Tabellen är ointressant, många bra formkurvor desto viktigare

Tabellen är ointressant, många bra formkurvor desto viktigare

Tabellen är ointressant, många bra formkurvor desto viktigare

Tabellen är ointressant, många bra formkurvor desto viktigare

► Att Frölunda leder SHL-tabellen en bit in i oktober är förstås roligt för fansen men i övrigt fullständigt ointressant.
► Vad som däremot betyder något är detta:
► Formkurvor som pekar uppåt. För laget. För många spelare. Det tror jag får Roger Rönnberg att somna gott om nätterna.

Stefan Elliott tackar Matt Tomkins efter lördagens vinst på Hovet mot Djurgården,i bakgrunden Michael Spacek. Foto: C MORE (skärmdump)

KLART ATT ALLA med hjärtan som slår för Frölunda tycker tabellen är trevlig läsning just nu, läge att skicka några småtykna passningar till kompisars vars lag går mindre bra. Supporterlivet är ju sådant, upp och ner, gäller att ta vara på höjdpunkterna, carpa så mycket diem det någonsin går, för det svänger snabbt.

Själv tittar jag knappt i tabellen förrän mitten av januari, helt enkelt för att det är förhållandevis meningslöst, det har gått alldeles för lite tid av det (grundserien) som är en enda lång förberedelse för allvaret (slutspelet),

Jag kollar lagen istället.

Vad gör de? Hur ser de ut? Finns det gott hopp? Finns det inte? Skäl till oro, skäl till framtidstro?

Det är här jag känner att det finns positiva saker att lyfta fram i Frölunda, inte för att allt redan är perfekt (verkligen inte) utan för att här finns tecken på saker hela tiden blir bättre. Nej, det ger inga framgångsgarantier (kom ihåg, ni fans – carpa det där förbaskade diemet med allt vad ni har), men bra formkurvor är betydligt trevligare än motsatsen.

ANNONS

Här några sådana jag reflekterat över:

## Power play
Häpnadsväckande 48 procent, tio mål på de senaste 15 försöken. Löjligt bra. Och nej, det är klart, så här kan det förstås inte fortsätta, men jag ser en utveckling här, det är inte statiskt som förr, ta varianten i går mot Dif där Ryan Lasch bytte kant; det finns en rörlighet, en vilja att plocka fram nya varianter. Michael Spacek klickade snabbt med Lasch, det var ett tapp med Jacob Nilsson med det håller på att ta sig med Elmer Söderblom. PP1 kan bli ännu bättre, glöm då inte att PP2 faktiskt sett bra ut och levererat.

## Mr Lasch himself.
Ett år utan Frölunda var tydligen precis vad som behövdes. Killen ser faktiskt bättre ut än någonsin, jag ser inte varför det skulle ta slut.

## Balansen defensiv/offensiv
Ni vet hur det var i början när Frölunda levde på försvarsspel, ni vet hur det blev sedan när offensiven skulle utvecklas och ”omställningar emot” skapade jobbiga minnen från förr. Här finns tydliga tecken på utveckling, jag ser spelare som lägger sig vinn om att skydda pucken bättre, hjälpa varandra mer i egen zon, ligga närmare, skapa mer av ett skyddsnät utan att för den delen tappa bort farten, fantasin & fläkten i anfallsspelet. Är det fläckfritt hela tiden? Inte på minsta lilla vis. Min poäng är att jag ser framsteg.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

## De unga
Det finns ingen spelare i SHL (tror jag) där ”The sky is the limit”-känslan är så stark som hos Simon Edvinsson, 18. Fortsätter utmana, våga, ta risker, klart det blir fel ibland, men han räddar sig ofta, får hjälp (se punkten ovan, ”skyddsnät”), defensiven redan stark, uppsidan offensivt är enorm. Men allt det där visste ni ju efter en, två matcher. En blivande storback i NHL.
Intressantare, spelare som Elmer Söderblom, 20, och Theodor Niederbach börjar nu verkligen visa att de kan göra skillnad på seniornivå, Karl Henriksson, 20, kom (vad han än säger) hem ett nummer större från New York, på slutet tycker jag även Filip Johansson, 21, sett tryggare och bättre ut, mer lik den Fagerstagrabb som stundtals lovade så gott förra vintern.

