► ”Go west” fick önskad effekt för Lias Andersson, 22. Inte alls lyckad i New York Rangers, desto mer speltid och förtroende i Los Angeles Kings.
► Han åkte hem till Sverige med en go känsla.
► När han nu åker tillbaka till Kalifornien har den inte minskat.
DET KÄNNS INTE länge sedan vi sågs i Frölundaborg under helt andra omständigheter, då hade Lias Andersson tröttnat på livet i New York Rangers farmarlag Hartford, han bröt kontraktet och åkte hem till Sverige, talade öppet om hur dåligt han mått, det var tydligt att det skurit sig mellan honom och Rangers organisation, dock fick vi aldrig några detaljer.
Ett tag var jag nyfiken. Ju längre tiden gick desto mer fejdade den där storyn ut på något vis, förra hösten klev Los Angeles Kings in och räddade Lias karriär när man trejdade till sig honom från Rangers, och i dag … i dag ler och sprudlar den unge anfallaren (fyller 23 i oktober) igen.
– Jag har inte gjort en hel säsong på jag vet inte hur många år. J20, kanske. Så skönt att åka över, inte tänka, bara vara i nuet, säger han.
3+3 på 23 NHL-matcher med LA Kings 20/21 låter kanske inte som något att ställa sig på torget i Kungälv och skrika högt om. Men nu var ju Lias Anderssons situation om inte unik så i alla fall speciell.
## Sjundeval i draften 2017, höga förväntningar på sig.
## Jobbig start med klubbyte HV71–Frölunda, JVM, skadad, mitt under säsongen ”kvarhållen” i New York av Rangers som inte ville att svensken skulle fortsätta säsongen i Göteborg.
## Fortsättningen: ett misslyckat försök att slå sig in i Rangers, det som slutade med en mentalt stukad svensk som tog sitt pick och pack och åkte hem.
Hans NHL-karriär kunde ha varit körd där och då efter det kontraktsbrottet.
LA Kings (pappa Niklas är scout där, han svor sig dock fri från inblandning) gav Lias en ny chans.
I våras förlängdes kontraktet, låt vara ett så kallat ”tvåvägs” med låg lön (70 000 dollar) i AHL (874 125 i NHL), men givet hur allt såg ut för några år sedan … det är inte svårt att förstå leendet på de anderssonska läpparna.
** Känns det som du tagit en tröja i Kings, i alla fall som att du är på väg att bli NHL-spelare på allvar?
– Ja, det gör det verkligen. Jag känner att de tror väldigt mycket på mig, jag tycker jag spelade väldigt bra hockey, skönt att känna det. Jag åkte hem med en go känsla i våras.
Förresten, inte bara ”väldigt bra hockey”, påpekar Lias:
– Jag spelade nästan min bästa hockey i karriären.
6+11 på 15 matcher med Ontario Reign i AHL, med tiden slog sig Lias in i LA Kings förra säsongen, nu är han förhoppningsfull när han åker över:
– Jag fick spela i en högre ”lina, lite PP, sådana saker. 14, 15 minuter per match. Jag tycker jag utvecklades från match till match, från dag till dag, vågade ta för mig mer och mer. Förtroende och självförtroende bygger spelare och karaktärer.
Ett positionsbyte gjorde också sitt till. Eller … åtminstone acceptansen för att byta när det krävs. Centern är numera bekväm på en kant:
– Jag hatade det förut men jag gav det en chans, nu tycker jag det passar mig jättebra.
Ökar också möjligheterna till speltid, givetvis. Kings, som sedan Stanley Cup-triumfen 2014 missat slutspel fem gånger, de andra två åkt ut tidigt, har fyllt på anfallsbesättningen med spelare som Viktor Arvidsson och Phillip Danault; Lias Anderssons plats i det här laget är långt ifrån given.
Men ju längre förra säsongen gick desto bättre hockey spelade han, desto mer förtroende fick han.
För en kille vars NHL-karriär tycktes på väg att hamna i soptunnan så är det skäl nog till optimism, framtidstro och en skön känsla i kroppen.
***
Med ”hel säsong” tänkte Lias Andersson på att vara hela säsongen i en och samma klubb.
18/19 var han faktiskt det, i New York Rangers organisation, men han hoppade mellan NHL och AHL. Förhoppningen är att slippa det i framtiden.
I Los Angeles Kings finns bäste kompisen Jacob Moverare (som ännu inte NHL-debuterat men som kan vara på väg nu), här finns fler svenskar i Alexander Edler (ny från Vancouver), Tobias Björnfot, Carl Grundström, Adrian Kempe och Viktor Arvidsson (ny från Nashville). I farmarligan väntar Samuel Fagemo på sin chans.
***
Ni missade väl inte ”Czechlish” i går?
Kul att det verkar gå bra för lias.