► Min känsla: Sebastian Stålberg spelar bättre än jag någonsin sett honom göra, i alla fall över tid.
► Nu vet jag varför:
► – Jag har gått upp fem kilo, jag känner skillnaden i närkamperna, berättade Frölundaanfallaren på väg hem från Linköping.
► Finns en förklaring till. Ni får den här – plus mina fem bästa.
HAN SA DET i C More, han sa det till mig, slitvargen med Lerums BK som moderklubb:
– Kul att få vara med och bidra.
Sebastian Stålberg syftade på hela kedjan med Simon Hjalmarsson och Mats Rosseli Olsen, men just här några rader om killen vars efternamn Robin Figren en gång gjorde om till Snålberg.
Stålberg sköt 1–0 mot LHC , det var både påpassligt och värdefullt, men det är något annat jag sett den senaste tiden, något mer.
28-åringen ser en klass bättre ut i allt han tar sig för.
Vinner fler kamper, hanterar pucken bättre, är spelskickligare och aktivare.
Stålberg själv höll med i bussen på väg hem från Lasse Winnerbäcks stad:
– Jag har blivit en nivå starkare i år, gått upp fem kilo, det känns i närkamperna, lättare att hålla borta en gubbe. Jag håller en jämnare nivå nu, blir inte trött lika fort.
Det är förstås Pär Edlund, Frölundas fystränare av Arnold Schwarzenegger-typ, som manat på – men det var Stålbergs eget initiativ.
Han saknade något.
Underkastade sig stenhård fys.
Just nu håvar han in belöningen.
– Det känns som det (fem kilo upp) varit nyckeln, påpekade Stålberg.
Sedan skadade det ju inte att tränaren Roger Rönnberg till slut lät nummer 17 spela med 51:an igen, Mats Rosseli Olsen.
Oj, vad de två gör varandra bättre.
– Jag har alltid älskat att spela med ”Rosse”, han är som en maskin, blir aldrig trött, vinner puckar i forecheckingen. Det känns som att vi sitter ihop, vi behöver inte åka långa sträckor, avlastar varandra, synkar, påpekade Stålberg.
Släng in smarte Simon Hjalmarsson i den kedjan och ni har en tvåvägsenhet som heter duga.
Men … Sebastian Stålbergs händer. Kan de ha blivit bättre av fem kilo muskler?
Ja, självförtroendet som kommer av att känna sig stark ska inte underskattas, men här är en annan detalj:
– Jag och ”Hjalle” har stått efter träningarna och nött och dribblat. Det är så små marginaler, kan man få kontroll på pucken lite fortare så … det känns bättre där också.
Frölunda är tvåa i SHL, är i CHL-final, och läget är allmänt gott inför lördagens hemmamatch mot Djurgården. Då kan nye David Printz, med många säsonger i just Blåränderna bakom sig, debutera.
Frågetecken? Ja, de finns, framför allt dessa två.
1. Power play-spelet. Ser vi möjligen några ändringar i de två enheterna – eller en chans till för PP1 och PP2? En viss Stålberg har ju annars visa att han fungerar även här …
2. Johan Mattsson. Jobbigt om han slog upp ljumskskadan. Kanske svar på graden av elände under fredagen.
***
Okej, mina fem bästa i Frölunda:
1 – Rhett Rakhshani
* Det bästa jag sett av honom. Explosiv, täckte pucken, skapade eget, skapade för andra (hej, Gustav Lindström).
2 – Sebastian Stålberg
* Se texten ovan.
3 – Simon Hjalmarsson
* Han gillade spela i sin gamla hemmarink, den saken var klar.
4 – Ponthus Westerholm
* Klarade sig utmärkt utan brorsan, till och med lite mer delaktig då. Som alltid stark på pucken, utsökt matchvinnarmål.
5 – Jacob Moverare
* Smart. De små sakerna gör han nästan alltid rätt. Och så målskytt igen.
Bubblare: Gustav Lindström, Viktor Ekbom, Max Friberg, Joel Mustonen, Patrik Carlsson, Ryan Lasch, Mats Rosseli Olsen.
***
