► Roger Rönnberg var tuff i kritiken och snackade ånyo (för vilken gång i ordningen vet jag inte) om en ”läxa” för Frölundas spelare.
► Sådant får mig alltid att rynka på ögonbrynen.
► Dels var det inte så dåligt, dels är det upp till läraren att vara mer pedagogisk om han gång på gång ser brister.
JAG SER ATT många Frölundas supportrar är upprörda, och i så fall är väl tränaren Roger Rönnbergs reaktion efter 1–2 mot Skellefteå (mitt guldtips före säsongen) något att nicka gillande åt.
Rönnberg lät som hans lag gjort bort sig rejält:
– Det var en jämn hockeymatch, det är det bästa jag kan säga. Tyvärr hade vi inte den desperationen, koncentrationen, totala … hur ska jag säga … inställningen för att vinna. Det behövs inte mer när två jämna lag möts, att man slår ner lite på tävlingen, förlorar närkamper, ger bort pucken … vi får för lite tid i anfallszonen.
– Kanske bra att vi inte kommer undan med seger, vi behöver få in ödmjukheten, förståelsen för vilken nivå vi måste upp på för att ta poäng. Det kändes som vi ville hitta en genväg. Hoppas det blir en läxa för oss att lära av. Jag är inte alls nöjd.
Jag höll inte med. Eller … höll med till viss del, men jag såg inte ett Frölunda så långt ner i dyn.
Visst fanns mer att önska, men herregud … motståndaren var ett bra Skellefteå, ett lag med desperation efter två djurgårdsförluster, och att Frölunda inte riktigt kom upp i samma påslag … visst, i den bästa av världar gör man alltid det, varje kväll, men jag har svårt att se detta lika svart som supportrar och Rönnberg.
Det var inte i närheten lika illa som mot Växjö eller Brynäs, inte alls lika svagt som när det blev straffseger mot Mora, fortfarande fanns förståelse för att man måste spela närkampsspel, för att man måste spela enkelt vid behov.
Så, jag tycker inte att Frölunda tappade sin struktur, sin identitet, och supportrar behöver verkligen inte tappa all framtidstro bara för detta.
Det vore att ignorera Skellefteås styrka.
Och det är fånigt.
Däremot är jag lite förbryllad, det blir jag alltid när tränare så kraftigt kritiserar sina lag för att inställningen brister, för att ödmjukheten gör det, för att desperation saknas.
Det är även en tränares ansvar att sådant fungerar.
Och om nu Rönnberg tyckte så mycket brast, varför gjorde han inte om mer i kedjorna, varför använde han inte alla vapen för att från båset tända en gnista?
– Jag tycker inte vi kommit dit där man (spelarna) som grupp hjälper varandra varje kväll att vara obekväma att möta, Två gånger i veckan, om jag ska generalisera, men vi vill komma till tre. Men för ett tag sedan var det en en gång i veckan. Spelarna behöver pusha varandra, rycka tag i gubben som är låg, sa Rönnberg.
Jag är helt med på att gruppen, spelarna, har ett ansvar.
Men det har tränaren också.
Och när man gång på gång snackar om läxor att lära, jag tycker alltid sådant är oroväckande.
Mer så än den spelmässiga insatsen den här kvällen.
Visst, det är trubbigt framåt ibland, och kvällar när Ryan Lasch inte alls är på topp märks det.
Men herregud, det var puckar som studsade nästan på mållinjen, supermålisen Joni Ortio fick slita och vara mästerlig, inte minst när Sebastian Stålberg frestade, så … nä, så jäkla uselt var det inte.
Inte tillräckligt bra för att besegra Skellefteå, men kom igen – det var inte Troja Ljungby (förlåt, Oscar Fantenberg) som var här.
Frölunda är fortsatt på rätt spår, det tyckte jag var viktigast. Sedan är det fortfarande så att det tvivelsutan finns brister, Matt Donovan kämpar för att hitta rätt, det verkar ha satt ner John Nybergs självförtroende, och vi väntar fortfarande på att Lias Andersson ska presentera sig.
Kanske mot sitt gamla lag HV71 på lördag?
Jag ser Frölunda modell 17/18 som ett lag som kommer få strida in i det sista för att ta en topp 6-plats.
Möjligen är det för att jag sett att SHL är mycket jämnare än jag trodde som jag inte är lika kritisk till att Frölunda förlorar en match mot Skellefteå.
***
Sebastian Stålberg (bilden) är en kraftig plusvariant i Frölunda just nu, formpil upp, och delvis gav han Roger Rönnberg rätt:
– Jag tycker ändå vi gör en relativt bra insats, men det krävs mer för att vinna. Så små marginaler, har vi inte alla 100 procent på tårna, då förlorar man med uddamålet.
Stålberg var inte lika negativ som Rönnberg, sa:
– Jag håller med, inte alls lika dåligt (som det har varit ibland), vi har ändå hittat en bas på något sätt, då är vi med i varje match och har chans att vinna, som i dag. Det är en tajt match, men vi faller ur ramarna ibland, måste hitta ett sätt att hålla hela vägen.
Det är dipparna som skadar Frölunda, enligt Stålberg, att inte alla spelare jobbar fullt ut i varje situation:
– Vårt spelsystem är känsligt, om en gubbe inte lägger ner 100 procent i jobbet, om vi släpper trycket … det gäller att fem man gör det hela tiden, att vi ligger i strukturen, att alla ”chippar in.” Vi blandar och ger för mycket.
Själv var han nära att bli målskytt, Stålberg, hans kedja med Simon Hjalmarsson och (efter ett tag) Jesper Emanuelsson hade en jättechans och ett antal bra lägen.
Mer skilde inte. Jag tror det är viktigt att minnas det.
Däremot har ju Frölunda inte Skellefteås spets, som kedjan med Joakim Lindström, Oscar Möller och Pär Lindholm.
– Seriens i särklass bäste, sa Stålberg om OS-spelaren (förutsätter jag) Lindström.
Frölunda har byggt sitt lag annorlunda, om det inte räcker tillräckligt långt kommer klubben få rättmätig kritik.
Men att 1–2 mot ett bra Skellefteå skulle målas med så svarta färger, det förvånade mig.
Det är ju inte som om det här laget spelat gyllene hockey tidigare i höst …
***
Den som vill kan åka skridskor med Frölundas spelare i morgon fredag, 12.30 i Scandinavium.
