► Det svenska JVM-laget, trots siffrorna 2–3, var klassen sämre än USA i natt.
► Sanny Lindström skrev i en krönika att de blågula spelarna ”… uppenbart är så underlägsna deras (amerikanernas) tekniska förmåga.”
► Profilen Erik Willander lyfte fram allvarliga brister i skridskoåkningen.
► Jag lät båda utveckla sina tankar. Själv kanske jag återkommer – för här finns onekligen att diskutera.
USA SPRANG IFRÅN till 3–0 i natt innan Sverige reducerade två gånger, sista målet kom sent. Smickrande siffror, och Sanny Lindström – krönikör i Expressen och expert i C More – skrev bland annat:
”Helt klart är dock att sättet som USA utbildar sina spelare på skapar förutsättningar för dem att spela ett spel med hög individuell skicklighet i form av teknik, passningar och fart.
Hur ska vi kunna hänga med och driva juniorhockeyn framåt när vi uppenbart är så underlägsna deras tekniska förmåga?”
Sanny utvecklade när jag slog honom en pling:
– Allt går i cykler. I 00-talets början var Hockey Canada här för att se hur vi jobbade, finska förbundet var här, Slavomir Lener tog med sig saker till Tjeckien. Vi var världsledande. Men USA nu … alla ser ut som Patrick Kane, så tekniska, så skickliga, så starka – även stora spelare är skickliga, och jag har sett det här ett tag. När man ser USA, hur de hanterar spelet i så hög fart, gör det så bra, de får stenhårda pass, snedställer skridskorna … de är så skickliga på att göra allt i hög hastighet. Jag tycker vi står och stampar där vi varit sedan mitten av 00-talet. Vi får fram duktiga spelare, men inte världsstjärnor. Elias Pettersson? Ja, han kanske kommer bli. Då får vi kolla – vad kan vi göra annorlunda? Hur jobbar USA, hur tränar de? Mer? Annorlunda?
En intressant detalj är att ju att medan de amerikanska juniorerna lirar just juniorhockey så spelar flera av svenskarna på seniornivå. Det här är något jag tagit upp tidigare, min åsikt är att det finns en skadlig brådska bland unga svenskar i dag, inte sällan framkallad av föräldrar, och det var intressant att höra Sanny vara inne på samma spår:
– Kommer våra spelare upp (i seniorhockeyn) för tidigt, får de utveckla sina färdigheter? Ta Liam Öhgren, till exempel. Djurgården ansåg det var bättre med J20 och där öste han in poäng. Jag hörde scouter säga: ”Oj, jag trodde inte han hade det i sig.” Herregud, han sköt som en raket i rankingen, var grym i U18-VM och valdes tidigt (första rundan, Minnesota). Ett lysande exempel – för att Djurgården orkade stå emot. Hade han haft den utvecklingen om han spelat med Djurgården i SHL? Ibland är vi för kåta på att ta upp spelare för tidigt. I amerikanska juniorhockeyn, där spelar du inte för att gå vidare (mitt i säsongen), det finns ingenstans att gå vidare.
Omöjligt att komma ifrån föräldrars ansvar här. Finns ett antal exempel (vi behöver inte gå in på namn) på sådana som initierat byte av agent, byte av klubb – bara för att sonen inte fått omedelbar speltid i A-laget.
Sanny:
– Det är en så kort resa nu från att vara duktig junior till att bli mångmiljonär. Klart att föräldrar blir galna och vill ha upp sin son (i A-laget). Ta Noah Östlund, han sniffade inte ens på A-laget (Djurgården). Han draftades tidigt (16, Buffalo), sajnade direkt. Vad tänker Otto Stenbergs föräldrar? Om Östlund draftas och sajnas, då kan Otto om några år. Nu kanske han har jättebra föräldrar, men bara som exempel.
– Resan från bra junior till NHL är så kort i dag, föräldrar kan bli helt dumma i huvudet.
Djävulens advokat invänder här att det är lätt att bli alldeles för negativ rörande utbildningen av svenska hockeyspelare, trots allt har Sverige tagit två guld och ett brons i U18-VM sedan 2019. Ni minns det som kom i våras (6–4 mot USA), ni minns säkert också Lucas Raymonds uppvisning 2019.
** Eller hur, Sanny?
– Självklart – men man får aldrig så sig till ro. Om du ser finalen senast, spelar de tio sådana matcher så vinner USA nio och en halv. Det var mest ett olycksfall i arbetet (USA vann skotten 51–15), och så hade Sverige spelare som Hugo och Mattias Hävelid, Noah Östlund, Jonathan Lekkerimäki och Liam Öhgren som var fenomenala. Klart Sverige är bra på att utveckla unga spelare, bra på att få fram många som fortsätter spela hockey, det syresätter hela verksamheten, elit och bredd. Det ska vi vara stolta över, men vi har hamnat efter USA. Varför? Det kanske vi skulle kolla på. De spelar ju på en lägre nivå men blir bättre. Är det så att de tränar mycket mer än våra killar?
Erik Willander, ungdomsansvarig i Sollentuna, är en känd hockeyprofil på Twitter, alltid med intressanta klipp och tankar, såväl på svenska som engelska. Hans fokus är ofta skridskoåkningen, han lyfte fram det även den här gången och utvecklade sedan:
– Enskilda matchresultat spelar underordnad roll, men när vi har en sämre nivå i skridskoåkningen än de länder vi jämför oss med är vi riktigt illa ute eftersom skridskoåkning är det som är svårast att rätta till och faller hela vägen tillbaka till utbildningen under åren U8 till U12. Östlund, Lekkerimäki, Öhgren, (Calle) Odelius har jag sett sedan U8. SSK -04, Huddinge -03 och Flemingsberg -03 hade förstklassig kvalitet och volym i skridskoträningen redan direkt från skridskoskolan. Alla de lagen tog rygg på Thomas Storms föreskrivna recept för långsiktig framgång vilket i sin tur var direktimporterat från den ryska skolan. Här har vi börjat tappa från det att Tommy Boustedt bytte uppdrag och övergav sin ständiga pekpinne: ”10 000 timmar”. Storm utbildade ju även Hammarbys berömda 92:or (Gabriel Landeskog, Mika Zibanejad, med flera). Enormt skickliga skridskoåkare redan tidigt.
Om man tar vilket svenskt juniorlandslag som helst kan man relativt snabbt och enkelt se (the eye test) att ca 25-30% är för svaga skridskoåkare för att fullt ut kunna fungera effektivt på den position de spelar på i en internationell tävlingsmiljö. Andra brister är underordnade https://t.co/47zaSkoGSE
— Erik Willander (@erikwillander) August 15, 2022
Erik Willander har ofta varit kritisk till förbundet, så även den här gången. Intressanta synpunkter:
– De bästa skridskotränarna kör numera privat och får därmed en anständig lön. Den svenska minimilönemodellen i klubbarna fokuserar bara på låga kostnader för att maximera antalet utövare. Kvantitet är även förbundets enda uppsatta mätbara mål som man styr mot. Det finns en felaktig bild av att hur bra våra juniorlag blir främst avgörs hur många man har kvar i systemet. Vi som har utbildat från U8 till J18 vet att det är kvalitet och kvantitet avseende isträning som är mest avgörande för nivån i J18/J20. Volymmål står nästan alltid i målkonflikt med kvalitativa mål som att vara bäst i J20-VM med mera.
***
Tommy Boustedt, det vet ni säkert, är tidigare utvecklingschef och generalsekreterare på svenska hockeyförbundet. Det var i mångt och mycket hans utredning och tankar som låg bakom det svenska juniorlyftet för 20-talet år sedan, Boustedt har ofta talat om vikten av att lägga ner mycket tid på träning för att bli en bra hockeyspelare, till exempel det här med 10 000 timmar.
Thomas Storm är en legendarisk tränare från Stockholm, mycket fokus på teknik.
***
Planen är att rakapuckar.com ska göras om i höst, betalning i förväg, man skaffar sig ett login, så som nästan alla sajter jobbar i dag. Tips: ni som brukar swisha in en betalning för ett halvår eller år – gör inte det. Betala bara för en månad i taget, för snart blir det kanske ett annat betalsätt här inne.
En allmän fråga i ämnet. Hur många svenska spelare är inte med av olika anledningar? Om det är ovanligt många faller ju Sverige mot USA direkt för deras bredd är ju mycket mycket större. Tycker inte heller det är smart att bygga det på för litet tidsspann.
Mer i ämnet. En sak som jag tror är ohört viktig är att ligga i framkant bland ledare. Att Sam Hallam nu är ledare tror jag är ett bra första steg oavsett hur det går. Nästa steg tycker jag att folk från olika landslag ska blandas. Sam och ass ska medverka i j18 j20. Ledare för j20 ska medverka för yngre men också vid à samlingar. SHL tränare ska kunna medverka tillsammans med Sam för att jobbarna vad som krävs, hur det ska jobbas som en röd tråd genom förbundet. Hinner inte Sam med det får man ta in någon SHL-tränare på heltid som jobbar med utveckling av svenska hockey. Målet är att inga förbudsräver ska vara ansvariga för det sportsliga. Tycker Roger vore en lämplig chef för det när han och Frölunda tröttnar på varandra.
Helt enig i det resonemanget. A-lag borde sätta standard i spelsätt, juniorlag i alla åldrar borde spela likadant som i a-lag. Tränare i de olika nivåerna,(junior till a-lag), måste samarbeta efter klubbens val av inriktning. Sen väljer man tränare som man bäst kan följa grund idéen, motivering och i stort projektledning för att få ideen att fungera. Effektivisera den samtidigt som i ung ålder det är viktigt med fokus på att det är juniorer och det är barn vi utvecklar.
Dras det inte lite stora växlar på en match? Nyligen vann Sverige U18 VM. Har allt blivit så dåligt över sommaren?
Jag ställde just den frågan som du kanske såg. 🙂
USA är ett jätteland. Bättre än pyttelandet Sverige i de flesta sporter.
Rätt naturligt att de får fram fler superstjärnor även i hockey.
När de började fokusera på hockey så är det bara en fråga om när de lyckas med den stora poolen. Lägg där till att de bästa av juniorerna spelar i samma ushl lag konstant i utvecklings programmet.
Vad är syftet med att barn spelar hockey? Och får stora bidrag från det offentliga?
Varför blir det färre och färre killar som spelar hockey?
Hej Per,
Det finns ett mkt enkelt svar på den frågan.
Det är endast barn till rika föräldrar som har råd att spela hockey idag.
En billig kompositklubba kostar 2000, grillor minst 5000, medlemsavgift + träningsavgift, cuper etc.
Sanny är pinsam emellanåt. Är man fokuserad på titlar när det gäller ungdomar och juniorer så står man snart tomhänt. Ishockeyn kämpar idag för sin överlevnad. Ser man då inte bredare än ett nålsöga så blir det stora problem. Sanny tillhör dem som förstör bredden i svensk hockey.
Ungdomar slutar spela för att de allt för tidigt ska välja hockey som enda sport, träna allt för ofta, sitta på bänken när de inte platsar och kanske helt enkelt saknar ekonomiska medel för att träna eller skaffa utrustning.
Man bygger sitt förbund från grunden. Skapar stabilitet bland föreningar som skapar nya ishockeyspelare. Idag bränner man talanger för att skapa spelare som ska till NHL.
Men det skiner igenom, ett av Sveriges ruttnaste förbund får självklart sina lakejer. För visst är det viktigaste i svensk ishockey 2022 att satsa stenhårt på top20.
Av kommentarerna att döma är det lättare att skriva än att skaffa sig kunskap.
Tydligt att ni inte förstår vad Sanny och Erik säger och pratar om.
Min erfarenhet är att ungdomstränarna har för bråttom att vilja visa upp att de är vinnare. Innebär att man vill gärna göra samma övningar som seniorlagen och gör då kortsiktigt vinster. Om du som tränare vill att spelarna ska lära sig att bryta mönster så bör även tränaren göra det. I detta fall inte ha för bråttom. Om du som 13-14 åring börjar köra senior övningar så kan ni tänka er hur roligt det blir när du 10 år senare fortfarande håller på med i stort sett samma övningar. Motivationen sjunker och spelaren blir duktig till en viss nivå och många blir väldigt lika i sitt spelsätt. Individens egna utveckling har stannat av. Att skynda långsamt bör vara en hockeyklubbs mantra. Att juniorerna ska efterlikna A-lagets spelsätt gör att många bra spelare försvinner på vägen. Hur tänker ni om mina synpunkter?