Elmer Söderblom gratuleras efter sitt 1–1-mål mot Djurgården. Foto: C MORE (skärmdump)

## De … ähum, äldre
Max Friberg behöver ingen formkurva upp, du vet alltid vad du får av Duracellkaninen (men hans allt större vilja att ta pucken på mål är bra för Frölunda), lite samma med Christian Folin, Jens Olsson, Patrik Carlsson och Mats Rosseli Olsen, men det finns några andra vars formkurvor är lovande för Roger Rönnbergs gäng:
* Johan Sundström – väntar fortfarande på första målet men ser stark ut lite som på ”förr-nivå”, så … plötsligt händer det?
* Viktor Ekbom – nästan en Folin-höst, ska bara slippa fler skador så är det en skön tillbakastuds jämfört med i fjol.
* Nicklas Lasu – okej, det var en match i går mot Djurgården, men han såg bra ut redan på försäsongen, absolut inkvalad i gruppen för de med ”positiva formkurvor.”
* Michael Spacek – utan att riktigt stå ut mer än någon kväll så har han hela tiden levererat, ser allt bekvämare ut, och tjecken borde verkligen kunna bli en allt viktigare del av laget ju längre säsongen lider.
* Stefan Elliott – i rätt miljö (Ekbom när denne är hel) får kanadensaren äntligen visa varför han värvades, förmågan att driva spel, skapa småtrevliga saker offensivt. Elliott mår bättre då, spelar mer på instinkt, är därmed allt oftare på en okej nivå i egen ände. Får den utvecklingen fortsätta, så … vem vet. Elliott har sina kritiker, jag köper det, han har inte fått ett enkelt liv i Frölunda (först Jesper Sellgren, sedan Mattias Norlinder, båda lika fel), men det går absolut åt rätt håll nu.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

## Matt Tomkins
Redan tycks omställningen från smal till bred rink vara fixad, men även här borde det bli ännu bättre med tiden.

Raderna ovan handlar, om någon hunnit glömma sedan textens inledning, absolut inte om att måla upp Frölunda till Sveriges bästa lag, yra om guld och gröna skogar, serieledning, hej och hå. Tvärtom har det ju stundtals sett sisådär ut på isen.

Poängen – väldigt mycket går åt rätt håll, väldigt många lovar gott.

Det är grejen.

Det tror jag tränarstaben gillar.

Och att gruppen orkade vara som starkast i den tredje perioden i den tredje matchen den här veckan, alltså mot Djurgården på lördagen, det imponerar faktiskt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Här finns frågetecken, så klart. Blir Jan Mursak mer än en smart, hårt jobbande spelare som bidrar genom att göra alla de där små sakerna som tränare älskar rätt? Hur jobbig är Mattias Norlinders skada? Ska Fredrik Sjöström & Co agera även där, inte bara på forwardssidan efter Jacob Nilssons skada?

Men vad tusan, det är bara tionde oktober, hela hockeylivet är ett enda stort frågetecken så här års …

Njut av söndagen.

***

Ni missade väl inte den här i går?

***

Förresten, i dag kommer nog Detroit-besked om Lucas Raymond, ser ut som han börjar i AHL. Inte oväntat, finfin försäsong ändå. Simon Ryfors har skickats ner av Tampa, Victor Brattström av Detroit, Arvid Söderblom av Chicago, Samuel Fagemo och Jacob Moverare av Los Angeles där Calle Grundström väntar på besked.

Lias Andersson skadad i natt. Annars har han en NHL-plats.

UPPDATERAT 12.52: Glömde alldeles Jacob Peterson förut – förlåt mig. Jacob har sett bra ut i Dallas, är med i kampen om en plats. 23.00 måndag (svensk tid) ska trupperna vara spikade.

