► Frölunda är i 3–1-ledning mot Luleå mycket tack vare:
► a) Vassa avslut. b) Vasst målvaktsspel.
► Alldeles oavsett om det blir SM-final eller inte – hur många såg just detta komma i höstas?
► Måndag. Morning Mailbag. Lite hockeysnack, kanske. Varför inte om Robin Lehner, eller Joe Thorntons obegripligt milda straff.

DET GÅR FÖRSTÅS att leta och ta fram ett antal olika detaljer för att förklara varför Frölunda i dag måndag flyger till Luleå med en 3–1-ledning i semifinalserien.
Det totala försvarsspelet, sättet man – som Joel Lundqvist uttryckte det i går – ”spelat upp Johan Mattsson – är förstås en stor sådan.
Men det går inte att komma ifrån två saker.
a) Mattsson har varit fenomenal sedan han kom tillbaka efter migränproblemen, han vann målvaktsmatchen mot Oscar Alsenfelt i kvartsfinalen och han leder den mot Joel Lassinantti på poäng.
b) Frölundas avslut har varit snäppet vassare än Luleås, på intet sätt har ju Isac Lundeström & Co helt saknat möjligheter, men ingen har kunnat trä upp pucken i krysset som Rhett Rakhshani i lördags, till exempel.
Ni var många som dömde ut Frölunda i höstas, dels oroade målvaktsspelet (Johan Gustafsson var aldrig vatten värd, men det restes frågetecken även kring Johan Mattsson), dels oroade anfallsspelet där det verkligen gick att fundera på vem eller vilka som skulle näta.
Jag var själv tveksam till hur det skulle gå, kunde se framför mig såväl en bu- som en bä-utveckling.
Tänk om man hade anat vad som komma skulle?
Hockey är fascinerande.
Förresten, för den som inte fattar att 3–1 inte på något vis är en ledning som garanterar finalplats är det bara att titta på vad som hände i Karlstad i går.
Färjestad gjorde en ”Sebbe indian” på Djurgården.
8–2, alltså.
Snacka om bra svar när de värmländska ryggarna var mot repen.
Grymt intressant nu att se hur detta påverkar framför allt Djurgården, om man bara tar det som en tennisspelare som metodiskt vunnit 6–4, 6–4, tappat tredje set 0–6 men sedan bara går ut och kör vidare – eller om det skapade oro och tveksamhet.
Jag tror på det förstnämnda.
Jag tror Djurgården är långt bättre hemma i Stockholm tisdag kväll.
Om inte för annat så för att jag vill ha in mitt tips …
Men Färjestads storseger visade på svårigheterna Frölunda ställs inför i kväll.
Luleå måste. Frölunda måste inte. Ibland märks sådant. Även om det är omedvetet.
***
Det är ju kontakt.
Ni vet min åsikt, jag tycker målvakter ska hålla sig i målgården, är de utanför med arm/ben så får de finna sig i kontakt (nej, inte påkörda/tacklade, men kontakt), men nu är vi ju inte där, och visst hindras den amerikanska målvakten?
Nå, skandalen är ju att hon sedan blev … häpp … utvisad! Läste jag. Det verkar vara så där med domarstandarden på damsidan.
Pappa Mustonen (förbundskaptens-Pasi) var allt annat än glad.
***
Själv är jag fortfarande helt förundrad över en annan sak, nämligen detta:
Hur är det möjligt att Joe Thornton kan komma undan med två minuter för den här huvudtacklingen?
Hur är det möjligt?! Man frågar sig gång på gång, som Just D hade uttryckt det.
Jag satt i går kväll och njöt av New York Islanders 4–1-seger mot Pittsburgh Penguins (3–0 Isles nu), Barry Trotz gäng lyckas verkligen kombinera en stark defensiv med en härlig offensiv, anförd av sprakande stjärnor som Jordan Eberle och Mathew Barzal.
Allra nest njöt jag av Robin Lehners målvaktsspel.
Killen som gått igenom så mycket utanför isen (ni vet vad), som hanterat det så bra, han är nu så lugn, så stabil, så trygg.
I livet.
På isen.
Mölndalskillen som av Erik Granqvist kallats för ”gladiator” på grund av sitt spelsätt jobbar nu med små medel, står rätt, är i vägen, tycks låta pucken komma till honom snarare än att jaga den.
”Jag känner mig lugn i nätet”, säger Lehner nedan.
Han har få övermän i NHL just nu. Om vi ska knyta ihop tråden gällande ”Vem hade trott …?”
”When we win the fourth one we can be happy. Right now we have three games and we need to win one more… You can’t take anything for granted.” @RobinLehner pic.twitter.com/dJI16PcoCv
— New York Islanders (@NYIslanders) April 14, 2019
***
Okej, då kör vi, Morning Mailbag – var så goda.
