► Johan Mattsson talade öppet om sin livssituation efter måndagsträningen.
► Sambon Carolines graviditet har varit problemfylld. Mitt uppe i detta dog älskande hunden Franklin, inte ens fem år fyllda.
► Stressen har triggat migränen, förhoppningen är att det släpper efter onsdagens planerade kejsarsnitt då Caroline och Johan ska bli föräldrar:
► – Min inställning är att allt kommer att gå bra, att jag ska vara tillbaka och träna så tidigt som möjligt, att allt släpper.
DEN SOM UPPLEVER all hockeymiljö som macho och hård skulle ha varit med i Frölundaborg på måndagen.
Johan Mattsson berättade om tårarna inne i omklädningsrummet den där lördagen när Frölunda skulle till Växjö, hur han inte orkade åka med till Småland eftersom Franklin gått bort på natten, stödet från Joel Lundqvist och övriga i laget.
Det har varit en jobbig graviditet för sambon Caroline eftersom barnet ligger fel, mitt uppe i detta dog alltså älskade miniatyrbullterriern Franklin.
Allt detta har kickat igång Johan Mattssons migränbesvär, de som, annars hållit sig borta sedan i somras.
Korta storyn:
## Planerat kejsarsnitt på onsdag, goda chanser att allt går bra, då hoppas Johan Mattsson snart vara tillbaka och träna.
## Utan stress och oro för Caroline och barnet ska migränbekymren klinga av, hockeykarriären därmed på allvar kunna ta fart igen.
Den långa … får ni här. Med Johan Mattssons ord. Först om när han och Caroline tvingades fatta beslutet att låta Franklin somna in natten till förrförra lördagen:
– Det blev som om någon tände eld på bensinen. Det startade väl allt egentligen. Det är fortfarande jättejobbigt. Jobbigt att prata om. Men det måste man göra.
Migränbekymren har förföljt Mattsson sedan unga år. Hållit sig borta i höst. Men när Franklin dog bröt allt ut igen.
– Jag kom hit på lördagen (Växjö borta), tänkte jag skulle kriga mig igenom, men jag satt i en och en halv timme och grinade. Första killen som kom fram var Joel, han pratade med mig, jag pratade med Pärra (Edlund, fys) också, det hjälper om man pratar om det.
Efter att ha gått av mot LHC i torsdags snackade Mattsson med alla spelarna i laget:
– Jag berättade vad som hände, att jag har saker som ligger och stör privat. Jag har pratat mycket med Andy (Swärd, mentale tränaren), med John (Jansson, Frölundas idrottspsykolog), med Roger (Rönnberg), med ”Kribba” (Kristoffer Martin, målvaktstränaren), förhoppningsvis släpper många knutar nu. Man behöver prata. När man satt igång att göra det blir det mycket lättare.
När migränen slog till visste Johan Mattsson inte varför.
I efterhand är det lätt att förstå.
Med konstant oro för sambon Caroline och barnet som gnagde i skallen räckte det med en utlösande faktor.
Franklins hastiga frånfälle var en sådan.
Alla hundägare kan säkert sätta sig i situationen.
För Johan Mattsson, som under karriären tagit hjälp av Andy Swärd för att hitta bättre balans i livet och på isen, betydde Franklin massor.
För sambon Caroline också. Mattsson berättade:
– Det har varit en jäkla lättnad att veta att om jag varit borta en månad så har hon haft Franklin. Jag vet inte hur ofta han tröstat henne. Han har tagit hand om oss mer än vi tagit hand om honom. Han hade så mycket karaktär, det finns folk i vår närhet som var tvungna att gå hem från jobbet, så ledsna blev de när han dog. Han betydde mycket för många.
På tisdagen skrivs Johan Mattsson och Caroline in på BB (Östra sjukhuset).
Barnet ligger fel, det har varit komplikationer, men förhoppningen och tron är att allt ska sluta lyckligt.
– Vi hade förstås föredragit vaginal födsel, nu blir det inte så, men förhoppningsvis går allt bra. Min inställning är att allt kommer att gå bra, att jag ska vara tillbaka och träna så tidigt som möjligt, att allt släpper då.
Johan Mattssons huvud, givet allt strul i privatlivet, har inte klarat det påslag och den stress som matchsituationer medför.
Han och Frölunda tog en chans i lördags (Djurgården).
Det gick inte.
Nu hålls alla tummar för att ett friskt barn föds på onsdag, att Caroline mår bra efteråt, att Johan Mattsson kan slappna av, att migränbesvären klingar av och att han då kan ta upp kampen med Johan Gustafsson om förstaspaden.
Men han slåss också med lite av skuldkänslor.
– Känslan blir ju att man sviker laget, oavsett hur självisk man tillåter sig att vara. Jag har den personligheten, jag är en lagspelare, hatar att göra så där (kliva av mot LHC), det kanske innebär att det tar extra mycket på mig. Jag försöker vara en kille man kan lita på, som andra kan komma och prata med om de har problem. Det svider kanske extra mycket för mig att behöva kliva av en match då.
Nå, Johan Mattsson har fått stort stöd inom laget. Alla förstår. Hockeyn kommer i andra hand. Arvid Söderblom backar upp mot Örebro på tisdagen, sedan avgörs resten av onsdagens stora händelse.
Mattsson:
– Det hänger ju på hur Caroline mår. Det är ändå hon som ska gå igenom allt, jag är bara där som stöd.
Inte så bara, sannolikt.
***
Mer senare, nya power play-formationer, små ändringar i kedjorna.
