► Det hade förstås inte ett dyft med min morgonkrönika att göra, men det var en tuffare Roger Rönnberg i dag.
► Nya kedjor.
► Tydligare i kritiken, i budskapet till spelarna, tuffare krav:
► Dags börja jobba, dags visa hur man spelar Frölundahockey.
DET VAR ETT stentufft tisdagspass, fullt fokus på närkampsspel, ta sig förbi sin gubbe, stoppa sin gubbe, använda kroppen, spela fysiskt – kräma ut allt.
– De var helt slut, vi fick korta av passet, sa Roger Rönnberg som vare sig skrädde orden eller höll inne med gesterna när jag sa att närkampsspel, det kan då behövas tränas på.
Han höll med.
Har sett vad alla andra sett.
Räddes inte heller att säga det offentligt, on the record.
Vi snackade Malmömatchen (3–4) och Rönnberg var rakt på sak:
– Så här kan man inte spela försvarspel, bara åka förbi, sa han och visade på sig själv, petande lite med klubban mot fiktive motståndaren Leman som stod någon meter bort.
Känslan jag fick var att … tja, ni behöver inte kalla det ”förbannad” som jag var inne på i min krönika, men det var en reaktion, det var lite som att … nu får det vara nog.
– Nu är det dags, sa Rönnberg vid ett tillfälle och fullföljde inte meningen, sannolikt för att jag avbröt honom med ännu en fråga, men bara det faktum att dags-ordet kom upp gav en bild av att det är allvar nu.
Vi snackade om det här med att spela klart försvarsspel innan man går till anfall, agera tufft, rejält, bestämt och synkat i närkampsspelet, hur det suttit ibland men försvunnit lika fort.
– Flera gånger har vi trott att spelarna förstått, men vi har blivit lurade, tyvärr, fyllde Rönnberg på med.
För att vara en svensk tränare var det där en rak och besk passning till spelarna:
Nu får det vara nog.
Eller om ni hellre vill:
Det är dags nu …
Kul, tyckte jag som föreslagit just detta, att Joel Mustonen – killen som backar loss, hittar ytor, alltid är redo att göra mål – nu får chansen med passningsgeniet Ryan Lasch och Joel Lundqvist.
Minst lika intressant att Mats Rosseli Olsen nu ska bilda en jobba häcken av sig-enhet med Simon Hjalmarsson och Sebastian Stålberg.
– Spännande att se Mustonen med Lasch, sa Rönnberg men poängterade att han minst lika mycket såg fram emot att se Hjalmarssons kedja.
Inte heller här höll Frölundatränaren inne med kritiken, sa när Max Friberg gick förbi:
– Max slår våra kärnspelare i det hårda jobbet alldeles för ofta, jobbar hårdare än Stålberg, Rosseli Osen, till exempel. Nu får de, med ”Hjalle”, visa vad de är gjorda av, visa hur man spelar Frölundahockey. Jag har varit missnöjd med det.
Rönnbergs Frölundahockey är lika med stenhårt jobb i alla situationer, mycket skridskoåkning, och så lite spets på det.
Han har saknat det hårda jobbet, i alla fall konsekvent, allt det där som vi varit inne på: göra det tråkiga jobbet, spela klart defensiven och så vidare.
Nu är det dags, för att fortsätta med den terminologin, att spelarna hakar på tåget, närmast mot Karlskrona (torsdag) och Mora (lördag).
Lias Anderssons kedja är intakt, junioren Jesper Emanuelsson (som föga förvånande trampat lite vatten på slutet) är extraforward, det lämnar Christoffer Ehn att leda ännu en hårdjobbande kedja, med Max Friberg och Pontus Widerström.
– De ska kunna konkurrera med den kedja (Nicklas) Lasu byggde under alla år, sa Rönnberg.
Två hårt jobbande, två – på papperet – mer producerande kedjor.
Känns som ett avsteg från fyrkedjorstänket, sa jag.
Dock utan medhåll från Rönnberg.
– Jag har fortfarande krav på att ”Hjalle”, ”Rosse” och Stålberg ska producera, annars har vi inte byggt ett bra lag. Jag tycker det är samma tänk, men de måste ”resetta” sitt sätt att spela. Kan vara att Rosseli ändrat sig för mycket när han spelat med Lasch.
Den förklaringen köper jag rakt av. Har alltid ansett Rosseli som bäst när han börjat en bit ner i hierarkin och ”överpresterar” snarare än som nu … tvärtom.
Nå, det var en högintressant tisdag, detta.
Raka besked av Roger Rönnberg.
Tuffare kravställning.
Personella förändringar som jag gillade.
***
Nej, ingen PP-träning, vet inget om eventuella förändringar. Inget annat nytt att rapportera, direkt.
