ländernas hockeykvalitéer.

SVT kom in 2007 och började sända juniorernas VM, det var som att köpa en aktie som just varit nere och vänt och var på väg att stiga dramatiskt i värde. JVM bara låg och väntade på att få ett lyft här hemma i takt med att senior-VM var kraftigt på nedgång. I dag delar SVT och Viaplay på arrangemanget, och hur mycket det sistnämnda bolaget än blöder pengar – JVM lär man aldrig ge upp frivilligt.

 

2. OS & WC? Jag tror det när jag ser det.

NHL, spelarfacket NHLPA och IIHF (alltså det internationella förbundet för de av er som inte visste) pratar om att få till ett mini-World Cup 2025, sedan komma till skott med OS från och med 2026 – plus att spela World Cup regelbundet. Alltså:

## Vartannat år OS, vartannat år World Cup.

## Riktiga mästerskap, de bästa spelarna på plats.

Sorry, men jag tror det när jag ser det. Om det här går i lås, om NHL:s ägare verkligen ger efter (spelarna vill, ägarna not so much), så vore det fantastiskt, man kan då tänka sig att junior-VM lite grand skulle vara en förlorare här. Inte på minsta vis så att turneringen skulle bli ointressant, dock försvinner särställningen som hockeyns enda riktiga VM på herrsidan.

Nå, den dagen och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Landslagsidrott rent generellt har inte alls samma värde i Nordamerika som i resten av världen (hej, baseball, hej amerikansk fotboll), det kommer – tror jag – krävas mycket för att NHL-klubbarnas ägare, deras governors, ska köpa ett OS & World Cup-upplägg med periodicitet.

 

3. Rysslandsfrågan ett hinder?

För att haka på punkten ovan, ett hinder i OS & WC-snacket är ju:

Ska Ryssland få vara med?

I så fall hur, på vilket sätt?

Räkna med att NHL vill ha med ryska spelare, precis som dessa får spela i sina nordamerikanska klubblag så bör OS & WC vara okej. Spel under neutral flagg, alltså ryska spelare men inte ett ryskt landslag, är säkert vad både NHL och NHLPA vill. IIHF har försiktigt doppat tårna i den dammen flera gånger, möjligen kan Ivan Fedotov-fallet ställa till det här. Målvakten Fedotov (lång historia: googla) ansågs av IIHF ha ett gällande kontrakt med Philadelphia Flyers, förbjöds att spela hemma i Ryssland, något som KHL och CSKA Moskva självfallet gav blanka fasiken i. Vem trodde förresten något annat? Ryssland är av IIHF utkastat från allt vad internationellt spel heter, inte fasen bryr man sig då om några förbud …

Allt detta bara som ytterligare en ingrediens i OS & World Cup-soppan. Den reder sig inte själv, så mycket är klart.

 

4. Hade gärna sett blågula ryssar i Göteborg.

Min åsikt i Rysslandsfrågan är denna:

Jag tror inte det blir bättre av att bestraffa enskilda hockeyspelare. Putin-lojala KHL-klubbägare – absolut. Individerna Ivan och Vladimir – knappast. Det sistnämnda för bara, tror jag, ryssar än mer in i sin Putinbubbla, skapar en starkare ”väst är emot oss”-känsla.

Jag hade gärna sett ryska hockeyjuniorer i Göteborg.

Jag hade gärna sett ryska NHL-stjärnor i OS och World Cup.

Men – representerande sig själva, i neutrala tröjor, givetvis i Ukrainas blågula färger. Det hade varit en markering, det.

 

5. Hoppsan, bättre än jag trodde.

När det väl blev utslagsmatcher i Spengler Cup såg Frölunda (jag vidhåller det) överraskande bestämt och bra ut. Även i 3–4-förlusten mot Davos där lite flyt med en puckstuds här och där, något bättre avslut eller mindre otur med domarnas bedömning hade givit en finalplats.

Frölunda var försvagat (Gustav Rydahl, David Edstrom, Otto Stenberg, Isac Born).

Davos rejält förstärkt (Calle Andersson, Jesper Olofsson, Henrik Haapala).

