► Frölundas svaga ”corsi” får inte tränaren Roger Rönnberg att ligga sömnlös om natten.
► – Inte det bästa sättet att mäta hur effektiv du är som lag, slår han fast.
► Frölunda mäter djupare – hittar siffror som säger att man är SHL-bäst i offensiven. Släng in en förbättrad defensiv på det, så …
► Nyfikna? Fundersamma? Undrande? Läsningen nedan ger förhoppningsvis svar.
BÅDE SHL-ETTAN Luleå och tvåan Frölunda har svag så kallad corsi-procent, jag skrev om det för några dagar sedan, vill ni friska upp minnet har ni länken här.
Corsi i korthet: modern statistik när man (vid lika många spelare på isen) mäter alla skottförsök för och emot.
Många för, få emot – bra procent, en bit över 50.
Få för, många emot – svag procent, en bit under 50.
Lag som driver spel har högst sannolikt bra corsisiffror, ofta är det sådana lag, poängterar hockeyanalytikerna, som är framgångsrika över tid.
Corsi har det snackats om i flera år, inte minst i Frölunda.
Men de svaga siffrorna oroar inte tränaren Roger Rönnberg:
– Corsi är väldigt brett, det bredaste sättet man kan mäta på, och vi har sett att det inte är det bästa måttet på hur effektiv du är som lag. Det är ett grovt mått. Det är aldrig dåligt att vinna corsiligan, men det finns heller inget likhetstecken mellan det och att vara ett vinnande lag.
Sedan SHL (inför den här säsongen) tecknade avtal med företaget Sportlogiq finns möjligheter att använda statistiken på mer avancerat sätt än via corsi.
Rönnberg berättar:
– Vi mäter djupare, två nivåer längre ner, där ser vi att offensivt är vi väldigt nöjda med våra siffror, vi är det lag som skapar mest på den tid vi är i anfallszonen. Vi skapar flest av de heta målchanserna framför motståndarnas mål, i det vi kallar zon 1. En sådan siffra värdesätter vi högt.
** På den tid ni är i anfallszonen?
– Ja, vi har inte inte zontid nog för att vinna corsin, vi har tillbringat för lite tid i anfallszonen.
Frölunda – som mot Skellefteå på tisdagen går in i SHL-omgång 17 – gjorde en utvärdering efter 13 matcher, kunde konstatera att man:
a) Släppt på sig för många skott och målchanser.
b) Spelat många matcher på bortaplan där man försvarat ledningar (ofta vunnit) och blivit tillbakatryckt.
– I det läget driver man inga offensiva skottförsök, säger Rönnberg.
Men det finns knappast något egenvärde i det, kan man tycka.
Handlar också om vilka skott man tar, varifrån, och hur.
– Vi var där för tre, fyra år sedan, att vi alltid sköt mest – men vi vann inte mest för det. Corsi är inte hela sanningen. Vi har kommit långt med att analysera den avancerade statistiken, berättar Rönnberg.
Frölunda har gjort det mesta av allt för lite tid i anfallszonen, är alltså bäst i SHL på att skapa heta chanser sett till speltiden i offensiv tredjedel, har tagit nog med poäng för att ligga tvåa i tabellen, dock varit illa ute i flera matcher, levt på bra målvaktsspel, ett vasst power play, haft en offensiv som ofta levererat tillfredsställande.
I längden behövs dock mer. En bättre defensiv. Och början till detta såg vi under den veckan när tre hemmamatcher betydde nio poäng via 2–1, 3–0 och 4–1 på Örebro, Malmö och Linköping. Så behöver Frölunda fortsätta.
– Ett stort steg framåt, säger Rönnberg, där presterade vi som ett topplag i alla aspekter. Det är det viktiga, att trenden är god.
Rönnbergs ord om varför defensiven börjat sitta bättre, varför Frölunda på slutet inte alls släppt på sig lika många målchanser som tidigare under säsongen:
– Vi har jobbat hårt med strukturen i vår defensiv, suttit ihop väldigt bra i vårt system. Vi har halverat antalet målchanser emot och fått ner skottförsöken.
Strukturen. Suttit ihop. Hockeyspråk för att de fem spelarna på isen, plus målvakten, jobbat tillsammans, litat på varandra, följt planen, visat en större trygghet tillsammans.
Senaste hemmaveckan i Scandinavium födde hopp om att att vinterns upplaga av Frölunda har hittat sin identitet, att laget är på väg uppåt,
Kanske inte till en lika hög placering i corsiligan som vanligt.
Möjligen kan det gå bra ändå …
