► En god sak för den här jäkla pandemin i alla fall med sig:
► Inga besvikna hemmafans kunde kräva pengarna tillbaka i går.
► Och Frölundas spelare slapp bli utbuade efter 1–2 mot LHC.
► Det var ju annars en sådan kväll. Men det kommer se annorlunda ut mot Leksand och Örebro.
► Tankar om detta och mina fem bästa får ni här.
En av få chanser som Frölunda skapade mot Linköping, Joel Lundqvist med en backhand som träffade ribban. Foto: C MORE (skärmdump)JAG FÖRSTOD ATT Frölunda skulle få slita enormt för att besegra Linköping, en på sätt och vis svårare uppgift än till exempel Färjestad.
Cluben har lagt om taktik, ska sluta bjuda på saker, fokusera på försvar och satsa på ”ta vad som ges i offensiven”-spel, helt enkelt tajta till allt och strida maximalt för sin SHL-plats kommande säsong.
Hur det såg ut? Tja, LHC:s defensiv var tajtare än en del jeans jag försökte få på mig när jag växte upp på 70/80-talet. Den nivån.
Frölundas motmedel? Inget. Det var som att kämpa mot infektioner innan antibiotikan uppfanns, ibland går det ändå, men oftast inte.
Frölunda körde fast totalt. Var inte ens nära efter LHC:s och Andrew Gordons fantastiskt fina 2–1-mål.
Det här med underskattning tror jag inte så mycket på, inte på det vis som jag ser att flera av er är inne på, att Nicklas Lasu & Co gled ut och trodde att ”det här vinner vi lätt”; det noterade jag inga spår av från start.
Men vi har sett det förut, när Frölunda tillåts ha mycket puck, när motståndaren nästan ger bort den för att krypa tillbaka i sina skyttegravar, då blir Roger Rönnbergs gäng bekvämt, man får hålla i pucken men i fel ytor, man tappar attackpsyket, tävlingsattityden, spelarna blir passiva, fundersamma, ängsliga, frustrerade, förlorar 50/50-dueller, och framför allt, vilket var slående den här tisdagskvällen:
De spelar åt helsike fel.
Överarbetar istället för att gå för det enkla.
Viljan sprutade ut genom öronen på inte minst Stefan Elliott och Johan Sundström, jag vill hävda att alla ville mycket, men frustrerade lirare saknar kyla i skallarna.
Det är i sådana här matcher man kan vara behjälpt av en aktiv matchcoach, en som tar timeout, faktiskt blir förbannad och skriker:
”Vad sysslar ni med!? Ni gör ju precis tvärtom vad vi kom överens om. Sluta snirkelåka och försöka göra allt på egen hand, dribbla i mittzonen, tappa puckar, alla de dumheterna.
Gör det enkelt – ta röd linje, lägg ner puckarna i sarghörnen, gå hårt med två man, tävla utav helsike, vinn puckarna och sätt upp spel så vi kan nöta ner dem.
Vi måste få ner puckar BAKOM deras backar, tvinga dem att vända sig om, nu får de ju stå och titta rakt fram.
Ner med puckarna och TÄVLA! Ge åtminstone det här en chans!”
Om inte spelarna själva borde förstå? Kan man tycka, men elitidrott är inte enkelt, ibland kommer man fel in i det, då behöver man hjälp, en påminnelse, ett rejält wake-up call från båset, ett som absolut inte kan komma varje gång (lex ”vargen kommer”) men de få gånger det verkligen behövs.
Vad Roger Rönnberg & Co gjorde? Skiftade Lucas Raymond och Johan Sundström i några byten. I övrigt rullade det på.
Kanske för att spelarna lär sig mer av en förlust i en grundseriematch i januari än om deras coach låter topplocket gå och skäller ut dem som hade han laddat med en ”The best of Mike Keenan”-video?
På lång sikt kan det mycket väl vara så att den rönnbergska vägen är rätt.
Hans meriter skvallrar onekligen om det.
Oavsett vilket så behöver Frölunda lära sig att spela mot tajta försvar, eller så får man se till att aldrig komma i underläge.
Två tuffa uppgifter. Men den sista är nog värst.
***
Reaktioner från Linköping efter den här tacklingen av Lundqvist på Gordon 👀 #twittpuck #SHL pic.twitter.com/RpzIGJE6uc
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) January 19, 2021
Den här tacklingen reagerade LHC på. Jag kan förstå det. En del av Joel Lundqvist kraft ser ut att riktas mot Andrew Gordons huvud. Det blev ingen utvisning, men ni vet att tacklingar kan anmälas ändå.
Gordon vänder sig om rätt plötsligt, man ser att Lundqvist liksom vill be om ursäkt, kanske för att han inte hann avbryta i tid.
Min gissning är att det inte leder till något, men man vet aldrig. Jag skulle inte bli helt chockad om …
När ni läser detta har ni kanske redan besked.
UPPDATERAT 08.22: Inget ännu på SHL:s Twitterkonto, inga åtgärder gällande gårdagens fyra matcher, och det är ju sagt att anmälningar ska presenteras vid 08.00. Sannolikt gissade jag alltså rätt.
***
Det kan ju inte vara sant att Mattias Bäckmans kropp redan ska ha gått sönder igen. Hoppas det bara var att den småstrejkade lite efter så lång tid utan hockey.
***
Jag tror inte Leksand och Örebro kan/vill spela på riktigt samma sätt som LHC. Det var därför som jag skrev som jag gjorde i ingressen, att det kommer se annorlunda ut då.
***
Om man åtminstone kan röra om i alla kedjor för att försöka skapa ny energi i en match där laget kör fast? Jo, det tycker ju jag. Men det är kanske samma sak där, att på lång sikt så är Roger Rönnbergs modell rätt.
Svårt att säga, finns inget facit.
Men jag hade ju inte satt ihop kedjorna så här till att börja med.
***
Mina fem bästa i Frölunda:
1 – Johan Sundström
* Visst, det blev en del soloåkande, men han tog initiativ, framför allt vann han dueller, försöka komma in mot mål, ta både puckar och sig själv dit.
2 – Stefan Elliott
* Också stark, tog ansvar, ville ta tag i saker, även bra i egen zon.
3 – Jonathan Sigalet
* Måste vara en fröjd att ha honom som backpartner, en av de mest högljudda i ligan, talar alltid om var han är, erbjuder spelalternativ.
4 – Max Friberg
* Jag tycker hans offensivt kommer bort i nuvarande omgivning, men han ville saker, han försökte, han var agiterad.
5 – Patrik Carlsson
* Hans kedja var bäst inledningsvis när Frölunda i alla fall hade lite offensiv.
