Tio tankar, bland annat om bra motvind och att Linus är namnet för dagen

Tio tankar, bland annat om bra motvind och att Linus är namnet för dagen

Tio tankar, bland annat om bra motvind och att Linus är namnet för dagen

Tio tankar, bland annat om bra motvind och att Linus är namnet för dagen

VISBY:
► Söndagskrönikan med ett antal heta ämnen efter veckan i Visby – där jag tror lördagens motvindsmatch var viktig. Linus är ett hett namn, förresten.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Jag upplever Frölunda som ett lag med mycket hög potential – men jag är inte säker på när laget når den. Eller hur mycket man får ut. Ovisshet råder alltid så här års.
Det var kämpigt mot Djurgården. Ett bevis på att det finns massor med arbete kvar att göra.
Nyttigt för spelarna att se. Och för supportrarna att förstå.   

EFTER EN LÅNG Visbyvecka kommer veckans söndagskrönika här, som vanligt skriven på lördagskvällen/-natten med de sista dropparna energi utkramade.

Frölunda är ledigt på måndag. Det tänker jag (nog) också vara.

Nå, rakt på sak, tio tankar, ni vet vad som gäller.

 

1. Balans bra – fortsatt finns frågetecken.

Jag tror det var jättebra för Frölunda att slita ont i två perioder mot Djurgården, jobba i motvind, i princip inte lyckas med något av det kvicka, kreativa och fyndiga passningsspel vi annars sett på försäsongen. Segrarna har förresten kommit mot ett åderlåtet Leksand, mot ett HV71 som ena gången gjorde första matchen, andra gången hade spelat kvällen före, mot division I-laget Visby Roma, och så nu mot ett allsvenskt Djurgården – som också hade en match i benen. Detta inte för att snacka bort Frölundas insatser, inte alls, mycket i det egna spelet har sett lovande ut – men balans är bra.

Jag säger inte heller att spelarna i Frölunda var nära att sväva iväg, men om, om det fanns minsta lilla tendens – då var lördagshockeyn i Visby en påminnelse om att livet serverar citroner ibland. I det läget måste man klämma hårt som fan, ärligt talat, för att få till någon juice. Frölunda lyckades, höjde sig i tredje perioden, kunde mycket väl ha förlorat utan på topp-spelande Lasse Johansson men red på Linus Öbergs självförtroende och straffade Djurgården (3–2), tog därmed hem Svenska Spel Trophy.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Värdefullt för gruppen, för spelarna, tror jag. Bra också för de supportrar som kanske tittar för mycket på resultat i träningsmatcher. I Frölunda finns fortsatt ett antal frågetecken, som till exempel:

## Kommer Gustav Rydahl nå Färjestadklass, i så fall när?

## Kan Malte Strömwall (första träningen tisdag) verkligen leva upp till sin stjärnstatus?

## Var Frölunda rätt på det med Erik Thorell?

## Håller juniorerna Otto Stenberg och David Edstrom hög klass i 52 omgångar?

Jag vidhåller att Frölundas potential är jättehög, jag gillar verkligen sättet man spelar på, men det finns en del rutor som måste kryssas i.

Alltså, rimliga förväntningar är mitt tips. Går det bra är Frölunda 23/24 ett lag i utveckling där formtoppen kan nås efter jul. Men jösses, SHL är en liga där många lag kan och vill tillhöra toppen.

 

2. En för alla, alla för en.

I den långa lördagstexten om nya Frölunda, det föryngrade och något ombyggda laget, tyckte jag den här replikväxlingen med Nicklas Lasu var mest intressant, mest talande:

Sedan kommer jag in i båset och vet om att ”Det är min kasse”, inget snack om det, ingen behöver säga något, men jag får ändå den här känslan att ”Fan, kunde man inte ha hjälpt dansken”? Hänger du med?
** Du refererar till det här med ”hjälpa varandra” och ”göra kompisen bättre”, i det här fallet Dichow?
– Ja. Och jag känner att … du skulle kunna säga att det bara är en träningsmatch, men för dansken är det viktigt. Då blir det viktigt för mig. 

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Hoppas ni läste i går. Annars klickar ni nedan.

 

3. Het Linus 1 – inte bara vid mållinjen.

Snacket med och om Linus Öberg efter djurgårdsmatchen (3–2) var intressant.

– Han är viktig för oss, oerhört skicklig, sa Roger Rönnberg som medgav att han var överraskad av hur fina händer Öberg visade upp.

Till och med Öberg – som annars mer gör mål av typen ”stark framför kassen” – verkade lite förvånad när jag talade med honom.

Kan 23-åringen från Vänersborg bygga på sitt självförtroende, bli en större spelare, en bredare spelare, i Frölunda – då lär den här värvningen geniförklaras. Men det är långt dit än. Långt, långt dit.

 

4. Het Linus 2 – inte så lättpetad längre.

Linus Nässén gjorde mål i varje match här i Visby, det förvånade inte alls. Det sprakar mer om honom nu, tydligt att en ärlig chans från start i ett föryngrat lag givit självförtroende. Jag har väntat på detta i något år eller två. Inneboende kapaciteten hos Nässén har varit lätt att se, skador och en låg status (mycket beröm men lättpetad) har hållit skärgårdskillen tillbaka – nu känns han mer svårstoppad. Ni är flera som undrat, som höjt era ”röster”, när jag lyft fram Nässén under de senaste vintrarna, kanske är ni denna söndag lite mer med på mitt ”tänk.”

Inte bara en gång blev Linus Nässén intervjuad i Expressens TV-sändning.

Kedjan med Isac Born (gjorde sin bästa match mot Djurgården) och Nicklas Lasu är den enda jag tror Roger Rönnberg och Frölundas tränarteam inte rör. Bra rakt igenom på försäsongen. Överlägset bäst mot Djurgården. I övrigt – högst osäkert. Max Friberg och Erik Borg sitter förstås ihop, men är det verkligen Linus Öberg som ska vara tredjelänk givet hur väl han och Jere Innala hittar varandra?  En del spelare famlar fortfarande, som Gustav Rydahl (lår), som Calle Klingberg (ljumske), som Erik Thorell (nyinkommen), var hittar de bästa kemin, var ska Malte Strömwall in, och hur är det förresten med Otto Stenbergs okben?

Det sista vet vi kanske tisdag/onsdag, det andra är nog så kallat pågående arbete ett bra tag till.

