Tio tankar, bland annat om saknat hockeyfokus, hyllade volontärer, Lasse & Linus

Tio tankar, bland annat om saknat hockeyfokus, hyllade volontärer, Lasse & Linus

Tio tankar, bland annat om saknat hockeyfokus, hyllade volontärer, Lasse & Linus

Tio tankar, bland annat om saknat hockeyfokus, hyllade volontärer, Lasse & Linus

► 2024 års första söndagskrönika, jag vågar mig på att ha åsikter om vad svensk hockeymedia gärna snöar in på, resonerar vidare om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM-festen, Lasse Johansson, volontär-hyllningen – allt finns med i veckans söndagskrönika.

Varför fokuserar vi i media gärna på annat än hockey och de vassa prestationerna? JVM-finalen senaste exemplet. Men läsarna kanske gillar det?
Frölunda är ett lag där alla tycks dra åt samma håll. Bortamatcherna byggde något bra – undrar hur det blir i Scandinavium.
Nyfiken på: vem ska komplettera heta Noah Hasa och Linus Öberg?

DET HAR VARIT några riktigt intensiva veckor, tänkte ligga lite lågt söndag/måndag även om det förstås blir mer om Frölunda i SDHL under söndagen och herrarnas fem bästa-lista måndag morgon.

Men här och nu söndagskrönikan, som vanligt i form av tio tankar. Välkomna att läsa.

 

1. Viktigt att inte vara borta hemma.

Frölunda hittade verkligen något när man ställdes inför de där fem bortamatcherna i rad i slutet november/början december. Allt det här jag har tjatat om, det förbättrade försvarsspelet, det förbättrade försvarsfokuset, det förenklade spelet i egen zon, de snabba spelvändningarna, den förbättrade offensiven i takt med segrarna som gav självförtroende – allt grundlades under den här perioden. Det var som att spelarna blev ett lag, alla började dra åt samma håll, lägstanivån gick upp flera snäpp. Utan detta inga två poäng mot Malmö i går lördag. Det tror jag vi kan enas om.

Men nu blir det intressant, nu har Frölunda plötsligt två hemmamatcher, Örebro på torsdag, Rögle på lördag. Kan man ta med sig spelsättet, agera på samma vis även i Scandinavium? Jag ser faktiskt fram emot att följa det. Och så blir det förstås kul att se Jonathan Lekkerimäki, Isac Born, Otto Stenberg och David Edstrom igen. Lustigt, efter de här två matcherna hemma i Göteborg har Frölunda sedan ytterligare tre i rad på bortaplan: Timrå, Skellefteå, Örebro. Först därefter kommer ett sjok med hemmamatcher, sex av sju från den 25/1 till 15/2. Deadline-dagen, ni vet.

 

2. Kedjereaktioner – vilka?

Intressant att se hur Frölunda formerar laget med JVM-killarna tillbaka på torsdag. Låt oss återkomma, men – formstarka spelare som Noah Hasa och Linus Öberg, vem ska bli deras tredje länk, tycker ni? Vem kan ge ett extra lyft? Kanske Otto Stenberg, säger jag. Inte alls säker på att Stenberg och David Edstrom måste spela ihop.  Min gissning är att Frölunda tar söndag/måndag ledigt, något slags kedjebesked tisdag, alltså. Och så får vi se hur det går för Gustav Rydahl. Jere Innala, förresten, börjar han inte röra på sig nu?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

 

3. Saknar hockeyfokus – men vill läsarna ha det?

Det var en fantastisk JVM-final i fredags, jag kan fortfarande tänka på de där två första perioderna och bli varm i kroppen. Underbar stämning, skickliga spelare, dramatik så det förslog. Åh, så kul om eftersnacket i svensk media hade fått handla om detta, om de blivande stjärnorna, om underhållningen de bjöd på, om kärleksförhållandet som under knappt två veckor skapade mellan spelare och supportrar.

Men icke. De var dumdumma amerikaner som hånade, det var dumdumma amerikaner som slogs, det var (självfallet) ännu dumdumdummare domare som inte blåste åt Sveriges håll. Jag tagit upp det här förut, svensk medias (nej, inte alla sajter/tidningar) vilja att verkligen leta efter annat än själva sporten att fokusera på. Kan någon ha sagt något? Kan någon ha gjort något? Kan en domare gjort ett misstag? Det är som att man inte tror att läsarna är sportintresserade utan måste ha något annat för att orka läsa. Och så kanske det är? Inte fan vet jag. Det kan ni nog mer om.

Jonathan Lekkerimäki var bättre än jag vågat tro, Noah Östlund gjorde en enastående vass turnering, Otto Stenberg visade ånyo hur stark han är på juniornivå, Mattias Hävelid, Theo Lindstein, Tom Willander – hatten av. Bara för att nämna några. I finalen var det en ren jäkla fröjd att se Will Smith spela hockey, Lane Hutson var bra, Isaac Howard också, rent allmänt var USA:s skicklighetsnivå en njutning – och när Ryan Leonard blåste Noah Östlund före sitt vassa 5–2-mål hade ni skillnaden mellan lagen. Plus att Trey Augustine rätt klart vann målvaktsmatchen mot Hugo Hävelid.

Här fanns (egentligen) så mycket att skriva om. Men jag kanske är snett ute, möjligen är det inte här fokus ska ligga, det ska istället vara på om amerikanska juniorer tröttnade på att vara utbuade och i läge 5–2 skickade tykna signaler till den svenska publiken och/eller på ett avslutande slagsmål mellan frustrerade svenskar och amerikaner som förstås stod upp.

Det kanske är den journalistik som många svenska läsare vill ha.

I så fall har jag inga problem att medge mina irrvägar ovan.

