”Stå upp som Tom” – svensk hockey behöver få fler att vilja göra det

”Stå upp som Tom” – svensk hockey behöver få fler att vilja göra det

”Stå upp som Tom” – svensk hockey behöver få fler att vilja göra det

”Stå upp som Tom” – svensk hockey behöver få fler att vilja göra det

► Kan man komma åt det där med att hockeyspelare lurar domarna genom att ligga kvar i lite extra smärta?
► Svårt. Enormt svårt. Men här mina funderingar och förslag.

Tom Nilsson var blixtsnabbt uppe efter Ludvig Nilssons tuffa tackling i går. Foto: TV4 (skärmdump)

Utåt är det nog många som hyllar Frölundabacken Tom Nilsson i dag. Stå upp. Fejka inte. Lura inte domarna.
Men hur många lever efter Toms devis?
Hur får vi fler att göra det?
Hur kan hockeyn få stopp innan den närmar sig fotbollen ännu mer?
Det, mina damer och herrar, det är tiotusenkronorsfrågan, det. 

(den här texten är öppen för alla; den som är sugen på att prenumerera för att inte missa något, det kostar bara 69 kronor/månad och ni klickar här

ÄVEN OM INTE Ludvig Nilsson gjorde mer än delvis träffade Tom Nilssons huvud med sin tuffa tisdagssatsning (ser mer ut som att han touchade, som att båda så att säga hann väja rätt mycket – ni kan studera bilderna här) så var den lite vårdslösa tacklingen bestraffningsbar, bevisat i dag när fyramatchersavstängningen kom som ett brev på posten.

Domarna i Vida Arena missade händelsen; sådant kommer alltid hända i en sport som går så fort som hockey, som vanligt gjorde spelarna fler misstag.

Hade domarna missat även om Tom legat kvar? Självfallet inte, då hade en av linjedomarna ”haft en femma på armen”, video hade tittats på och ett matchstraff delats ut.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Sudda för ett ögonblick bort Ludvig och Tom Nilssons namn, sudda fullständigt bort Växjös och Frölundas, försök se det här i ett principiellt perspektiv:

## Vet svenska hockeyspelare att det kan löna sig att ta sig för ansiktet, ligga kvar en stund på isen, för att få med sig ett långt power play? Japp.

## Händer detta? Oh, ja.

## Är det en oroande utveckling? Verkligen.

## Borde hockeyn försöka göra något åt det? Absolut.

Men här är ju knäckfrågan: göra vad då? Hur kommer man åt problemet när allt färre resonerar som veteranen Tom Nilsson?

Han sa förresten, för den som missat att läsa:

– Det går extremt fort, domarna hinner inte se allt. Hade jag legat kvar så hade de säkert tittat på det, kanske hade det blivit något. Men jag står ändå för att … man ställer sig upp, man tar sig till båset om man kan. Jag tänker inte ligga kvar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Exemplariskt. ”Stå upp som Tom” är en bättre devis än klassiska ”Stå upp som en man.” Men är det vägen fram, att vädja till spelarnas ärlighet? Kanske en smula naivt. Många är inte som Tom, det behöver vi kunna medge.

Så vilka alternativ finns? Här några:

1. Om matchstraff delas ut, om så sker för att den skadade spelaren legat kvar, då ska denne inte få spela inom ett visst antal minuter eller innan han varit inne i omklädningsrummet och undersökts av läkare. Kanske både och.
Plus: Mm, visst, det kan nog få en och annan lirare att tänka till. ”Upp med mig, annars får jag inte spela i det efterföljande PP:t.”
Minus: Det är fullt möjligt att få något så in i helsike ont (tänk ”änkestöten”) men att smärtan snabbt går över. Ska du straffas för att du träffades på fel ställe, kanske en klubba mellan benen? Tänk om du verkligen inte kan stå upp första 30 sekunderna men sedan? En annan sak, säg att en spelare fått en allvarlig smäll mot nacke/huvud, vill vi verkligen att första tanken ska vara ”Jag måste upp”? En tredje sak, var går gränsen mellan resa sig och ligga kvar, får man hämta andan två sekunder på knä?