Förlängningsförlust, bra insats, marginaler emot, vore jag supporter hade faktiskt ett litet hopp tänts. Malte Strömwall såg i Schweiz mer ut som en spetsspelare, Max Friberg var pigg, Erik Borgs kedja intressant, PP bättre än på länge – dessutom lovade 18-årige Noah Dower Nilsson rätt gott.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Allt skruvas dock upp ett snäpp i tajta, defensivstarka SHL, Färjestad borta (4/1) blir en jäkla tuff nöt att knäcka, men när Frölunda sätter defensiven, det har vi sett, då finns ändå chansen mot alla lag. Till höger den rättvisande tabellen (poängsnitt) inför fortsättningen.

 

6. JVM – en lisa för själen.

Tänk, vilken fest hockey kan vara ändå. Människor som bara är på plats för att känna glädje, ustråla glädje, sprida glädje. Som på bilderna nedan (publicerade med tillstånd). Jämför det med de här grabbarna som kallar sig ”äkta supportrar”, som tycker det är coolt med pyroteknik, som tycker det är ”känslor” att hata motståndare och blandar in sexarbetare i sina banderoller riktade mot spelare de inte gillar.

Junior-VM är en lisa för själen. Tveklöst.

Sedan är jag ju inte dummare än att jag begriper följande: stor skillnad på publik, stor skillnad på kort turnering där alla är i feststämning och klubblagsmatcher under lång säsong.

Du partar inte varje dag.

Men lite mer kunde det väl släppas loss?

Nå, till alla ”äkta supportrar” som nu tycker att jag är naiv eller kanske ”PK” för att jag väljer kärlek före hat. Jag är helt med på att …

##  … passionen har en plats inom supporterskapet.

## … kärlek till ett lag också för med sig att man ogillar andra.

## … man gormar och gastar, buar och skriker åt såväl motståndarlagets spelare som domarna (dessa är självfallet alltid emot ens eget lag).

Ändå är det underbart att sitta i Scandinavium och se JVM-matcher med glada svenskar, kanadensare, finländare med flera. Jag vet inte om de älskar sina lag mindre bara för att de inte hatar motståndarna.

 

7. Efter nyår – då smäller det.

Sverige–Finland på söndagseftermiddagen gäller mer för Finland givet att Sverige redan är klar gruppsegrare. Det ska bli intressant att se om det på något vis påverkar laguttagning och prestation.

Ja, det är jättekul att sänka Suomi om man är blågul.

Men – det är ännu roligare att prestera på topp i slutspelet.

Mest spänd är jag på att se om Sverige ska släppa in sitt första mål i turneringen. Tre matcher, tre nollor. Remarkabelt ändå.

ANNONS

 

8. Kanske en smal sak i nästa vecka?

En detalj det inte talats så mycket om vad gäller JVM är denna:

Turneringen spelas på bred is, europeiska mått (cirka 30 meter jämfört med 26 i Nordamerika). Det tar gärna lite tid för Kanada och USA att vänja sig. Men lagom till slutspelet … just sayin’.

 

9. Tack, alla goa människor!

Runt 400 funktionärer/volontärer i samband med junior-VM, det vet ni. Jag har förstås inte talat med alla, men de som jag mött:

Så trevliga.

Så vänliga.

Så tillmötesgående.

Hatten av. Hoppas ni får en riktigt fin upplevelse under de här hockeydagarna.

 

10. Ta hand om dig, Oscar!

***

Det var allt jag hade för i dag, kommer förstås mer efter Sverige–Finland (14.30). Tack för att ni läste, ett extra stort tack till alla som prenumererar.

Gott slut – och gott nytt!

 

► Sista söndagskrönikan för året, den här gången med ett tydligt ämne: junior-VM. Varför så populärt? Jag förklarar. Även en del annat, till exempel om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM – ett enda stort party. Bilden till vänster: Frölundas supporterkändis Barbro Karlsson med en skönt utspökad kanadensare.

Varför är junior-VM så stort? Enkelt – det finns ju inget riktigt senior-VM.
JVM fyller ett landslagshål, kan man säga.
Det kommer krävas mycket för att hajpen ska avta.

(den här krönikan är upplåst – se det som en nyårspresent; den som vill prenumerera för bara 69 kronor/månad klickar med fördel här)

FÖR EN VECKA sedan var det julafton, då fick ni vara i fred, men på nyårsafton – äh, nog vill ni ha den sedvanliga söndagskrönikan att ladda med?

Om inte, tja, då läser ni väl inte ens det här …

Så, spänn fast er, här är mina tankar, som vanligt i form av tio stycken.  Välkomna!