***

Måste ha varit kul att vara Frölundaspelare på lördagen. Skönt stöd på Hovet.

► Att Frölunda leder SHL-tabellen en bit in i oktober är förstås roligt för fansen men i övrigt fullständigt ointressant.
► Vad som däremot betyder något är detta:
► Formkurvor som pekar uppåt. För laget. För många spelare. Det tror jag får Roger Rönnberg att somna gott om nätterna.

Stefan Elliott tackar Matt Tomkins efter lördagens vinst på Hovet mot Djurgården,i bakgrunden Michael Spacek. Foto: C MORE (skärmdump)

KLART ATT ALLA med hjärtan som slår för Frölunda tycker tabellen är trevlig läsning just nu, läge att skicka några småtykna passningar till kompisars vars lag går mindre bra. Supporterlivet är ju sådant, upp och ner, gäller att ta vara på höjdpunkterna, carpa så mycket diem det någonsin går, för det svänger snabbt.

Själv tittar jag knappt i tabellen förrän mitten av januari, helt enkelt för att det är förhållandevis meningslöst, det har gått alldeles för lite tid av det (grundserien) som är en enda lång förberedelse för allvaret (slutspelet),

Jag kollar lagen istället.

Vad gör de? Hur ser de ut? Finns det gott hopp? Finns det inte? Skäl till oro, skäl till framtidstro?

Det är här jag känner att det finns positiva saker att lyfta fram i Frölunda, inte för att allt redan är perfekt (verkligen inte) utan för att här finns tecken på saker hela tiden blir bättre. Nej, det ger inga framgångsgarantier (kom ihåg, ni fans – carpa det där förbaskade diemet med allt vad ni har), men bra formkurvor är betydligt trevligare än motsatsen.

ANNONS

Här några sådana jag reflekterat över:

## Power play
Häpnadsväckande 48 procent, tio mål på de senaste 15 försöken. Löjligt bra. Och nej, det är klart, så här kan det förstås inte fortsätta, men jag ser en utveckling här, det är inte statiskt som förr, ta varianten i går mot Dif där Ryan Lasch bytte kant; det finns en rörlighet, en vilja att plocka fram nya varianter. Michael Spacek klickade snabbt med Lasch, det var ett tapp med Jacob Nilsson med det håller på att ta sig med Elmer Söderblom. PP1 kan bli ännu bättre, glöm då inte att PP2 faktiskt sett bra ut och levererat.

## Mr Lasch himself.
Ett år utan Frölunda var tydligen precis vad som behövdes. Killen ser faktiskt bättre ut än någonsin, jag ser inte varför det skulle ta slut.

## Balansen defensiv/offensiv
Ni vet hur det var i början när Frölunda levde på försvarsspel, ni vet hur det blev sedan när offensiven skulle utvecklas och ”omställningar emot” skapade jobbiga minnen från förr. Här finns tydliga tecken på utveckling, jag ser spelare som lägger sig vinn om att skydda pucken bättre, hjälpa varandra mer i egen zon, ligga närmare, skapa mer av ett skyddsnät utan att för den delen tappa bort farten, fantasin & fläkten i anfallsspelet. Är det fläckfritt hela tiden? Inte på minsta lilla vis. Min poäng är att jag ser framsteg.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

## De unga
Det finns ingen spelare i SHL (tror jag) där ”The sky is the limit”-känslan är så stark som hos Simon Edvinsson, 18. Fortsätter utmana, våga, ta risker, klart det blir fel ibland, men han räddar sig ofta, får hjälp (se punkten ovan, ”skyddsnät”), defensiven redan stark, uppsidan offensivt är enorm. Men allt det där visste ni ju efter en, två matcher. En blivande storback i NHL.
Intressantare, spelare som Elmer Söderblom, 20, och Theodor Niederbach börjar nu verkligen visa att de kan göra skillnad på seniornivå, Karl Henriksson, 20, kom (vad han än säger) hem ett nummer större från New York, på slutet tycker jag även Filip Johansson, 21, sett tryggare och bättre ut, mer lik den Fagerstagrabb som stundtals lovade så gott förra vintern.

