► Såg Washington Capitals chocka Tampa Bay Lightning i natt – och här sitter jag och tänker på Mats Wilander.
► För att Victor Hedman tog något som inte var hans.
► Som 99,99 procent av alla idrottare gör.
► Jag saknar Wilander. Men det är väl naivt.
TIDIGT I MATCHEN nere i Tampa i natt: Victor Hedman tog sig för ansiktet.
Tacka fasen för det, den högt farande pucken träffade munnen.
Washingtons T.J. Oshie var där och viftade med klubban, men han träffade aldrig den svenske superbacken.
Domarna såg dock fel.
Det var då jag tänkte på Mats Wilander.
Året var 1982, den då 17-årige smålänningen var på väg att slå tennisvärlden med häpnad genom att vinna Franska öppna mästerskapen.
Men det var inte bara att.
Det var framför allt hur.
Fjärde juni, semifinal mot José-Luis Clerc, Wilander hade 7–6, 6–2, 1–6, 6–5 och 40–30, argentinaren slog en boll som dömdes ut, protesterade kraftigt utan att få gehör, och efter ett litet tag gick Wilander fram till huvuddomaren Jacques Dorfman (som redan klättrat ner från sin stol) och sa något i stil med:
”Jag vill inte vinna på det här viset .”
Dorfman hajade till, fann sig, klättrade upp igen och sa:
”På begäran av monsieur Wilander kommer bollen att spelas om.”
17-årige Wilander gav alltså frivilligt upp en sensationell finalplats.
Han ville inte ha den.
Inte på det viset.
Matchen fortsatte, Clerc satte en backhand i nät, Wilander vann fair and square, följde upp med en dramatisk femsetsseger mot Guillermo Vilas i finalen, och resten är – som det brukar heta – historia.
Detta tänkte jag alltså på när Victor Hedman fick den där pucken på munnen i natt.
Sa han till domarna att de hade fel, att T.J. Oshies klubba aldrig träffade?
Nej.
Blev jag förvånad?
Inte alls.
Den här texten handlar på intet sätt om att hänga Victor Hedman, jag tror inte någon hockeyspelare agerat på annat sätt än svensken från Ö-vik, för att inte tala om fotbollsspelare …
Min poäng? Tja, mest denna:
Mats Wilander var ett unikum redan för 36 år sedan.
Det fanns knappt någon som han då.
Det finns nog ingen som han i dag.
Jag kan tycka det är synd. Inte mer än så.
Och jag tar gärna emot era tankar och synpunkter, det går utmärkt att kalla mig naiv idiot, det kanske överensstämmer alldeles utmärkt med sanningen …
1.07 in i klippet kan ni se dramatiken från Paris -82 om ni vill.
***
För övrigt 1: märkligt hur lite Tampa får ut, hur många omställningar man ger upp. Tio insläppta på två hemmamatcher (2–4, 2–6), överraskande. 0–2 i matcher är ett jobbigt bagage på resan till USA:s huvudstad.
För övrigt 2: doldisen Lars Eller fortsätter imponera, det märks knappt att Nicklas Bäckström är borta. Det är ett betyg som heter duga det för den smarte Frölundadansken.
För övrigt 3: Jag har en känsla av att Vegas Golden Knights kvitterar matchserien mot Winnipeg Jets i natt.