 

1. JVM – det är det som är på riktigt.

Frågan ställs ibland, speciellt av de som inte lever i hockeyns värld: ”Hur kommer det sig att junior-VM är så stort, hur kommer det sig att publik och media bryr sig så enormt mycket om ett mästerskap för tonåringar?”  Tränger man på djupet går det att finna fler svar än ett, men det främsta, det givna, det viktigaste, är förstås detta:

Det finns ju inget riktigt VM för seniorer.

JVM fyller således luckan, erbjuder den vassa best-on-best-turnering som NHL och IIIHF kämpar för att få till när det gäller vuxna, som är självklar inom till exempel fotbollen. Tänk er ett fotbolls-VM samtidigt som Premier League och La Liga rullade på. Jag lovar, bollsparkningens U20-VM hade stått ut som en höjdare då, precis som JVM med klubba och puck.

Juniorhockeyn är häftig, det är ett stundtals obrytt spel, full fart framåt, grabbar som ser möjligheter snarare än svårigheter, den är lätt att älska och tjusas av. JVM är också en titt in i framtiden, en försmak av spelare som snart kommer tjusa oss i NHL, och visst – allt detta spelar självfallet in när det handlar om turneringens popularitet. Men vore det så enkelt, att juniorhockeyns dragningskraft vore större än seniorditons, då skulle ju svenska J20-matcher ses av långt fler än familjer och flickvänner – för hockeyn i sig är lika fräck där.

Nej, huvudskälet är detta:

Det var en gång när NHL var något mytiskt, enstaka européer fick chansen, senior-VM hemma i Europa var det stora, NHL något som fanns där borta i fjärran; ligan upplevdes som en plats där tandlösa, elaka kanadensare (och en del amerikaner) halvt om halvt slog ihjäl varandra. Det där förändrades, Uffe Sterner, Börje Salming, Thommie Bergman med flera öppnade dörrar, och de senaste … ja, låt oss säga 25, 30 åren – då har svenskar och andra européer kommit att invadera NHL.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Senior-VM (som ju spelas samtidigt med Stanley Cup-slutspelet) har längs vägen förlorat massor i värde. Allt mer urvattnat, spelar- såväl som prestigemässigt; att vinna senior-VM säger inget om det landets plats i hockeyhierarkin, mer så att det råkade bli jackpot i NHL-lotteriet, att rätt spelare slogs ut och hade lust att spela i ett VM som sedan länge – rent idrottsligt – är ett ”VM” med citationstecken. Junior-VM, däremot, bortsett från några få superstjärnor som redan är en hit i NHL (typ Connor Bedard, Leo Carlsson, Adam Fantilli) så är de bästa på plats, det är dels underhållande som tusan, dels ett mått på ländernas hockeykvalitéer.

SVT kom in 2007 och började sända juniorernas VM, det var som att köpa en aktie som just varit nere och vänt och var på väg att stiga dramatiskt i värde. JVM bara låg och väntade på att få ett lyft här hemma i takt med att senior-VM var kraftigt på nedgång. I dag delar SVT och Viaplay på arrangemanget, och hur mycket det sistnämnda bolaget än blöder pengar – JVM lär man aldrig ge upp frivilligt.

 

2. OS & WC? Jag tror det när jag ser det.

NHL, spelarfacket NHLPA och IIHF (alltså det internationella förbundet för de av er som inte visste) pratar om att få till ett mini-World Cup 2025, sedan komma till skott med OS från och med 2026 – plus att spela World Cup regelbundet. Alltså:

## Vartannat år OS, vartannat år World Cup.

## Riktiga mästerskap, de bästa spelarna på plats.

Sorry, men jag tror det när jag ser det. Om det här går i lås, om NHL:s ägare verkligen ger efter (spelarna vill, ägarna not so much), så vore det fantastiskt, man kan då tänka sig att junior-VM lite grand skulle vara en förlorare här. Inte på minsta vis så att turneringen skulle bli ointressant, dock försvinner särställningen som hockeyns enda riktiga VM på herrsidan.

Nå, den dagen och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Landslagsidrott rent generellt har inte alls samma värde i Nordamerika som i resten av världen (hej, baseball, hej amerikansk fotboll), det kommer – tror jag – krävas mycket för att NHL-klubbarnas ägare, deras governors, ska köpa ett OS & World Cup-upplägg med periodicitet.