Elmer Söderblom gratuleras efter sitt 1–1-mål mot Djurgården. Foto: C MORE (skärmdump)

## De … ähum, äldre
Max Friberg behöver ingen formkurva upp, du vet alltid vad du får av Duracellkaninen (men hans allt större vilja att ta pucken på mål är bra för Frölunda), lite samma med Christian Folin, Jens Olsson, Patrik Carlsson och Mats Rosseli Olsen, men det finns några andra vars formkurvor är lovande för Roger Rönnbergs gäng:
* Johan Sundström – väntar fortfarande på första målet men ser stark ut lite som på ”förr-nivå”, så … plötsligt händer det?
* Viktor Ekbom – nästan en Folin-höst, ska bara slippa fler skador så är det en skön tillbakastuds jämfört med i fjol.
* Nicklas Lasu – okej, det var en match i går mot Djurgården, men han såg bra ut redan på försäsongen, absolut inkvalad i gruppen för de med ”positiva formkurvor.”
* Michael Spacek – utan att riktigt stå ut mer än någon kväll så har han hela tiden levererat, ser allt bekvämare ut, och tjecken borde verkligen kunna bli en allt viktigare del av laget ju längre säsongen lider.
* Stefan Elliott – i rätt miljö (Ekbom när denne är hel) får kanadensaren äntligen visa varför han värvades, förmågan att driva spel, skapa småtrevliga saker offensivt. Elliott mår bättre då, spelar mer på instinkt, är därmed allt oftare på en okej nivå i egen ände. Får den utvecklingen fortsätta, så … vem vet. Elliott har sina kritiker, jag köper det, han har inte fått ett enkelt liv i Frölunda (först Jesper Sellgren, sedan Mattias Norlinder, båda lika fel), men det går absolut åt rätt håll nu.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

## Matt Tomkins
Redan tycks omställningen från smal till bred rink vara fixad, men även här borde det bli ännu bättre med tiden.

Raderna ovan handlar, om någon hunnit glömma sedan textens inledning, absolut inte om att måla upp Frölunda till Sveriges bästa lag, yra om guld och gröna skogar, serieledning, hej och hå. Tvärtom har det ju stundtals sett sisådär ut på isen.

Poängen – väldigt mycket går åt rätt håll, väldigt många lovar gott.

Det är grejen.

Det tror jag tränarstaben gillar.

Och att gruppen orkade vara som starkast i den tredje perioden i den tredje matchen den här veckan, alltså mot Djurgården på lördagen, det imponerar faktiskt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Här finns frågetecken, så klart. Blir Jan Mursak mer än en smart, hårt jobbande spelare som bidrar genom att göra alla de där små sakerna som tränare älskar rätt? Hur jobbig är Mattias Norlinders skada? Ska Fredrik Sjöström & Co agera även där, inte bara på forwardssidan efter Jacob Nilssons skada?

Men vad tusan, det är bara tionde oktober, hela hockeylivet är ett enda stort frågetecken så här års …

Njut av söndagen.

***

Ni missade väl inte den här i går?

***

Förresten, i dag kommer nog Detroit-besked om Lucas Raymond, ser ut som han börjar i AHL. Inte oväntat, finfin försäsong ändå. Simon Ryfors har skickats ner av Tampa, Victor Brattström av Detroit, Arvid Söderblom av Chicago, Samuel Fagemo och Jacob Moverare av Los Angeles där Calle Grundström väntar på besked.

Lias Andersson skadad i natt. Annars har han en NHL-plats.

UPPDATERAT 12.52: Glömde alldeles Jacob Peterson förut – förlåt mig. Jacob har sett bra ut i Dallas, är med i kampen om en plats. 23.00 måndag (svensk tid) ska trupperna vara spikade.

