► Måndag, Morning Mailbag, och jag passar på att svara på två frågor jag ofta får.
► En handlar om Lucas Raymond.
► Den andra om Frölunda som favorit till SM-guldet.
► Jag känner att det finns anledning att hålla i hästarna – i båda fallen. Häng med, tyck till, och självklart kan ni ta upp andra saker.
DET ÄR VECKAN då Frölunda ska till lilla Skee ishall för att spela Strömstad Hockey Classic, Leksand (torsdag) och Färjestad (lördag) står för motståndet, och det bör bli intressanta matcher.
Helgen efter är det CHL-premiär, både Frölunda och Färjestad ska alltså vara på väg mot något som liknar hygglig tävlingsform.
C More sänder, men jag ska försöka vara på plats.
Nå, det skulle handla om annat, om sådant jag vid flera tillfällen fått frågor om, här inne, på mejlen, eller i verkliga livet. Vi börjar med:
1. Lucas Raymond.
”Han måste väl få spela, annars är Roger Rönnberg feg”, tycker en del och snackar upp Lucas till Rasmus Dahlin-nivå, några anser att 17-åringen är för vek och överskattad.
Det sistnämnda menar jag är rent trams, se bara vad TSN:s analytiker och scout Craig Button skriver, att göteborgaren är en av sex som kan gå som nummer 1 i nästa sommars NHL-draft.
Talande. På den nivån är 17-åringen, alltså.
Men framtiden är en sak, nuet en annan, och för mig är det rätt enkelt:
Lucas Raymond är, så länge Samuel Fagemo är kvar, en av 14 forwards i Frölunda.
När Fagemo drar till Los Angeles är han en av 13.
Raymond kommer få sina chanser. Inget snack om det. Ju bättre han är, desto mer spelar han. Ju mer han visar sig behöva lära, desto mer behöver han ta ett steg tillbaka.
Egentligen är det inte svårare än så. 17-åringen ska in i vuxenvärlden, det är upp till honom att visa att han är mogen nog för att vara med där.
Någon undrade om inte Roger Rönnberg känner press på sig att spela Raymond, att någon annan får sota för att supertalangen ska spelas upp till en hög draftranking, att det gynnar Frölunda på sikt med ännu en lirare som ger eko i Nordamerika.
Lite grand upplevde jag att så var fallet med Rasmus Dahlin, jag kände ibland att han fick lite väl fria tyglar just för att han var den han var, men det var ju inget emot förbundet som var sju resor värre och ville marknadsföra svensk hockey genom att ta med Dahlin till OS.
Inte samma situation med Raymond, han har ingen given plats i Frölunda, han behöver slå ut andra, och jag ser det som en jättetillgång för Roger Rönnberg och tränarstaben.
## Bra för Frölundas forwards med en blåslampa i rumpan.
## Bra för Raymond (och Karl Henriksson) att direkt fatta vad vuxenlivet handlar om; här finns inga givna platser, det handlar om att tävla, slå ut andra för att få istid.
Alltså: ni kommer garanterat få se en hel del av Lucas Raymond, hur mycket det blir i A-lagets tröja, hur mycket det blir i J20:s … det är helt upp till den unge göteborgaren.
Jag är jättenyfiken på att se hur det blir.
Det tror jag ni är också.
Talangen är enorm, Raymond ska bara bli vuxen. Går det fort kan det här bli hans vinter.
En annan sak jag får frågor om, eller kanske i lika hög grad påståenden, är:
2. Frölundas chanser att ta SM-guld igen.
Truppen är på papperet så bra att andra lag borde bli skrämda, hävdar en del. Jag har till och med sett journalistkolleger som noterat kedjorna och skrivit: ”Vem ska kunna slå det här laget?”
Många, skulle jag vilja säga.
Haussen kring Frölunda bygger på att Johan Sundström är lika bra som guldsäsongen 15/16, att Nicklas Lasu är ett snäpp vassare än när han åkte till Finland, att Samuel Fagemo är kvar och öser in mål, att Ryan Lasch är mästerlig som vanligt, att Karl Stollery visar hög klass, att Theodor Lennström kan utveckla sin defensiv, att Johan Mattsson håller samma höga nivå, att …
Men tänk om det inte blir så då?
Tänk om bara några få frågetecken rätas ut till utropstecken?
Missförstå mig rätt, jag står för allt jag skrivit, Frölunda ser verkligen sensationellt starkt ut för att vara fjolårssäsongens mästarlag, sådana blir ju gärna brandskattade.
Men – det betyder inte att Frölunda är någon storfavorit i min bok.
Ett av flera lag som kan spela väldigt bra hockey i vinter, som till och med bör göra det, absolut.
Men det samma gäller Färjestad, Växjö, Luleå, Djurgården, för att bara ta de lag som jag spontant känner ser bäst ut.
Det är så mycket som ska stämma, så säg så här:
## Jag blir inte förvånad om Frölunda är topp 2 och går långt i slutspelet.
## Jag kan absolut se att laget tvingas slåss om en topp 6-plats också.
Är jag tråkig, feg, ängslig? Nix. Eller … det får ni förstås tycka, men jag ser det så här:
SHL ser superintressant ut, massor med profiler, många starka lag, det kommer bli tajt, spännande, och ärligt talat – det är väl underbart?
Se där, nu har jag babblat klart. Nu är det er tur. Säsongens tredje Morning Mailbag.
***
Vid lunchtid här på sajten: långt snack med den tvillingbror Lundqvist som inte spelar i Frölunda.
Vid kvällstid: något slags rapport från Frölundas årsmöte, förutsatt att det är öppet för media även i år.