 

3. Rysslandsfrågan ett hinder?

För att haka på punkten ovan, ett hinder i OS & WC-snacket är ju:

Ska Ryssland få vara med?

I så fall hur, på vilket sätt?

Räkna med att NHL vill ha med ryska spelare, precis som dessa får spela i sina nordamerikanska klubblag så bör OS & WC vara okej. Spel under neutral flagg, alltså ryska spelare men inte ett ryskt landslag, är säkert vad både NHL och NHLPA vill. IIHF har försiktigt doppat tårna i den dammen flera gånger, möjligen kan Ivan Fedotov-fallet ställa till det här. Målvakten Fedotov (lång historia: googla) ansågs av IIHF ha ett gällande kontrakt med Philadelphia Flyers, förbjöds att spela hemma i Ryssland, något som KHL och CSKA Moskva självfallet gav blanka fasiken i. Vem trodde förresten något annat? Ryssland är av IIHF utkastat från allt vad internationellt spel heter, inte fasen bryr man sig då om några förbud …

Allt detta bara som ytterligare en ingrediens i OS & World Cup-soppan. Den reder sig inte själv, så mycket är klart.

 

4. Hade gärna sett blågula ryssar i Göteborg.

Min åsikt i Rysslandsfrågan är denna:

Jag tror inte det blir bättre av att bestraffa enskilda hockeyspelare. Putin-lojala KHL-klubbägare – absolut. Individerna Ivan och Vladimir – knappast. Det sistnämnda för bara, tror jag, ryssar än mer in i sin Putinbubbla, skapar en starkare ”väst är emot oss”-känsla.

Jag hade gärna sett ryska hockeyjuniorer i Göteborg.

Jag hade gärna sett ryska NHL-stjärnor i OS och World Cup.

Men – representerande sig själva, i neutrala tröjor, givetvis i Ukrainas blågula färger. Det hade varit en markering, det.

 

5. Hoppsan, bättre än jag trodde.

När det väl blev utslagsmatcher i Spengler Cup såg Frölunda (jag vidhåller det) överraskande bestämt och bra ut. Även i 3–4-förlusten mot Davos där lite flyt med en puckstuds här och där, något bättre avslut eller mindre otur med domarnas bedömning hade givit en finalplats.

Frölunda var försvagat (Gustav Rydahl, David Edstrom, Otto Stenberg, Isac Born).

Davos rejält förstärkt (Calle Andersson, Jesper Olofsson, Henrik Haapala).

Förlängningsförlust, bra insats, marginaler emot, vore jag supporter hade faktiskt ett litet hopp tänts. Malte Strömwall såg i Schweiz mer ut som en spetsspelare, Max Friberg var pigg, Erik Borgs kedja intressant, PP bättre än på länge – dessutom lovade 18-årige Noah Dower Nilsson rätt gott.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Allt skruvas dock upp ett snäpp i tajta, defensivstarka SHL, Färjestad borta (4/1) blir en jäkla tuff nöt att knäcka, men när Frölunda sätter defensiven, det har vi sett, då finns ändå chansen mot alla lag. Till höger den rättvisande tabellen (poängsnitt) inför fortsättningen.

 

6. JVM – en lisa för själen.

Tänk, vilken fest hockey kan vara ändå. Människor som bara är på plats för att känna glädje, ustråla glädje, sprida glädje. Som på bilderna nedan (publicerade med tillstånd). Jämför det med de här grabbarna som kallar sig ”äkta supportrar”, som tycker det är coolt med pyroteknik, som tycker det är ”känslor” att hata motståndare och blandar in sexarbetare i sina banderoller riktade mot spelare de inte gillar.

Junior-VM är en lisa för själen. Tveklöst.

Sedan är jag ju inte dummare än att jag begriper följande: stor skillnad på publik, stor skillnad på kort turnering där alla är i feststämning och klubblagsmatcher under lång säsong.

Du partar inte varje dag.

Men lite mer kunde det väl släppas loss?

Nå, till alla ”äkta supportrar” som nu tycker att jag är naiv eller kanske ”PK” för att jag väljer kärlek före hat. Jag är helt med på att …

##  … passionen har en plats inom supporterskapet.

## … kärlek till ett lag också för med sig att man ogillar andra.

## … man gormar och gastar, buar och skriker åt såväl motståndarlagets spelare som domarna (dessa är självfallet alltid emot ens eget lag).

