► Kalle Larssons Dubuque Fighting Saints har massiv stjärnstatus på ägarsidan. Vad sägs om Johnny Gaudreau och Martin St. Louis?
► Juniorligan USHL är ”försteg” till college. Och NHL-klubbarna gillar allt mer spelare som väljer den vägen. Som Erik Portillo, till exempel.
► Inget för supertalanger som Lucas Raymond, kanske. Men alla är ju inte som den killen heller …

NI LÄSTE KANSKE den långa storyn om göteborgaren Kalle Larsson, han som för lite drygt 20 år sedan drog till USA för att spela sig till en bra utbildning och en civil karriär. Istället blev det ett liv i hockeyns tjänst – efter en minst sagt fascinerande resa. Om ni missat, klicka nedan.

Amerikanska juniorligan USHL draftar spelare världen över på NHL-vis, tingar 16-åringar, ytterst sällan är dessa redan då bra nog att ta plats, bara i undantagsfall, men man kan faktiskt spela hela vägen upp till 20 (fyra överåriga tillåts).

USHL är ett steg på vägen mot att läsa och spela på college.

– 90 procent av våra killar har den planen, kanske 95, berättar Kalle Larsson.

Här är klon som talar till USHL:s fördel: den som istället väljer spel i någon av de kanadensiska juniorligorna, han kan glömma den möjligheten.

Larsson:

– Spelar du i Kanada kan du inte gå på college för du får ju betalt. Lite grand. 100 dollar i veckan eller något sådant. Då är du inte amatör (ett krav inom amerikansk skolidrott). Som förälder är det nu för tiden svårt att säga till sin son att välja bort chansen att gå på college när du är 16.

Erik Portillo, målvakten och ex-frölundaiten från Partille HK, är en av flera svenskar som nappat på den här möjligheten. Just i Dubuque (19/20). Förra säsongen fanns Axel Kumlin och William Hallén i laget, båda med förflutet i Frölundas J20; likt Portillo är de i dag universitetsstudenter och -spelare.

En annan intressant skillnad:

## Den som NHL-draftas och spelar kanadensisk juniorhockey, här har klubben rättigheterna i två år.

## Den som istället väljer college – fyra år (som för svenskar).

– NHL-klubbarna, de gillar ju att killarna går på college. De kan inte riktigt säga det officiellt, men de får längre tid på sig med spelarna, berättar Larsson.

Bra även för spelarna själva. Alla är inte redo när de är 19, 20. En del kan vara det först vid 21, 22. Som briljante backen Adam Fox i New York Rangers, till exempel. Lirade med USNTDP (ett slags Team USA, de bästa unga i landet) i USHL, gick tre år på Harvard, NHL-debuterade som 21-åring.

Annars är kanske USHL och college primärt vägen för de som inte är superstjärnor som unga.

– Jag satt i och för sig med Lucas Raymond och tjatade på honom, minns Kalle Larsson, men det där är sagt med rätt mycket glimt i ögat.

Larsson (bilden nedan) igen:

– Enprocentspelare som Sidney Crosby, Raymond, det är ju supermänniskor. Men de andra …

USHL fick 57 spelare draftade i helgen, tangerat rekord, femte NHL-draften i rad med +50. Av de 57 har hela 54 stycken förpliktigat sig för universitetsstudier på så kallade division I-universitet (högsta divisionen, största skolorna).

Apropå det här med att många NHL-klubbar allt mer börjar gilla collegevägen, de är inte helt oförtjusta i att svenskar åker över och gör ett år i USHL heller. Kalle Larsson berättar, tar Theo Wallberg som exempel, den 18-årige Skellefteåkillen som nyss togs i sjätte rundan av Ottawa Senators och som nästa säsong spelar för Dubuque Fighting Saints:

– NHL-klubbarna ringde mig: ”Kommer Theo över? 100 procent? Ska han gå på college? Ohio State? 100 procent? Okej, då flyttar vi upp honom.” Jag tror kanske de känner att de har bättre kontroll då, kan träffa spelarna ofta. Jag tror inte nödvändigtvis att de tycker utbildningen är bättre, jag tycker själv att klubbar som Frölunda och Djurgården är minst lila bra. Men NHL gillar när svenska killar kommer till vår liga för att gå på college, då brinner det till hos dem. Jag vet inte riktigt vad det är, men på något sätt har killen visat att han är beredd att åka över.

USHL och collegehockey kommer aldrig vara vägen för alla, inte alls något för varje svensk. Även de snäppet under Lucas Raymond-klass, de som ser spel i SHL eller allsvenskan som nära och troligt, de kan givetvis ta ett stort och bra steg på hemmaplan. Men för flera kan möjligheten att skaffa sig bra utbildning locka – och det kan också ge en hockeykick.

Kalle Larsson om William Hallén, Hovåskillen som gjorde ett år i Dubuque Fighting Saints och nu går på Miami University, Ohio:

– Säg att han stannat kvar i Frölunda ett år till, då hade han kanske hamnat i allsvenskan om han haft tur. Nu spelar han på college, har ett stipendium på 40 000 dollar om året, spelar till han är 24, och kanske kan det bli SHL efter det. Han får ju nytt liv. Det är det killarna säger. Som Samuel Sjölund, draftad av Dallas (fjärde rundan 2019): ”Kalle, jag fick nytt liv. Hemma hade jag spelat i Tyresö/Hanviken, nu är jag med i matchen igen.” Så … jag tror ju på att … om du kört fast, jag säger inte att vår utbildning är bättre, men om alternativet är att spela i division I, det kan du göra efter college också.

En spelare med maffig stjärnstatus i NHL är Johnny Gaudreau. Amerikanen gjorde ett år med Dubuque Fighting Saints (10/11), gick tre år på Boston College innan han anslöt till Calgary Flames som 21-åring.

I dag är Gaudreau en del av ägargruppen bakom Fighting Saints, här finns (urval) Buffalospelaren Zemgus Girgensons, mästarcoachen Dan Bylsma, Edmontonbossen Peter Chiarelli, även Montreals Martin St. Louis är med på ett hörn. Det hela drivs av Brad Kwong, tidigare chef för NHL Europe.

Dubuque Fighting Saints är business – men inte så att den sidan tar över.

– Vi gör en liten vinst, men ägarna gör inte detta för pengarna, de gör det för att de älskar hockey, berättar Kalle Larsson.

I 60 000-staden Dubuque är både Larsson och spelarna kändisar, det är party på matcherna, arenan tar 3000,  1700 säsongskort, drygt 2000 på en vanlig match, fullsatt på de största.

Larsson:

– Matcherna sänds på TV, killarna är rockstjärnor, tusentals fans som ber om autografer.

** Pengar in, publikintäkter?
– Publikintäkter, sponsorintäkter. Vi säljer mycket ”merch” (souvenirer) också. Erik Portillos tröja – den gick för 7000 dollar.

Portillo, det vet ni säkert, gjorde succé i USHL, utnämndes till goaltender of the year, har fortsatt utvecklas på University of Michigan och sitter nu i den här fina situationen:

Efter kommande säsong är han free agent, alltså inte längre ”fast” hos Buffalo Sabres som draftade honom 2019.

** Kalle, vad är viktigast för en organisation som Dubuque Fighting Saints – utveckla spelare och skicka dem vidare till universitetsliv eller att vinna?
– Det ska helst gå hand i hand. Väldigt svårt.

Larsson är dock stolt över resultatet. Slutspel elva år i rad, och så detta:

– Ligan ger ut en award för årets akademiske spelare (goda studie- och hockeyresultat), vi har haft tre av de fyra senaste vinnarna.

Övervägande majoriteten av spelarna som tagits ut i de senaste årens All Academic Team också är kämpande helgon. Studiefokuset är tydligt, i Dubuque gäller mer än hockey. De yngre spelarna går fortfarande i High School, svenskarna som kommer över uppmanas att ta en collegekurs (eller två) online för att på så vis komma bättre förberedda till sina universitet.

Det är ingen dålig merit för en tränare att vara i USHL. Förra säsongen coachades Dubuque Fighting Saints av Sverigebekante Greg Brown (Rögle, Leksand), han kom då från tre år som assisterande i New York Rangers och återvänder nu till Boston College. Just innan Kalle Larsson kom till Dubuque var Jim Montgomery GM/coach i tre år, samme Montgomery som coachat Dallas Stars, varit assisterande i St Louis Blues och från och med i höst är boss på bänken hos Boston Bruins.

***

Förra säsongen spelade följande svenskar i Dubuque Fighting Saints:

Philip Svedebäck, målvakt, Bostondraftad, ex Växjö (Stockholmskille).

Axel Kumlin, back, ex Frölunda.

Samuel Sjölund, back, Dallsdraftad, ex AIK.

Lucas Ölvestad, back, ex Djurgården
(japp, pappa heter Jimmie)

William Hallén, ex Frölunda.

Totalt fanns nio svenskar i USHL. Flest amerikaner förstås, 373 stycken, 50 kanadensare, sedan åtta ryssar, sju letter, sex slovaker, tre tjecker, tre japaner, två belarusier, två finländare, två schweizare, en österrikare, en kazak samt en sydkorean.

***

Okej, det var sista delen av helgläsningen, det. Alltid var det väl något ni fick lära er. Hoppas jag. Nu finns ingen mer text i pipelinen, återkommer kanske efter måndagen då det åter är dags att fundera över livets förgänglighet. Det kan också dröja ett tag. Vem vet, det är ju sommar och ”semester”, det betyder att jag skriver bara när jag vill …

I eftermiddag blir det förresten ett besök i en stad man lite skämtsamt kan kalla ”Did they push?” En spelare i Frölunda hade nog förstått.