 

5. Finns det plats för Pontus att ta plats och växa?

Det ska bli väldigt spännande hur Frölunda gör med sina åtta backar, för … inget känns givet här. Ta Pontus Johansson, till exempel, hans offensiva potential är skyhög, vi såg delar av det på lördagen när han skapade Linus Nässéns 1–0-mål. Pontus har sina svagheter i beslutsfattandet, när han ska spela svårt, när han ska spela enkelt, har haft sina missar även på försäsongen – men jag tycker han sett allt bättre ut. Killen är helt obrydd, lite Erik Karlsson på det viset, och säg så här: den dagen Pontus får ihop hela paket, värderar smartare, fortsätter hota offensivt – då är han en toppback i SHL. Tveklöst.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Men den unge stockholmaren behöver spela för att utvecklas. Och Isac Heens har varit överraskande bra, Max Lindroth alldeles utmärkt, Filip Hasa håller stilen och …tja, ni förstår vart jag vill komma, eller hur?

Det här följer jag med intresse.

 

6. Mindre Roger Rönnberg-styrt – det gillar Roger Rönnberg.

Mycket fokus på Frölundas offensiv, den snabbare, den rakare, den mer ”gå direkt på mål”-inriktade. Gott så. Viktigt, givetvis. Men spelet i den egna är lika intressant att studera, för … visst har ni noterat en skillnad? Jag ska inte påstå att det är som att se Oskarshamn under Martin Filander, den högrisknivån är inget lag på, men Frölunda tycks verkligen lägga sig vinn om ett modigare spel nu, man hittar ofta ledig spelare i mitten, finner till synes vågade lösningar för att vända spelet – och när man lyckas öppnas trevliga ytor.

Roger Rönnberg – gillar när spelarna bestämmer.

Jag frågade tränaren Roger Rönnberg om det i veckan och han sa.

– En av de förändringar vi har jobbat med i år är att få vårt passningsspel att vara mer flerdimensionellt så att det inte alltid går på räls, så att vi kan öppna för andra lösningar. Vi tycker att vi nu också har en smartness i laget som är väldigt, väldigt hög och just att vi har så många svenska spelare så blir också kommunikationen … det är ju det som särskiljer när vi ska göra vad. Där tar killarna ett otroligt ansvar på just bygga sådana saker och det gör att vi blir mindre ”spelsystem och Roger Rönnberg-styrt” och mer ”Henrik Tömmernes-, Christian Folin-styrt.”

 

7. Maximerad Friberg med annan center.

Det händer lite mer kring Max Friberg nu, han får ut mer av sin offensiv. Varför? Inte så svårt att räkna ut, tror jag. Omgivningen. Ni minns väl hur bra Max såg ut med Jan Mursak för … vad var det, två vintrar sedan? Roger Rönnberg och tränarstaben ville dock gärna hålla ihop Max med kaptenen Joel Lundqvist i ett slags ”signaturkedja” med mycket hårt jobb, forechecking och slå an tonen-hockey. Respekt för det, fanns förstås fördelar här, Friberg är så mångsidig att han klarar olika roller. Men när han nu har en annan centertyp i Erik Borg, en som inte har Lundqvists egenskaper men väl andra, så upplever jag att Friberg lever upp offensivt.

ANNONS

Han har det här i sig.

Det har vi sett ett tag.

Med Jan Mursak i Frölunda, med Joel Kellman i VM för några år sedan, med Erik Borg nu.

 

8. Otroligt ovisst.

Är det inte förbaskat många SHL-lag man känner kan bli bra? Rögle, Växjö, Färjestad – så klart. Men även Luleå (Linus Omark och Pontus Andreasson), Skellefteå med hemvändande Oscar Lindberg, Timrå med sin vassa spets, Leksand om man en vacker dag får ihop alla på papperet skickliga individer till ett på is presterande lag, Örebro som är på frammarsch … och så Frölunda då. Det ska fan försöka tippa, ärligt talat.

Men detta är väl kul? Eller vad tycker ni?

 

9. Tack för en fin Visbyvecka, André & Co.

Visby ishall.

Visby Roma gjorde ett förnämligt jobb med att arrangera Svenska Spel Trophy. Alla jag talade med verkade gilla hur det hela sköttes, lite som i Strömstad, ni vet. Frölunda hade enda omklädningsrummet i ishallen, övriga lag bytte om i baracker utanför, ingen gnällde, trivsel tycktes råda – och när jag skriver detta pågår den avslutande banketten.

Fint bemötande även för oss i pressen, förresten. Sympatiska människor vart man än vände sig. Tack för gott jobb, André Lundholm och ni andra i Visby Roma. Och tack, Visby, för att du finns. Jag vill hit en vinter, måste vara julkalendervackert då.

 

10. Fortfarande ett bra tips: dra ner på det tvärsäkra.

Fortfarande är jag en smula förundrad av Kenny Agostino-debatten i veckan, hur den hanterades av Skellefteå – men framför allt skakar jag på huvudet åt så många tvärsäkra uttalanden av folk som inte riktigt tänkt klart.

”En spelare som stannade i Ryssland efter kriget? Fy!”

Full respekt för den åsikten. Mindre respekt om man inte tar sitt resonemang i mål.

Lasse Johansson och flera andra utländska spelare blev kvar första krigssäsongen, de månader som återstod av dem – ingen har hängt dem.

Kenny Agostino, Viktor Svedberg och ett antal andra blev kvar ännu en säsong – för att de hade kontrakt som de inte kom ur.

Jag grävde lite, fick från en insatt person i branschen att Torpedo Nizjnij Novgorod krävde 700 000 dollar (mer än sju miljoner) för att Agostino skulle få köpa sig ur sitt kontrakt. Är det så konstigt att han inte hade den summan i fickan? Är det så märkligt att han fann lönen i Växjö Lakers för låg för att lassa upp de där sju millarna? Man skulle ju kunna se det så här: så gärna ville Agostino lämna KHL och Ryssland att han var villig att spela för långt, långt mindre pengar i Sverige, bara lönen i Växjö nådde en nivå så att amerikanen kände att han fick tillbaka i alla fall en del av de sju Torpedomiljonerna.

Situationen med KHL-spelare är inte svart och vit, en del kom loss för att de hade tur med utgående kontrakt, att deras ryska klubbar begärde mindre pengar eller för att de fick hjälp av sina nya (som Lucas Wallmark, Joakim Nordström, Daniel Zaar och Theodor Lennström), andra satt fast med hög prislapp på sig utan samma hjälp.

Är det då självklart att Kenny Agostino är en sämre, mer klandervärd människa än till exempel Lasse Johansson och Lucas Wallmark?  Jag köper inte det. I alla fall inte utan att veta mer. Och det är väl det som stör mig, så många tvärsäkra åsikter från de som inte riktigt tänkt klart. Men det kanske är detta som sociala medier gjort med oss?

***

Snabbt, bara: Nej, inget nytt om Mats Rosseli Olsen, jag frågade Fredrik Sjöström så sent som på söndagen, ingen skillnad i norrmannens mående. Helt enkelt förbaskat tråkigt.

***

Usch, det blev för långt i dag. Ska skärpa mig. Tack för att ni läste. Ha en fin söndag – var snälla mot varandra.

