SHL-tränarna – så länge har de suttit, så stor är risken för sparken

► Upptaktsträff för SHL i kväll. Ladda med lite tränarsnack, den som vill.
► Har ni koll på hur länge de suttit?
► Och … hur säkert tror ni att de sitter?

19.00 SÄNDER C MORE det traditionella uppsnacket inför SHL-säsongen. Inte heller den här gången blir det som vanligt, ni vet det här med att vi i media möter tränare och spelare öga mot öga, istället  ett coronaanpassat program med reportage och intervjuer.

Tränarna hamnar ofta i fokus. Ofta blåser det rätt bra runt dem. När lagen går bra hyllas gärna spelarna. När lagen går dåligt kritiseras nästan alltid herrarna i båset.

Går det riktigt illa ryker de, sparkas, bye-bye, näste man till rakning. Brynäs har kör den taktiken ett tag, klubbar som Växjö och Frölunda har valt den motsatta vägen.

Häng med så får ni koll på vilken tränare som suttit längst och vad jag tror om SHL-klubbarnas tålamod.

Året som nämns alltså det när respektive tränare fick sitt nuvarande jobb.

* 2012:

Sam Hallam, Växjö
Ersatte Janne Karlsson 15/10.
Sparkrisk: Minimal. Hallam är Växjö, han har lett klubben till tre SM-guld, senast förra säsongen, alla vet hur svårt det är året efter, nu har sportchefen Henrik Evertsson byggt en något mindre namnkunnig grupp och ingen hänger Hallam om det inte blir succé igen. Han sitter så säkert han kan och vill.

* 2013:

Roger Rönnberg, Frölunda
Sparkrisk: Minimal här också, för Rönnberg är Frölunda som Hallam är Växjö. Han har lett klubben till två SM-guld, fyra triumfer i CHL, och … visst, det har hackat de två senaste säsongerna, sjundeplatser jublas det inte åt i Göteborg, och skulle även den här vintern bli en besvikelse trots en rejäl satsning (Christian Folin, Ryan Lasch, Michael Spacek), då kan jag se att diskussioner förs om Rönnbergs framtid.
Efter säsongen.
Men att han skulle få sparken under den här? Nej, inte ens i ett HV-läge ser jag det hända.

* 2017:

Johan Pennerborn, Färjestad
Sparkrisk: Färjestad har ju blivit en stabil klubb i det här avseendet, Pennerborn har fått förtroende och kunnat jobba långsiktigt, dock med byten på assisterande-sidan. Jag ser inte alls Färjestad som en ”kicka tränare vid första motgång”-förening, inte på något vis, men samtidigt är det så här:
Färjestad törstar efter framgång, har tagit hem så bra spelare att man på papperet känns som en given guldkandidat. Pennerborn har haft bra trupper tidigare utan att nå hela vägen fram, skulle det inte alls gå så bra som förväntat med Mikael Wikstrand, Linus Johansson och de andra SHL-stjärnorna, då kan jag faktiskt se att det är ”Pennan” som tvingas betala priset.

Thomas Berglund, Luleå
Sparkrisk: ”Bulan” är en ikon i Luleå – och den klubben kommer vara bra i vinter. Exakt hur bra får vi se, men att herr Berglund sitter säkert, det kan ni räkna med.

Fredrik Andersson, Timrå
Sparkrisk: En sådan finns ju alltid när vi snackar tränaren för en nykomling, klubbledningar kan få panik när risken för att åka ur (och gå miste om sköna miljoner) är akut. Samtidigt tror jag sportchefen Kent Norberg är klok, han vet att Andersson lett Timrå med den äran i flera år, tagit laget till SHL, åkt ur och gått upp igen, sannolikt är den gamle målvakten bäst lämpad att stå i båset, oavsett resultat.
Finns risken att Andersson får gå? Absolut. Är den stor? Absolut inte.

Cam Abbott, Rögle
Ersatte Anders Eldebrink 19/11.
Sparkrisk: Är på väg att ”bli” sin klubb på samma vis som Hallam och Rönnberg. Kanadensaren sitter precis lika säkert.

* 2018:

Niklas Eriksson, Örebro
Ersatte Niklas Sundblad 4/12.
Sparkrisk: Efter en tid när tränare kom och gick i Örebro så har Niklas Eriksson fått chansen att bygga något riktigt bra – och det har han gjort. Truppen han förfogar i vinter ser dessutom riktigt spännande ut. Här har ni ännu en tränare som sitter stensäkert.

* 2020:

Martin Filander, Oskarshamn
Sparkrisk: Även den här föreningen försöker tänka långsiktigt, har Thomas Fröberg (GM) och Martin Filander som ledare, vill göra något bra av Oskarshamn som hockeylag, göra det över tid, och även om det skulle gå knackigt i vinter, förväntningarna är måttliga och att Filander skulle vara den som tvingas bära hundhuvudet … klart det kan hända, men jag tror risken är ytterst liten.

Björn Hellkvist, Leksand
Sparkrisk: Sorry, jag börjar bli tjatig nu, men här är ännu en klubb som styrt in på den långsiktiga vägen, Thomas Johansson (GM) håller i de stora trådarna, Björn Hellkvist syr ihop spelet på isen. Bra trupp har han. Bra bör det gå i vinter. Även om inte … Hellkvist sitter säkert ändå.

Joakim Fagervall, Malmö
Sparkrisk: Förväntningarna har höjts betydligt, spelare som Carl Söderberg och Joakim Ryan har kommit in, en del snack om att Malmö var ett topplag förra säsongen om man ”bara” räknar bort början på serien, och här kan man faktiskt tänka sig viss oro i leden skulle spelet på isen, och poängen i tabellen, inte motsvara förhandssnacket.
Fagervall är en av tränarna som skulle kunna ryka. Tror jag. Säger inte alls att så sker, men i södra Skåne finns i alla fall en klar risk att tala om.

* Nya:

Mikko Manner, Brynäs
Sparkrisk: Jag sticker ut hakan och säger att nu har Brynäs fattat, det går inte att sparka tränare till höger och vänster, det går inte att leta quick fix vid varje motgång. Ny styrelseordförande, ny sportchef, ny tränare – dessutom en förbaskat klok, meriterad och bra sådan. Går det åt helsike på isen är det (med stor sannolikhet) inte Mikko Manners fel, och … kalla mig naiv, men jag tror faktiskt Brynäs ledning begriper det.

Klas Östman, Linköping
Sparkrisk: Första huvudtränarjobbet på seniornivå för Klas Östman, dessutom i en förening som haft förtvivlat svårt att hitta något framgångsrecept, som velat mycket mer än man kunnat, som haft en och en annan tränare de senaste åren och som dessutom har ett lag som i vinter nog kan röra sig en del i tabellens nedre regioner.
Kan tyckas oroande för Östman, men jag ser det lite så här:
Satsningen på Bert Robertsson gick åt helsike (sparken), nu är något av Berts motsats inplockad för att basa i båset. Kicka denne också? Nä, någon jäkla måtta får det allt vara …
Klas Östman är i Winnerbäckland för att stanna.

Barry Smith, Djurgården
Sparkrisk: Ska jag ge er en tränare som jag tror kan ryka i vinter – då är det Mr Smith. Inte så att jag förutser fiasko, absolut inte, Barry kan Sverige bättre än de flesta nordamerikanska hockeycoacher, jag gillar verkligen när en förening vågar visa att ålder (69) och rutin (massiv från både NHL och KHL) är något positivt snarare än motsatsen.
Det här kan gå bra. Men jag kan också se att det skär sig, att det gnälls från spelarhåll om förlusterna blir för många, och … tja, det finns en klar risk här, jag kommer inte ifrån det.

Robert Ohlsson, Skellefteå
Sparkrisk: När Robert Ohlsson drog till Skellefteå drog stjärnorna till NHL och KHL. Om det finns en koppling? Klart det inte gör, men Ohlsson kommer verkligen inte till dukat bord, GM Erik Forssell har fått plocka in ett rätt stort antal spelare för att fylla luckorna, stockholmaren från Djurgården har ett tufft arbete att göra i klubben som lokalbefolkningen kallar AIK.
Bör betyda att ingen hänger honom om det kärvar. Alltså: Ohlsson sitter säkert.

***

Förra säsongen sparkades Bert Robertsson, LHC, Peter Andersson, Brynäs och Nicklas Rahm, HV71. Klubbarna slutade för övrigt på plats 12, 13 respektive 14 i serien.

***

Ni som har Sportkanalen i ert TV-utbud kan se SHL-upptaktsträffen i kväll (19.00). Annars går det förstås bra med C More-appen eller cmore.se. Enligt SHL ska det hela även sändas via shl.se.

I kväll kommer alla tränare och spelare ha stora förhoppningar. Som alltid så här års. Det är optimismens tid. Sedan kommer en del lag drabbas av verkligheten. Vilka dessa är vet vi inget om i dag. Visst är det spännande?