Ändå är det underbart att sitta i Scandinavium och se JVM-matcher med glada svenskar, kanadensare, finländare med flera. Jag vet inte om de älskar sina lag mindre bara för att de inte hatar motståndarna.

 

7. Efter nyår – då smäller det.

Sverige–Finland på söndagseftermiddagen gäller mer för Finland givet att Sverige redan är klar gruppsegrare. Det ska bli intressant att se om det på något vis påverkar laguttagning och prestation.

Ja, det är jättekul att sänka Suomi om man är blågul.

Men – det är ännu roligare att prestera på topp i slutspelet.

Mest spänd är jag på att se om Sverige ska släppa in sitt första mål i turneringen. Tre matcher, tre nollor. Remarkabelt ändå.

ANNONS

 

8. Kanske en smal sak i nästa vecka?

En detalj det inte talats så mycket om vad gäller JVM är denna:

Turneringen spelas på bred is, europeiska mått (cirka 30 meter jämfört med 26 i Nordamerika). Det tar gärna lite tid för Kanada och USA att vänja sig. Men lagom till slutspelet … just sayin’.

 

9. Tack, alla goa människor!

Runt 400 funktionärer/volontärer i samband med junior-VM, det vet ni. Jag har förstås inte talat med alla, men de som jag mött:

Så trevliga.

Så vänliga.

Så tillmötesgående.

Hatten av. Hoppas ni får en riktigt fin upplevelse under de här hockeydagarna.

 

10. Ta hand om dig, Oscar!

***

Det var allt jag hade för i dag, kommer förstås mer efter Sverige–Finland (14.30). Tack för att ni läste, ett extra stort tack till alla som prenumererar.

Gott slut – och gott nytt!

 

► Sista söndagskrönikan för året, den här gången med ett tydligt ämne: junior-VM. Varför så populärt? Jag förklarar. Även en del annat, till exempel om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM – ett enda stort party. Bilden till vänster: Frölundas supporterkändis Barbro Karlsson med en skönt utspökad kanadensare.

Varför är junior-VM så stort? Enkelt – det finns ju inget riktigt senior-VM.
JVM fyller ett landslagshål, kan man säga.
Det kommer krävas mycket för att hajpen ska avta.

(den här krönikan är upplåst – se det som en nyårspresent; den som vill prenumerera för bara 69 kronor/månad klickar med fördel här)

FÖR EN VECKA sedan var det julafton, då fick ni vara i fred, men på nyårsafton – äh, nog vill ni ha den sedvanliga söndagskrönikan att ladda med?

Om inte, tja, då läser ni väl inte ens det här …

Så, spänn fast er, här är mina tankar, som vanligt i form av tio stycken.  Välkomna!

 

1. JVM – det är det som är på riktigt.

Frågan ställs ibland, speciellt av de som inte lever i hockeyns värld: ”Hur kommer det sig att junior-VM är så stort, hur kommer det sig att publik och media bryr sig så enormt mycket om ett mästerskap för tonåringar?”  Tränger man på djupet går det att finna fler svar än ett, men det främsta, det givna, det viktigaste, är förstås detta:

Det finns ju inget riktigt VM för seniorer.

JVM fyller således luckan, erbjuder den vassa best-on-best-turnering som NHL och IIIHF kämpar för att få till när det gäller vuxna, som är självklar inom till exempel fotbollen. Tänk er ett fotbolls-VM samtidigt som Premier League och La Liga rullade på. Jag lovar, bollsparkningens U20-VM hade stått ut som en höjdare då, precis som JVM med klubba och puck.

Juniorhockeyn är häftig, det är ett stundtals obrytt spel, full fart framåt, grabbar som ser möjligheter snarare än svårigheter, den är lätt att älska och tjusas av. JVM är också en titt in i framtiden, en försmak av spelare som snart kommer tjusa oss i NHL, och visst – allt detta spelar självfallet in när det handlar om turneringens popularitet. Men vore det så enkelt, att juniorhockeyns dragningskraft vore större än seniorditons, då skulle ju svenska J20-matcher ses av långt fler än familjer och flickvänner – för hockeyn i sig är lika fräck där.

