► I dag för 40 år sedan var det dan före dan inför avgörandet i en av svensk hockeys mest rafflande finalserier.
► I dag för 40 år sedan kunde nog ingen tänka sig en kvinna som boss för SHL – eller för anrika Bern i NLA. Det kan vi nu.
► Låt oss minnas lite. Men också gilla framtiden. Med Jenny Silfverstrand och Florence Schelling.
DENNA SKÄRTORSDAG ÄR vi exakt en dag från 40-årsjubileet av SM-final 5 mellan Brynäs och Frölunda.
Ett minne att fira i Gävle med omnejd.
Ett minne som nog skär (sorry) i minnet hos göteborgare och andra Frölundafans ute i landet.
Vi hade sett så mycket fram till avgörandet på Hovet att hälften varit nog:
## Ett supersent Lars-Erik Esbjörs-avgörande i final 2 (59.40).
## I samma match en Anders Broström-crosschecking på en något överspelande Janne Kock (tyckte i alla fall Frölunda) som ledde till hatstämning och äggkastning (!) mot ”Bros” inför final 3 i Gavlerinken; det var under den här tiden som Ronnebysonen var hatälskad runt om i Hockeysverige, Apberget och allt det där, ni vet.
## En sen Jörgen Pettersson-kvittering (57.51) i final 3, sedan ett Brynäsavgörande när Jan Asplund sköt 5–4 via lagkompisen Conny Silfverbergs byxbak.
## En final 4 där Frölunda hade 3–0, tappade till 3–2 men ändå höll undan.
Det här var ”katastroffemmans” säsong i Frölunda, Broström och Esbjörs som backar bakom Tommy Persson, Ove Karlsson och omskolade backen Magnus Olsson.
Den kvintetten skulle stå i centrum även den tionde april 1980.
Finalserien hade fler dramatiska rätter kvar på menyn. Hugg in.
Tommy Persson sköt 1–0, Anders Broström var stark med pucken mot Jan-Erik Silfverberg, spelade fram Ove Karlsson till 2–0. Trodde vi lite till mans. Men domaren Lars Henriksson underkände målet, dömde utvisning på Silfverberg som hakat Broström (”guldtjuven” erkände senare sitt misstag, ibland blir det fel, som bekant), tvåmålskudden drogs undan – och ett lite skakat Brynäs, fullt av skickliga spelare, fick en kick.
Anders Dahlin kvitterade strax efteråt, matchen bytte skepnad, och sent i andra perioden kom blindpasset som många minns än i dag.
Lars-Erik Esbjörs till Stig Salming.
Pang bakom Benny Westblom: 2–1.
24 mållösa minuter senare och den anrika Gävleklubben – den här gången med storspelare som Wille Löfquist, Mats Näslund, Inge Hammarström – hade tagit ännu ett SM-guld.
Snart 40 år sedan, alltså. Tänk så fort tiden går.
I ett annat avseende har den gått desto långsammare – vad gäller kvinnor inom ledande positioner i hockeyvärlden (eller för den delen andra sportvärldar).
Men de senaste dagarna har sett stora saker hända.
Först:
## SHL gick ut med att Jenny Silfverstrand, 47, VD och klubbdirektör i Djurgården, från och med i höst blir ny VD för SHL, hon tar därmed över efter tillförordnade VD:n Michael Marchal.
Sedan:
## Förra stjärnmålvakten Florence Schelling, 31, utsågs till General Manager för stora NLA-klubben Bern.
Utan att på minsta vis vilja få det till att kapacitet och kunnande sitter mellan benen vill jag hävda:
Tvivelsutan är detta viktiga, markbrytande steg.
Charlotte Gustavsson hade ledande positioner i Modo och Karlskrona för några år sedan, det finns säkert fler exempel, men låt oss enas om att de inte är speciellt många.
Min hjärna jobbar för högtryck här, å ena sidan tycker jag ju inte man ska fokusera på kön (eller hudfärg, eller frukostvanor, eller vad tusan annat oväsentligt ni vill), å andra sidan inser jag självfallet symbolvärdet när kvinnor får höga positioner i vad som annars är en väldigt manlig värld.
Det är spännande.
Det är glädjande.
Det kan säkert leda till att a) fler klubbar letar bredare i framtiden, och att b) fler kvinnor vill och vågar när de ser pionjärer som gått före.
Jag har aldrig träffat Göteborgsuppvuxna Jenny Silfverstrand men hör väldigt mycket gott, och hennes ”track record” talar för sig självt. Jenny tog över chefsskapet i Djurgården när klubben var i allsvenskan, har lett blåränderna från en skakig tillvaro till positionen som stabilt topplag i SHL.
Målvakten Florence Schelling minns ni kanske från tre SDHL-år med Linköping, hon är universitetsutbildad i USA (Northeastern University), landslagsdebuterade som 15-åring och slutade karriären 15 år senare som den mest internationellt meriterade målvakten i damhockeyhistorien.
Hon kastas rakt in i hetluften, Bern (med bland andra Jan Mursak) hade en misslyckad grundseriesäsong i vinter – sådant tolereras inte i den här storklubben. Någon smekmånad lär Schelling inte få, möjligtvis lite mjukstart tack vare, eller på grund av, coronakrisen.
Inte heller Jenny Silfverstrand har satt sig i en enkel position. Sportchefen Johan Hemlin må uttala sig i de rent sportsliga bitarna, men när SHL ska behålla sin plats som världens tredje bästa hockeyliga, hålla kvar sponsorer, möta uppror från bittra supportrar som viftar med banderoller som säger att SHL är hockeymördare, då är det Silfverstrand som kommer testas i rampljuset.
Lättare kan man ha det. Men kanske inte roligare?
***
Den här grejen hade jag för några månader sedan. Det handlade om ungdomar. Jag brydde mig faktiskt inte om att skriva. Det kanske var fel, jag vet inte.
***
Det händer kanske inte massor i helgen, Frölunda aviserar i alla fall att inget kommer offentliggöras förrän efter att befintlig trupp gått tillbaka in i träning på tisdag, möjligt att jag ändå dyker upp här med lite påskläsning (lovar inget men ni vet ju hur jag är), men alldeles oavsett:
Jag önskar er läsare en riktigt glad påsk!
Tack igen för att ni betalar för er.
Och tack till Szymon Szemberg vars bok ”Från Bittans Pojkar till Boorks Boys” hjälpte mig med detaljer, tidpunkter, namn från 1980 som jag nog fått leta ihjäl mig efter annars.
