► Följde hockeyupptaktsträffen via aftonbladet.se och frågan jag ställer mig är:
► Vill inte SDHL ha mer publik?

SHL drar massor med folk, sköna profiler säljer ligan.
SDHL skriker efter ökat intresse, mer folk på läktarna – men inte en enda person på plats i Stockholm gjorde något för att sticka ut.
Sicket självmål, för att ta det på göteborgska.

VI MATAS MED det år efter år, hur damhockeyn kämpar i motvind, sliter med att locka folk till arenorna. Runt 200, lite drygt, är snittet, det har legat någonstans där i flera år.

Frölunda lär ge SDHL ett lyft den här säsongen, inte bara sportsligt utan även publikt, men tvivelsutan finns ett stort jobb att göra för SDHL:s ledning.

Verksamhetschefen Angelica Lindeberg (bilden ovan) angav som ett av skälen när hon blev utfrågad uppe på scenen:

– Svårt att skapa profiler.

Sådana säljer, må det gälla damhockey eller annat, och här hade ju SDHL en sjuhelsikes chans att sticka ut på onsdagens. Aftonbladets lätt Bolibompa-liknande sändning var gratis, alla klubbarna på plats, tränare och spelare, det fanns alla möjligheter i världen att profilera sig.

Såg jag något sådant?

Inte ett dyft.

Inte. Ett. Dyft.

Lag efter lag, spelare efter spelare, tränare efter tränare, de svarade kortfattat, en del snällt, en del truligt, inte någon bjöd på något extra, inte en jäkel kom med ett skämt, inte en enda profil som stack ut.

Slätstruket som Port Salut-ost.

Lättglömt som en svensk TV-såpa.

Okej, Hanna Olsson (Frölunda) sa samma kloka sak som för ett år sedan angående det här med tacklingar, alltså att det gynnar spelskickliga snarare än fysiska lag. Spelarna, sa Hanna, ”… levererar pucken snabbare, vill undvika smällar.” I övrigt minns jag inte ett enda ord, får leta i mina anteckningar, inte heller där finner jag något värt att nämna. Jo, TV4:s Apollonia Mälarberg var som vanligt verbalt skicklig, men det hör liksom inte hit.

SDHL vill att fler ska komma och titta på matcherna. Gott så. Men när ligan skickar sina representanter till en livesänd upptaktsträff så är det inte en enda av dem som förmår väcka minsta uppmärksamhet, dra ett skämt, skoja med en motståndare, göra minsta lilla för att bli ihågkommen och därmed kanske skapa ett sug hos potentiella arenabesökare.

Jag förstår det inte.

Jag förstår det verkligen inte.

Folk ska självfallet inte göra våld på sina personligheter, men … en liten ansträngning?

Efter att ha fått mitt damhockeyuppvaknande via Frölunda förra säsongen kan jag verkligen gå i god för att om man ger sporten chansen så finns mycket att se; inte bara skickliga Michelle Karvinen och Hanna Olsson lockar mig, lika mycket tilltalas jag av fysiskt spelande energiknippen som Jennifer Carlsson och Emilia Bergeby Hallbeck.

Men alla har inte som jag förmånen att se hockey i yrket. SDHL behöver locka de som har ”vanliga” arbeten.

När strålkastarna var på försökte man inte ens.

Märkligt, måste jag säga.

***

På herrsidan var Roger Rönnberg och Linus Johansson som alltid citatmänniskor, Leksands Björn Hellkvist och Patrik Zackrisson bjöd på ett helt fantastiskt standup-liknande framträdande där temat var svårigheten med att ”passa pucken till vit spelare”, alltså att Leksand (vars försäsong varit allt annat än lysande) fortfarande var kvar på detta steg 1 i hockeyboken.

Inte så att alla som SHL skickade till Stockholm hade gått i Jerry Seinfelds skola, men herregud – de försökte i alla fall.

”Jätteskönt utan Joel. Han hade oss i ett järngrepp.”
Roger Rönnberg om Joel Lundqvist.

”Den som är mossigast är kvar.”
Rönnberg om Frölundas rebuild.

”Bromé tuggar mest tuggummi, Pudas går igång av sig själv.”
Växjös Emil Sylvegård om Örebros Mathias Bromé och Skellefteås Jonathan Pudas, spelare han lyfte fram som roliga att möta och jävlas med.

***

Frölunda nämndes som en utmanare i SDHL, Michelle Karvinen och Emilia Hesa uppmärksammades. Nedan lite grafik som kan vara intressant.

Jag återkommer till SHL, lite om mina tankar där, kanske redan onsdag kväll eller torsdag morgon. Kan väl vara lagom med veckan kvar till premiär. Frölunda är i Skövde för att möta Rögle på torsdagskvällen. Det är jag också. I Skövde, alltså. Inte för att möta Rögle, dock.

***

Ingen av programledarna kunde det som man en gång lärde sig i mellanstadiet, skillnaden mellan ”var” och ”vart.” Möjligen är jag gammal, men jag tycker det är tråkigt. Måste det vara omodernt med rätt och fel?