2. Om alla lag hade en (eller flera) coach’s challenge, alltså inte att använda för dumheter som att se om någon varit fem tånaglar offside före ett mål utan viktiga saker, då skulle tränarna kunna utmana en situation likt Nilsson vs Nilsson, spelaren skulle inte behöva ligga kvar.
Plus: Domarna får hjälp för att få saker rätt, de måste inte blåsa så fort någon ligger ner, de kan avvakta istället för att chansa.
Minus: Spelet kan fortgå i två, tre minuter efter den tackling som sedan ska utmanas, det blir en extra fördröjning när ett icke-domslut (eller för den delen ”domslut”) ska kollas. Vill vi ha fler stopp i spelet?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

3. Det allra bästa vore förstås eget ansvar, att alla ishockeyspelare vore lika gammaldags i sitt tänkande som Tom Nilsson, att alla klubbar bestämde sig för att ”Vi accepterar inte förstärkningar och överspel hos oss.”
Plus: Self-policing. Alltid bäst.
Minus: Är det rimligt att tro att hockeyspelare som kollektiv ska vara ärligare än andra människor? Är det rimligt att alla spelare, i ett ångestkval om SHL-platsen, tänker som Tom, är så renhåriga att de inte ligger kvar och har lite extra ont i hopp om att få med sig ett PP? Är det rimligt att en tränare, vars jobb kan ryka med SHL-platsen, förespråkar det? Knappast.

4. Tuffare straff för förstärkningar, filmningar, överdrifter, fusk … kalla’t vad ni vill, men detta är något som många supportrar vill se. Gott så, 5000 kronor avskräcker knappast någon. Men hur kollar man hur ont en spelare har efter en tung tackling, hur vet man om det borde ha gått att stå upp efter noll, fem eller 15 sekunder?
Plus: Visst, straff som känns kanske kan skapa en ”tänk efter före”-faktor.
Minus: En del spelare har högre smärttröskel än andra, man kan få enormt ont initialt men snabbt fixa att leva med den, ska man då misstänkas för förstärkning? Och det här med filmning/förstärkning är oerhört svårbedömt. En del, har jag sett, tyckte till och med att Broc Little förstärkte efter Calle Klingbergs tackling i förra veckan. Rent nonsens, givetvis. Little var oförberedd, gick i däck, tog sig snabbt upp och åkte till båset.

ANNONS

5. Domarna kan förstås jobba hårdare med sig själva, försöka att inte påverkas så mycket av om en spelare ligger ner till synes i svåra smärtor eller ej, lita mer till sin spontankänsla, hellre missa och stå för det än chansblåsa för något de inte sett. Undvika att hitta femmor att ”sätta på armen” när ingen egentligen sett något.
Plus: Jättebra så till vida att överspel inte lönar sig – i den bästa av världar.
Minus: I den världen vi nu lever i så är det nästan omöjligt för domare (tro’t eller ej, men de är människor även de) att inte påverkas av hur en situation ser ut. Fullt mänskligt att tro något hemskt har hänt om en individ verkar ha ont. Och 2023 när det finns teknisk hjälp, är det inte bättre att domare får hjälp att se saker snarare än att uppenbara förseelser som borde bestraffas missas?

Ni ser, det här är en riktigt, riktigt svår fråga att lösa. Men det skulle inte skada om den togs upp och diskuterades nästa gång SHL hade sportchefs- eller ordförandekonferens.

Få är nämligen så gammaldags ärliga som Tom Nilsson.

Många spelare, många lag, vill ha med sig långa power play om chansen finns.

***

Fyra matcherLudvig Nilsson, han hade tre tidigare domar, två för knätackling, en för slew foot, detta spelade förstås in i längden på straffet. Även att Tom Nilsson, som denne själv medgav, satte sig i en dum position.