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

***

Kom igen, lite roligt var det allt? Tänk er ”Ljugarn” med gotländsk dialekt, låter jättelikt Djurgårn. Underbart namn, förresten. Bara på Gotland. Bara på Gotland.

 

VISBY:
► Söndagskrönikan med ett antal heta ämnen efter veckan i Visby – där jag tror lördagens motvindsmatch var viktig. Linus är ett hett namn, förresten.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Jag upplever Frölunda som ett lag med mycket hög potential – men jag är inte säker på när laget når den. Eller hur mycket man får ut. Ovisshet råder alltid så här års.
Det var kämpigt mot Djurgården. Ett bevis på att det finns massor med arbete kvar att göra.
Nyttigt för spelarna att se. Och för supportrarna att förstå.   

EFTER EN LÅNG Visbyvecka kommer veckans söndagskrönika här, som vanligt skriven på lördagskvällen/-natten med de sista dropparna energi utkramade.

Frölunda är ledigt på måndag. Det tänker jag (nog) också vara.

Nå, rakt på sak, tio tankar, ni vet vad som gäller.

 

1. Balans bra – fortsatt finns frågetecken.

Jag tror det var jättebra för Frölunda att slita ont i två perioder mot Djurgården, jobba i motvind, i princip inte lyckas med något av det kvicka, kreativa och fyndiga passningsspel vi annars sett på försäsongen. Segrarna har förresten kommit mot ett åderlåtet Leksand, mot ett HV71 som ena gången gjorde första matchen, andra gången hade spelat kvällen före, mot division I-laget Visby Roma, och så nu mot ett allsvenskt Djurgården – som också hade en match i benen. Detta inte för att snacka bort Frölundas insatser, inte alls, mycket i det egna spelet har sett lovande ut – men balans är bra.

Jag säger inte heller att spelarna i Frölunda var nära att sväva iväg, men om, om det fanns minsta lilla tendens – då var lördagshockeyn i Visby en påminnelse om att livet serverar citroner ibland. I det läget måste man klämma hårt som fan, ärligt talat, för att få till någon juice. Frölunda lyckades, höjde sig i tredje perioden, kunde mycket väl ha förlorat utan på topp-spelande Lasse Johansson men red på Linus Öbergs självförtroende och straffade Djurgården (3–2), tog därmed hem Svenska Spel Trophy.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Värdefullt för gruppen, för spelarna, tror jag. Bra också för de supportrar som kanske tittar för mycket på resultat i träningsmatcher. I Frölunda finns fortsatt ett antal frågetecken, som till exempel:

## Kommer Gustav Rydahl nå Färjestadklass, i så fall när?

## Kan Malte Strömwall (första träningen tisdag) verkligen leva upp till sin stjärnstatus?

## Var Frölunda rätt på det med Erik Thorell?

## Håller juniorerna Otto Stenberg och David Edstrom hög klass i 52 omgångar?

Jag vidhåller att Frölundas potential är jättehög, jag gillar verkligen sättet man spelar på, men det finns en del rutor som måste kryssas i.

Alltså, rimliga förväntningar är mitt tips. Går det bra är Frölunda 23/24 ett lag i utveckling där formtoppen kan nås efter jul. Men jösses, SHL är en liga där många lag kan och vill tillhöra toppen.

 

2. En för alla, alla för en.

I den långa lördagstexten om nya Frölunda, det föryngrade och något ombyggda laget, tyckte jag den här replikväxlingen med Nicklas Lasu var mest intressant, mest talande:

Sedan kommer jag in i båset och vet om att ”Det är min kasse”, inget snack om det, ingen behöver säga något, men jag får ändå den här känslan att ”Fan, kunde man inte ha hjälpt dansken”? Hänger du med?
** Du refererar till det här med ”hjälpa varandra” och ”göra kompisen bättre”, i det här fallet Dichow?
– Ja. Och jag känner att … du skulle kunna säga att det bara är en träningsmatch, men för dansken är det viktigt. Då blir det viktigt för mig. 

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Hoppas ni läste i går. Annars klickar ni nedan.

 

3. Het Linus 1 – inte bara vid mållinjen.

Snacket med och om Linus Öberg efter djurgårdsmatchen (3–2) var intressant.

– Han är viktig för oss, oerhört skicklig, sa Roger Rönnberg som medgav att han var överraskad av hur fina händer Öberg visade upp.

Till och med Öberg – som annars mer gör mål av typen ”stark framför kassen” – verkade lite förvånad när jag talade med honom.

Kan 23-åringen från Vänersborg bygga på sitt självförtroende, bli en större spelare, en bredare spelare, i Frölunda – då lär den här värvningen geniförklaras. Men det är långt dit än. Långt, långt dit.

 

4. Het Linus 2 – inte så lättpetad längre.

Linus Nässén gjorde mål i varje match här i Visby, det förvånade inte alls. Det sprakar mer om honom nu, tydligt att en ärlig chans från start i ett föryngrat lag givit självförtroende. Jag har väntat på detta i något år eller två. Inneboende kapaciteten hos Nässén har varit lätt att se, skador och en låg status (mycket beröm men lättpetad) har hållit skärgårdskillen tillbaka – nu känns han mer svårstoppad. Ni är flera som undrat, som höjt era ”röster”, när jag lyft fram Nässén under de senaste vintrarna, kanske är ni denna söndag lite mer med på mitt ”tänk.”

Inte bara en gång blev Linus Nässén intervjuad i Expressens TV-sändning.

Kedjan med Isac Born (gjorde sin bästa match mot Djurgården) och Nicklas Lasu är den enda jag tror Roger Rönnberg och Frölundas tränarteam inte rör. Bra rakt igenom på försäsongen. Överlägset bäst mot Djurgården. I övrigt – högst osäkert. Max Friberg och Erik Borg sitter förstås ihop, men är det verkligen Linus Öberg som ska vara tredjelänk givet hur väl han och Jere Innala hittar varandra?  En del spelare famlar fortfarande, som Gustav Rydahl (lår), som Calle Klingberg (ljumske), som Erik Thorell (nyinkommen), var hittar de bästa kemin, var ska Malte Strömwall in, och hur är det förresten med Otto Stenbergs okben?

Det sista vet vi kanske tisdag/onsdag, det andra är nog så kallat pågående arbete ett bra tag till.

 

5. Finns det plats för Pontus att ta plats och växa?

Det ska bli väldigt spännande hur Frölunda gör med sina åtta backar, för … inget känns givet här. Ta Pontus Johansson, till exempel, hans offensiva potential är skyhög, vi såg delar av det på lördagen när han skapade Linus Nässéns 1–0-mål. Pontus har sina svagheter i beslutsfattandet, när han ska spela svårt, när han ska spela enkelt, har haft sina missar även på försäsongen – men jag tycker han sett allt bättre ut. Killen är helt obrydd, lite Erik Karlsson på det viset, och säg så här: den dagen Pontus får ihop hela paket, värderar smartare, fortsätter hota offensivt – då är han en toppback i SHL. Tveklöst.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Men den unge stockholmaren behöver spela för att utvecklas. Och Isac Heens har varit överraskande bra, Max Lindroth alldeles utmärkt, Filip Hasa håller stilen och …tja, ni förstår vart jag vill komma, eller hur?

