► Frölunda, likt några andra SHL-klubbar, testade om det gick att få till något med Casey Wellman före deadline i går måndag.
► Det gjorde det inte.
► Luleå, som verkligen hade/har ett forwardsbehov, valde att avstå.
► Har man då gett upp chansen, man ”går inte för SM-guld”? Trams. Det här är lagsport. Inte någon jäkla skills competition.
Både Erik Gustafssons Luleå och Joel Lundqvists Frölunda var kyliga och värvade inget just före deadline. Casey Wellmans namn fanns hos en del sportchefer, ingen av dem nådde en deal. Kanske får Stefan Elliott en nordamerikansk kompis till nästa säsong, dock.
DET ÄR MYCKET ”gett upp”-snack bland hardcore-supportrar just nu, senast i dag läste jag bland kommentarerna i en av det stora hockeygrupperna på Facebook att Luleå nu kan räknas bort i striden om SM-guld, att man inte ”går för det.”
Samma resonemang har vi sett om Frölunda.
Varför? För att de båda klubbarna valt att:
a) Inte chansvärva.
b) Inte ta allt för stora risker i ekonomin givet hur svår även nästa säsong blir.
c) Inte rucka på hierarki och harmoni i den befintliga gruppen.
Spelarna som fanns på marknaden, dealerna som gick att göra med dem nu när priserna gått från ”rea” till ”ordinarie” (eller mer), de var helt enkelt inte bra och lockande nog.
Supportrar vill ha nya spelare som jag vill ha choklad när jag är allmänt less på livet.
Fullt förståeligt.
Men det har ingenting med gå eller inte gå för guld att göra.
Hockey är en lagsport. Framgång byggs till stor del av hur gruppen kommer samman. Finlands VM-guld härom året ett utmärkt exempel.
Luleå har Petter Emanuelsson på skadelistan ett tag till, har känts lite tunt efter att man släppte Arttu Ilomäki till HV71, i dagens 13 man starka forwardsbesättning ingår Radek Muzik, 19, och Fabian Lysell, 18.
En nervösare klubbledning, en sämre sportchef, hade betalat överpris för att få in en forward, för att laget inte skulle vara för skadekänsligt, för att det skulle se bra ut gentemot fansen.
Luleå valde att inte äventyra vare sig ekonomi eller den känsla, den trygghet som finns i Thomas Berglunds lag.
För att alternativen på bordet inte var nog attraktiva.
För att det inte finns garantier att ny spelare in gör kollektivet bättre.
Tre forwardsskador om tre veckor och fans kommer kanske kräva GM-duon Stefan Nilsson och Ulf Engmans avgång, men det kan också vara så att deras kyla var det bästa som kunde hända Luleå.
Om nu Norrbotten någonsin kan behöva mer kyla, men … äh, ni förstår.
Engman sa klokt (tycker jag) till HockeyNews.se
– Vi gav nog upp vid niotiden eller något sådant där. (…) Vi var inte speciellt nära ändå, men vi var med och ställde förfrågningar om vad de ville ha och det fanns en del intressanta spelare. På några var det att det kostade för mycket. Vi hade hyggligt med pengar kvar, men samtidigt kan man inte betala vad som helst för spelare. Det måste finnas någon rimlighet vad det får kosta för en kortare period.
Precis. Någon rimlighet.
På samma vis resonerade säkert Fredrik Sjöström & Co i Frölunda. Man hörde sig för om Casey Wellman (Kunlun, KHL), kikade lite på vad det skulle kosta, vad det skulle innebära, det samma gjorde några andra SHL-klubbar.
Ingen av dem nådde hela vägen fram.
Wellman har familjen i USA och vill gärna hem till den efter KHL-säsongen (grundserien snart slut), det hade krävts en del för att locka honom till Sverige redan nu och ingen SHL-klubb var beredd att betala det priset.
Då ”går man inte för guld”?
Trams. Däremot tänker man sig för.
Jag hör att Wellman, 33, är högaktuell för SHL kommande säsong, säkert är Frölunda en av klubbarna som är med och snackar med amerikanen, vi får väl se vart det tar vägen.
Sedan är det ju så här när en del hyllar Rögle och Skellefteå men sågar Luleå och Frölunda:
Ted Brithén är en Röglekille som ville hem. Klubben var dessutom en forward kort, kan man säga, har letat center hela vintern.
Pär Lindholm är en Skellefteåkille som ville hem. Klubben har dessutom varit tydlig med att man behövde få in en forward.
Hade någon av Brithén eller Lindholm haft rötter i andra SHL-klubbar så hade dessa säkert agerat på samma vis.
För … visst är det väl bra att få in starka kort i truppen? Klart som fasen att det är. Finns dessutom behovet, är det ”local boys” som även skriver på långtidskontrakt – fansen i Ängelholm och Skellefteå har all anledning att vara glada.
Däremot förvånar det mig en aning att (en del, inte alls alla) fans till Luleå och Frölunda nu liksom räknar bort sina favoriter från guldrejset.
Dessa båda lag har sin gruppdynamik och hierarki intakt.
Dessa båda lag har visat att högstanivån är hög nog för att ta guld.
I lagsport, inte minst i ett hockeyslutspel, handlar det om att toppa formen, få alla i gruppen att dra åt samma håll, skapa en enhet av individer.
Rögle med Brithén, Skellefteå med Lindholm, två lag med stor guldchans.
Jag hade tyckt precis samma sak utan de två.
***
Frölunda–Malmö i kväll, mer inför matchen har ni här.
***
Jesse Virtanen har förlängt med Färjestad.