En, två eller fyra matcher, jag tycker ju det råder anmälnings- och matchstraffshysteri i svensk hockey och tänker därför inte ha åsikter om längden på straffet. Detta har ingen som helst preventiv effekt.

Viktigare att det blir rätt på isen. Men det får vi nog bara inse – det kommer det inte alltid bli.

 

► Kan man komma åt det där med att hockeyspelare lurar domarna genom att ligga kvar i lite extra smärta?
► Svårt. Enormt svårt. Men här mina funderingar och förslag.

Tom Nilsson var blixtsnabbt uppe efter Ludvig Nilssons tuffa tackling i går. Foto: TV4 (skärmdump)

Utåt är det nog många som hyllar Frölundabacken Tom Nilsson i dag. Stå upp. Fejka inte. Lura inte domarna.
Men hur många lever efter Toms devis?
Hur får vi fler att göra det?
Hur kan hockeyn få stopp innan den närmar sig fotbollen ännu mer?
Det, mina damer och herrar, det är tiotusenkronorsfrågan, det. 

(den här texten är öppen för alla; den som är sugen på att prenumerera för att inte missa något, det kostar bara 69 kronor/månad och ni klickar här

ÄVEN OM INTE Ludvig Nilsson gjorde mer än delvis träffade Tom Nilssons huvud med sin tuffa tisdagssatsning (ser mer ut som att han touchade, som att båda så att säga hann väja rätt mycket – ni kan studera bilderna här) så var den lite vårdslösa tacklingen bestraffningsbar, bevisat i dag när fyramatchersavstängningen kom som ett brev på posten.

Domarna i Vida Arena missade händelsen; sådant kommer alltid hända i en sport som går så fort som hockey, som vanligt gjorde spelarna fler misstag.

Hade domarna missat även om Tom legat kvar? Självfallet inte, då hade en av linjedomarna ”haft en femma på armen”, video hade tittats på och ett matchstraff delats ut.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Sudda för ett ögonblick bort Ludvig och Tom Nilssons namn, sudda fullständigt bort Växjös och Frölundas, försök se det här i ett principiellt perspektiv:

## Vet svenska hockeyspelare att det kan löna sig att ta sig för ansiktet, ligga kvar en stund på isen, för att få med sig ett långt power play? Japp.

## Händer detta? Oh, ja.

## Är det en oroande utveckling? Verkligen.

## Borde hockeyn försöka göra något åt det? Absolut.

Men här är ju knäckfrågan: göra vad då? Hur kommer man åt problemet när allt färre resonerar som veteranen Tom Nilsson?

Han sa förresten, för den som missat att läsa:

– Det går extremt fort, domarna hinner inte se allt. Hade jag legat kvar så hade de säkert tittat på det, kanske hade det blivit något. Men jag står ändå för att … man ställer sig upp, man tar sig till båset om man kan. Jag tänker inte ligga kvar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Exemplariskt. ”Stå upp som Tom” är en bättre devis än klassiska ”Stå upp som en man.” Men är det vägen fram, att vädja till spelarnas ärlighet? Kanske en smula naivt. Många är inte som Tom, det behöver vi kunna medge.

Så vilka alternativ finns? Här några:

1. Om matchstraff delas ut, om så sker för att den skadade spelaren legat kvar, då ska denne inte få spela inom ett visst antal minuter eller innan han varit inne i omklädningsrummet och undersökts av läkare. Kanske både och.
Plus: Mm, visst, det kan nog få en och annan lirare att tänka till. ”Upp med mig, annars får jag inte spela i det efterföljande PP:t.”
Minus: Det är fullt möjligt att få något så in i helsike ont (tänk ”änkestöten”) men att smärtan snabbt går över. Ska du straffas för att du träffades på fel ställe, kanske en klubba mellan benen? Tänk om du verkligen inte kan stå upp första 30 sekunderna men sedan? En annan sak, säg att en spelare fått en allvarlig smäll mot nacke/huvud, vill vi verkligen att första tanken ska vara ”Jag måste upp”? En tredje sak, var går gränsen mellan resa sig och ligga kvar, får man hämta andan två sekunder på knä?