Det här följer jag med intresse.

 

6. Mindre Roger Rönnberg-styrt – det gillar Roger Rönnberg.

Mycket fokus på Frölundas offensiv, den snabbare, den rakare, den mer ”gå direkt på mål”-inriktade. Gott så. Viktigt, givetvis. Men spelet i den egna är lika intressant att studera, för … visst har ni noterat en skillnad? Jag ska inte påstå att det är som att se Oskarshamn under Martin Filander, den högrisknivån är inget lag på, men Frölunda tycks verkligen lägga sig vinn om ett modigare spel nu, man hittar ofta ledig spelare i mitten, finner till synes vågade lösningar för att vända spelet – och när man lyckas öppnas trevliga ytor.

Roger Rönnberg – gillar när spelarna bestämmer.

Jag frågade tränaren Roger Rönnberg om det i veckan och han sa.

– En av de förändringar vi har jobbat med i år är att få vårt passningsspel att vara mer flerdimensionellt så att det inte alltid går på räls, så att vi kan öppna för andra lösningar. Vi tycker att vi nu också har en smartness i laget som är väldigt, väldigt hög och just att vi har så många svenska spelare så blir också kommunikationen … det är ju det som särskiljer när vi ska göra vad. Där tar killarna ett otroligt ansvar på just bygga sådana saker och det gör att vi blir mindre ”spelsystem och Roger Rönnberg-styrt” och mer ”Henrik Tömmernes-, Christian Folin-styrt.”

 

7. Maximerad Friberg med annan center.

Det händer lite mer kring Max Friberg nu, han får ut mer av sin offensiv. Varför? Inte så svårt att räkna ut, tror jag. Omgivningen. Ni minns väl hur bra Max såg ut med Jan Mursak för … vad var det, två vintrar sedan? Roger Rönnberg och tränarstaben ville dock gärna hålla ihop Max med kaptenen Joel Lundqvist i ett slags ”signaturkedja” med mycket hårt jobb, forechecking och slå an tonen-hockey. Respekt för det, fanns förstås fördelar här, Friberg är så mångsidig att han klarar olika roller. Men när han nu har en annan centertyp i Erik Borg, en som inte har Lundqvists egenskaper men väl andra, så upplever jag att Friberg lever upp offensivt.

ANNONS

Han har det här i sig.

Det har vi sett ett tag.

Med Jan Mursak i Frölunda, med Joel Kellman i VM för några år sedan, med Erik Borg nu.

 

8. Otroligt ovisst.

Är det inte förbaskat många SHL-lag man känner kan bli bra? Rögle, Växjö, Färjestad – så klart. Men även Luleå (Linus Omark och Pontus Andreasson), Skellefteå med hemvändande Oscar Lindberg, Timrå med sin vassa spets, Leksand om man en vacker dag får ihop alla på papperet skickliga individer till ett på is presterande lag, Örebro som är på frammarsch … och så Frölunda då. Det ska fan försöka tippa, ärligt talat.

Men detta är väl kul? Eller vad tycker ni?

 

9. Tack för en fin Visbyvecka, André & Co.

Visby ishall.

Visby Roma gjorde ett förnämligt jobb med att arrangera Svenska Spel Trophy. Alla jag talade med verkade gilla hur det hela sköttes, lite som i Strömstad, ni vet. Frölunda hade enda omklädningsrummet i ishallen, övriga lag bytte om i baracker utanför, ingen gnällde, trivsel tycktes råda – och när jag skriver detta pågår den avslutande banketten.

Fint bemötande även för oss i pressen, förresten. Sympatiska människor vart man än vände sig. Tack för gott jobb, André Lundholm och ni andra i Visby Roma. Och tack, Visby, för att du finns. Jag vill hit en vinter, måste vara julkalendervackert då.

 

10. Fortfarande ett bra tips: dra ner på det tvärsäkra.

Fortfarande är jag en smula förundrad av Kenny Agostino-debatten i veckan, hur den hanterades av Skellefteå – men framför allt skakar jag på huvudet åt så många tvärsäkra uttalanden av folk som inte riktigt tänkt klart.

”En spelare som stannade i Ryssland efter kriget? Fy!”

Full respekt för den åsikten. Mindre respekt om man inte tar sitt resonemang i mål.

Lasse Johansson och flera andra utländska spelare blev kvar första krigssäsongen, de månader som återstod av dem – ingen har hängt dem.

Kenny Agostino, Viktor Svedberg och ett antal andra blev kvar ännu en säsong – för att de hade kontrakt som de inte kom ur.

Jag grävde lite, fick från en insatt person i branschen att Torpedo Nizjnij Novgorod krävde 700 000 dollar (mer än sju miljoner) för att Agostino skulle få köpa sig ur sitt kontrakt. Är det så konstigt att han inte hade den summan i fickan? Är det så märkligt att han fann lönen i Växjö Lakers för låg för att lassa upp de där sju millarna? Man skulle ju kunna se det så här: så gärna ville Agostino lämna KHL och Ryssland att han var villig att spela för långt, långt mindre pengar i Sverige, bara lönen i Växjö nådde en nivå så att amerikanen kände att han fick tillbaka i alla fall en del av de sju Torpedomiljonerna.

Situationen med KHL-spelare är inte svart och vit, en del kom loss för att de hade tur med utgående kontrakt, att deras ryska klubbar begärde mindre pengar eller för att de fick hjälp av sina nya (som Lucas Wallmark, Joakim Nordström, Daniel Zaar och Theodor Lennström), andra satt fast med hög prislapp på sig utan samma hjälp.

Är det då självklart att Kenny Agostino är en sämre, mer klandervärd människa än till exempel Lasse Johansson och Lucas Wallmark?  Jag köper inte det. I alla fall inte utan att veta mer. Och det är väl det som stör mig, så många tvärsäkra åsikter från de som inte riktigt tänkt klart. Men det kanske är detta som sociala medier gjort med oss?

***

Snabbt, bara: Nej, inget nytt om Mats Rosseli Olsen, jag frågade Fredrik Sjöström så sent som på söndagen, ingen skillnad i norrmannens mående. Helt enkelt förbaskat tråkigt.

***

Usch, det blev för långt i dag. Ska skärpa mig. Tack för att ni läste. Ha en fin söndag – var snälla mot varandra.

