► Okej – det fanns ett jäkla CHL-intresse.
► Slutsålt. Fast ändå inte. Håll koll nästa vecka.
► En annan sak: det är verkligen intressant att tänka ett steg till om David Printz-värvningen, vad den betyder, hur Frölunda svängt.
FÖRUT FICK JAG ett meddelande från Frölundas presschef Peter Pettersson Kymmer.
Alla biljetter som Frölunda kunde sälja till CHL-finalen mot Red Bull München är slut, meddelade han.
Då ska man minnas att:
a) München har fått tillgång till 1200 biljetter (tio procent), oklart om alla utnyttjas.
b) Det finns andra förbokade biljetter som kan komma ut till försäljning i nästa vecka.
Så … slutsålt – men ändå inte. Ni som inte köpt behöver inte ge upp. Håll koll i Frölundas kanaler.
Samtidigt, tveklöst sa det här något om intresset för en CHL-final bland Frölundas fans, plus att prisnivån inte var så galen ändå.
Min blygsamhet förbjuder mig inte alls att nämna vem som var inne på det spåret …
Nå, några rader till om David Printz som jag, via kontakter i dag, hört gott om.
Bra kille rakt igenom. Bra i omklädningsrummet. Och att i sin verktygslåda ha tillgång till den typen av back som han är – stor, tung, stark, enkel – kan aldrig skada.
Sedan skulle det förvåna mig oerhört om Printz gick in och spelade varje match.
Men minns tillbaka drygt ett år, hur snacket om ”stora, tunga backar” gick i Frölunda upp till och med då.
Behovet fanns inte. I alla fall sa sig klubben inte hitta rätt ersättare till Oliver Lauridsen.
Sedan dess:
Mike Weber
Adam Pardy
Viktor Ekbom
Anders Grönlund
… och så nu en 38-årig Printz vid namn David.
”Omtänket” är onekligen intressant. Eller ”nytänket” kanske är ett bättre ord.
Sedan är det ju också så här: det var den oväntade kvartsfinalförlusten mot Malmö som gjorde att Frölunda valde att bygga om sitt lag.
Fredrik Sjöström, Roger Rönnberg & Co drog slutsatsen att det sakades tyngd, att Frölunda vägde för lätt, fyllde på med backar som Ekbom och Grönlund, drog ner på svårighetsgraden i spelet, det viktiga var inte längre att i varje situation driva spel, istället skulle Frölunda vara ett större, vuxnare, något enklare men rejälare hockeylag.
Bättre rustat för slutspelshockey, helt enkelt.
Det var på det viset ännu sämre chanser för en ung, mjuk men spelskicklig back som Filip Westerlund den här säsongen.
Men för David Printz fanns plats.
Och … jodå, jag kan se en poäng här.
Dels för att man inte ska underskatta faktorer som rutin, en bra gubbe i omklädningsrummet (en del kan skratta åt sådant, men det är viktigt), dels för att den store (193 cm/100 kg) stockholmaren erbjuder något som inte finns.
Extra allt.
Jag ser inte detta som att Frölunda misstror fysiken hos Jonathan Sigalet, Viktor Ekbom och Anders Grönlund, Printz är helt enkelt något alldeles extra, något att kasta in när det behövs.
Markera mot motståndare (typ Lauridsen mot Marcus Sörensen).
Kliva in mot kraftfulla lag där fysik kan spela roll.
Är Frölunda skadefritt tror inte jag att Printz är annat än back åtta, i alla fall initialt, men ni vet hur det är, det kommer skador, det kommer avstängningar, och att då ha en bjässe som vet sin uppgift, köper sin roll, kan sitta på läktaren, kan göra åtta minuter i nästa match … klart det inte skadar med en utökad verktygslåda.
Som Frölunda numera resonerer, som Frölunda numera spelar hockey, gör David Printz betydligt mer nytta än Filip Westerlund.
Däremot ger jag mig inte: med förtroende, speltid och trygghet kan Westerlund lik förbaskat ha en rätt fin framtid.
***
Mer inför Frölundas torsdagmöte med LHC får ni i morgon. Hoppas det är okej att vi väntar lite.
***
Jesper Jensen till Skellefteå, det såg ni kanske. Logiska valet. Laget skrek efter en (potentiellt) högkvalitativ center.
***
Han/hon/de som designade Chicago Blackhawks tröjor måste ha sett Sheldon Cooper föreställa The Doppler Effect.#blackhawks #rakapuckar #twittpuck #nhl pic.twitter.com/HoloA3yN1a
— Henrik Leman (@henrikleman) January 23, 2019
