► Populistiskt att kalla Rasmus Dahlin för OS-given, skriver jag.
► Missa inte klippet med Oscar Fantenberg och Christian Folin, tipsar jag. Härlig TV.
► … och så ett tack till hockeygudarna, och Viasat.
JAG ÄR JU en sucker för sådana här gulliga klipp, och när reportern från Fox Sports satt ner och frågade Oscar Fantenberg och Christian Folin om allt annat än hockey … mm, har ni två minuter över är det inte bortkastat, långt därifrån.
Folin diggar tydligen Taylor Swift.
Jag ska villigt erkänna att jag inte kan namnge en enda låt hon gjort, men jag får väl googla.
Go och gla’ är Fantenberg här. Och Folin. Och den skrattande reportern.
#HIMvsME– @ChristianFolin on his ❤️ for @taylorswift13: I actually tweeted at her & she favorited my tweet. It was the best day of my life 😂 pic.twitter.com/YAy5qrwlLY
— Bally Sports West (@BallySportWest) November 10, 2017
***
Rasmus Dahlin, ja. Jag tyckte den här artikeln sa mycket om hans attityd.
Inget gnäll när det gick lite emot i landskamp 2 (mot Finland).
– Det här var en väldigt häftig och rolig upplevelse. Jag kommer att åka hem och vet vad jag behöver gnugga på.
Inget gnäll i samband med läget där han hakades och tappade pucken före 0–2:
– Jag som är svag.
Moget. Klokt. Precis som det som brukar komma ur Dahlins mun.
”He’ll be fine, this kid”, tror jag scouterna tänkte, eller mer där till.
Däremot upplever jag fortfarande att det är en smula populistiskt när folk skriver eller säger i TV att Dahlin är ”given i OS”, för det är han förstås inte.
Jag blev en smula förvånad när supertalangen plockades med i landslaget. En NHL-person jag känner en smula reagerade på samma sätt, och då är det ändå samme man som slagit fast att det står utom allt tvivel att Dahlin kommer gå som nummer ett i NHL-draften nästa sommar.
Men ibland känner jag att vi liksom tävlar i vem som ska hylla och lyfta killen från Lidköping mest.
Det är, upplever jag, helt okej att å ena sidan njuta och poängtera att Dahlin, som den odraftade hockeyvärldens störste talang, är något alldeles utöver det vanliga, samtidigt som man å andra sidan inser att OS för fullvuxna män är något helt annat än en seriematch med Frölunda.
Nej, jag säger absolut inte att Dahlin inte ska med.
Jag säger att han inte alls är given.
Med den härliga attityd han besitter, 17-åringen, kommer han dra nytta, ta lärdom, av landslagsäventyret, växa och vara ännu bättre i december än vad han är nu i november.
Vara något mindre valpig i en del situationer, tappa något färre puckar.
Ta ännu fler intiativ, göra ännu fler saker rätt, ställa frågan till Rikard Grönborg: ”Kan ni avvara min spets, den som ingen annan har?”
Men stora målet är junior-VM runt jul/nyår. Efter det får vi se.
Dels hur Rasmus Dahlin mår och spelar hockey då, dels hur alla hans konkurrenter gör det. Det finns ju sådana också.
Fast … här kanske är Rasmus chans: det drällde inte av Tre Kronor-backar som tokövertygade i Karjala Tournament.
Inte forwards heller.
Robert Nilsson, till exempel, var en stor besvikelse. Fredrik Pettersson vaknade i alla fall till lite grand när resten av laget hade soppatorsk mot Finland.
Nå, vill ni veta mer om turneringen läser ni Mattias Ek här.
***
Så många klokare än jag skriver om NHL-helgen i Globen.
Jag vill mest säga tack.
## Till NHL som la två matcher i Sverige; underhållningen var fenomenal, fem minuter slog ut hela Karjala Tournament.
## Till hockeygudarna som lät stockholmarna Fredrik Claesson och Johnny Oduya (inte direkt vana målskyttar) panga in puckar där och när det passade som bäst. Men … den studsande lördagspucken med eget liv, den kan ni väl slänga i papperskorgen?
## Till Erik Karlsson för att han finns (även om det faktiskt syns att foten stör honom, tycker jag), till föräldrarna som gjorde honom.
## Till Viasatgänget som presterar så bra TV att det känns som att man är en gäst i soffan, som att man själv är med och snackar med ”EK65” & Co. Passionen, professionaliteten – jag tar av mig hatten.
