► Kul att vinna en slutspelsserie. Trist att åka ur. Men – du lever i alla fall för att se nästa dag.
► Skräckkvalet – där står SHL-livet på spel.
► Ångesten som måste finnas i Brynäs och HV71, den går nästan att ta på.
► Går det att gissa vinnaren? Nej. Går det att missa matcherna? Nej. Det här är idrottsdrama på högsta nivå.
► Det finns dessutom lärdomar att ta. En står gamle Horatius för: Vestigia terrent (spåren förskräcka).
HÄR OCH VAR läser jag om folk som är förvånade över att två så klassiska lag som Brynäs och HV71 (C More live, nedsläpp 19.30) tvingas kvala för att hänga kvar i SHL.
Jag är också förvånad, men det har inget med klassikerstämpeln att göra.
Jag trodde mycket mer om vinterns HV. Fick fel utav helsike. Kul (att idrott är så oviss). För alla utom HV:s fans, HV:s spelare, HV:s ledare.
För så här är det ju: SHL är en så jäkla jämn liga, alla klubbar har i dag – tack vare C More – goda ekonomiska förutsättningar, det betyder inte så värst mycket att kunna sätta epitetet ”klassisk” på sin favoritklubb.
Det som har varit har varit.
Det som sker nu sker nu.
Leksand gör en kanonsäsong via P-O Ejendals extrapengar, Thomas Johanssons förnämliga användande av dem, Björn Hellkvists högkvalitativa ledarskap, Marek Hriviks fenomenala spel, med mera, med mera.
Inget har med vad Dan Söderström & Co en gång byggde upp att göra.
Därför, ni som hajar till när ”klassiska” klubbar tvingas till ett skräckkval – vänj er.
Vill man absolut ha starka varumärken (ett annat ord för ”klassiska klubbar”) i SHL, vill man försäkra sig om detta – då snackar vi stängd liga.
Men ärligt talat, visst är det väl ytterst få som eftersträvar något sådant i Sverige?
Däremot kan man säga så här:
Vill man öka sina chanser att hänga kvar i SHL, då ska man vara väldigt försiktig med att sparka tränare.
Både HV och Brynäs har trampat snett här.
Alla kan ju inte vara som Växjö (Sam Hallam, 2012) och Frölunda (Roger Rönnberg, 2013) – men det är ta mig tusan inte fel att försöka.
HV har sedan 2013 kickat:
* Uffe Dahlén
* Andreas Johansson
* Johan Lindbom
* Nicklas Rahm
Brynäs har under den perioden gjort sig av med:
* Tommy Jonsson
* Roger Melin
* Tommy Sjödin
* Magnus Sundquist
* Peter Andersson
… plus att ett antal sportchefer kommit och gått.
Det är förstås inte så att det alltid är fel att sparka tränare, ibland måste man. Men man bör vänta till dess att det är absolut, absolut, ABSOLUT nödvändigt. Risken är nämligen stor att spiralen blir enormt ond – och går det riktigt illa så slutar det med att man åker ur SHL.
HV71 eller Brynäs kommer få uppleva det.
Lång och jobbig väg för att komma tillbaka – i en helt annan ekonomisk verklighet.
Detta säger oss en del om värdet av en bra sportslig ledning som gör grundjobbet, som vet exakt vilken tränare man anställer och varför, som arbetar efter en röd tråd, som ser till att följa den, och försöker ha lite is i magen när det går emot.
Som Oskarshamn i år.
Det lönar sig. Kanske inte alltid – men väldigt ofta.
***
Lias Andersson visade härom dagen i en Instagram-story sitt stöd för SHL-klubben i hans hjärta.
Kungälvskillen inledde ju säsongen i HV71, tanken var att han skulle fullfölja den också, men när han trejdades från New York Rangers till Los Angeles Kings så var det bara packa väsken och dra till La-la-land.
Det gjorde han säkert gärna, i och för sig.
Men lita på att Lias sitter på USA:s västkust och biter på naglarna nu.
Hur det går spelmässigt? Spel i 13 av Kings 37 matcher (2+0). I AHL med Ontario går det bättre, 3+7 på nio matcher.
***
Varför jag kallar det ”skräckkval”? Se här:
Att i dag tillhöra SHL som klubb, som organisation, betyder en garanterad C More-peng in på runt 40 miljoner kronor per säsong. Vikten av den har aldrig varit tydligare än nu under pandemin.
I framtiden, från 2024 och framåt, snackar vi cirka 60 (!) miljoner.
I allsvenskan, där rör det sig kanske om en tiondel av vad SHL-klubbarna drar in.
Vinnaren av HV-Brynäs-serien får chansen att bygga om, bygga bättre, vara med när de än större pengarna rullar in.
Laget som förlorar vet att det kan gå som för Modo.
Vestiga terrent (spåren förskräcka) som gamle Horatius uttryckte det.
***
För er som inte läste den här texten från i helgen, låt mig upprepa varför det nya nedflyttningssystemet är överlägset de gamla:
Kort bara, för jag ser fortfarande folk som saknar (gääääsp) den trötta gamla kvalserien (två SHL-lag, fyra allsvenska, dubbelmöten, de två bästa upp till/kvar i SHL) eller systemet med kvalmatcher mellan de två sämsta SHL-lagen och två från allsvenskan.
Jag förstår verkligen inte.
Här har vi nu ett system som garanterar ett nytt lag i SHL varje säsong, det bästa laget i allsvenskan vet att belöningen är en SHL-plats, vi är av med det märkliga systemet där ett lag kunde vinna ”Hockeyallsvenskans final” men inte få mer för det än en match mot ett SHL-lag.
Alla som inte håller på HV71 och Brynäs måste ju älska dramat på tisdag.
Alla måste väl se hur mycket rakare, enklare och bättre det är med ett slutspel i allsvenskan, avslutat med en rafflande final där segraren verkligen vinner något – en plats i svensk hockeys finrum.
För mig är detta fullständigt överlägset de gamla systemen.
Dessutom, och detta är viktigt:
Det är något mindre av en sportslig katastrof att åka ur SHL om man vet att det ”räcker” med att vara bäst i allsvenskan för att gå upp igen. Helt annan sak om man tvingas slå ut ett SHL-lag som via rätt maffiga C More-pengar har förutsättningar att spetsa truppen.
