► Frölunda går ändå plus 2017/2018, trots en ekonomiskt jobbig säsong.
► Laget 2018/2019 ska fylla på pluskontot med ett tvådagars läger på hemlig ort.
► – Spelarna får kasta alla fasader, lära sig tycka om varandra som människor, kommenterar tränaren Roger Rönnberg.

EKONOMIN FÖRST, FÖR i dagarna väntas Frölunda presentera sitt ekonomiska resultat för säsongen 2017/2018.

Långtidsskador och värvade ersättare tog styggt på plånboken.

Ett kort slutspel (tre hemmamatcher) fyllde inte på den.

Givet att skadade spelare fortsätter kosta pengar även efter tre månader då Folksam kliver in (taket är, har jag för mig, en månadslön på cirka 140 000, resten får klubbarna stå för, plus tio procent av hela lönen) så blödde Frölunda en hel del pengar när höginkomsttagare som (framför allt) Sean Bergenheim och Pathrik Westerholm var borta, sedan hade vi ju Mike Weber och Adam Pardy, i Bergenheims fall finns det kanske också tveksamheter rörande hur mycket försäkringen täckte med tanke på hans tidigare problem med hjärnskakningar.

Ersättare som Joel Mustonen och Jan Mursak värvades (+ Weber & Pardy), och utan att grotta ner sig mer i detaljer:

Säsongen kostade en hel del. Punkt.

Men jag hör att Frölunda i alla fall inte kommer visa röda siffror, det handlar om ett litet plusresultat, och det tycker jag faktiskt är okej.

Efter vinster på nio, fyra respektive sju miljoner de tre senaste säsongerna kanske vinterns resultat landar på … en, en och halv?

Nå, jag gissar bara, har inte detaljkunskap, och det spelar mindre roll.

Bättre än förväntat, som jag ser det. Gott så. Att publiksnittet ökade till 9667 (ingen SHL-match behövde flyttas till Frölundaborg) spelade säkert roll.

Frölunda bär på en del tunga kontrakt men ansåg sig inte – av ekonomiska skäl – behöva dumpa någon spelare och har också råd att ge sig in jakten på en spetsforward.

Sedan kommer en del nya C More-miljoner, men här är SHL-klubbarna överens om att inte öka sina spelarbudgetar för mycket; siffran ”tre” är vad jag hört.

Smart. Är min bestämda uppfattning. För många klubbar har haft ekonomiska bekymmer, gäller att agera ansvarsfullt nu.

Det egna kapitalet låg på 30,2 miljoner så här års i fjol, det bör alltså vara något bättre nu.

Ekonomin ska inte stoppa Frölunda från att nå framgång.

Nå, hur bra blir laget då? Tja, det får vi ju se.

Torsdag/fredag väntar i alla fall ett sådant här lagbyggarläger på hemlig ort, och jag kunde inte hjälpa att skratta lite när GT målade upp det som en stor grej med att det var … wait for it … HEMLIGT.

Herregud, det här är ju inget nytt. Så har Frölunda gjort förr, så har många lag gjort förr, så kommer det göras igen.

Spelarna får inte veta vad de ska ”utsättas” för, det ska vara en hemlighet, två dagar där de får hantera ovanliga saker, växa som människor, växa som grupp.

Inte konstigare än så.

Jag frågade tränaren Roger Rönnberg (som ska med) och han sa:

– Min erfarenhet är att spelarna lär känna varandra, kastar alla fasader om de inte känner varandra, lär sig tycka om varandra som människor.  De byter hockeymiljön mot en annan för att stanna upp och lära sig förstå varandra.

– En annan del är att skapa gemensamma minnen ihop, något att tjabba om när de träffas här (Frölundaborg) igen.