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

***

Kom igen, lite roligt var det allt? Tänk er ”Ljugarn” med gotländsk dialekt, låter jättelikt Djurgårn. Underbart namn, förresten. Bara på Gotland. Bara på Gotland.

 

VISBY:
► Söndagskrönikan med ett antal heta ämnen efter veckan i Visby – där jag tror lördagens motvindsmatch var viktig. Linus är ett hett namn, förresten.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Jag upplever Frölunda som ett lag med mycket hög potential – men jag är inte säker på när laget når den. Eller hur mycket man får ut. Ovisshet råder alltid så här års.
Det var kämpigt mot Djurgården. Ett bevis på att det finns massor med arbete kvar att göra.
Nyttigt för spelarna att se. Och för supportrarna att förstå.   

EFTER EN LÅNG Visbyvecka kommer veckans söndagskrönika här, som vanligt skriven på lördagskvällen/-natten med de sista dropparna energi utkramade.

Frölunda är ledigt på måndag. Det tänker jag (nog) också vara.

Nå, rakt på sak, tio tankar, ni vet vad som gäller.

 

1. Balans bra – fortsatt finns frågetecken.

Jag tror det var jättebra för Frölunda att slita ont i två perioder mot Djurgården, jobba i motvind, i princip inte lyckas med något av det kvicka, kreativa och fyndiga passningsspel vi annars sett på försäsongen. Segrarna har förresten kommit mot ett åderlåtet Leksand, mot ett HV71 som ena gången gjorde första matchen, andra gången hade spelat kvällen före, mot division I-laget Visby Roma, och så nu mot ett allsvenskt Djurgården – som också hade en match i benen. Detta inte för att snacka bort Frölundas insatser, inte alls, mycket i det egna spelet har sett lovande ut – men balans är bra.

Jag säger inte heller att spelarna i Frölunda var nära att sväva iväg, men om, om det fanns minsta lilla tendens – då var lördagshockeyn i Visby en påminnelse om att livet serverar citroner ibland. I det läget måste man klämma hårt som fan, ärligt talat, för att få till någon juice. Frölunda lyckades, höjde sig i tredje perioden, kunde mycket väl ha förlorat utan på topp-spelande Lasse Johansson men red på Linus Öbergs självförtroende och straffade Djurgården (3–2), tog därmed hem Svenska Spel Trophy.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Värdefullt för gruppen, för spelarna, tror jag. Bra också för de supportrar som kanske tittar för mycket på resultat i träningsmatcher. I Frölunda finns fortsatt ett antal frågetecken, som till exempel:

## Kommer Gustav Rydahl nå Färjestadklass, i så fall när?

## Kan Malte Strömwall (första träningen tisdag) verkligen leva upp till sin stjärnstatus?

## Var Frölunda rätt på det med Erik Thorell?

## Håller juniorerna Otto Stenberg och David Edstrom hög klass i 52 omgångar?

Jag vidhåller att Frölundas potential är jättehög, jag gillar verkligen sättet man spelar på, men det finns en del rutor som måste kryssas i.

Alltså, rimliga förväntningar är mitt tips. Går det bra är Frölunda 23/24 ett lag i utveckling där formtoppen kan nås efter jul. Men jösses, SHL är en liga där många lag kan och vill tillhöra toppen.

 

2. En för alla, alla för en.

I den långa lördagstexten om nya Frölunda, det föryngrade och något ombyggda laget, tyckte jag den här replikväxlingen med Nicklas Lasu var mest intressant, mest talande:

Sedan kommer jag in i båset och vet om att ”Det är min kasse”, inget snack om det, ingen behöver säga något, men jag får ändå den här känslan att ”Fan, kunde man inte ha hjälpt dansken”? Hänger du med?
** Du refererar till det här med ”hjälpa varandra” och ”göra kompisen bättre”, i det här fallet Dichow?
– Ja. Och jag känner att … du skulle kunna säga att det bara är en träningsmatch, men för dansken är det viktigt. Då blir det viktigt för mig. 

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Hoppas ni läste i går. Annars klickar ni nedan.

 

3. Het Linus 1 – inte bara vid mållinjen.

Snacket med och om Linus Öberg efter djurgårdsmatchen (3–2) var intressant.

– Han är viktig för oss, oerhört skicklig, sa Roger Rönnberg som medgav att han var överraskad av hur fina händer Öberg visade upp.

Till och med Öberg – som annars mer gör mål av typen ”stark framför kassen” – verkade lite förvånad när jag talade med honom.

Kan 23-åringen från Vänersborg bygga på sitt självförtroende, bli en större spelare, en bredare spelare, i Frölunda – då lär den här värvningen geniförklaras. Men det är långt dit än. Långt, långt dit.

 

4. Het Linus 2 – inte så lättpetad längre.

Linus Nässén gjorde mål i varje match här i Visby, det förvånade inte alls. Det sprakar mer om honom nu, tydligt att en ärlig chans från start i ett föryngrat lag givit självförtroende. Jag har väntat på detta i något år eller två. Inneboende kapaciteten hos Nässén har varit lätt att se, skador och en låg status (mycket beröm men lättpetad) har hållit skärgårdskillen tillbaka – nu känns han mer svårstoppad. Ni är flera som undrat, som höjt era ”röster”, när jag lyft fram Nässén under de senaste vintrarna, kanske är ni denna söndag lite mer med på mitt ”tänk.”

Inte bara en gång blev Linus Nässén intervjuad i Expressens TV-sändning.

Kedjan med Isac Born (gjorde sin bästa match mot Djurgården) och Nicklas Lasu är den enda jag tror Roger Rönnberg och Frölundas tränarteam inte rör. Bra rakt igenom på försäsongen. Överlägset bäst mot Djurgården. I övrigt – högst osäkert. Max Friberg och Erik Borg sitter förstås ihop, men är det verkligen Linus Öberg som ska vara tredjelänk givet hur väl han och Jere Innala hittar varandra?  En del spelare famlar fortfarande, som Gustav Rydahl (lår), som Calle Klingberg (ljumske), som Erik Thorell (nyinkommen), var hittar de bästa kemin, var ska Malte Strömwall in, och hur är det förresten med Otto Stenbergs okben?

Det sista vet vi kanske tisdag/onsdag, det andra är nog så kallat pågående arbete ett bra tag till.

 

5. Finns det plats för Pontus att ta plats och växa?

Det ska bli väldigt spännande hur Frölunda gör med sina åtta backar, för … inget känns givet här. Ta Pontus Johansson, till exempel, hans offensiva potential är skyhög, vi såg delar av det på lördagen när han skapade Linus Nässéns 1–0-mål. Pontus har sina svagheter i beslutsfattandet, när han ska spela svårt, när han ska spela enkelt, har haft sina missar även på försäsongen – men jag tycker han sett allt bättre ut. Killen är helt obrydd, lite Erik Karlsson på det viset, och säg så här: den dagen Pontus får ihop hela paket, värderar smartare, fortsätter hota offensivt – då är han en toppback i SHL. Tveklöst.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Men den unge stockholmaren behöver spela för att utvecklas. Och Isac Heens har varit överraskande bra, Max Lindroth alldeles utmärkt, Filip Hasa håller stilen och …tja, ni förstår vart jag vill komma, eller hur?

Det här följer jag med intresse.

 

6. Mindre Roger Rönnberg-styrt – det gillar Roger Rönnberg.

Mycket fokus på Frölundas offensiv, den snabbare, den rakare, den mer ”gå direkt på mål”-inriktade. Gott så. Viktigt, givetvis. Men spelet i den egna är lika intressant att studera, för … visst har ni noterat en skillnad? Jag ska inte påstå att det är som att se Oskarshamn under Martin Filander, den högrisknivån är inget lag på, men Frölunda tycks verkligen lägga sig vinn om ett modigare spel nu, man hittar ofta ledig spelare i mitten, finner till synes vågade lösningar för att vända spelet – och när man lyckas öppnas trevliga ytor.

Roger Rönnberg – gillar när spelarna bestämmer.

Jag frågade tränaren Roger Rönnberg om det i veckan och han sa.

– En av de förändringar vi har jobbat med i år är att få vårt passningsspel att vara mer flerdimensionellt så att det inte alltid går på räls, så att vi kan öppna för andra lösningar. Vi tycker att vi nu också har en smartness i laget som är väldigt, väldigt hög och just att vi har så många svenska spelare så blir också kommunikationen … det är ju det som särskiljer när vi ska göra vad. Där tar killarna ett otroligt ansvar på just bygga sådana saker och det gör att vi blir mindre ”spelsystem och Roger Rönnberg-styrt” och mer ”Henrik Tömmernes-, Christian Folin-styrt.”

 

7. Maximerad Friberg med annan center.

Det händer lite mer kring Max Friberg nu, han får ut mer av sin offensiv. Varför? Inte så svårt att räkna ut, tror jag. Omgivningen. Ni minns väl hur bra Max såg ut med Jan Mursak för … vad var det, två vintrar sedan? Roger Rönnberg och tränarstaben ville dock gärna hålla ihop Max med kaptenen Joel Lundqvist i ett slags ”signaturkedja” med mycket hårt jobb, forechecking och slå an tonen-hockey. Respekt för det, fanns förstås fördelar här, Friberg är så mångsidig att han klarar olika roller. Men när han nu har en annan centertyp i Erik Borg, en som inte har Lundqvists egenskaper men väl andra, så upplever jag att Friberg lever upp offensivt.

ANNONS

Han har det här i sig.

Det har vi sett ett tag.

Med Jan Mursak i Frölunda, med Joel Kellman i VM för några år sedan, med Erik Borg nu.

 

8. Otroligt ovisst.

Är det inte förbaskat många SHL-lag man känner kan bli bra? Rögle, Växjö, Färjestad – så klart. Men även Luleå (Linus Omark och Pontus Andreasson), Skellefteå med hemvändande Oscar Lindberg, Timrå med sin vassa spets, Leksand om man en vacker dag får ihop alla på papperet skickliga individer till ett på is presterande lag, Örebro som är på frammarsch … och så Frölunda då. Det ska fan försöka tippa, ärligt talat.

Men detta är väl kul? Eller vad tycker ni?

 

9. Tack för en fin Visbyvecka, André & Co.

Visby ishall.

Visby Roma gjorde ett förnämligt jobb med att arrangera Svenska Spel Trophy. Alla jag talade med verkade gilla hur det hela sköttes, lite som i Strömstad, ni vet. Frölunda hade enda omklädningsrummet i ishallen, övriga lag bytte om i baracker utanför, ingen gnällde, trivsel tycktes råda – och när jag skriver detta pågår den avslutande banketten.

Fint bemötande även för oss i pressen, förresten. Sympatiska människor vart man än vände sig. Tack för gott jobb, André Lundholm och ni andra i Visby Roma. Och tack, Visby, för att du finns. Jag vill hit en vinter, måste vara julkalendervackert då.

 

10. Fortfarande ett bra tips: dra ner på det tvärsäkra.

Fortfarande är jag en smula förundrad av Kenny Agostino-debatten i veckan, hur den hanterades av Skellefteå – men framför allt skakar jag på huvudet åt så många tvärsäkra uttalanden av folk som inte riktigt tänkt klart.

”En spelare som stannade i Ryssland efter kriget? Fy!”

Full respekt för den åsikten. Mindre respekt om man inte tar sitt resonemang i mål.

Lasse Johansson och flera andra utländska spelare blev kvar första krigssäsongen, de månader som återstod av dem – ingen har hängt dem.

Kenny Agostino, Viktor Svedberg och ett antal andra blev kvar ännu en säsong – för att de hade kontrakt som de inte kom ur.

Jag grävde lite, fick från en insatt person i branschen att Torpedo Nizjnij Novgorod krävde 700 000 dollar (mer än sju miljoner) för att Agostino skulle få köpa sig ur sitt kontrakt. Är det så konstigt att han inte hade den summan i fickan? Är det så märkligt att han fann lönen i Växjö Lakers för låg för att lassa upp de där sju millarna? Man skulle ju kunna se det så här: så gärna ville Agostino lämna KHL och Ryssland att han var villig att spela för långt, långt mindre pengar i Sverige, bara lönen i Växjö nådde en nivå så att amerikanen kände att han fick tillbaka i alla fall en del av de sju Torpedomiljonerna.

Situationen med KHL-spelare är inte svart och vit, en del kom loss för att de hade tur med utgående kontrakt, att deras ryska klubbar begärde mindre pengar eller för att de fick hjälp av sina nya (som Lucas Wallmark, Joakim Nordström, Daniel Zaar och Theodor Lennström), andra satt fast med hög prislapp på sig utan samma hjälp.

Är det då självklart att Kenny Agostino är en sämre, mer klandervärd människa än till exempel Lasse Johansson och Lucas Wallmark?  Jag köper inte det. I alla fall inte utan att veta mer. Och det är väl det som stör mig, så många tvärsäkra åsikter från de som inte riktigt tänkt klart. Men det kanske är detta som sociala medier gjort med oss?

***

Snabbt, bara: Nej, inget nytt om Mats Rosseli Olsen, jag frågade Fredrik Sjöström så sent som på söndagen, ingen skillnad i norrmannens mående. Helt enkelt förbaskat tråkigt.

***

Usch, det blev för långt i dag. Ska skärpa mig. Tack för att ni läste. Ha en fin söndag – var snälla mot varandra.

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

***

Kom igen, lite roligt var det allt? Tänk er ”Ljugarn” med gotländsk dialekt, låter jättelikt Djurgårn. Underbart namn, förresten. Bara på Gotland. Bara på Gotland.