***

Måste ha varit kul att vara Frölundaspelare på lördagen. Skönt stöd på Hovet.

► Att Frölunda leder SHL-tabellen en bit in i oktober är förstås roligt för fansen men i övrigt fullständigt ointressant.
► Vad som däremot betyder något är detta:
► Formkurvor som pekar uppåt. För laget. För många spelare. Det tror jag får Roger Rönnberg att somna gott om nätterna.

Stefan Elliott tackar Matt Tomkins efter lördagens vinst på Hovet mot Djurgården,i bakgrunden Michael Spacek. Foto: C MORE (skärmdump)

KLART ATT ALLA med hjärtan som slår för Frölunda tycker tabellen är trevlig läsning just nu, läge att skicka några småtykna passningar till kompisars vars lag går mindre bra. Supporterlivet är ju sådant, upp och ner, gäller att ta vara på höjdpunkterna, carpa så mycket diem det någonsin går, för det svänger snabbt.

Själv tittar jag knappt i tabellen förrän mitten av januari, helt enkelt för att det är förhållandevis meningslöst, det har gått alldeles för lite tid av det (grundserien) som är en enda lång förberedelse för allvaret (slutspelet),

Jag kollar lagen istället.

Vad gör de? Hur ser de ut? Finns det gott hopp? Finns det inte? Skäl till oro, skäl till framtidstro?

Det är här jag känner att det finns positiva saker att lyfta fram i Frölunda, inte för att allt redan är perfekt (verkligen inte) utan för att här finns tecken på saker hela tiden blir bättre. Nej, det ger inga framgångsgarantier (kom ihåg, ni fans – carpa det där förbaskade diemet med allt vad ni har), men bra formkurvor är betydligt trevligare än motsatsen.

ANNONS

Här några sådana jag reflekterat över:

## Power play
Häpnadsväckande 48 procent, tio mål på de senaste 15 försöken. Löjligt bra. Och nej, det är klart, så här kan det förstås inte fortsätta, men jag ser en utveckling här, det är inte statiskt som förr, ta varianten i går mot Dif där Ryan Lasch bytte kant; det finns en rörlighet, en vilja att plocka fram nya varianter. Michael Spacek klickade snabbt med Lasch, det var ett tapp med Jacob Nilsson med det håller på att ta sig med Elmer Söderblom. PP1 kan bli ännu bättre, glöm då inte att PP2 faktiskt sett bra ut och levererat.

## Mr Lasch himself.
Ett år utan Frölunda var tydligen precis vad som behövdes. Killen ser faktiskt bättre ut än någonsin, jag ser inte varför det skulle ta slut.

## Balansen defensiv/offensiv
Ni vet hur det var i början när Frölunda levde på försvarsspel, ni vet hur det blev sedan när offensiven skulle utvecklas och ”omställningar emot” skapade jobbiga minnen från förr. Här finns tydliga tecken på utveckling, jag ser spelare som lägger sig vinn om att skydda pucken bättre, hjälpa varandra mer i egen zon, ligga närmare, skapa mer av ett skyddsnät utan att för den delen tappa bort farten, fantasin & fläkten i anfallsspelet. Är det fläckfritt hela tiden? Inte på minsta lilla vis. Min poäng är att jag ser framsteg.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

## De unga
Det finns ingen spelare i SHL (tror jag) där ”The sky is the limit”-känslan är så stark som hos Simon Edvinsson, 18. Fortsätter utmana, våga, ta risker, klart det blir fel ibland, men han räddar sig ofta, får hjälp (se punkten ovan, ”skyddsnät”), defensiven redan stark, uppsidan offensivt är enorm. Men allt det där visste ni ju efter en, två matcher. En blivande storback i NHL.
Intressantare, spelare som Elmer Söderblom, 20, och Theodor Niederbach börjar nu verkligen visa att de kan göra skillnad på seniornivå, Karl Henriksson, 20, kom (vad han än säger) hem ett nummer större från New York, på slutet tycker jag även Filip Johansson, 21, sett tryggare och bättre ut, mer lik den Fagerstagrabb som stundtals lovade så gott förra vintern.