Nej, huvudskälet är detta:

Det var en gång när NHL var något mytiskt, enstaka européer fick chansen, senior-VM hemma i Europa var det stora, NHL något som fanns där borta i fjärran; ligan upplevdes som en plats där tandlösa, elaka kanadensare (och en del amerikaner) halvt om halvt slog ihjäl varandra. Det där förändrades, Uffe Sterner, Börje Salming, Thommie Bergman med flera öppnade dörrar, och de senaste … ja, låt oss säga 25, 30 åren – då har svenskar och andra européer kommit att invadera NHL.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Senior-VM (som ju spelas samtidigt med Stanley Cup-slutspelet) har längs vägen förlorat massor i värde. Allt mer urvattnat, spelar- såväl som prestigemässigt; att vinna senior-VM säger inget om det landets plats i hockeyhierarkin, mer så att det råkade bli jackpot i NHL-lotteriet, att rätt spelare slogs ut och hade lust att spela i ett VM som sedan länge – rent idrottsligt – är ett ”VM” med citationstecken. Junior-VM, däremot, bortsett från några få superstjärnor som redan är en hit i NHL (typ Connor Bedard, Leo Carlsson, Adam Fantilli) så är de bästa på plats, det är dels underhållande som tusan, dels ett mått på ländernas hockeykvalitéer.

SVT kom in 2007 och började sända juniorernas VM, det var som att köpa en aktie som just varit nere och vänt och var på väg att stiga dramatiskt i värde. JVM bara låg och väntade på att få ett lyft här hemma i takt med att senior-VM var kraftigt på nedgång. I dag delar SVT och Viaplay på arrangemanget, och hur mycket det sistnämnda bolaget än blöder pengar – JVM lär man aldrig ge upp frivilligt.

 

2. OS & WC? Jag tror det när jag ser det.

NHL, spelarfacket NHLPA och IIHF (alltså det internationella förbundet för de av er som inte visste) pratar om att få till ett mini-World Cup 2025, sedan komma till skott med OS från och med 2026 – plus att spela World Cup regelbundet. Alltså:

## Vartannat år OS, vartannat år World Cup.

## Riktiga mästerskap, de bästa spelarna på plats.

Sorry, men jag tror det när jag ser det. Om det här går i lås, om NHL:s ägare verkligen ger efter (spelarna vill, ägarna not so much), så vore det fantastiskt, man kan då tänka sig att junior-VM lite grand skulle vara en förlorare här. Inte på minsta vis så att turneringen skulle bli ointressant, dock försvinner särställningen som hockeyns enda riktiga VM på herrsidan.

Nå, den dagen och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Landslagsidrott rent generellt har inte alls samma värde i Nordamerika som i resten av världen (hej, baseball, hej amerikansk fotboll), det kommer – tror jag – krävas mycket för att NHL-klubbarnas ägare, deras governors, ska köpa ett OS & World Cup-upplägg med periodicitet.

 

3. Rysslandsfrågan ett hinder?

För att haka på punkten ovan, ett hinder i OS & WC-snacket är ju:

Ska Ryssland få vara med?

I så fall hur, på vilket sätt?

Räkna med att NHL vill ha med ryska spelare, precis som dessa får spela i sina nordamerikanska klubblag så bör OS & WC vara okej. Spel under neutral flagg, alltså ryska spelare men inte ett ryskt landslag, är säkert vad både NHL och NHLPA vill. IIHF har försiktigt doppat tårna i den dammen flera gånger, möjligen kan Ivan Fedotov-fallet ställa till det här. Målvakten Fedotov (lång historia: googla) ansågs av IIHF ha ett gällande kontrakt med Philadelphia Flyers, förbjöds att spela hemma i Ryssland, något som KHL och CSKA Moskva självfallet gav blanka fasiken i. Vem trodde förresten något annat? Ryssland är av IIHF utkastat från allt vad internationellt spel heter, inte fasen bryr man sig då om några förbud …

Allt detta bara som ytterligare en ingrediens i OS & World Cup-soppan. Den reder sig inte själv, så mycket är klart.

 

4. Hade gärna sett blågula ryssar i Göteborg.

Min åsikt i Rysslandsfrågan är denna:

Jag tror inte det blir bättre av att bestraffa enskilda hockeyspelare. Putin-lojala KHL-klubbägare – absolut. Individerna Ivan och Vladimir – knappast. Det sistnämnda för bara, tror jag, ryssar än mer in i sin Putinbubbla, skapar en starkare ”väst är emot oss”-känsla.

Jag hade gärna sett ryska hockeyjuniorer i Göteborg.

Jag hade gärna sett ryska NHL-stjärnor i OS och World Cup.

Men – representerande sig själva, i neutrala tröjor, givetvis i Ukrainas blågula färger. Det hade varit en markering, det.

 

5. Hoppsan, bättre än jag trodde.

När det väl blev utslagsmatcher i Spengler Cup såg Frölunda (jag vidhåller det) överraskande bestämt och bra ut. Även i 3–4-förlusten mot Davos där lite flyt med en puckstuds här och där, något bättre avslut eller mindre otur med domarnas bedömning hade givit en finalplats.

Frölunda var försvagat (Gustav Rydahl, David Edstrom, Otto Stenberg, Isac Born).

Davos rejält förstärkt (Calle Andersson, Jesper Olofsson, Henrik Haapala).

Förlängningsförlust, bra insats, marginaler emot, vore jag supporter hade faktiskt ett litet hopp tänts. Malte Strömwall såg i Schweiz mer ut som en spetsspelare, Max Friberg var pigg, Erik Borgs kedja intressant, PP bättre än på länge – dessutom lovade 18-årige Noah Dower Nilsson rätt gott.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Allt skruvas dock upp ett snäpp i tajta, defensivstarka SHL, Färjestad borta (4/1) blir en jäkla tuff nöt att knäcka, men när Frölunda sätter defensiven, det har vi sett, då finns ändå chansen mot alla lag. Till höger den rättvisande tabellen (poängsnitt) inför fortsättningen.

 

6. JVM – en lisa för själen.

Tänk, vilken fest hockey kan vara ändå. Människor som bara är på plats för att känna glädje, ustråla glädje, sprida glädje. Som på bilderna nedan (publicerade med tillstånd). Jämför det med de här grabbarna som kallar sig ”äkta supportrar”, som tycker det är coolt med pyroteknik, som tycker det är ”känslor” att hata motståndare och blandar in sexarbetare i sina banderoller riktade mot spelare de inte gillar.

Junior-VM är en lisa för själen. Tveklöst.

Sedan är jag ju inte dummare än att jag begriper följande: stor skillnad på publik, stor skillnad på kort turnering där alla är i feststämning och klubblagsmatcher under lång säsong.

Du partar inte varje dag.

Men lite mer kunde det väl släppas loss?

Nå, till alla ”äkta supportrar” som nu tycker att jag är naiv eller kanske ”PK” för att jag väljer kärlek före hat. Jag är helt med på att …

##  … passionen har en plats inom supporterskapet.

## … kärlek till ett lag också för med sig att man ogillar andra.

## … man gormar och gastar, buar och skriker åt såväl motståndarlagets spelare som domarna (dessa är självfallet alltid emot ens eget lag).

Ändå är det underbart att sitta i Scandinavium och se JVM-matcher med glada svenskar, kanadensare, finländare med flera. Jag vet inte om de älskar sina lag mindre bara för att de inte hatar motståndarna.

 

7. Efter nyår – då smäller det.

Sverige–Finland på söndagseftermiddagen gäller mer för Finland givet att Sverige redan är klar gruppsegrare. Det ska bli intressant att se om det på något vis påverkar laguttagning och prestation.

Ja, det är jättekul att sänka Suomi om man är blågul.

Men – det är ännu roligare att prestera på topp i slutspelet.

Mest spänd är jag på att se om Sverige ska släppa in sitt första mål i turneringen. Tre matcher, tre nollor. Remarkabelt ändå.

ANNONS

 

8. Kanske en smal sak i nästa vecka?

En detalj det inte talats så mycket om vad gäller JVM är denna:

Turneringen spelas på bred is, europeiska mått (cirka 30 meter jämfört med 26 i Nordamerika). Det tar gärna lite tid för Kanada och USA att vänja sig. Men lagom till slutspelet … just sayin’.

 

9. Tack, alla goa människor!

Runt 400 funktionärer/volontärer i samband med junior-VM, det vet ni. Jag har förstås inte talat med alla, men de som jag mött:

Så trevliga.

Så vänliga.

Så tillmötesgående.

Hatten av. Hoppas ni får en riktigt fin upplevelse under de här hockeydagarna.

 

10. Ta hand om dig, Oscar!

***

Det var allt jag hade för i dag, kommer förstås mer efter Sverige–Finland (14.30). Tack för att ni läste, ett extra stort tack till alla som prenumererar.

Gott slut – och gott nytt!

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt