► Det var ingen felfri insats i Skellefteå – men en väldigt lovande sådan.
► Som dessutom gav två poäng.
► Frölundas sätt att spela hockey skickade väldigt bra framtidssignaler, låt mig berätta om det och ge er mina fem bästa spelare.
EFTER ALLT KLADD som skapat problem i egen zon så var det enormt glädjande det som Frölunda visade upp i Skellefteå (3–2 efter straffar).
Väldigt lite av det hemvändande.
Desto mer av det framåt-tänkande; flera enkla chippar ut, man drog ut laget, hade (nästan) alltid en forward på bortre blå att spela upp på.
Visst, en del gåvor i egen zon, men fläckfria insatser finns inte, Skellefteå bjöd Frölunda på en del också.
Eller ska vi säga att även Frölunda stressade till sig chanser.
Det är roligare att hylla det positiva.
Frölunda spelade uppe i Skellefteå en hockey som kan ge framgång över tid, letade inte lika mycket efter det perfekta passet, var rakare, snabbare, hade attackpsyke.
Det fanns också en tro på att 0–2 inte var omöjligt att vända, bortsett från den (något överdrivet) mentala kollapsen just efter 0–1 syntes det som vi sett tidigare:
Frölunda modell 18/19 är svårt att besegra.
Allt må inte vara perfekt (det är det verkligen inte), men det där är en viktig detalj.
Plus:
## Johan Mattsson – fantastisk. Igen. Spelar han tredje matchen på fem dagar i Malmö på lördagseftermiddagen?
## Joel Lundqvist – borde göra sin 900:e match varje gång …
Nästa säsong, givet att kroppen håller, passerar han 1000. Undrar hur det ska firas? Kanske läge för Frölunda att börja planera redan nu?
## Power play – finns hot i båda enheterna, kanske läge att testa Pathrik Westerholm i PP1 och Simon Hjalmarsson i PP2, eller så blir det för många fina ägg i en samma korg? Låt mig återkomma.
## Simon Hjalmarssons formpil pekar uppåt, stark på pucken, tänk om han hade sista touchen där även också. Sebastian Stålberg bra, Tim Söderlund har jag absolut inte gett upp om, det kommer hända saker. Tror jag.
## Samuel Fagemo visade att han gav sjuttsingen i tisdagsmatchen, bra igen, vuxen hockey och många bra saker med tvillingarna Westerholm (där även Ponthus gör en del bra, men det händer ju för lite). Så när att 18-åringen blev trepoängshjälte i slutet.
## Alla kedjor hotade, inte lika mycket, men alla hotade faktiskt. Viktigt.
Minus:
## Missarna. Närmast okoncentrerat i några ”tvåettor”, det fanns fler lägen där Gustaf Lindvall inte behövde rädda utan avsluten var för svaga. Rhett Rakhshani är dock delvis ursäktad, det här var blott andra matchen – och han nätade ju i straffläggningen.
## Raset efter Skellefteås 1–0, det fina spelet liksom bara försvann och Frölunda tvingades gräva sig ur en 0–2-grop.
Nå – i det stora hela visade det här precis hur Frölunda modell 2018/2019 ska spela hockey.
Det fanns över lag en acceptans för spelsättet.
Väldigt svårt att vara negativ då.
Och varför ska man? Det var den mest underhållande match jag sett på länge.
Till sist: Oscar Möller var en stolpträff från 3–2 Skellefteå i förlängningen. Istället straffades hans gäng av Frölunda. Tommy Samuelssons gäng tog ändå ett steg framåt, trots att sviten med matcher utan seger nu är uppe på fem. Men mycket såg faktiskt rätt bra ut. Som jag skrev i går: Jonathan Pudas – wow.
Mina tankar om Frölundas spelmässiga insats hade varit de samma även om Möller skjutit stolpe in, men man ska inte underskatta känslan av att sätta sig på ett charterflygplan söderut som vinnare.
Det kan spela roll i Malmö på lördagen.
***
Mina fem bästa i Frölunda.
1 – Johan Mattsson
* Outstanding. Lugnet, fokuset, räddningarna. Wow!
2 – Joel Lundqvist
* 2–2-målet, men framför allt energin, åkningarna, tacklingarna. Vilken ledare han var.
3 – Ryan Lasch
* Stenhårt bevakad, ändå kommer han så ofta ut med pucken. Facit 0+2, och viktigt straffmål, ett skott (!) i krysset.
4 – Pathrik Westerholm
* Fortsätter visa att han är en center av mycket god SHL-klass. Finfint PP-avslut – pucken satt högt.
5 – Chay Genoway
* Ja, fortsatt finns tillfällen då han kunde spela enklare, men han har hög kapacitet, tar stort ansvar, gör väldigt mycket bra, spelar massor (21.27).
Bubblare: Jonathan Sigalet, Filip Westerlund, Simon Hjalmarsson, Sebastian Stålberg, Samuel Fagemo.
***
Jag vaknar och nynnar fortfarande på den här ”Hej, det är vi …” – omöjlig att få ur skallen, omöjlig! Som ”Håååve blå …”, ungefär.
***
Den här tweeten … Andreas Wingerli biten av sin … chihuahua. Jag lämnar er med den.