Elmer Söderblom gratuleras efter sitt 1–1-mål mot Djurgården. Foto: C MORE (skärmdump)

## De … ähum, äldre
Max Friberg behöver ingen formkurva upp, du vet alltid vad du får av Duracellkaninen (men hans allt större vilja att ta pucken på mål är bra för Frölunda), lite samma med Christian Folin, Jens Olsson, Patrik Carlsson och Mats Rosseli Olsen, men det finns några andra vars formkurvor är lovande för Roger Rönnbergs gäng:
* Johan Sundström – väntar fortfarande på första målet men ser stark ut lite som på ”förr-nivå”, så … plötsligt händer det?
* Viktor Ekbom – nästan en Folin-höst, ska bara slippa fler skador så är det en skön tillbakastuds jämfört med i fjol.
* Nicklas Lasu – okej, det var en match i går mot Djurgården, men han såg bra ut redan på försäsongen, absolut inkvalad i gruppen för de med ”positiva formkurvor.”
* Michael Spacek – utan att riktigt stå ut mer än någon kväll så har han hela tiden levererat, ser allt bekvämare ut, och tjecken borde verkligen kunna bli en allt viktigare del av laget ju längre säsongen lider.
* Stefan Elliott – i rätt miljö (Ekbom när denne är hel) får kanadensaren äntligen visa varför han värvades, förmågan att driva spel, skapa småtrevliga saker offensivt. Elliott mår bättre då, spelar mer på instinkt, är därmed allt oftare på en okej nivå i egen ände. Får den utvecklingen fortsätta, så … vem vet. Elliott har sina kritiker, jag köper det, han har inte fått ett enkelt liv i Frölunda (först Jesper Sellgren, sedan Mattias Norlinder, båda lika fel), men det går absolut åt rätt håll nu.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

## Matt Tomkins
Redan tycks omställningen från smal till bred rink vara fixad, men även här borde det bli ännu bättre med tiden.

Raderna ovan handlar, om någon hunnit glömma sedan textens inledning, absolut inte om att måla upp Frölunda till Sveriges bästa lag, yra om guld och gröna skogar, serieledning, hej och hå. Tvärtom har det ju stundtals sett sisådär ut på isen.

Poängen – väldigt mycket går åt rätt håll, väldigt många lovar gott.

Det är grejen.

Det tror jag tränarstaben gillar.

Och att gruppen orkade vara som starkast i den tredje perioden i den tredje matchen den här veckan, alltså mot Djurgården på lördagen, det imponerar faktiskt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Här finns frågetecken, så klart. Blir Jan Mursak mer än en smart, hårt jobbande spelare som bidrar genom att göra alla de där små sakerna som tränare älskar rätt? Hur jobbig är Mattias Norlinders skada? Ska Fredrik Sjöström & Co agera även där, inte bara på forwardssidan efter Jacob Nilssons skada?

Men vad tusan, det är bara tionde oktober, hela hockeylivet är ett enda stort frågetecken så här års …

Njut av söndagen.

***

Ni missade väl inte den här i går?

***

Förresten, i dag kommer nog Detroit-besked om Lucas Raymond, ser ut som han börjar i AHL. Inte oväntat, finfin försäsong ändå. Simon Ryfors har skickats ner av Tampa, Victor Brattström av Detroit, Arvid Söderblom av Chicago, Samuel Fagemo och Jacob Moverare av Los Angeles där Calle Grundström väntar på besked.

Lias Andersson skadad i natt. Annars har han en NHL-plats.

UPPDATERAT 12.52: Glömde alldeles Jacob Peterson förut – förlåt mig. Jacob har sett bra ut i Dallas, är med i kampen om en plats. 23.00 måndag (svensk tid) ska trupperna vara spikade.

***

Måste ha varit kul att vara Frölundaspelare på lördagen. Skönt stöd på Hovet.

► Att Frölunda leder SHL-tabellen en bit in i oktober är förstås roligt för fansen men i övrigt fullständigt ointressant.
► Vad som däremot betyder något är detta:
► Formkurvor som pekar uppåt. För laget. För många spelare. Det tror jag får Roger Rönnberg att somna gott om nätterna.

Stefan Elliott tackar Matt Tomkins efter lördagens vinst på Hovet mot Djurgården,i bakgrunden Michael Spacek. Foto: C MORE (skärmdump)

KLART ATT ALLA med hjärtan som slår för Frölunda tycker tabellen är trevlig läsning just nu, läge att skicka några småtykna passningar till kompisars vars lag går mindre bra. Supporterlivet är ju sådant, upp och ner, gäller att ta vara på höjdpunkterna, carpa så mycket diem det någonsin går, för det svänger snabbt.

Själv tittar jag knappt i tabellen förrän mitten av januari, helt enkelt för att det är förhållandevis meningslöst, det har gått alldeles för lite tid av det (grundserien) som är en enda lång förberedelse för allvaret (slutspelet),

Jag kollar lagen istället.

Vad gör de? Hur ser de ut? Finns det gott hopp? Finns det inte? Skäl till oro, skäl till framtidstro?

Det är här jag känner att det finns positiva saker att lyfta fram i Frölunda, inte för att allt redan är perfekt (verkligen inte) utan för att här finns tecken på saker hela tiden blir bättre. Nej, det ger inga framgångsgarantier (kom ihåg, ni fans – carpa det där förbaskade diemet med allt vad ni har), men bra formkurvor är betydligt trevligare än motsatsen.

ANNONS

Här några sådana jag reflekterat över:

## Power play
Häpnadsväckande 48 procent, tio mål på de senaste 15 försöken. Löjligt bra. Och nej, det är klart, så här kan det förstås inte fortsätta, men jag ser en utveckling här, det är inte statiskt som förr, ta varianten i går mot Dif där Ryan Lasch bytte kant; det finns en rörlighet, en vilja att plocka fram nya varianter. Michael Spacek klickade snabbt med Lasch, det var ett tapp med Jacob Nilsson med det håller på att ta sig med Elmer Söderblom. PP1 kan bli ännu bättre, glöm då inte att PP2 faktiskt sett bra ut och levererat.

## Mr Lasch himself.
Ett år utan Frölunda var tydligen precis vad som behövdes. Killen ser faktiskt bättre ut än någonsin, jag ser inte varför det skulle ta slut.

## Balansen defensiv/offensiv
Ni vet hur det var i början när Frölunda levde på försvarsspel, ni vet hur det blev sedan när offensiven skulle utvecklas och ”omställningar emot” skapade jobbiga minnen från förr. Här finns tydliga tecken på utveckling, jag ser spelare som lägger sig vinn om att skydda pucken bättre, hjälpa varandra mer i egen zon, ligga närmare, skapa mer av ett skyddsnät utan att för den delen tappa bort farten, fantasin & fläkten i anfallsspelet. Är det fläckfritt hela tiden? Inte på minsta lilla vis. Min poäng är att jag ser framsteg.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

## De unga
Det finns ingen spelare i SHL (tror jag) där ”The sky is the limit”-känslan är så stark som hos Simon Edvinsson, 18. Fortsätter utmana, våga, ta risker, klart det blir fel ibland, men han räddar sig ofta, får hjälp (se punkten ovan, ”skyddsnät”), defensiven redan stark, uppsidan offensivt är enorm. Men allt det där visste ni ju efter en, två matcher. En blivande storback i NHL.
Intressantare, spelare som Elmer Söderblom, 20, och Theodor Niederbach börjar nu verkligen visa att de kan göra skillnad på seniornivå, Karl Henriksson, 20, kom (vad han än säger) hem ett nummer större från New York, på slutet tycker jag även Filip Johansson, 21, sett tryggare och bättre ut, mer lik den Fagerstagrabb som stundtals lovade så gott förra vintern.