 

VISBY:
► Söndagskrönikan med ett antal heta ämnen efter veckan i Visby – där jag tror lördagens motvindsmatch var viktig. Linus är ett hett namn, förresten.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Jag upplever Frölunda som ett lag med mycket hög potential – men jag är inte säker på när laget når den. Eller hur mycket man får ut. Ovisshet råder alltid så här års.
Det var kämpigt mot Djurgården. Ett bevis på att det finns massor med arbete kvar att göra.
Nyttigt för spelarna att se. Och för supportrarna att förstå.   

EFTER EN LÅNG Visbyvecka kommer veckans söndagskrönika här, som vanligt skriven på lördagskvällen/-natten med de sista dropparna energi utkramade.

Frölunda är ledigt på måndag. Det tänker jag (nog) också vara.

Nå, rakt på sak, tio tankar, ni vet vad som gäller.

 

1. Balans bra – fortsatt finns frågetecken.

Jag tror det var jättebra för Frölunda att slita ont i två perioder mot Djurgården, jobba i motvind, i princip inte lyckas med något av det kvicka, kreativa och fyndiga passningsspel vi annars sett på försäsongen. Segrarna har förresten kommit mot ett åderlåtet Leksand, mot ett HV71 som ena gången gjorde första matchen, andra gången hade spelat kvällen före, mot division I-laget Visby Roma, och så nu mot ett allsvenskt Djurgården – som också hade en match i benen. Detta inte för att snacka bort Frölundas insatser, inte alls, mycket i det egna spelet har sett lovande ut – men balans är bra.

Jag säger inte heller att spelarna i Frölunda var nära att sväva iväg, men om, om det fanns minsta lilla tendens – då var lördagshockeyn i Visby en påminnelse om att livet serverar citroner ibland. I det läget måste man klämma hårt som fan, ärligt talat, för att få till någon juice. Frölunda lyckades, höjde sig i tredje perioden, kunde mycket väl ha förlorat utan på topp-spelande Lasse Johansson men red på Linus Öbergs självförtroende och straffade Djurgården (3–2), tog därmed hem Svenska Spel Trophy.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Värdefullt för gruppen, för spelarna, tror jag. Bra också för de supportrar som kanske tittar för mycket på resultat i träningsmatcher. I Frölunda finns fortsatt ett antal frågetecken, som till exempel:

## Kommer Gustav Rydahl nå Färjestadklass, i så fall när?

## Kan Malte Strömwall (första träningen tisdag) verkligen leva upp till sin stjärnstatus?

## Var Frölunda rätt på det med Erik Thorell?

## Håller juniorerna Otto Stenberg och David Edstrom hög klass i 52 omgångar?

Jag vidhåller att Frölundas potential är jättehög, jag gillar verkligen sättet man spelar på, men det finns en del rutor som måste kryssas i.

Alltså, rimliga förväntningar är mitt tips. Går det bra är Frölunda 23/24 ett lag i utveckling där formtoppen kan nås efter jul. Men jösses, SHL är en liga där många lag kan och vill tillhöra toppen.

 

2. En för alla, alla för en.

I den långa lördagstexten om nya Frölunda, det föryngrade och något ombyggda laget, tyckte jag den här replikväxlingen med Nicklas Lasu var mest intressant, mest talande:

Sedan kommer jag in i båset och vet om att ”Det är min kasse”, inget snack om det, ingen behöver säga något, men jag får ändå den här känslan att ”Fan, kunde man inte ha hjälpt dansken”? Hänger du med?
** Du refererar till det här med ”hjälpa varandra” och ”göra kompisen bättre”, i det här fallet Dichow?
– Ja. Och jag känner att … du skulle kunna säga att det bara är en träningsmatch, men för dansken är det viktigt. Då blir det viktigt för mig. 

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Hoppas ni läste i går. Annars klickar ni nedan.

 

3. Het Linus 1 – inte bara vid mållinjen.

Snacket med och om Linus Öberg efter djurgårdsmatchen (3–2) var intressant.

– Han är viktig för oss, oerhört skicklig, sa Roger Rönnberg som medgav att han var överraskad av hur fina händer Öberg visade upp.

Till och med Öberg – som annars mer gör mål av typen ”stark framför kassen” – verkade lite förvånad när jag talade med honom.

Kan 23-åringen från Vänersborg bygga på sitt självförtroende, bli en större spelare, en bredare spelare, i Frölunda – då lär den här värvningen geniförklaras. Men det är långt dit än. Långt, långt dit.

 

4. Het Linus 2 – inte så lättpetad längre.

Linus Nässén gjorde mål i varje match här i Visby, det förvånade inte alls. Det sprakar mer om honom nu, tydligt att en ärlig chans från start i ett föryngrat lag givit självförtroende. Jag har väntat på detta i något år eller två. Inneboende kapaciteten hos Nässén har varit lätt att se, skador och en låg status (mycket beröm men lättpetad) har hållit skärgårdskillen tillbaka – nu känns han mer svårstoppad. Ni är flera som undrat, som höjt era ”röster”, när jag lyft fram Nässén under de senaste vintrarna, kanske är ni denna söndag lite mer med på mitt ”tänk.”

Inte bara en gång blev Linus Nässén intervjuad i Expressens TV-sändning.

Kedjan med Isac Born (gjorde sin bästa match mot Djurgården) och Nicklas Lasu är den enda jag tror Roger Rönnberg och Frölundas tränarteam inte rör. Bra rakt igenom på försäsongen. Överlägset bäst mot Djurgården. I övrigt – högst osäkert. Max Friberg och Erik Borg sitter förstås ihop, men är det verkligen Linus Öberg som ska vara tredjelänk givet hur väl han och Jere Innala hittar varandra?  En del spelare famlar fortfarande, som Gustav Rydahl (lår), som Calle Klingberg (ljumske), som Erik Thorell (nyinkommen), var hittar de bästa kemin, var ska Malte Strömwall in, och hur är det förresten med Otto Stenbergs okben?

Det sista vet vi kanske tisdag/onsdag, det andra är nog så kallat pågående arbete ett bra tag till.

 

5. Finns det plats för Pontus att ta plats och växa?

Det ska bli väldigt spännande hur Frölunda gör med sina åtta backar, för … inget känns givet här. Ta Pontus Johansson, till exempel, hans offensiva potential är skyhög, vi såg delar av det på lördagen när han skapade Linus Nässéns 1–0-mål. Pontus har sina svagheter i beslutsfattandet, när han ska spela svårt, när han ska spela enkelt, har haft sina missar även på försäsongen – men jag tycker han sett allt bättre ut. Killen är helt obrydd, lite Erik Karlsson på det viset, och säg så här: den dagen Pontus får ihop hela paket, värderar smartare, fortsätter hota offensivt – då är han en toppback i SHL. Tveklöst.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Men den unge stockholmaren behöver spela för att utvecklas. Och Isac Heens har varit överraskande bra, Max Lindroth alldeles utmärkt, Filip Hasa håller stilen och …tja, ni förstår vart jag vill komma, eller hur?

Det här följer jag med intresse.

 

6. Mindre Roger Rönnberg-styrt – det gillar Roger Rönnberg.

Mycket fokus på Frölundas offensiv, den snabbare, den rakare, den mer ”gå direkt på mål”-inriktade. Gott så. Viktigt, givetvis. Men spelet i den egna är lika intressant att studera, för … visst har ni noterat en skillnad? Jag ska inte påstå att det är som att se Oskarshamn under Martin Filander, den högrisknivån är inget lag på, men Frölunda tycks verkligen lägga sig vinn om ett modigare spel nu, man hittar ofta ledig spelare i mitten, finner till synes vågade lösningar för att vända spelet – och när man lyckas öppnas trevliga ytor.

Roger Rönnberg – gillar när spelarna bestämmer.

Jag frågade tränaren Roger Rönnberg om det i veckan och han sa.

– En av de förändringar vi har jobbat med i år är att få vårt passningsspel att vara mer flerdimensionellt så att det inte alltid går på räls, så att vi kan öppna för andra lösningar. Vi tycker att vi nu också har en smartness i laget som är väldigt, väldigt hög och just att vi har så många svenska spelare så blir också kommunikationen … det är ju det som särskiljer när vi ska göra vad. Där tar killarna ett otroligt ansvar på just bygga sådana saker och det gör att vi blir mindre ”spelsystem och Roger Rönnberg-styrt” och mer ”Henrik Tömmernes-, Christian Folin-styrt.”

 

7. Maximerad Friberg med annan center.

Det händer lite mer kring Max Friberg nu, han får ut mer av sin offensiv. Varför? Inte så svårt att räkna ut, tror jag. Omgivningen. Ni minns väl hur bra Max såg ut med Jan Mursak för … vad var det, två vintrar sedan? Roger Rönnberg och tränarstaben ville dock gärna hålla ihop Max med kaptenen Joel Lundqvist i ett slags ”signaturkedja” med mycket hårt jobb, forechecking och slå an tonen-hockey. Respekt för det, fanns förstås fördelar här, Friberg är så mångsidig att han klarar olika roller. Men när han nu har en annan centertyp i Erik Borg, en som inte har Lundqvists egenskaper men väl andra, så upplever jag att Friberg lever upp offensivt.

ANNONS

Han har det här i sig.

Det har vi sett ett tag.

Med Jan Mursak i Frölunda, med Joel Kellman i VM för några år sedan, med Erik Borg nu.

 

8. Otroligt ovisst.

Är det inte förbaskat många SHL-lag man känner kan bli bra? Rögle, Växjö, Färjestad – så klart. Men även Luleå (Linus Omark och Pontus Andreasson), Skellefteå med hemvändande Oscar Lindberg, Timrå med sin vassa spets, Leksand om man en vacker dag får ihop alla på papperet skickliga individer till ett på is presterande lag, Örebro som är på frammarsch … och så Frölunda då. Det ska fan försöka tippa, ärligt talat.

Men detta är väl kul? Eller vad tycker ni?

 

9. Tack för en fin Visbyvecka, André & Co.

Visby ishall.

Visby Roma gjorde ett förnämligt jobb med att arrangera Svenska Spel Trophy. Alla jag talade med verkade gilla hur det hela sköttes, lite som i Strömstad, ni vet. Frölunda hade enda omklädningsrummet i ishallen, övriga lag bytte om i baracker utanför, ingen gnällde, trivsel tycktes råda – och när jag skriver detta pågår den avslutande banketten.

Fint bemötande även för oss i pressen, förresten. Sympatiska människor vart man än vände sig. Tack för gott jobb, André Lundholm och ni andra i Visby Roma. Och tack, Visby, för att du finns. Jag vill hit en vinter, måste vara julkalendervackert då.

 

10. Fortfarande ett bra tips: dra ner på det tvärsäkra.

Fortfarande är jag en smula förundrad av Kenny Agostino-debatten i veckan, hur den hanterades av Skellefteå – men framför allt skakar jag på huvudet åt så många tvärsäkra uttalanden av folk som inte riktigt tänkt klart.

”En spelare som stannade i Ryssland efter kriget? Fy!”

Full respekt för den åsikten. Mindre respekt om man inte tar sitt resonemang i mål.

Lasse Johansson och flera andra utländska spelare blev kvar första krigssäsongen, de månader som återstod av dem – ingen har hängt dem.

Kenny Agostino, Viktor Svedberg och ett antal andra blev kvar ännu en säsong – för att de hade kontrakt som de inte kom ur.

Jag grävde lite, fick från en insatt person i branschen att Torpedo Nizjnij Novgorod krävde 700 000 dollar (mer än sju miljoner) för att Agostino skulle få köpa sig ur sitt kontrakt. Är det så konstigt att han inte hade den summan i fickan? Är det så märkligt att han fann lönen i Växjö Lakers för låg för att lassa upp de där sju millarna? Man skulle ju kunna se det så här: så gärna ville Agostino lämna KHL och Ryssland att han var villig att spela för långt, långt mindre pengar i Sverige, bara lönen i Växjö nådde en nivå så att amerikanen kände att han fick tillbaka i alla fall en del av de sju Torpedomiljonerna.

Situationen med KHL-spelare är inte svart och vit, en del kom loss för att de hade tur med utgående kontrakt, att deras ryska klubbar begärde mindre pengar eller för att de fick hjälp av sina nya (som Lucas Wallmark, Joakim Nordström, Daniel Zaar och Theodor Lennström), andra satt fast med hög prislapp på sig utan samma hjälp.

Är det då självklart att Kenny Agostino är en sämre, mer klandervärd människa än till exempel Lasse Johansson och Lucas Wallmark?  Jag köper inte det. I alla fall inte utan att veta mer. Och det är väl det som stör mig, så många tvärsäkra åsikter från de som inte riktigt tänkt klart. Men det kanske är detta som sociala medier gjort med oss?

***

Snabbt, bara: Nej, inget nytt om Mats Rosseli Olsen, jag frågade Fredrik Sjöström så sent som på söndagen, ingen skillnad i norrmannens mående. Helt enkelt förbaskat tråkigt.

***

Usch, det blev för långt i dag. Ska skärpa mig. Tack för att ni läste. Ha en fin söndag – var snälla mot varandra.

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

***

Kom igen, lite roligt var det allt? Tänk er ”Ljugarn” med gotländsk dialekt, låter jättelikt Djurgårn. Underbart namn, förresten. Bara på Gotland. Bara på Gotland.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt