► I sommarheta Kalifornien är Ryan Lasch lika cool som vanligt, trots enorma förväntningar bland Frölundas supportrar:
► – Jag är ingen frälsare, känner absolut ingen press, det får man av annat i livet. Hockey är bara kul. Jag älskar att spela inför våra fans.
► Dessa fans drömmer om framgång, om ett Frölunda som ser betydligt bättre ut än de två senaste säsongerna.
► – Jag tror ni kommer få se en del förändringar, deklarerar Lasch.
► Räkna med att amerikanen får rätt. Här ett längre snack med Frölundas spelsnille, veckan före det att laget återsamlas.
JAG VET JU hur han är, den 34-årige kaliforniern, rätt sorglös när det kommer till hockeyspelandet. Nej, nej – inte så att Ryan Lasch på minsta vis är oprofessionell, mer så att han inte berörs av press, tryck, förväntningar.
Han är en artist som älskar att gå ut på isen och leka med klubba och puck. 12 000 i Scandinavium som kräver framgång? Ännu roligare.
– Jag är absolut ingen frälsare, säger Lasch spontant när vi talas vid.
Han pekar på hur alla framgångsrika lag han varit i fungerat som en enhet, rullat på flera kedjor, allt det där ni hört till leda – för att det stämmer.
– Det handlar aldrig om en spelare, det handlar alltid om laget, slår Lasch fast.
Nå, den där vårdagen när Frölunda presenterade sin egen saga om konungens återkomst höll inte hårt prövade supportrar med.
De närmast exploderade i en enda stor glädjeorgasm.
Frälsaren är återkommen. T-shirts skola bära hans namn. Sjundeplatser bliva framgent obehagliga minnen blott. Med Flyin’ Ryan tillbaka får Frölunda åter luft under vingarna. Spel i numerärt överläge ska inte längre bara ha power i namnet.
Optimismen visste (vet) inga gränser. Om jag fått en spänn för varje ”Nu tar vi SM-guld”-post jag sett i olika Frölundaforum så hade ni inte behövt betala för min journalistik på ett tag.
Skämt åsido, det är ett jäkla tryck på lille (170 cm) Ryans Laschs axlar. Bara det att han inte känner det. Bryr sig verkligen inte. Ser bara fram emot att komma hem till Göteborg och hjälpa Frölunda nå framgång igen:
– Press känner man av annat i livet. Hockey är bara kul. Det är sådan jag är som person.
”Komma hem”, förresten? Jo, han känner så, Lasch, för man kan ju faktist ha fler än ett, och han säger spontant om sina och frun Jasmins känslor:
– Staden, fansen, atmosfären … det är som hemma för oss.
Paret har skaffat sig flera vänner i Göteborg utanför hockeyn, där har ni förstås en stor del av den där ”hemkänslan.”
Ändå var ju dörren stängd.
Frölunda och Lasch tog adjö 2020.
Var färdiga med varandra.
Det skulle inte bli mer.
– Förhållandet hade ”run its course” (ungefär: tagit slut), som Lasch uttrycker det.
– Jag ville se ett nytt land, uppleva en ny liga, träffa nya människor.
Siktet var inställt på KHL. En pandemi kom emellan. Lasch lirade med Pelicans hemma i Jasmins Lahti, fortsatte med ZSC Lions, och Schweiz hade det blivit även kommande säsong om inte Roger Rönnberg ringt just efter säsongsslut.
– Han kan prata, du vet, skojar Lasch och berättar:
– Det kom som en överraskning för mig, jag hade inte förväntat mig det om jag ska vara ärlig. Vi hade tänkt att stanna i Schweiz, Johan Lundskog (ny tränare för Bern) och jag är ju goda vänner, vi hade pratat, det var absolut en möjlighet, jag hade flera olika, men …
** Rogers samtal förändrade allt?
– Ja. Vi har alltid haft en bra relation, vi hade ett bra samtal, jag tog ett par dagar, ville åka hem (till Kalifornien) innan jag bestämde mig.
Lasch hörde aldrig av Frölunda under den gångna säsongen, hade nog gärna återvänt när KHL-drömmen sprack, parterna talade ut om det där, och Lasch fick en större förståelse för den ekonomiska situationen, det ”satsa med måtta, riskera inget”-val som 031-klubben gjorde.
Men det var då, det. När pandemin dominerade. I våras, när en ljusning började synas, när vaccinationstakten skänkte hopp om en mer normal värld igen – då var läget helt annorlunda. Efter det fiaskoartade uttåget mot Rögle handlade det för Frölunda om att ta till krafttag, visa upprörda supportrar och oroliga partners att sjundeplatser, det duger inte.
* Ryan Lasch – smack, tre år.
* Christian Folin – smack, fyra år.
* Michael Spacek – smack, två år.
* Jacob Nilsson – smack, ett år.
… och när tänkte keepern Erik Källgren drog till Toronto, då dröjde det inte länge innan spännande Matt Tomkins presenterades.
Spelare som Lasch och Folin satt i guldsits när Frölunda var tvingat att agera kraftfullt för att bryta den dåliga trenden, de fick sina flerårskontrakt med ekonomisk trygghet.
Lasch:
– Att Frölunda ville ge mig mig tre år, det var verkligen en signal. Jag valde inte för pengarna, men tre år … att Frölunda ville investera i mig, jag var verkligen glad för det, att få chansen att komma tillbaka och bygga upp något, hjälpa Frölunda bli framgångsrikt igen.
Lasch har under semestern ägnat en del tid åt att diskutera spelstil, spelsätt, spelfilosofi i telefonsamtal med Roger Rönnberg. Och så ett antal samtal med kaptenen Joel Lundqvist, de två har ju också en speciell relation efter all PP-tid tillsammans.
De nya spelarna vet Lasch ytterst lite om (han frågar en del om Folin), desto mer om Frölundas spelmässiga bekymmer. Det är här det intressanta citatet från ingressen kommer in:
– Jag tror ni kommer få se en del förändringar.
Vi snackar en del om det här med forechecka & jaga-hockeyn, Lasch vill inte avslöja för mycket, men egentligen är det inte konstigare än det Max Friberg sa i juni: ”Fortfarande kommer vi jobba hårt och vara ett intensivt lag, men vi kanske väger av vissa situationer mer än vi gjort.”
Lasch säger samma sak men med andra ord:
– Vi ska hålla fast vid våra kärnvärden, men det handlar om att vara mer effektiv i allt vi gör. Vi ska vara aggressiva, men forechecka när vi verkligen vill, inte bara för att vi ska.
Inga konstigheter, alltså. Sedan Frölundas uttåg mot Rögle har vi skrivit spaltmeter om att det krävs vissa modifikationer i sättet att spela hockey, det här med mer balanserad forechecking är en bit, bättre effektivitet en annan, komma ihop som ett lag en tredje.
Tvivelsutan ska det bli väldigt spännande att se ett delvis nytt Frölunda i höst. Nygammalt, om vi tänker Ryan Lasch.
Han kommer förresten väl förberedd, fysträning efter tre veckors ledighet, sedan en tid även isträning tillsammans med ett antal andra stjärnspelare med bas i USA:s folkrikaste stat (37 miljoner) där kombon sol ute & och is inne förstås lockar:
– Vi har kört på is sedan slutet av juni, eller kanske början av juli. Matt Nieto från San Jose är en kompis till mig, Rhett Rakhshani är med, Matt Caito från Leksand, Jonathon Blum (ex Färjestad) och flera andra.
***
Visa det här inlägget på Instagram
Joel Mustonens bild noterades givetvis av Ryan Lasch på andra sidan Atlanten, den framkallade skratt, leenden och reaktioner:
– Haha, han är kul, Mustonen. Flera av mina kompisar ville ha en sådan där tröja, jag tror de försökte via Frölundas webbsajt men det gick inte.
Vet ni vad? Ni, kära läsare, har mer tur än Laschs kompisar. Håll utkik här på sajten – för snart, så …
***
Ryan Lasch har bara varit borta i ett år. Han var alltså med säsongen 2019/2020 när Frölunda ändå inte lyckades bättre än en sjundeplacering i SHL. Är det verkligen givet att han ska lyfta laget på ett annat sätt nu? Låt oss diskutera sådant när det närmar sig.
Frölunda återsamlas förresten den andre augusti, de utländska spelarna anländer i anslutning till detta, någon dag eller två före.