Elmer Söderblom gratuleras efter sitt 1–1-mål mot Djurgården. Foto: C MORE (skärmdump)

## De … ähum, äldre
Max Friberg behöver ingen formkurva upp, du vet alltid vad du får av Duracellkaninen (men hans allt större vilja att ta pucken på mål är bra för Frölunda), lite samma med Christian Folin, Jens Olsson, Patrik Carlsson och Mats Rosseli Olsen, men det finns några andra vars formkurvor är lovande för Roger Rönnbergs gäng:
* Johan Sundström – väntar fortfarande på första målet men ser stark ut lite som på ”förr-nivå”, så … plötsligt händer det?
* Viktor Ekbom – nästan en Folin-höst, ska bara slippa fler skador så är det en skön tillbakastuds jämfört med i fjol.
* Nicklas Lasu – okej, det var en match i går mot Djurgården, men han såg bra ut redan på försäsongen, absolut inkvalad i gruppen för de med ”positiva formkurvor.”
* Michael Spacek – utan att riktigt stå ut mer än någon kväll så har han hela tiden levererat, ser allt bekvämare ut, och tjecken borde verkligen kunna bli en allt viktigare del av laget ju längre säsongen lider.
* Stefan Elliott – i rätt miljö (Ekbom när denne är hel) får kanadensaren äntligen visa varför han värvades, förmågan att driva spel, skapa småtrevliga saker offensivt. Elliott mår bättre då, spelar mer på instinkt, är därmed allt oftare på en okej nivå i egen ände. Får den utvecklingen fortsätta, så … vem vet. Elliott har sina kritiker, jag köper det, han har inte fått ett enkelt liv i Frölunda (först Jesper Sellgren, sedan Mattias Norlinder, båda lika fel), men det går absolut åt rätt håll nu.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

## Matt Tomkins
Redan tycks omställningen från smal till bred rink vara fixad, men även här borde det bli ännu bättre med tiden.

Raderna ovan handlar, om någon hunnit glömma sedan textens inledning, absolut inte om att måla upp Frölunda till Sveriges bästa lag, yra om guld och gröna skogar, serieledning, hej och hå. Tvärtom har det ju stundtals sett sisådär ut på isen.

Poängen – väldigt mycket går åt rätt håll, väldigt många lovar gott.

Det är grejen.

Det tror jag tränarstaben gillar.

Och att gruppen orkade vara som starkast i den tredje perioden i den tredje matchen den här veckan, alltså mot Djurgården på lördagen, det imponerar faktiskt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Här finns frågetecken, så klart. Blir Jan Mursak mer än en smart, hårt jobbande spelare som bidrar genom att göra alla de där små sakerna som tränare älskar rätt? Hur jobbig är Mattias Norlinders skada? Ska Fredrik Sjöström & Co agera även där, inte bara på forwardssidan efter Jacob Nilssons skada?

Men vad tusan, det är bara tionde oktober, hela hockeylivet är ett enda stort frågetecken så här års …

Njut av söndagen.

***

Ni missade väl inte den här i går?

***

Förresten, i dag kommer nog Detroit-besked om Lucas Raymond, ser ut som han börjar i AHL. Inte oväntat, finfin försäsong ändå. Simon Ryfors har skickats ner av Tampa, Victor Brattström av Detroit, Arvid Söderblom av Chicago, Samuel Fagemo och Jacob Moverare av Los Angeles där Calle Grundström väntar på besked.

Lias Andersson skadad i natt. Annars har han en NHL-plats.

UPPDATERAT 12.52: Glömde alldeles Jacob Peterson förut – förlåt mig. Jacob har sett bra ut i Dallas, är med i kampen om en plats. 23.00 måndag (svensk tid) ska trupperna vara spikade.

***

Måste ha varit kul att vara Frölundaspelare på lördagen. Skönt stöd på Hovet.

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt