► Ja, hockey på smala rinkar är ”en annan sport.”
► Men smarta killar lär sig snabbt. Som Lias Andersson.
► Och för en sådan som Carl Grundström är nog det smala bara bra.
IBLAND HAR JAG fått frågan hur den eller den kan ha platsat i NHL när han inte stått ut på europeiska rinkar, eller hur en svensk fått sådan bra utveckling på andra sidan pölen utan att ha sett så där vass ut på hemmaplan.
”Det är en annan sport”, har jag svarat.
Månne något överdrivet, men inte så jäkla mycket.
Fyra meter smalare rink gör att det går mycket snabbare att ta sig in på mål, spelet blir mer direkt, det krävs inte samma saker, det krävs andra saker, och … tja, en del spelare är mer passande för det ena, en del för det andra.
Det är ett ämne för en annan gång, om Europa borde följa efter, men jag tänkte på detta när jag sent i går kväll såg intervjun med Lias Andersson i New York Rangers-TV.
"It was very important for me.” – @liasandersson reflects on the Traverse City Tournament and looks ahead to #NYR training camp. https://t.co/eKw1VagxqI
— New York Rangers (@NYRangers) September 12, 2017
”Det är en annan sport”, sa Lias när han skulle försöka förklara sin känsla efter den nyss avslutade rookieturneringen i Traverse City (där Rangers kom sist efter förlust mot John Nybergs Dallas i sista matchen).
”Jag visste inte att det gick så fort här”, sa Lias uppriktigt.
Nu vet han. Redan på Rangers camp har han lärt sig. Tror jag. För så är det: de riktigt skickliga spelarna kan anpassa sig åt båda hållen, både när isar blir större och när isar blir mindre.
Ta inte Lias uttalande som ett tecken på att han snart är på väg hem till Frölunda. Det vore ett stort misstag, Han var bara ärlig.
Anpassning sitter i hjärnan. Och är det något som är Lias Anderssons styrka så är det just det som finns i skallen.
18-åringen från Kungälv kommer vara bra på Rangers camp. Han kommer få sina chanser i början av NHL-säsongen. Sedan får vi se.
Där vid lag har inget förändrats.
En annan gång tar vi diskussionen om storleken på hockeyisar, men jag påminner om vad Henrik Sedin sa till mig förra hösten, att små rinkar, små ytor, gynnar utvecklingen av unga spelare. Mer kontakt med pucken.
***
I The Athletic framkom vad Carl Grundström sagt till Roger Rönnberg innan han drog till Toronto Maple Leafs camp, att han inte har en plan B, att målet är att tiden i Göteborg ska vara över, att han är i Kanada för att ta en plats.
Punkt slut.
En utmärkt inställning. Men också en given inställning. Jag förstår inte ens hur man skulle kunna ha en annan, om man inte är i en situation där klubben tydligt säger att man bara tar över spelaren för att ge lite rutin för framtiden.
Där är ju inte Grundström. Han vill in i NHL. Och om inte Carl Grundström tror på Carl Grundström – vem ska då göra det?
Sedan att jag tror Umeåkillen kommer tillbaka, helt enkelt för att konkurrensen i Leafs är mördande, det är en annan femma.
Men det är den i Frölunda också. Grundström, som i så fall har en omställningsprocess att gå igenom, kommer få kämpa för att ta plats.
För övrigt är han typen, anser jag, som kommer göra ännu bättre ifrån sig på smala rinkar. Så chanslös är han absolut inte, och blir det inte NHL i höst så blir det nog nästa år.
Hans inställning är dock den enda rätt. Bra där, Calle.