Dock tillåter jag mig att stå fast vid min åsikt, att jag tycker det är lite synd. Men detta behöver självfallet ingen hålla med om.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

En sak till, bara. Och förlåt min gnällighet denna söndag, men det här med enögdhet och överpatriotism har jag ju svårt för.

a) Kan ni tänka er raseriet om USA legat under med 2–5, kastat in en kille som inte gjort ett enda byte, bara för att han skulle in och ”stå upp”, ta en fajt. Jösses! Nu var det Sverige som gjorde så med Anton Johansson — men det var ändå jänkarnas fel …

b) Mycket snack om att det inte blev utvisning på Rutger McGroarty efter den stenhårda tacklingen på Felix Unger Sörum. Kommer ni ihåg att domarna i Sverige–Kanada granskade Zeb Forsfjälls tackling i ryggen på Owen Beck, den som oberoende betraktare såg som minst en tvåa, kanske mer? Domarna friade helt. Lustigt nog var det knappt några skriverier om detta i svensk media efteråt, heller inget snack på sociala medier vad jag minns. Man kan undra varför.

Intressant, till sist: inte mycket skrivet i kanadensisk media heller efter Forsfjäll vs Beck. Där var det istället fokus på hockeyn. Det går, alltså.

 

4. Bäst – hyllningen till volontärerna.

Allt detta tar på intet vis bort min sköna känsla efter JVM, det är mest en randanmärkning, låt vara en (alldeles för, säkert) lång sådan. Turneringen som sådan höll toppklass rakt igenom.

* Arrangörsmässigt – jag hörde inte ett klagomål. Beröm här till Frölunda, svenska och göteborgska förbundet. En tumme upp även för Frölundas presschef Peter Kymmer som backade upp förbundets Linus Hugosson och var med och bidrog till att allt fungerade bra med media runt det svenska laget.

* Publikmässigt – Göteborg slog Malmös siffra från 2014, 165 159 mot 144 000.

* Stämningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

* Underhållningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

Bäst: Att turneringens arrangörer valde att (i varje match, tror jag) lyfta fram de cirka 400 volontärerna, flera av dessa zoomades in på mediekuben i Scandinavium och fick ta emot publikens applåder. Det var de verkligen värda. Utan dessa frivilliga hade det inte gått. Om någon av er läser – hatten av. Även för att ni var så fantastiskt trevliga allihop.

Extra blomma: Den går till lekledaren Joakim Abrahamsson Zetterström som på utmärkt engelska höll igång publiken, detta med perfekt balans, utan att hemfalla till flåshurtighet. Svår uppgift som dock löstes.

 

5. Äras de som äras bör. 

Förbaskat mycket bra hockeyjournalistik också under JVM. Inte minst av Hockeysverige.se men även av HockeyNews.se.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

6. Tillbaka till torsdag 1.

Minns ni Lasse Johanssons plockhandsräddning bakom ryggen mot Färjestad i torsdags? Såg ni hur hemmakaptenen Linus Johansson (som väl knappt kunde tro sina ögon) kom fram till Frölundakeepern, ställde sig jämte – och så flinade de båda åt hela situationen. Jag älskade det. Ja, spelare är konkurrenter, gör vad som krävs för att vinna, men det måste också finnas plats för ett leende eller två kolleger emellan. Ingen överraskning att Linus Johansson var inblandad, en av de skönaste SHL-profilerna enligt mig; skicklig, tävlar stenhårt, kan ligga på gränsen – men han har också men en mänsklig, varm och gärna humoristisk sida.

Lasse Johansson höll med när vi fredagssnackade:

– Han (Linus) spelar hårt och tufft men är en ärlig, vettig människa. Verkligen. Man måste kunna garva ibland. Det här var ett sådant tillfällen. Sedan finns det en ”av och på”-knapp.

Den där på-knappen, den har Lasse inga problem att hitta. Insatsen i Malmö – ännu en av det klockrena slaget. Ni missade väl inte segerdansen efter straffläggningen?

 

7. Tillbaka till torsdag 2.

Minns ni hur Calle Klingberg missade att spräcka sin mållösa svit (23 matcher nu) mot Färjestad. Pucken någon decimeter eller två från mållinjen, ett Tobias Normann-benskydd och en vänsterstolpe rånade Klingberg. Skön kommentar dagen efter:

– Det var den äckligaste miss jag gjort. Men jag tar hellre den än Ejdsells.

Victor hade nog hållit med.

 

8. Ibland är även jag med på matchstraff.

Ni vet att jag tycker det råder lite av matchstraffs- och avstängningshysteri i svensk hockey. Ofta känner jag ett matchstraff kunde ha varit en ”naken femma”, ofta känner jag att ett matchstraff (om det nu ändå blir ett sådant) räcker utan att det ska bli avstängning. Men – Lauri Pajuniemis slarviga armbåge rakt i ansiktet på Marcus Sylvegård, där hade jag verkligen inte haft några problem med ett matchstraff.

Typiskt då att just denna gång hade inte domarna en ”femma på armen”, kanske för att Marcus Sylvegård är en man med gammaldags moral. Coach’s challenge skulle kunna lösa det här. Men det tar vi en annan gång.

ANNONS

 

9. Hm, tänkte jag, hm …

Jag studerade kommentarerna på sociala medier här i Sverige, de flesta var rörande överens med varandra – ren tackling av Brendan Smith, Connor Bedard behöver se upp. Men, tänkte jag, här hemma läser jag ju väldigt ofta ungefär så här: ”Huvudtackling – då är det automatiskt matchstraff.”  Man kan fundera lite. Vad hade svenska supportrar tyckt om detta hänt i SHL? Vad tycker ni?

Tråkigt med Bedard (käkfraktur). En lirare man förstås vill se på isen.

 

10. Dramat går vidare.

HV71 har tre segrar i rad (låt vara att det krävdes förlängning mot LHC), Rögle vann i Ö-vik, Oskarshamn tog två poäng mot Leksand, försök tippa SHL:s nedre region den som kan.

Det ska fan försöka tippa något, egentligen.

Lite fritt fall-varning på Luleå. Erik Gustafsson uttalande i veckan skvallrade om att allt inte står rätt till i Norrbotten.

***

Det var allt för i dag. Tusen tack för att ni läser och prenumererar.

 

► 2024 års första söndagskrönika, jag vågar mig på att ha åsikter om vad svensk hockeymedia gärna snöar in på, resonerar vidare om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM-festen, Lasse Johansson, volontär-hyllningen – allt finns med i veckans söndagskrönika.

Varför fokuserar vi i media gärna på annat än hockey och de vassa prestationerna? JVM-finalen senaste exemplet. Men läsarna kanske gillar det?
Frölunda är ett lag där alla tycks dra åt samma håll. Bortamatcherna byggde något bra – undrar hur det blir i Scandinavium.
Nyfiken på: vem ska komplettera heta Noah Hasa och Linus Öberg?

DET HAR VARIT några riktigt intensiva veckor, tänkte ligga lite lågt söndag/måndag även om det förstås blir mer om Frölunda i SDHL under söndagen och herrarnas fem bästa-lista måndag morgon.

Men här och nu söndagskrönikan, som vanligt i form av tio tankar. Välkomna att läsa.

 

1. Viktigt att inte vara borta hemma.

Frölunda hittade verkligen något när man ställdes inför de där fem bortamatcherna i rad i slutet november/början december. Allt det här jag har tjatat om, det förbättrade försvarsspelet, det förbättrade försvarsfokuset, det förenklade spelet i egen zon, de snabba spelvändningarna, den förbättrade offensiven i takt med segrarna som gav självförtroende – allt grundlades under den här perioden. Det var som att spelarna blev ett lag, alla började dra åt samma håll, lägstanivån gick upp flera snäpp. Utan detta inga två poäng mot Malmö i går lördag. Det tror jag vi kan enas om.

Men nu blir det intressant, nu har Frölunda plötsligt två hemmamatcher, Örebro på torsdag, Rögle på lördag. Kan man ta med sig spelsättet, agera på samma vis även i Scandinavium? Jag ser faktiskt fram emot att följa det. Och så blir det förstås kul att se Jonathan Lekkerimäki, Isac Born, Otto Stenberg och David Edstrom igen. Lustigt, efter de här två matcherna hemma i Göteborg har Frölunda sedan ytterligare tre i rad på bortaplan: Timrå, Skellefteå, Örebro. Först därefter kommer ett sjok med hemmamatcher, sex av sju från den 25/1 till 15/2. Deadline-dagen, ni vet.

 

2. Kedjereaktioner – vilka?

Intressant att se hur Frölunda formerar laget med JVM-killarna tillbaka på torsdag. Låt oss återkomma, men – formstarka spelare som Noah Hasa och Linus Öberg, vem ska bli deras tredje länk, tycker ni? Vem kan ge ett extra lyft? Kanske Otto Stenberg, säger jag. Inte alls säker på att Stenberg och David Edstrom måste spela ihop.  Min gissning är att Frölunda tar söndag/måndag ledigt, något slags kedjebesked tisdag, alltså. Och så får vi se hur det går för Gustav Rydahl. Jere Innala, förresten, börjar han inte röra på sig nu?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

 

3. Saknar hockeyfokus – men vill läsarna ha det?

Det var en fantastisk JVM-final i fredags, jag kan fortfarande tänka på de där två första perioderna och bli varm i kroppen. Underbar stämning, skickliga spelare, dramatik så det förslog. Åh, så kul om eftersnacket i svensk media hade fått handla om detta, om de blivande stjärnorna, om underhållningen de bjöd på, om kärleksförhållandet som under knappt två veckor skapade mellan spelare och supportrar.

Men icke. De var dumdumma amerikaner som hånade, det var dumdumma amerikaner som slogs, det var (självfallet) ännu dumdumdummare domare som inte blåste åt Sveriges håll. Jag tagit upp det här förut, svensk medias (nej, inte alla sajter/tidningar) vilja att verkligen leta efter annat än själva sporten att fokusera på. Kan någon ha sagt något? Kan någon ha gjort något? Kan en domare gjort ett misstag? Det är som att man inte tror att läsarna är sportintresserade utan måste ha något annat för att orka läsa. Och så kanske det är? Inte fan vet jag. Det kan ni nog mer om.

Jonathan Lekkerimäki var bättre än jag vågat tro, Noah Östlund gjorde en enastående vass turnering, Otto Stenberg visade ånyo hur stark han är på juniornivå, Mattias Hävelid, Theo Lindstein, Tom Willander – hatten av. Bara för att nämna några. I finalen var det en ren jäkla fröjd att se Will Smith spela hockey, Lane Hutson var bra, Isaac Howard också, rent allmänt var USA:s skicklighetsnivå en njutning – och när Ryan Leonard blåste Noah Östlund före sitt vassa 5–2-mål hade ni skillnaden mellan lagen. Plus att Trey Augustine rätt klart vann målvaktsmatchen mot Hugo Hävelid.

Här fanns (egentligen) så mycket att skriva om. Men jag kanske är snett ute, möjligen är det inte här fokus ska ligga, det ska istället vara på om amerikanska juniorer tröttnade på att vara utbuade och i läge 5–2 skickade tykna signaler till den svenska publiken och/eller på ett avslutande slagsmål mellan frustrerade svenskar och amerikaner som förstås stod upp.

Det kanske är den journalistik som många svenska läsare vill ha.

I så fall har jag inga problem att medge mina irrvägar ovan.

Dock tillåter jag mig att stå fast vid min åsikt, att jag tycker det är lite synd. Men detta behöver självfallet ingen hålla med om.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

En sak till, bara. Och förlåt min gnällighet denna söndag, men det här med enögdhet och överpatriotism har jag ju svårt för.

a) Kan ni tänka er raseriet om USA legat under med 2–5, kastat in en kille som inte gjort ett enda byte, bara för att han skulle in och ”stå upp”, ta en fajt. Jösses! Nu var det Sverige som gjorde så med Anton Johansson — men det var ändå jänkarnas fel …

b) Mycket snack om att det inte blev utvisning på Rutger McGroarty efter den stenhårda tacklingen på Felix Unger Sörum. Kommer ni ihåg att domarna i Sverige–Kanada granskade Zeb Forsfjälls tackling i ryggen på Owen Beck, den som oberoende betraktare såg som minst en tvåa, kanske mer? Domarna friade helt. Lustigt nog var det knappt några skriverier om detta i svensk media efteråt, heller inget snack på sociala medier vad jag minns. Man kan undra varför.

Intressant, till sist: inte mycket skrivet i kanadensisk media heller efter Forsfjäll vs Beck. Där var det istället fokus på hockeyn. Det går, alltså.

 

4. Bäst – hyllningen till volontärerna.

Allt detta tar på intet vis bort min sköna känsla efter JVM, det är mest en randanmärkning, låt vara en (alldeles för, säkert) lång sådan. Turneringen som sådan höll toppklass rakt igenom.

* Arrangörsmässigt – jag hörde inte ett klagomål. Beröm här till Frölunda, svenska och göteborgska förbundet. En tumme upp även för Frölundas presschef Peter Kymmer som backade upp förbundets Linus Hugosson och var med och bidrog till att allt fungerade bra med media runt det svenska laget.

* Publikmässigt – Göteborg slog Malmös siffra från 2014, 165 159 mot 144 000.

* Stämningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

* Underhållningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

Bäst: Att turneringens arrangörer valde att (i varje match, tror jag) lyfta fram de cirka 400 volontärerna, flera av dessa zoomades in på mediekuben i Scandinavium och fick ta emot publikens applåder. Det var de verkligen värda. Utan dessa frivilliga hade det inte gått. Om någon av er läser – hatten av. Även för att ni var så fantastiskt trevliga allihop.

Extra blomma: Den går till lekledaren Joakim Abrahamsson Zetterström som på utmärkt engelska höll igång publiken, detta med perfekt balans, utan att hemfalla till flåshurtighet. Svår uppgift som dock löstes.

 

5. Äras de som äras bör. 

Förbaskat mycket bra hockeyjournalistik också under JVM. Inte minst av Hockeysverige.se men även av HockeyNews.se.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

6. Tillbaka till torsdag 1.

Minns ni Lasse Johanssons plockhandsräddning bakom ryggen mot Färjestad i torsdags? Såg ni hur hemmakaptenen Linus Johansson (som väl knappt kunde tro sina ögon) kom fram till Frölundakeepern, ställde sig jämte – och så flinade de båda åt hela situationen. Jag älskade det. Ja, spelare är konkurrenter, gör vad som krävs för att vinna, men det måste också finnas plats för ett leende eller två kolleger emellan. Ingen överraskning att Linus Johansson var inblandad, en av de skönaste SHL-profilerna enligt mig; skicklig, tävlar stenhårt, kan ligga på gränsen – men han har också men en mänsklig, varm och gärna humoristisk sida.

Lasse Johansson höll med när vi fredagssnackade:

– Han (Linus) spelar hårt och tufft men är en ärlig, vettig människa. Verkligen. Man måste kunna garva ibland. Det här var ett sådant tillfällen. Sedan finns det en ”av och på”-knapp.

Den där på-knappen, den har Lasse inga problem att hitta. Insatsen i Malmö – ännu en av det klockrena slaget. Ni missade väl inte segerdansen efter straffläggningen?

 

7. Tillbaka till torsdag 2.

Minns ni hur Calle Klingberg missade att spräcka sin mållösa svit (23 matcher nu) mot Färjestad. Pucken någon decimeter eller två från mållinjen, ett Tobias Normann-benskydd och en vänsterstolpe rånade Klingberg. Skön kommentar dagen efter:

– Det var den äckligaste miss jag gjort. Men jag tar hellre den än Ejdsells.

Victor hade nog hållit med.

 

8. Ibland är även jag med på matchstraff.

Ni vet att jag tycker det råder lite av matchstraffs- och avstängningshysteri i svensk hockey. Ofta känner jag ett matchstraff kunde ha varit en ”naken femma”, ofta känner jag att ett matchstraff (om det nu ändå blir ett sådant) räcker utan att det ska bli avstängning. Men – Lauri Pajuniemis slarviga armbåge rakt i ansiktet på Marcus Sylvegård, där hade jag verkligen inte haft några problem med ett matchstraff.

Typiskt då att just denna gång hade inte domarna en ”femma på armen”, kanske för att Marcus Sylvegård är en man med gammaldags moral. Coach’s challenge skulle kunna lösa det här. Men det tar vi en annan gång.

ANNONS

 

9. Hm, tänkte jag, hm …

Jag studerade kommentarerna på sociala medier här i Sverige, de flesta var rörande överens med varandra – ren tackling av Brendan Smith, Connor Bedard behöver se upp. Men, tänkte jag, här hemma läser jag ju väldigt ofta ungefär så här: ”Huvudtackling – då är det automatiskt matchstraff.”  Man kan fundera lite. Vad hade svenska supportrar tyckt om detta hänt i SHL? Vad tycker ni?

Tråkigt med Bedard (käkfraktur). En lirare man förstås vill se på isen.

 

10. Dramat går vidare.

HV71 har tre segrar i rad (låt vara att det krävdes förlängning mot LHC), Rögle vann i Ö-vik, Oskarshamn tog två poäng mot Leksand, försök tippa SHL:s nedre region den som kan.

Det ska fan försöka tippa något, egentligen.

Lite fritt fall-varning på Luleå. Erik Gustafsson uttalande i veckan skvallrade om att allt inte står rätt till i Norrbotten.

***

Det var allt för i dag. Tusen tack för att ni läser och prenumererar.

 

► 2024 års första söndagskrönika, jag vågar mig på att ha åsikter om vad svensk hockeymedia gärna snöar in på, resonerar vidare om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM-festen, Lasse Johansson, volontär-hyllningen – allt finns med i veckans söndagskrönika.

Varför fokuserar vi i media gärna på annat än hockey och de vassa prestationerna? JVM-finalen senaste exemplet. Men läsarna kanske gillar det?
Frölunda är ett lag där alla tycks dra åt samma håll. Bortamatcherna byggde något bra – undrar hur det blir i Scandinavium.
Nyfiken på: vem ska komplettera heta Noah Hasa och Linus Öberg?

DET HAR VARIT några riktigt intensiva veckor, tänkte ligga lite lågt söndag/måndag även om det förstås blir mer om Frölunda i SDHL under söndagen och herrarnas fem bästa-lista måndag morgon.

Men här och nu söndagskrönikan, som vanligt i form av tio tankar. Välkomna att läsa.

 

1. Viktigt att inte vara borta hemma.

Frölunda hittade verkligen något när man ställdes inför de där fem bortamatcherna i rad i slutet november/början december. Allt det här jag har tjatat om, det förbättrade försvarsspelet, det förbättrade försvarsfokuset, det förenklade spelet i egen zon, de snabba spelvändningarna, den förbättrade offensiven i takt med segrarna som gav självförtroende – allt grundlades under den här perioden. Det var som att spelarna blev ett lag, alla började dra åt samma håll, lägstanivån gick upp flera snäpp. Utan detta inga två poäng mot Malmö i går lördag. Det tror jag vi kan enas om.

Men nu blir det intressant, nu har Frölunda plötsligt två hemmamatcher, Örebro på torsdag, Rögle på lördag. Kan man ta med sig spelsättet, agera på samma vis även i Scandinavium? Jag ser faktiskt fram emot att följa det. Och så blir det förstås kul att se Jonathan Lekkerimäki, Isac Born, Otto Stenberg och David Edstrom igen. Lustigt, efter de här två matcherna hemma i Göteborg har Frölunda sedan ytterligare tre i rad på bortaplan: Timrå, Skellefteå, Örebro. Först därefter kommer ett sjok med hemmamatcher, sex av sju från den 25/1 till 15/2. Deadline-dagen, ni vet.

 

2. Kedjereaktioner – vilka?

Intressant att se hur Frölunda formerar laget med JVM-killarna tillbaka på torsdag. Låt oss återkomma, men – formstarka spelare som Noah Hasa och Linus Öberg, vem ska bli deras tredje länk, tycker ni? Vem kan ge ett extra lyft? Kanske Otto Stenberg, säger jag. Inte alls säker på att Stenberg och David Edstrom måste spela ihop.  Min gissning är att Frölunda tar söndag/måndag ledigt, något slags kedjebesked tisdag, alltså. Och så får vi se hur det går för Gustav Rydahl. Jere Innala, förresten, börjar han inte röra på sig nu?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

 

3. Saknar hockeyfokus – men vill läsarna ha det?

Det var en fantastisk JVM-final i fredags, jag kan fortfarande tänka på de där två första perioderna och bli varm i kroppen. Underbar stämning, skickliga spelare, dramatik så det förslog. Åh, så kul om eftersnacket i svensk media hade fått handla om detta, om de blivande stjärnorna, om underhållningen de bjöd på, om kärleksförhållandet som under knappt två veckor skapade mellan spelare och supportrar.

Men icke. De var dumdumma amerikaner som hånade, det var dumdumma amerikaner som slogs, det var (självfallet) ännu dumdumdummare domare som inte blåste åt Sveriges håll. Jag tagit upp det här förut, svensk medias (nej, inte alla sajter/tidningar) vilja att verkligen leta efter annat än själva sporten att fokusera på. Kan någon ha sagt något? Kan någon ha gjort något? Kan en domare gjort ett misstag? Det är som att man inte tror att läsarna är sportintresserade utan måste ha något annat för att orka läsa. Och så kanske det är? Inte fan vet jag. Det kan ni nog mer om.

Jonathan Lekkerimäki var bättre än jag vågat tro, Noah Östlund gjorde en enastående vass turnering, Otto Stenberg visade ånyo hur stark han är på juniornivå, Mattias Hävelid, Theo Lindstein, Tom Willander – hatten av. Bara för att nämna några. I finalen var det en ren jäkla fröjd att se Will Smith spela hockey, Lane Hutson var bra, Isaac Howard också, rent allmänt var USA:s skicklighetsnivå en njutning – och när Ryan Leonard blåste Noah Östlund före sitt vassa 5–2-mål hade ni skillnaden mellan lagen. Plus att Trey Augustine rätt klart vann målvaktsmatchen mot Hugo Hävelid.

Här fanns (egentligen) så mycket att skriva om. Men jag kanske är snett ute, möjligen är det inte här fokus ska ligga, det ska istället vara på om amerikanska juniorer tröttnade på att vara utbuade och i läge 5–2 skickade tykna signaler till den svenska publiken och/eller på ett avslutande slagsmål mellan frustrerade svenskar och amerikaner som förstås stod upp.

Det kanske är den journalistik som många svenska läsare vill ha.

I så fall har jag inga problem att medge mina irrvägar ovan.

Dock tillåter jag mig att stå fast vid min åsikt, att jag tycker det är lite synd. Men detta behöver självfallet ingen hålla med om.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

En sak till, bara. Och förlåt min gnällighet denna söndag, men det här med enögdhet och överpatriotism har jag ju svårt för.

a) Kan ni tänka er raseriet om USA legat under med 2–5, kastat in en kille som inte gjort ett enda byte, bara för att han skulle in och ”stå upp”, ta en fajt. Jösses! Nu var det Sverige som gjorde så med Anton Johansson — men det var ändå jänkarnas fel …

b) Mycket snack om att det inte blev utvisning på Rutger McGroarty efter den stenhårda tacklingen på Felix Unger Sörum. Kommer ni ihåg att domarna i Sverige–Kanada granskade Zeb Forsfjälls tackling i ryggen på Owen Beck, den som oberoende betraktare såg som minst en tvåa, kanske mer? Domarna friade helt. Lustigt nog var det knappt några skriverier om detta i svensk media efteråt, heller inget snack på sociala medier vad jag minns. Man kan undra varför.

Intressant, till sist: inte mycket skrivet i kanadensisk media heller efter Forsfjäll vs Beck. Där var det istället fokus på hockeyn. Det går, alltså.

 

4. Bäst – hyllningen till volontärerna.

Allt detta tar på intet vis bort min sköna känsla efter JVM, det är mest en randanmärkning, låt vara en (alldeles för, säkert) lång sådan. Turneringen som sådan höll toppklass rakt igenom.

* Arrangörsmässigt – jag hörde inte ett klagomål. Beröm här till Frölunda, svenska och göteborgska förbundet. En tumme upp även för Frölundas presschef Peter Kymmer som backade upp förbundets Linus Hugosson och var med och bidrog till att allt fungerade bra med media runt det svenska laget.

* Publikmässigt – Göteborg slog Malmös siffra från 2014, 165 159 mot 144 000.

* Stämningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

* Underhållningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

Bäst: Att turneringens arrangörer valde att (i varje match, tror jag) lyfta fram de cirka 400 volontärerna, flera av dessa zoomades in på mediekuben i Scandinavium och fick ta emot publikens applåder. Det var de verkligen värda. Utan dessa frivilliga hade det inte gått. Om någon av er läser – hatten av. Även för att ni var så fantastiskt trevliga allihop.

Extra blomma: Den går till lekledaren Joakim Abrahamsson Zetterström som på utmärkt engelska höll igång publiken, detta med perfekt balans, utan att hemfalla till flåshurtighet. Svår uppgift som dock löstes.

 

5. Äras de som äras bör. 

Förbaskat mycket bra hockeyjournalistik också under JVM. Inte minst av Hockeysverige.se men även av HockeyNews.se.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

6. Tillbaka till torsdag 1.

Minns ni Lasse Johanssons plockhandsräddning bakom ryggen mot Färjestad i torsdags? Såg ni hur hemmakaptenen Linus Johansson (som väl knappt kunde tro sina ögon) kom fram till Frölundakeepern, ställde sig jämte – och så flinade de båda åt hela situationen. Jag älskade det. Ja, spelare är konkurrenter, gör vad som krävs för att vinna, men det måste också finnas plats för ett leende eller två kolleger emellan. Ingen överraskning att Linus Johansson var inblandad, en av de skönaste SHL-profilerna enligt mig; skicklig, tävlar stenhårt, kan ligga på gränsen – men han har också men en mänsklig, varm och gärna humoristisk sida.

Lasse Johansson höll med när vi fredagssnackade:

– Han (Linus) spelar hårt och tufft men är en ärlig, vettig människa. Verkligen. Man måste kunna garva ibland. Det här var ett sådant tillfällen. Sedan finns det en ”av och på”-knapp.

Den där på-knappen, den har Lasse inga problem att hitta. Insatsen i Malmö – ännu en av det klockrena slaget. Ni missade väl inte segerdansen efter straffläggningen?

 

7. Tillbaka till torsdag 2.

Minns ni hur Calle Klingberg missade att spräcka sin mållösa svit (23 matcher nu) mot Färjestad. Pucken någon decimeter eller två från mållinjen, ett Tobias Normann-benskydd och en vänsterstolpe rånade Klingberg. Skön kommentar dagen efter:

– Det var den äckligaste miss jag gjort. Men jag tar hellre den än Ejdsells.

Victor hade nog hållit med.

 

8. Ibland är även jag med på matchstraff.

Ni vet att jag tycker det råder lite av matchstraffs- och avstängningshysteri i svensk hockey. Ofta känner jag ett matchstraff kunde ha varit en ”naken femma”, ofta känner jag att ett matchstraff (om det nu ändå blir ett sådant) räcker utan att det ska bli avstängning. Men – Lauri Pajuniemis slarviga armbåge rakt i ansiktet på Marcus Sylvegård, där hade jag verkligen inte haft några problem med ett matchstraff.

Typiskt då att just denna gång hade inte domarna en ”femma på armen”, kanske för att Marcus Sylvegård är en man med gammaldags moral. Coach’s challenge skulle kunna lösa det här. Men det tar vi en annan gång.

ANNONS

 

9. Hm, tänkte jag, hm …

Jag studerade kommentarerna på sociala medier här i Sverige, de flesta var rörande överens med varandra – ren tackling av Brendan Smith, Connor Bedard behöver se upp. Men, tänkte jag, här hemma läser jag ju väldigt ofta ungefär så här: ”Huvudtackling – då är det automatiskt matchstraff.”  Man kan fundera lite. Vad hade svenska supportrar tyckt om detta hänt i SHL? Vad tycker ni?

Tråkigt med Bedard (käkfraktur). En lirare man förstås vill se på isen.

 

10. Dramat går vidare.

HV71 har tre segrar i rad (låt vara att det krävdes förlängning mot LHC), Rögle vann i Ö-vik, Oskarshamn tog två poäng mot Leksand, försök tippa SHL:s nedre region den som kan.

Det ska fan försöka tippa något, egentligen.

Lite fritt fall-varning på Luleå. Erik Gustafsson uttalande i veckan skvallrade om att allt inte står rätt till i Norrbotten.

***

Det var allt för i dag. Tusen tack för att ni läser och prenumererar.

 

► 2024 års första söndagskrönika, jag vågar mig på att ha åsikter om vad svensk hockeymedia gärna snöar in på, resonerar vidare om Frölunda.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

JVM-festen, Lasse Johansson, volontär-hyllningen – allt finns med i veckans söndagskrönika.

Varför fokuserar vi i media gärna på annat än hockey och de vassa prestationerna? JVM-finalen senaste exemplet. Men läsarna kanske gillar det?
Frölunda är ett lag där alla tycks dra åt samma håll. Bortamatcherna byggde något bra – undrar hur det blir i Scandinavium.
Nyfiken på: vem ska komplettera heta Noah Hasa och Linus Öberg?

DET HAR VARIT några riktigt intensiva veckor, tänkte ligga lite lågt söndag/måndag även om det förstås blir mer om Frölunda i SDHL under söndagen och herrarnas fem bästa-lista måndag morgon.

Men här och nu söndagskrönikan, som vanligt i form av tio tankar. Välkomna att läsa.

 

1. Viktigt att inte vara borta hemma.

Frölunda hittade verkligen något när man ställdes inför de där fem bortamatcherna i rad i slutet november/början december. Allt det här jag har tjatat om, det förbättrade försvarsspelet, det förbättrade försvarsfokuset, det förenklade spelet i egen zon, de snabba spelvändningarna, den förbättrade offensiven i takt med segrarna som gav självförtroende – allt grundlades under den här perioden. Det var som att spelarna blev ett lag, alla började dra åt samma håll, lägstanivån gick upp flera snäpp. Utan detta inga två poäng mot Malmö i går lördag. Det tror jag vi kan enas om.

Men nu blir det intressant, nu har Frölunda plötsligt två hemmamatcher, Örebro på torsdag, Rögle på lördag. Kan man ta med sig spelsättet, agera på samma vis även i Scandinavium? Jag ser faktiskt fram emot att följa det. Och så blir det förstås kul att se Jonathan Lekkerimäki, Isac Born, Otto Stenberg och David Edstrom igen. Lustigt, efter de här två matcherna hemma i Göteborg har Frölunda sedan ytterligare tre i rad på bortaplan: Timrå, Skellefteå, Örebro. Först därefter kommer ett sjok med hemmamatcher, sex av sju från den 25/1 till 15/2. Deadline-dagen, ni vet.

 

2. Kedjereaktioner – vilka?

Intressant att se hur Frölunda formerar laget med JVM-killarna tillbaka på torsdag. Låt oss återkomma, men – formstarka spelare som Noah Hasa och Linus Öberg, vem ska bli deras tredje länk, tycker ni? Vem kan ge ett extra lyft? Kanske Otto Stenberg, säger jag. Inte alls säker på att Stenberg och David Edstrom måste spela ihop.  Min gissning är att Frölunda tar söndag/måndag ledigt, något slags kedjebesked tisdag, alltså. Och så får vi se hur det går för Gustav Rydahl. Jere Innala, förresten, börjar han inte röra på sig nu?

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

 

3. Saknar hockeyfokus – men vill läsarna ha det?

Det var en fantastisk JVM-final i fredags, jag kan fortfarande tänka på de där två första perioderna och bli varm i kroppen. Underbar stämning, skickliga spelare, dramatik så det förslog. Åh, så kul om eftersnacket i svensk media hade fått handla om detta, om de blivande stjärnorna, om underhållningen de bjöd på, om kärleksförhållandet som under knappt två veckor skapade mellan spelare och supportrar.

Men icke. De var dumdumma amerikaner som hånade, det var dumdumma amerikaner som slogs, det var (självfallet) ännu dumdumdummare domare som inte blåste åt Sveriges håll. Jag tagit upp det här förut, svensk medias (nej, inte alla sajter/tidningar) vilja att verkligen leta efter annat än själva sporten att fokusera på. Kan någon ha sagt något? Kan någon ha gjort något? Kan en domare gjort ett misstag? Det är som att man inte tror att läsarna är sportintresserade utan måste ha något annat för att orka läsa. Och så kanske det är? Inte fan vet jag. Det kan ni nog mer om.

Jonathan Lekkerimäki var bättre än jag vågat tro, Noah Östlund gjorde en enastående vass turnering, Otto Stenberg visade ånyo hur stark han är på juniornivå, Mattias Hävelid, Theo Lindstein, Tom Willander – hatten av. Bara för att nämna några. I finalen var det en ren jäkla fröjd att se Will Smith spela hockey, Lane Hutson var bra, Isaac Howard också, rent allmänt var USA:s skicklighetsnivå en njutning – och när Ryan Leonard blåste Noah Östlund före sitt vassa 5–2-mål hade ni skillnaden mellan lagen. Plus att Trey Augustine rätt klart vann målvaktsmatchen mot Hugo Hävelid.

Här fanns (egentligen) så mycket att skriva om. Men jag kanske är snett ute, möjligen är det inte här fokus ska ligga, det ska istället vara på om amerikanska juniorer tröttnade på att vara utbuade och i läge 5–2 skickade tykna signaler till den svenska publiken och/eller på ett avslutande slagsmål mellan frustrerade svenskar och amerikaner som förstås stod upp.

Det kanske är den journalistik som många svenska läsare vill ha.

I så fall har jag inga problem att medge mina irrvägar ovan.

Dock tillåter jag mig att stå fast vid min åsikt, att jag tycker det är lite synd. Men detta behöver självfallet ingen hålla med om.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

En sak till, bara. Och förlåt min gnällighet denna söndag, men det här med enögdhet och överpatriotism har jag ju svårt för.

a) Kan ni tänka er raseriet om USA legat under med 2–5, kastat in en kille som inte gjort ett enda byte, bara för att han skulle in och ”stå upp”, ta en fajt. Jösses! Nu var det Sverige som gjorde så med Anton Johansson — men det var ändå jänkarnas fel …

b) Mycket snack om att det inte blev utvisning på Rutger McGroarty efter den stenhårda tacklingen på Felix Unger Sörum. Kommer ni ihåg att domarna i Sverige–Kanada granskade Zeb Forsfjälls tackling i ryggen på Owen Beck, den som oberoende betraktare såg som minst en tvåa, kanske mer? Domarna friade helt. Lustigt nog var det knappt några skriverier om detta i svensk media efteråt, heller inget snack på sociala medier vad jag minns. Man kan undra varför.

Intressant, till sist: inte mycket skrivet i kanadensisk media heller efter Forsfjäll vs Beck. Där var det istället fokus på hockeyn. Det går, alltså.

 

4. Bäst – hyllningen till volontärerna.

Allt detta tar på intet vis bort min sköna känsla efter JVM, det är mest en randanmärkning, låt vara en (alldeles för, säkert) lång sådan. Turneringen som sådan höll toppklass rakt igenom.

* Arrangörsmässigt – jag hörde inte ett klagomål. Beröm här till Frölunda, svenska och göteborgska förbundet. En tumme upp även för Frölundas presschef Peter Kymmer som backade upp förbundets Linus Hugosson och var med och bidrog till att allt fungerade bra med media runt det svenska laget.

* Publikmässigt – Göteborg slog Malmös siffra från 2014, 165 159 mot 144 000.

* Stämningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

* Underhållningsmässigt – wow! Undrar hur det känns att se Frölunda–Örebro på torsdag.

Bäst: Att turneringens arrangörer valde att (i varje match, tror jag) lyfta fram de cirka 400 volontärerna, flera av dessa zoomades in på mediekuben i Scandinavium och fick ta emot publikens applåder. Det var de verkligen värda. Utan dessa frivilliga hade det inte gått. Om någon av er läser – hatten av. Även för att ni var så fantastiskt trevliga allihop.

Extra blomma: Den går till lekledaren Joakim Abrahamsson Zetterström som på utmärkt engelska höll igång publiken, detta med perfekt balans, utan att hemfalla till flåshurtighet. Svår uppgift som dock löstes.

 

5. Äras de som äras bör. 

Förbaskat mycket bra hockeyjournalistik också under JVM. Inte minst av Hockeysverige.se men även av HockeyNews.se.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

 

6. Tillbaka till torsdag 1.

Minns ni Lasse Johanssons plockhandsräddning bakom ryggen mot Färjestad i torsdags? Såg ni hur hemmakaptenen Linus Johansson (som väl knappt kunde tro sina ögon) kom fram till Frölundakeepern, ställde sig jämte – och så flinade de båda åt hela situationen. Jag älskade det. Ja, spelare är konkurrenter, gör vad som krävs för att vinna, men det måste också finnas plats för ett leende eller två kolleger emellan. Ingen överraskning att Linus Johansson var inblandad, en av de skönaste SHL-profilerna enligt mig; skicklig, tävlar stenhårt, kan ligga på gränsen – men han har också men en mänsklig, varm och gärna humoristisk sida.

Lasse Johansson höll med när vi fredagssnackade:

– Han (Linus) spelar hårt och tufft men är en ärlig, vettig människa. Verkligen. Man måste kunna garva ibland. Det här var ett sådant tillfällen. Sedan finns det en ”av och på”-knapp.

Den där på-knappen, den har Lasse inga problem att hitta. Insatsen i Malmö – ännu en av det klockrena slaget. Ni missade väl inte segerdansen efter straffläggningen?

 

7. Tillbaka till torsdag 2.

Minns ni hur Calle Klingberg missade att spräcka sin mållösa svit (23 matcher nu) mot Färjestad. Pucken någon decimeter eller två från mållinjen, ett Tobias Normann-benskydd och en vänsterstolpe rånade Klingberg. Skön kommentar dagen efter:

– Det var den äckligaste miss jag gjort. Men jag tar hellre den än Ejdsells.

Victor hade nog hållit med.

 

8. Ibland är även jag med på matchstraff.

Ni vet att jag tycker det råder lite av matchstraffs- och avstängningshysteri i svensk hockey. Ofta känner jag ett matchstraff kunde ha varit en ”naken femma”, ofta känner jag att ett matchstraff (om det nu ändå blir ett sådant) räcker utan att det ska bli avstängning. Men – Lauri Pajuniemis slarviga armbåge rakt i ansiktet på Marcus Sylvegård, där hade jag verkligen inte haft några problem med ett matchstraff.

Typiskt då att just denna gång hade inte domarna en ”femma på armen”, kanske för att Marcus Sylvegård är en man med gammaldags moral. Coach’s challenge skulle kunna lösa det här. Men det tar vi en annan gång.

ANNONS

 

9. Hm, tänkte jag, hm …

Jag studerade kommentarerna på sociala medier här i Sverige, de flesta var rörande överens med varandra – ren tackling av Brendan Smith, Connor Bedard behöver se upp. Men, tänkte jag, här hemma läser jag ju väldigt ofta ungefär så här: ”Huvudtackling – då är det automatiskt matchstraff.”  Man kan fundera lite. Vad hade svenska supportrar tyckt om detta hänt i SHL? Vad tycker ni?

Tråkigt med Bedard (käkfraktur). En lirare man förstås vill se på isen.

 

10. Dramat går vidare.

HV71 har tre segrar i rad (låt vara att det krävdes förlängning mot LHC), Rögle vann i Ö-vik, Oskarshamn tog två poäng mot Leksand, försök tippa SHL:s nedre region den som kan.

Det ska fan försöka tippa något, egentligen.

Lite fritt fall-varning på Luleå. Erik Gustafsson uttalande i veckan skvallrade om att allt inte står rätt till i Norrbotten.

***

Det var allt för i dag. Tusen tack för att ni läser och prenumererar.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt