► Inför ännu en het hockeyvecka med Frölunda surrar frågetecknen just ovanför min skalle:
► Varför denna mentala osäkerhet?
► Varför så svårt hitta en stark grund att stå på?
►Det är måndag, det är dags att snacka hockey – det är Morning Mailbag.
(SAJTKRASCH – hela inlägget med måndagens mailbag försvann, gick inte att få tillbaka, alla era kommentarer försvann. Bedrövligt. Ni har texten här, ett stort antal av kommentarerna ser ni som skärmdumpar efter texten. Hemskt ledsen för detta, vi som hade sådant gott tugg … Världen är inte alltid som man vill. Men nu kan ni i alla fall se det mesta av vårt snack, och så haka på med nya kommentarer.)
EFTER ATT FRÖLUNDA tagit två poäng mot Luleå blev det en liten snackis att tränaren Roger Rönnberg tydligen sagt till GP att han kanske kört för hårt med sitt lag.
Ta det med en stor nypa salt.
Den där hårdträningen som brukat komma så här års är inte här än, den ska – det har Rönnberg deklarerat – äga rum under OS-uppehållet.
Detta sagt kan det förstås vara så att Frölunda (likt andra lag) tränar för hårt rent allmänt, att för mycket tid läggs på enkelt uppmätta saker som fysprofiler, för lite tid på spetskvalitéträning, mental träning och så vidare, men det är en annan diskussion.
Jag menar så här:
Att ett Frölunda som under en lång period såg välfungerande ut tappade det mesta av vad spel & samspel heter i två matcher (Färjestad 1–4, Luleå 3–2) har knappast med tunga ben att göra; så snabbt går det inte.
Jag tror mer att Roger Rönnberg är väldigt fundersam, undrar vad som gick fel.
Jag upplever att han nog sökte efter en ursäkt åt sina spelare, ville skydda dem, och det är i sig hedervärt.
Men problemet löses knappast av lättare träningar i veckan.
På något sätt måste istället spelarna hitta tillbaka till tryggheten där alla drar åt samma håll, inte vinner varje gång, men i alla fall drar åt samma håll och maximerar laget Frölundas chanser.
Till och med matchen mot Brynäs (1–4) borta såg det bra ut, den förlusten var av typen ”det andra laget var bara ett snäpp vassare”, inte ”oj, Frölunda tappade allt.”
Matcherna mot Färjestad och Luleå, däremot …
Framför allt Färjestad, förstås.
Efter en rätt lång period med trygghet och acceptans för det något omgjorda spelsättet (ni vet vid det här laget: lite enklare, lite rakare, lite snabbare, inte lika aktivt i egen zon, mer boxa ut, skydda egen bur, snabba omställningar) spretade det enormt i två Scandinavium-matcher.
Skakade de där två tidigare Färjestadsmålen om så förbaskat?
Var det att tre kedjor gjordes om som skapade denna ängslighet?
Eller, hemska tanke för er som har grönvitröda hjärtan, är spelarna inte bättre än att de alltid kommer få den här typen av perioder då de inte orkar hålla i och följa matchplan?
Jag har inte svaret. Men jag är grymt nyfiken.
Söndag och måndag ledigt, det tycker jag är bra, för sedan rullar det på:
Tisdag & onsdag: träning.
Torsdag: Karlskrona borta.
Fredag: träning i Göteborg efter hemkomst.
Lördag: flyg till Skellefteå och match.
Söndag: flyg till Stockholm och träning.
Måndag: match mot Djurgården.
Tisdag: ny match mot Djurgården, nu hemma i Göteborg.
Det handlar om att hitta tillbaka till tryggheten, till förståelsen för vad som krävs, till känslan av att göra saker tillsammans.
Om det är Roger Rönnbergs uppgift, om det är Joel Lundqvists, om det är alla spelares ansvar … det kan man diskutera, kanske en annan gång.
Men det måste göras. Och jag hade återgått till de kedjeformationer som fungerade – omedelbart.
Det såg inte alls pjåkigt ut ett tag, när Frölunda förstod att spela efter sina resurser, de som känns mindre än under närmast föregående säsonger.
Tillbaka dit. Snabbt. Annars blir det jobbigt.
***
Någon tyckte kanske jag viftade bort det faktum att assisterande tränaren Pär Johansson, han vars ansvar det är att ta hand om backarna, inte ska förlänga sitt kontrakt (Aftonbladets nyhet) när det går ut.
Klart Pär har gjort ett bra jobb. Det är en lättsam, synnerligen sympatisk människa, hans varma, go’a sätt har betytt massor inte minst för spelare som Rasmus Dahlin och Filip Westerlund.
Men Klas Östman betydde också mycket (och är trevlig som fasen).
Kunde Frölunda ersätta honom kan man nog ersätta Johansson också.
Bara så jag menar.
***
Ni frågar om Adam Pardy, jag säger … ge honom i alla fall en match till innan det är rimligt med något slags omdöme. ”Lovande, intressant”, kan jag säga efter match 1 där han föga förvånande kom fel några gånger (första matchen någonsin på stor is) men också visade rätt bra teknik.
***
Ni såg kanske att Fredrik Pettersson skrivit på ett långtidskontrakt med sin Zürich-klubb SCZ Lions.
Ingen är väl förvånad?
Fredrik har hintat flera gånger att en återkomst till Frölunda dröjer.
***
Okej, nu har jag babblat klart, er tur: frågor, synpunkter, tankar?
Morning Mailbag är er chans.