2. Om alla lag hade en (eller flera) coach’s challenge, alltså inte att använda för dumheter som att se om någon varit fem tånaglar offside före ett mål utan viktiga saker, då skulle tränarna kunna utmana en situation likt Nilsson vs Nilsson, spelaren skulle inte behöva ligga kvar.
Plus: Domarna får hjälp för att få saker rätt, de måste inte blåsa så fort någon ligger ner, de kan avvakta istället för att chansa.
Minus: Spelet kan fortgå i två, tre minuter efter den tackling som sedan ska utmanas, det blir en extra fördröjning när ett icke-domslut (eller för den delen ”domslut”) ska kollas. Vill vi ha fler stopp i spelet?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

3. Det allra bästa vore förstås eget ansvar, att alla ishockeyspelare vore lika gammaldags i sitt tänkande som Tom Nilsson, att alla klubbar bestämde sig för att ”Vi accepterar inte förstärkningar och överspel hos oss.”
Plus: Self-policing. Alltid bäst.
Minus: Är det rimligt att tro att hockeyspelare som kollektiv ska vara ärligare än andra människor? Är det rimligt att alla spelare, i ett ångestkval om SHL-platsen, tänker som Tom, är så renhåriga att de inte ligger kvar och har lite extra ont i hopp om att få med sig ett PP? Är det rimligt att en tränare, vars jobb kan ryka med SHL-platsen, förespråkar det? Knappast.

4. Tuffare straff för förstärkningar, filmningar, överdrifter, fusk … kalla’t vad ni vill, men detta är något som många supportrar vill se. Gott så, 5000 kronor avskräcker knappast någon. Men hur kollar man hur ont en spelare har efter en tung tackling, hur vet man om det borde ha gått att stå upp efter noll, fem eller 15 sekunder?
Plus: Visst, straff som känns kanske kan skapa en ”tänk efter före”-faktor.
Minus: En del spelare har högre smärttröskel än andra, man kan få enormt ont initialt men snabbt fixa att leva med den, ska man då misstänkas för förstärkning? Och det här med filmning/förstärkning är oerhört svårbedömt. En del, har jag sett, tyckte till och med att Broc Little förstärkte efter Calle Klingbergs tackling i förra veckan. Rent nonsens, givetvis. Little var oförberedd, gick i däck, tog sig snabbt upp och åkte till båset.

ANNONS

5. Domarna kan förstås jobba hårdare med sig själva, försöka att inte påverkas så mycket av om en spelare ligger ner till synes i svåra smärtor eller ej, lita mer till sin spontankänsla, hellre missa och stå för det än chansblåsa för något de inte sett. Undvika att hitta femmor att ”sätta på armen” när ingen egentligen sett något.
Plus: Jättebra så till vida att överspel inte lönar sig – i den bästa av världar.
Minus: I den världen vi nu lever i så är det nästan omöjligt för domare (tro’t eller ej, men de är människor även de) att inte påverkas av hur en situation ser ut. Fullt mänskligt att tro något hemskt har hänt om en individ verkar ha ont. Och 2023 när det finns teknisk hjälp, är det inte bättre att domare får hjälp att se saker snarare än att uppenbara förseelser som borde bestraffas missas?

Ni ser, det här är en riktigt, riktigt svår fråga att lösa. Men det skulle inte skada om den togs upp och diskuterades nästa gång SHL hade sportchefs- eller ordförandekonferens.

Få är nämligen så gammaldags ärliga som Tom Nilsson.

Många spelare, många lag, vill ha med sig långa power play om chansen finns.

***

Fyra matcherLudvig Nilsson, han hade tre tidigare domar, två för knätackling, en för slew foot, detta spelade förstås in i längden på straffet. Även att Tom Nilsson, som denne själv medgav, satte sig i en dum position.

En, två eller fyra matcher, jag tycker ju det råder anmälnings- och matchstraffshysteri i svensk hockey och tänker därför inte ha åsikter om längden på straffet. Detta har ingen som helst preventiv effekt.

Viktigare att det blir rätt på isen. Men det får vi nog bara inse – det kommer det inte alltid bli.

 

► Kan man komma åt det där med att hockeyspelare lurar domarna genom att ligga kvar i lite extra smärta?
► Svårt. Enormt svårt. Men här mina funderingar och förslag.

Tom Nilsson var blixtsnabbt uppe efter Ludvig Nilssons tuffa tackling i går. Foto: TV4 (skärmdump)

Utåt är det nog många som hyllar Frölundabacken Tom Nilsson i dag. Stå upp. Fejka inte. Lura inte domarna.
Men hur många lever efter Toms devis?
Hur får vi fler att göra det?
Hur kan hockeyn få stopp innan den närmar sig fotbollen ännu mer?
Det, mina damer och herrar, det är tiotusenkronorsfrågan, det. 

(den här texten är öppen för alla; den som är sugen på att prenumerera för att inte missa något, det kostar bara 69 kronor/månad och ni klickar här

ÄVEN OM INTE Ludvig Nilsson gjorde mer än delvis träffade Tom Nilssons huvud med sin tuffa tisdagssatsning (ser mer ut som att han touchade, som att båda så att säga hann väja rätt mycket – ni kan studera bilderna här) så var den lite vårdslösa tacklingen bestraffningsbar, bevisat i dag när fyramatchersavstängningen kom som ett brev på posten.

Domarna i Vida Arena missade händelsen; sådant kommer alltid hända i en sport som går så fort som hockey, som vanligt gjorde spelarna fler misstag.

Hade domarna missat även om Tom legat kvar? Självfallet inte, då hade en av linjedomarna ”haft en femma på armen”, video hade tittats på och ett matchstraff delats ut.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Sudda för ett ögonblick bort Ludvig och Tom Nilssons namn, sudda fullständigt bort Växjös och Frölundas, försök se det här i ett principiellt perspektiv:

## Vet svenska hockeyspelare att det kan löna sig att ta sig för ansiktet, ligga kvar en stund på isen, för att få med sig ett långt power play? Japp.

## Händer detta? Oh, ja.

## Är det en oroande utveckling? Verkligen.

## Borde hockeyn försöka göra något åt det? Absolut.

Men här är ju knäckfrågan: göra vad då? Hur kommer man åt problemet när allt färre resonerar som veteranen Tom Nilsson?

Han sa förresten, för den som missat att läsa:

– Det går extremt fort, domarna hinner inte se allt. Hade jag legat kvar så hade de säkert tittat på det, kanske hade det blivit något. Men jag står ändå för att … man ställer sig upp, man tar sig till båset om man kan. Jag tänker inte ligga kvar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Exemplariskt. ”Stå upp som Tom” är en bättre devis än klassiska ”Stå upp som en man.” Men är det vägen fram, att vädja till spelarnas ärlighet? Kanske en smula naivt. Många är inte som Tom, det behöver vi kunna medge.

Så vilka alternativ finns? Här några:

1. Om matchstraff delas ut, om så sker för att den skadade spelaren legat kvar, då ska denne inte få spela inom ett visst antal minuter eller innan han varit inne i omklädningsrummet och undersökts av läkare. Kanske både och.
Plus: Mm, visst, det kan nog få en och annan lirare att tänka till. ”Upp med mig, annars får jag inte spela i det efterföljande PP:t.”
Minus: Det är fullt möjligt att få något så in i helsike ont (tänk ”änkestöten”) men att smärtan snabbt går över. Ska du straffas för att du träffades på fel ställe, kanske en klubba mellan benen? Tänk om du verkligen inte kan stå upp första 30 sekunderna men sedan? En annan sak, säg att en spelare fått en allvarlig smäll mot nacke/huvud, vill vi verkligen att första tanken ska vara ”Jag måste upp”? En tredje sak, var går gränsen mellan resa sig och ligga kvar, får man hämta andan två sekunder på knä?

2. Om alla lag hade en (eller flera) coach’s challenge, alltså inte att använda för dumheter som att se om någon varit fem tånaglar offside före ett mål utan viktiga saker, då skulle tränarna kunna utmana en situation likt Nilsson vs Nilsson, spelaren skulle inte behöva ligga kvar.
Plus: Domarna får hjälp för att få saker rätt, de måste inte blåsa så fort någon ligger ner, de kan avvakta istället för att chansa.
Minus: Spelet kan fortgå i två, tre minuter efter den tackling som sedan ska utmanas, det blir en extra fördröjning när ett icke-domslut (eller för den delen ”domslut”) ska kollas. Vill vi ha fler stopp i spelet?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

3. Det allra bästa vore förstås eget ansvar, att alla ishockeyspelare vore lika gammaldags i sitt tänkande som Tom Nilsson, att alla klubbar bestämde sig för att ”Vi accepterar inte förstärkningar och överspel hos oss.”
Plus: Self-policing. Alltid bäst.
Minus: Är det rimligt att tro att hockeyspelare som kollektiv ska vara ärligare än andra människor? Är det rimligt att alla spelare, i ett ångestkval om SHL-platsen, tänker som Tom, är så renhåriga att de inte ligger kvar och har lite extra ont i hopp om att få med sig ett PP? Är det rimligt att en tränare, vars jobb kan ryka med SHL-platsen, förespråkar det? Knappast.

4. Tuffare straff för förstärkningar, filmningar, överdrifter, fusk … kalla’t vad ni vill, men detta är något som många supportrar vill se. Gott så, 5000 kronor avskräcker knappast någon. Men hur kollar man hur ont en spelare har efter en tung tackling, hur vet man om det borde ha gått att stå upp efter noll, fem eller 15 sekunder?
Plus: Visst, straff som känns kanske kan skapa en ”tänk efter före”-faktor.
Minus: En del spelare har högre smärttröskel än andra, man kan få enormt ont initialt men snabbt fixa att leva med den, ska man då misstänkas för förstärkning? Och det här med filmning/förstärkning är oerhört svårbedömt. En del, har jag sett, tyckte till och med att Broc Little förstärkte efter Calle Klingbergs tackling i förra veckan. Rent nonsens, givetvis. Little var oförberedd, gick i däck, tog sig snabbt upp och åkte till båset.

ANNONS

5. Domarna kan förstås jobba hårdare med sig själva, försöka att inte påverkas så mycket av om en spelare ligger ner till synes i svåra smärtor eller ej, lita mer till sin spontankänsla, hellre missa och stå för det än chansblåsa för något de inte sett. Undvika att hitta femmor att ”sätta på armen” när ingen egentligen sett något.
Plus: Jättebra så till vida att överspel inte lönar sig – i den bästa av världar.
Minus: I den världen vi nu lever i så är det nästan omöjligt för domare (tro’t eller ej, men de är människor även de) att inte påverkas av hur en situation ser ut. Fullt mänskligt att tro något hemskt har hänt om en individ verkar ha ont. Och 2023 när det finns teknisk hjälp, är det inte bättre att domare får hjälp att se saker snarare än att uppenbara förseelser som borde bestraffas missas?

Ni ser, det här är en riktigt, riktigt svår fråga att lösa. Men det skulle inte skada om den togs upp och diskuterades nästa gång SHL hade sportchefs- eller ordförandekonferens.

Få är nämligen så gammaldags ärliga som Tom Nilsson.

Många spelare, många lag, vill ha med sig långa power play om chansen finns.

***

Fyra matcherLudvig Nilsson, han hade tre tidigare domar, två för knätackling, en för slew foot, detta spelade förstås in i längden på straffet. Även att Tom Nilsson, som denne själv medgav, satte sig i en dum position.

En, två eller fyra matcher, jag tycker ju det råder anmälnings- och matchstraffshysteri i svensk hockey och tänker därför inte ha åsikter om längden på straffet. Detta har ingen som helst preventiv effekt.

Viktigare att det blir rätt på isen. Men det får vi nog bara inse – det kommer det inte alltid bli.

 

► Kan man komma åt det där med att hockeyspelare lurar domarna genom att ligga kvar i lite extra smärta?
► Svårt. Enormt svårt. Men här mina funderingar och förslag.

Tom Nilsson var blixtsnabbt uppe efter Ludvig Nilssons tuffa tackling i går. Foto: TV4 (skärmdump)

Utåt är det nog många som hyllar Frölundabacken Tom Nilsson i dag. Stå upp. Fejka inte. Lura inte domarna.
Men hur många lever efter Toms devis?
Hur får vi fler att göra det?
Hur kan hockeyn få stopp innan den närmar sig fotbollen ännu mer?
Det, mina damer och herrar, det är tiotusenkronorsfrågan, det. 

(den här texten är öppen för alla; den som är sugen på att prenumerera för att inte missa något, det kostar bara 69 kronor/månad och ni klickar här

ÄVEN OM INTE Ludvig Nilsson gjorde mer än delvis träffade Tom Nilssons huvud med sin tuffa tisdagssatsning (ser mer ut som att han touchade, som att båda så att säga hann väja rätt mycket – ni kan studera bilderna här) så var den lite vårdslösa tacklingen bestraffningsbar, bevisat i dag när fyramatchersavstängningen kom som ett brev på posten.

Domarna i Vida Arena missade händelsen; sådant kommer alltid hända i en sport som går så fort som hockey, som vanligt gjorde spelarna fler misstag.

Hade domarna missat även om Tom legat kvar? Självfallet inte, då hade en av linjedomarna ”haft en femma på armen”, video hade tittats på och ett matchstraff delats ut.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Sudda för ett ögonblick bort Ludvig och Tom Nilssons namn, sudda fullständigt bort Växjös och Frölundas, försök se det här i ett principiellt perspektiv:

## Vet svenska hockeyspelare att det kan löna sig att ta sig för ansiktet, ligga kvar en stund på isen, för att få med sig ett långt power play? Japp.

## Händer detta? Oh, ja.

## Är det en oroande utveckling? Verkligen.

## Borde hockeyn försöka göra något åt det? Absolut.

Men här är ju knäckfrågan: göra vad då? Hur kommer man åt problemet när allt färre resonerar som veteranen Tom Nilsson?

Han sa förresten, för den som missat att läsa:

– Det går extremt fort, domarna hinner inte se allt. Hade jag legat kvar så hade de säkert tittat på det, kanske hade det blivit något. Men jag står ändå för att … man ställer sig upp, man tar sig till båset om man kan. Jag tänker inte ligga kvar.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Exemplariskt. ”Stå upp som Tom” är en bättre devis än klassiska ”Stå upp som en man.” Men är det vägen fram, att vädja till spelarnas ärlighet? Kanske en smula naivt. Många är inte som Tom, det behöver vi kunna medge.

Så vilka alternativ finns? Här några:

1. Om matchstraff delas ut, om så sker för att den skadade spelaren legat kvar, då ska denne inte få spela inom ett visst antal minuter eller innan han varit inne i omklädningsrummet och undersökts av läkare. Kanske både och.
Plus: Mm, visst, det kan nog få en och annan lirare att tänka till. ”Upp med mig, annars får jag inte spela i det efterföljande PP:t.”
Minus: Det är fullt möjligt att få något så in i helsike ont (tänk ”änkestöten”) men att smärtan snabbt går över. Ska du straffas för att du träffades på fel ställe, kanske en klubba mellan benen? Tänk om du verkligen inte kan stå upp första 30 sekunderna men sedan? En annan sak, säg att en spelare fått en allvarlig smäll mot nacke/huvud, vill vi verkligen att första tanken ska vara ”Jag måste upp”? En tredje sak, var går gränsen mellan resa sig och ligga kvar, får man hämta andan två sekunder på knä?

2. Om alla lag hade en (eller flera) coach’s challenge, alltså inte att använda för dumheter som att se om någon varit fem tånaglar offside före ett mål utan viktiga saker, då skulle tränarna kunna utmana en situation likt Nilsson vs Nilsson, spelaren skulle inte behöva ligga kvar.
Plus: Domarna får hjälp för att få saker rätt, de måste inte blåsa så fort någon ligger ner, de kan avvakta istället för att chansa.
Minus: Spelet kan fortgå i två, tre minuter efter den tackling som sedan ska utmanas, det blir en extra fördröjning när ett icke-domslut (eller för den delen ”domslut”) ska kollas. Vill vi ha fler stopp i spelet?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

3. Det allra bästa vore förstås eget ansvar, att alla ishockeyspelare vore lika gammaldags i sitt tänkande som Tom Nilsson, att alla klubbar bestämde sig för att ”Vi accepterar inte förstärkningar och överspel hos oss.”
Plus: Self-policing. Alltid bäst.
Minus: Är det rimligt att tro att hockeyspelare som kollektiv ska vara ärligare än andra människor? Är det rimligt att alla spelare, i ett ångestkval om SHL-platsen, tänker som Tom, är så renhåriga att de inte ligger kvar och har lite extra ont i hopp om att få med sig ett PP? Är det rimligt att en tränare, vars jobb kan ryka med SHL-platsen, förespråkar det? Knappast.

4. Tuffare straff för förstärkningar, filmningar, överdrifter, fusk … kalla’t vad ni vill, men detta är något som många supportrar vill se. Gott så, 5000 kronor avskräcker knappast någon. Men hur kollar man hur ont en spelare har efter en tung tackling, hur vet man om det borde ha gått att stå upp efter noll, fem eller 15 sekunder?
Plus: Visst, straff som känns kanske kan skapa en ”tänk efter före”-faktor.
Minus: En del spelare har högre smärttröskel än andra, man kan få enormt ont initialt men snabbt fixa att leva med den, ska man då misstänkas för förstärkning? Och det här med filmning/förstärkning är oerhört svårbedömt. En del, har jag sett, tyckte till och med att Broc Little förstärkte efter Calle Klingbergs tackling i förra veckan. Rent nonsens, givetvis. Little var oförberedd, gick i däck, tog sig snabbt upp och åkte till båset.

ANNONS

5. Domarna kan förstås jobba hårdare med sig själva, försöka att inte påverkas så mycket av om en spelare ligger ner till synes i svåra smärtor eller ej, lita mer till sin spontankänsla, hellre missa och stå för det än chansblåsa för något de inte sett. Undvika att hitta femmor att ”sätta på armen” när ingen egentligen sett något.
Plus: Jättebra så till vida att överspel inte lönar sig – i den bästa av världar.
Minus: I den världen vi nu lever i så är det nästan omöjligt för domare (tro’t eller ej, men de är människor även de) att inte påverkas av hur en situation ser ut. Fullt mänskligt att tro något hemskt har hänt om en individ verkar ha ont. Och 2023 när det finns teknisk hjälp, är det inte bättre att domare får hjälp att se saker snarare än att uppenbara förseelser som borde bestraffas missas?

Ni ser, det här är en riktigt, riktigt svår fråga att lösa. Men det skulle inte skada om den togs upp och diskuterades nästa gång SHL hade sportchefs- eller ordförandekonferens.

Få är nämligen så gammaldags ärliga som Tom Nilsson.

Många spelare, många lag, vill ha med sig långa power play om chansen finns.

***

Fyra matcherLudvig Nilsson, han hade tre tidigare domar, två för knätackling, en för slew foot, detta spelade förstås in i längden på straffet. Även att Tom Nilsson, som denne själv medgav, satte sig i en dum position.

En, två eller fyra matcher, jag tycker ju det råder anmälnings- och matchstraffshysteri i svensk hockey och tänker därför inte ha åsikter om längden på straffet. Detta har ingen som helst preventiv effekt.

Viktigare att det blir rätt på isen. Men det får vi nog bara inse – det kommer det inte alltid bli.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt